Julia: Men alltså kan du inte skriva lite om kommentarer och läsar och tjohejs :) ? Är det jobbigt att ha fans liksom? (Alltså orkar ej töntig fråga men UNDRAR). Kommenterar typ ofta dina stories och du svarar ju sjukt ofta (så kul!) men alltså tröttnar du? Har du stammisar som kommenterar?

Hanna svarar:
KUL fråga Julia! Korta svaret är såklart: nej det är inte jobbigt.

Helt ärligt så är det verkligen 99,9% svinkul att ha folk som följer mig och vill ta del av det jag gör. Sen jag började göra mycket tv för yngre personer har det de senaste två åren börjat komma fram mycket barn, vilket är en helt annan sak än när ni som läser bloggen eller lyssnar på podden kommer fram. Barn är ju liksom… filterlösa på ett annat sätt; de tittar helt ogenerat, följer efter en, viskar högt till sina kompisar eller skriker rakt ut.

Senast nu när jag åkte hem från Åre och stannade på en liten mack var det tre tjejer i 11-årsåldern som blev hysteriska, då får man plötsligt känna sig lite som Justin Bieber – vilket jag tack och lov inte är(NÄHÄ!!!) och det är väl säkert anledningen bakom varför jag bara tycker det är roligt. Jag menar; SÅ igenkänd är jag ju inte. Knappt någon över 45 vet vem jag är.

Den enda gången det har varit jobbigt har det mest handlat om fulla personer som inte vet gränser etc. eller om jag mått psykiskt dåligt och inte kunnat bjuda på mig själv när det förväntats av mig.

Och ja; jag svarar typ på alla DM på insta och flera av er känner jag igen (som dig Julia! Såg din mejl i kommentarerna och har koll) och tycker det är 100 procent mysigt att snacka med er och hålla kontakten.

Det är ju trots allt tack vare er jag ”HÅLLER PÅ”.

Yes! Är tillbaka på jobbet efter en vecka av 30 avsnitt av The Good Wife och minst 30 liter slem. Känner mig genuint glad över att vara tillbaka på jobbet. Tänk va, vad fint att man kan känna så?! #blessed.

”Men hur ser veckan ut då Päschon?! Snälla berätta!!!” ropar ni åt mig och höjer små-nävarna i skyn! Och vem är jag att neka er en redovisning av min vecka, därför kommer den här:

MÅNDAG
Jöbb jöbb jöbb. Har vår livesändning ”100% Vaken” fredag till lördag natt och måste förbereda inför den. I eftermiddag ska det komma en killduo hit till jobbet och spela in nån grej med mig, spännande!

TISDAG
Livepod! Det kommer bli så starkt så uj uj uj stackars er som kommer missa detta otroliga event!!!

ONSDAG
Det här får bli min första träningsdag efter sjukan. Har dessutom ett kvällsmöte inbokat för en ny pod jag ska göra.

TORSDAG
Bygga tv-studio till fredagens livesändning!

FREDAG
Sända tv till kl 05:00

LÖRDAG
Sova ut länge och sen ska jag och Anton åka längd på eftermiddagen. Kom gärna med tips på små hemliga längdspår som inte är Hellasgården etc. vill åka utan folk. Ska på klassisk parmiddag hos Johanna på kvällen.

SÖNDAG
Mmmm njuta. Spinning på eftermiddagen OM jag inte är för bakis, brukar tyvärr bli så ¯\_(ツ)_/¯

HEJ från en ljuv förkyld person i bil

Men hallå vad usla ni är på att lämna kommentarer plötsligt?! Har fler läsare än på länge men ändå ekar kommentarsfältet tomt tomt tomt tomt….

Det där var jag som försökte skapa ett eko i text.

Kanske är nöjesguidens kommentarsfunktion som är krånglig? Intalar mig det för att inte tappa självkänslan helt.

