Svenska spelföretaget Avalanche Studios ligger inte på latsidan. Förutom att producera Mad Max-spelet till Mad Max-filmen har de parallellt också jobbat vidare på sin kaossandlådesimulator Just Cause 3. Och nu när de första gameplay-bilderna har släppts för båda spelen tänkte jag att vi kunde ta en närmare titt på dem:

Just Cause 3:

En känslosam resa i spåren av en plågad man… Nej, förlåt. Just Cause 3-trailern avslöjar ju ingenting av handlingen i det kommande spelet. Och förmodligen av en anledning. JC-spelen har ju aldrig handlat om djuplodande berättelser om mänsklighetens innersta väsen. Nej, det handlar snarare om tunga fordon, hårda projektiler och entropi. Alltså: snabba bilar, explosioner och ett jävla rens. Och på de nivåerna ser ju JC3 ut att leverera minst lika bra som sina föregångare. Det kommer säkert bli skoj, men personligen känner jag att det här kanske är ett spel som jag kommer njuta mer av genom att bara titta på när andra spelar/skapar kaos.

Mad Max

Om vi bortser från att Max själv ser ut som exakt alla andra karaktärer i alla andra spel (till exempel Just Cause 3) är det här trailermaterial som gör mig peppad. Personligen hade jag ju hellre sett Mel Gibson-stilen från originalfilmen (han är så jävla snygg där). Men som sagt, bortsett från det ser det här ut som bra skit. Det är Motorstorm-racing blandat med Batman-fighting – och så ett uns av resurshantering. Du måste se till att ha bensin i tanken – och hittar du inte mat får du äta saker ur lik. Just det där sista känns ju kanske lite väl magstarkt, men kanske finns det en koppling till Mad Max-filmen här som måste göras. Ett svenskt spel baserat på en australisk filmserie. Jag hade väldigt låga förväntningar på det här, men efter att ha sett gameplay har jag ändrat mig. Det här kan bli en av årets stora överraskningar – om allt sköts rätt. Hoppas att det sköts rätt.

Okej, så här kommer månadens absolut märkligaste (spelrelaterade) konspirationsteori:

Ni vet den där huvudtransplantationen som det länkats till på internet de senaste veckorna? Allt det där är bara en bluff för att göra PR – för ett tv­spel.

Men vi börjar i en annan ände. Hideo Kojima är en japansk spelutvecklare som gjort sig känd för sina oerhört pretentiösa – och samtidigt fruktansvärt plumpa och stundtals direkt vidriga – actionspel. Han är en spelskapare som en antingen älskar eller hatar, sällan något mittemellan. Han är mest känd för sina Metal Gear Solid­spel, men har gjort åtminstone ett par andra helt fantastiska spel. Under vintern har det blåst kring Kojima och mycket pekar på att han fått lämna sin position på Konami. Inget vet exakt vad som hänt. Kojima själv har varit som bortblåst från jordens yta.

Samtidigt, långt från den japanska spelbranschen, anmäler sig ryske Valery Spiridonov frivilligt till en huvudtransplantation. Musklerna i hans kropp förtvinar långsamt och han ser ingen annan utväg än att låta sig själv bli den förste personen att byta kropp. På pressbilderna ser vi en Valerys glada och hoppfulla huvud – som fortfarande sitter på en kropp som är på väg att ge upp.

Den italienske doktorn Sergio Canavero ses som en galning av den samlade läkarkåren. Han kallas “Doktor Frankenstein” av sina kollegor (som aldrig skulle erkänna att de faktiskt var kollegor). Doktor Canavero säger sig vara övertygad om att lyckas med en huvudtransplantation. Hans framgång bygger på två saker: kyla och en “magisk ingrediens”.

