Skribenten och illustratören Anna Nilsson gjorde en make over-inlägg på spelsajten Svampriket – och kunde aldrig ana vad som skulle hända sen.

Fast egentligen är det väl precis vad alla hade förväntat sig. Skeendet följer exakt samma mall som det alltid gör. “Kvinna gör X för att belysa skeva könsbilder, möter fullständigt oproportionerlig hatvåg från internet-män”. Men vad var det Anna Nilsson gjort? Hon tog åtta stycken fightingkaraktärer och designade om dem så att de såg mer mänskliga ut.

Karaktärer som ser ut så här:

Designades om så att de såg ut så här:

Ganska snart nådde Nilssons inlägg större internationella forum och spelsajter. Och det var då det hela exploderade.

Kritiken mot Nilssons skisser är stenhård. Till största delen handlar den om att hon inte är tillräckligt skicklig med pennan för att ge sig på att göra en omdesign. Vilket naturligtvis är otroligt dumt. Vem bestämmer när någon blir tillräckligt bra för att rita utifrån egna idéer, liksom? Klassisk härskarteknik. En del av kommentarerna drar också ett klassiskt Gamergate-kort och kallar Nilsson rasistisk för sina versioner av de klassiska spelkaraktärerna. Karaktärer som alltså i många fall redan från början är exotiserade, sexistiska och gravt orealistiska stereotyper.

Jag tog mig ett snack med Anna om det som hänt.

Varför ville du göra om designerna?
– Alltihop bottnar i frustrationen över att karaktärsdesignen för kvinnor i fightingspel inte har utvecklats nämnvärt sen det tidiga nittiotalet. Alldeles för många av dem spelar fortfarande mycket på sex, har helt orimliga kroppsproportioner och akut klädbrist. När jämställdhetstänket går framåt inom så mycket annat står fightingspelen oroväckande stilla. Så jag ville visualisera problemet, och samtidigt säga: ”Hörni, så här kan man också göra!”.

Vad hade du förväntat dig för reaktion?
– Från Svamprikets läsare, i princip enbart glada tillrop och konstruktiv kritik. Från de utanför våra kretsar… mindre konstruktiv kritik. För att uttrycka det milt.

Hur blev reaktionerna?
– Svampriket har en enormt trevlig following, våra läsare är dedikerade och storsinta, så från dem fick jag den responsen jag väntat mig. Sedan länkades artikeln till 4Chan, och då började trollen läcka in och hata.

Märkte du någon skillnad i reaktioner och kommentarer när internationella spelsajter började länka till artikeln?
– Kommentatorsfältet på Kotaku är mestadels negativt, till såväl ämnet som konsten i sig, med några få som går i försvar för vad jag har att säga. Vilket var vad jag väntade mig. Ska man titta på det hela som stort så kan jag känna en viss ånger för kvalitén på skisserna jag la upp, för ett gäng ganska sladdriga konceptskisser är inte det man vill visa upp när en stor del av spelvärlden börjar granska dig i sömmarna. Men det är bara min konstnärliga fåfänga som talar.

Har du märkt några positiva effekter av att du länkats på Kotaku och dylikt?
– Inte direkt, även om vi har fått väldigt tung trafik till sajten. Det finns att hitta i kommentarsfältet, men jag varken orkar eller vågar finkamma kommentarsfältet efter dem.

Jag såg några kommentarer som skrev att du var rasist för att du använde traditionella klädesplagg på felaktiga sätt (typ), vad har du att säga om den kritiken?
– Det där rör mestadels Elena som är från Kenya, och många gick genast in och tog designen i försvar eftersom hennes originalklädsel inte måste anses vara vad den typiska kenyanska kvinnan bär. Hennes fightingstil är dessutom capoeira, så att hon skulle representera Kenya och enbart Kenya var inget jag övervägde. 

Läs hela originalinlägget på Svampriket här. Läs även Amat Levin om de områden där vi är sämst på jämställdhet och Sebastian Lindvall om fem hjältinnor vi hellre ser på film än ännu en Spider-Man.

Känner du till Valve? En av spelbranschens mest spännande företag, en outsider (på gott och ont) oberoende av de stora förläggarna. Företaget som givit oss genredefinierande och epokstartande spel som Half-Life, Counter-Strike och Portal (för att nämna ett par). Företaget som mer eller mindre ÄGER den digitala speldistributionen på PC och Mac med det utmärkta Steam.

Nu har de äntligen avslöjat sina planer för sin egen VR-hjälm.

HTC Vive. Så ser den ut.