JAHA annars då? Jo jag åkte ju till Åre istället för att stanna i Stockholm och supa vilket visade sig vara helt rätt val då jag fortfarande är riktigt förkyld och nu hostar upp…. knallgrönt slem. Men jag överlever (hoppas jag?) ingen feber på flera dagar och idag är slemmet lite snällare än igår.

Jag har inte kunnat åkt skidor i helgen men har däremot varit och undersökt mina kramp-pjäxor hos stället jag köpte dem på. Där hände en mycket komisk sak som jag ska berätta om i LIVEPODDEN på tisdag.

Ni kommer väl?! Tisdag kl 18-21 på Kungsgatan 3 (Löfbergs kaffebar) här i Stockholm. Martin kommer berätta allt om hans FEST också.

Puss alla

BN: Hanna behöver akut hjälp. Har aldrig mått så dåligt i mitt liv. Min kille och jag har gjort slut vilket känns förjävligt. Men ovanpå detta har min bästa vän svikit mig på ett sätt att jag aldrig kommer kunna lita på henne igen. Hur tar jag mig ur det här? Känner mig ensammast i världen. Kram

Hanna svarar: Åh, älskade du <3

Först och främst vill jag förmedla en grej som kan vara bra att ha med sig: det är okej att må skit. Det är till och med normalt att må som du gör nu när inte bra en, utan två, viktiga relationer i ditt liv tagit slut. Det har människor sörjt i alla tider och precis just nu när du går igenom det här finns det andra tusentals (kanske miljontals?) som känner och mår likadant som du runt om i världen. Du skriver att du känner dig ensammast i världen, så får man lov att känna, men det betyder inte att det är sant.

När jag mår dåligt brukar jag försöka göra skillnad på just det: det jag tänker/känner och det som faktiskt är sant/logiskt. Tänka att ens vänstra ben är kaos/panik och det högra är logik. Sen pendlar man mellan att stå lite på varje ben varje dag när det är jobbigt.

Men även om det är okej och normalt att må skit så betyder ju inte det att man VILL känna så, men dessvärre kan det vara nödvändigt – ett tag. Sen finns det ju grejer att göra när det blir för jobbigt. Det är bra att BRYTA ens tankar och sin sorg när den blir ohanterlig med rent praktiska saker t.ex: träffa en annan kompis, ta en långpromenad, bestämma nya kompisdejter (genom t.ex. fb-gruppen Heja Livet där det finns andra som går igenom det du gör nu), påbörja nytt intresse som t.ex. yoga with Adriene eller typ spela badminton med kompis, alltid ha en serie pågående, tvinga sig att göra avancerad middag med nån, ringa en förälder/farmor, försöka hänga hemma med familjen (om man gillar dem förstås), springa av sig på gymmet etc.

Och du, det kommer kännas bättre. Det lovar jag.

Förlåt för rätt RÖVIG bild men tror ni överlever.

Vet att jag skrivit om det här förut men har nu återupptagit min besatthet av världens godaste men nyttigaste PLUS enklaste men lyxigaste: bananpannkakan.

Den kan ju komma i massa olika former dvs. du kan blanda i bär, kakao, vaniljpulver, kokos etc. i grundsmeten som helt enkelt innehåller (för 1 person):

1 mosad banan
1 ägg

Vispa ihop.

I mitt recept har jag alltid kardemumma och salt i smeten. Sen steker jag de små plättarna i kokosolja (viktigt att inte göra värsta jättepannkakan i hela pannan). Serverar med tinade frysta bär och en klick grekisk yoghurt. Klart slut.

Har emellanåt bjudit diverse bananpannkake-ovana familjemedlemmar på denna och dom bah ”men herregu vad du ansträngt dig Hanna för sån lyxig frukost åt lilla mig” så vet de liksom inte HUR enkelt det faktiskt är.

Seså! Bjud någon på det här i helgen och återkom i kommentarerna om hur det gick!