Redan här är ju berättelsen bra. En galen vetenskapsman(?) som ser ut som en blandning av en nazistdoktor och domarlegendaren Pierluigi Collina ­ och vill agera leksaksmakare på sina patienter. Men berättelsen slutar inte här. Någon på spelforumet Neogaf hittade nämligen en koppling mellan Doktor Canavero och en doktor i Metal Gear Solid 5: The Phantom Pain.

Dom ser EXAKT likadana ut.

2014 höll Canavero ett TedX­talk på Cypern. Alltså samma ö som The Phantom Pain delvis utspelar sig. Och vad TED Limassol är ett anagram för? Just det. Solid Metals.

Någonstans här börjar det ta skruv rejält. Forumiter hjälps åt för att hitta nya kopplingar mellan huvudtransplantationen och Metal Gear­serien. Canaveros vetenskapliga arbete finkammas – och över allt hittas ledtrådar. En av Hideo Kojimas senaste tweets är en bild på en helikopter – med den tvetydiga texten ”heading off”. Någon upptäcker att Valery Spiridonov sägs arbeta som spelutvecklare. Forumtråden innehåller nu tusentals inlägg med ”bevis” för en av de mest galna PR-stuntsen spelbranschen någonsin sett. Forumiter börjar till och med ringa upp de inblandade i berättelsen för att komma närmare sanningen. Det går så där.

Om vi tar ett steg tillbaka inser vi exakt hur galet allt det här låter. Men när jag scrollar genom forumsidorna och hittar det ena anagrammet galnare än nästa, och nya fynd i vart och vartannat inlägg, börjar jag till slut se genialiteten i all den här galenskapen.

Och någonstans har Hideo Kojima själv bäddat för det här. När The Phantom Pain utannonserades för första gången sas det att det svenska spelföretaget Moby Dick Studios låg bakom spelet. Dess huvud(!)designer hette Joakim Mogren. Och han ställde upp i en intervju med hela huvudet i bandage. Problemet var bara att ingen i hela Sverige kände till Joakim eller Moby Dick. Allt visade var en bluff. Joakim är ett anagram för Kojima – och Kojima själv bekräftade snart bluffen.

Hur han gjorde det? Jo, genom att komma till presskonferensen med Joakim Mogrens bandagerade huvud under armen…

Sanningen då? Har den samlade världspressen lurats – av gränslös tv­spels­PR? Kommer Valery få en ny kropp? Har Kojima på riktigt gått upp i rök?

Nej, det finns inte en chans att sanningen är lika bra som den här dikten. Och jag, jag vill helst bara fortsätta vara lurad.
 

Den här krönikan publicerades ursprungligen i P3 Spel, 25/4 2015

Årligt återkommande Swedish Game Awards släppte tidigare idag talarlistorna för kommande SGA-konferensen (som hålls i helgen). 3 av 19 talare är kvinnor. Vi kontaktade SGA:s Dennis Bagstevold, Assistant project manager på SGA ’15, för att få svar på några frågor.

3 av 19 talare är kvinnor – och ingen av dessa är själva spelutvecklare. Varför blev det så här?
– Det har varit en del faktorer som har spelat in till den skeva representationen av föreläsare på vår konferens. Vi som organisation jobbar ideellt med detta utöver våra högskolestudier vilket har begränsat våra resurser och gör att ibland så faller saker som dessa mellan stolarna. Vi har sökt föreläsare först och främst via våra partners som hjälper oss att organisera tävlingen som själva har valt vilka de vill skicka till konferensen. Vi ser ju självklart detta som ett snedsteg från båda parter där vi för vår del skulle behövt vara mer tydliga när vi rekryterade personer som kom och föreläste.

Anser ni er ha något slags ansvar att ha en jämnare representation än vad branschen har i stort? Om inte, varför?
– Givetvis finns det ett ansvar när en skapar något där folk får ta plats och får mer uppmärksamhet än andra. Konferensen som vi arrangerar blir ett forum där studenter som söker sig till branschen, folk i branschen och utomstående får ta del av andras kunskaper och erfarenheter. Om vi endast visar ett perspektiv så blir det väldigt enkelt att folk kan känna sig exkluderade. Vi kan inte tvinga företag och studenter att göra som vi säger, men vårt mål är självfallet att skapa miljöer där alla känner sig inkluderade. I framtiden kommer vi vara mer noggranna med våra önskemål kring talare och vilka som får synas.

Hur reagerar ni på kritiken? Kommer ni kompensera detta på något sätt eller är programmet redan spikat?
– Vi märkte av den skeva representationen i slutskedet av förberedelserna inför konferensen, vilket gjorde att vi trodde att det var för sent att ändra på det. När responsen kom och vi märkte att folk uppmärksammade detta tog vi en extra titt och insåg att vi har tid kvar att göra något åt det. Vi uppskattar att folk bryr sig och talar ut om detta, det är såhär vi möjliggör förändring. Programmet är inte spikat och vi försöker just nu få in fler föreläsare som kan hjälpa oss att jämna ut representationen på konferensen.

Är det svårt att hitta kvinnor som vill tala på SGA? Om ja, varför tror ni att det är så?
– Det är inte svårt att hitta kvinnor som vill tala på konferenser. De finns och är många som Rättviseförmedlingen visar i sin lista över kvinnliga spelutvecklare. Jag tror problemet snarare är att när en jobbar hårt och får tunnelseende så är det väldigt lätt att glömma det stora hela som gör att vi endast fokuserar på saker som vi känner till. Vår styrelse består i dagsläget av sju män och en kvinna. Vi glömde att tänka utanför vårt perspektiv, men tack vare att spelkulturen idag inte blundar för sånt här, så kommer vi inte heller kunna göra det, vilket vi är tacksamma för. Nu har vi turen på vår sida och får hjälp från bland annat olika spelcommunitys, och Diversi, som vi arbetar med för att göra något åt detta.

Dennis Bagstevold, Swedish Game Awards

Tipstack till Anna.

Är du tjej som gillar att spela dataspel och vill LAN:a? Och vill åka till Uppsala mellan den 14-17 maj? I så fall ska du kolla in det här tipset:

Identifierar du dig som tjej och gillar att spela dataspel? Är du under 26 år? Vill du åka på LAN men har inte råd eller saknar du någon att åka med? Projektet Inkluderande E-sport arrangerar en resa till Birdie #25 den 14-17 maj och vi vill att du hänger med!

Good luck, have fun!

Jag har alltid älskat rallyspel. Min absoluta rallyupplevelse någonsin var när Colin McRae Rally 2 släpptes, för typ tusen år sedan, och jag fick chansen att susa fram över morgonfuktiga grusvägar genom finska urskogar. Det är på något sätt alltid dit jag vill återkomma varje gång jag sätter mig med ett nytt bilspel. Det har aldrig hänt.

Inte förrän nu.

My Summer Car är lika delar buskishumor och superseriös bilmekarsimulator. Samtidigt som du står lutad över ett halvfärdigt motorblock och gör finjusteringar med exakta verktyg kan du liksom luta dig över ölbacken och tömma en kall en. Bara för att. Perkele.

En behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att ana att det är mer än en ensam, försupen finne som ligger bakom det här. Personen som kommenterar det här 51 minuter långa klippet är liksom för bra för att vara sann. En känsla som förstärks när en kollar in hemsidan för spelet. Finland är fullt av duktiga spelutvecklare, och några av dem har redan jobbat på folkrace-spelet framför alla andra: Flatout. Det skulle inte vara en omöjlighet att det finns en koppling.

Buskis, men också helt jävla fantastiskt. Jag måste spela det här. De där 51 minutrarna bara flög förbi (ja, jag såg hela. Med nöje).

Mitt uppdrag är härmed att ta reda på allt om den mystiske Johannes Rojola. Och hans magiska My Summer Car. Årets potentiellt bästa spel. Eller sämsta.

För tillfället pågår tester med älgkollisioner