Snacket har gått ganska länge bakom kulisserna om hur Valves prototyper ska ha sparkat baksida på alla konkurrenter. Inför veckans Game Developer’s Conference släpps nu info om hjälmen. Det är HTC som bygger åt Valve, och den största överraskningen är inte de dubbla 1200×1080-skärmarna som ska rulla på i 90 bilder per sekund. Nej, det som gör Vive (som hjälmen ska kallas) speciellt är det faktum att den levereras med en “Steam VR base station”. Med hjälp av basstationen kommer maskinen också hålla koll på hur du rör dig i rummet. Du kommer alltså kunna springa runt i ditt vardagsrum (förutsatt att det är typ 4,5 gånger 4,5 meter stort) och på så sätt röra dig i den virtuella verkligheten. EXAKT det som saknats i andra hjälmar alltså.

Peppen är enorm just nu. Jag hatar mig själv för att jag inte är i San Francisco och testar den här senare i veckan. HATAR.

Julen 2015 släpps härligheten.

Historien om svenska spelstudion Tarsier är en som berättas lite i skymundan av allt det där bombastiska och superframgångsrika som är Dice, Minecraft och Pewdiepie. Någon gång, för längesedan, visades ett nytt, snyggt och originellt spelkoncept upp från en studio ingen då hade hört talas om. “The City of Metronome”, som Tarsiers spelkoncept kallades, blev aldrig något spel. Istället dömdes den lilla studion till att bygga smådelar av andra spel, göra bärbara versioner av storspel eller feeda större spelföretag med talang och arbetskraft.

Tills nu.

Igår släpptes den första riktiga teasern för ett spel som funnits på utkanten av min radar det senaste halvåret. Och Hunger ser helt fantastiskt ut. Kanske kan Tarsier, som nu vuxit sig ganska stort, äntligen få göra verklighet av sin potential nu. Av teasern att döma kan Hunger bli hur bra som helst. Som om Jean-Pierre Jeunet tillbringat senaste året i Malmö för att göra ett indieplattformsspel, typ. Längtar tills vi får se mer av detta!

Allkonstnären utan varken gränser eller någon form av självkritik fortsätter bevisa att han inte är fast i ett kulturellt uttryck. Musik, mode, film, frisyrer, informella sociala regler vid prisutdelningar – Kanye missar aldrig inte en chans att blända oss med sin storhet (här vill jag samtidigt berätta att jag älskar honom).

Och nu ska Kanye West göra tv-spel.

I en intervju i radiostationen Power 105,1:s Breakfast Club berättade Kanye för ett par dagar sedan om spelet kommit på och designat själv. Det finns inte särskilt mycket information om spelet ännu, men det vi vet är att det är inspirerat av sången ”Only one” (alltså det där sömnpillret han grävde upp Paul McCartney för). I låten låtsas Kanye att hans dotter, North West, för ett samtal med sin avlidna farmor, Donda West.

55 minuter och 58 sekunder in i klippet säger Kanye så här:

”The idea is that it’s my mother going through the gates of heaven, and you’ve got to bring her to the highest gate of heaven by holding her to the light.”

Spelet har varit under utveckling i sex månader. Exakt hur långt gånget det kommit är lite svårt att sia om, det är ju helt beroende på vilken skala Kanye tänker sig. Men frågan är väl om han kan göra något annat än det absolut största? Och så fall är det säkert ett par år bort.

Det sägs att Kanye var intresserad av programmering och speldesign redan under 90-talet, och att det var det som förde honom in på den musikaliska banan. Kanske är det just det som spökar här. Eller så är det bara att han vill klå sin frus ENORMA framgångar på mobilspelsmarknaden (som Nöjesguiden skrev om INNAN det slog, så klart). Men han försöker göra det med en känslomässigt, konstnärligt och religiöst projekt?

Intressant kommer det åtminstone bli.

Bästa Kanye-relaterade spelet hittills är annars det här:

…och internet reagerade direkt med det här genialiska spelkonceptet:

”Virtual Reality”. Smaka på ordet bara. Och tanken att trä på sig en hjälm och kliva rakt in i cyberspace. Blir det mer 90-talsromantiskt OCH framtidspeppigt än så? Nu är dom i alla fall här, VR-hjälmarna för hemmabruk. Och jag har fått nöjet att testa Samsung Gear VR – en VR-hjälm för din mobiltelefon (förutsatt att din mobiltelefon är en Samsung Galaxy Note 4).

Så, här kommer den. Den enda recensionen av Samsung Gear VR du behöver se: