Det blir rätt mycket annat än rent spelsnack här på spelbloggen, så nu zoomar vi in från metadiskussioner för en stund och flyttar fokus till självaste kärnan. Spelen.

Hisspitchen för Drift Stage (som greenlittats på Steam) är, gissningsvis, Outrun möter Daft Punk. Japanska scifi-skylines och oändligt långa motorvägar – och så en ensam, svinsnygg bil som ligger i bredställ genom kurvorna.

Ja, inte så mycket mer än så egentligen. Spelet går äntligen att testa (för Mac, PC och Linux) – här – och vill du hellre kolla på en trailer gör du det bäst nedan. Kom ihåg att det bara rör sig om en väldigt tidig alfa-version än så länge, och att spelet alltså inte på något sätt är färdigt.

Tycka vad en vill om Robot chicken, men jag fick just ungefär tusen gånger mer respekt för animatören Dillon Markey. Han stopmotion-animerar små kortfilmer – och använder en modifierad Power Glove som sitt kanske främsta verktyg. För den som inte vet är Power Glove det absolut coolaste Nintendo någonsin släppt – och ja, det inkluderar ALLT de gjort. När jag var liten såg jag bara handsken på reklambilder, men det räckte liksom för att lill-Micke skulle förälska sig. Det kändes som det första naturliga steget mot att bli en fullfjädrad gamingcyborg. Jag föreställde mig hur de skulle släppa en ny del per år och att det till slut skulle bli en hel Power Suit. Gärna med VR-hjälm som kronan på verket.

Ärligt talat drömmer jag fortfarande om det här.

EDIT: OKEJ, så det var inte Nintendo utan Mattel som skapade Power Glove. Jag har levt en lögn.

Playing with Power from Ava Benjamin on Vimeo.

Gamergate. Jag har skrivit en del om det på den här bloggen. Faktum är att jag skrivit om det så mycket att jag fått frågan om det här ens är en spelblogg. Att jag skriver mer om hatet än om spelen. Men den senaste månaden eller så har det varit tyst. Inga upprop mot organiserad mansidioti. Inga upprörda känslor i kommentarerna. Det är nästan som att det blåst över nu, Quinnspiracy. Om det inte vore för de av mina (kvinnliga) vänner och kollegor som fortfarande regelbundet attackeras på sociala medier berättar om det skulle en ju kunna tro att det var slut nu.

Här om dagen var jag på väg att skriva något hoppfullt om hur saker och ting kanske ändå slutade på plus. Intel, ett av världens största elektronikföretag, gick i samband med CES-mässan ut och meddelade att de satsade stort på att få jämlik representation på sitt företag. 2013 fanns det 24% kvinnor på företag. Målet är att ha ”full representation” (här räknas också minoriteter in) till år 2020. Intel var ett av de företag som drog öronen åt sig när Gamergate-mobben började med sin systematiska mailbombning av företag som sponsrade sidor där ”feministiska” journalister skrev. Det var en av de första – och definivt största – segrarna för pro-gamergate-sidan.

Att Intel vill visa att de inte står för misogyna och hatiska åsikter är fantastiskt. Men Gamergate är inte över. För Zoe Quinn, personen som befinner sig mitt i skitstormens öga, har den där absurda augusti-månaden då allt startade aldrig slutat. Fem månader efter att hennes expojkvän drog igång allt blir hon fortfarande dödshotad. Hon kan fortfarande inte bo i sitt eget hem utan flyttar runt bland bekanta. Hennes familj och vänner blir systematiskt förföljda och doxade.

I blogginlägget ”August never ends” berättar Quinn om sin verklighet. Det är otroligt stark läsning. Om kampen mot de människor som – av någon märklig anledning – gjort till sin sak att driva korståg mot henne. Om de som försöker driva henne till att ta självmord. Om hur rättssystemet liksom inte förstår vad internet är – eller innebär – än. Om domare som tycker att det väl bara är att sluta vara på internet. Om försvarsadvokater som inte förstår ämnet. Om hur material som borde vara hemligt regelbunder läcker ut till Gamergate-mobben. Hur de framsteg som görs i rätten spinns till att vara ondskefulla planer från Quinn själv (restraining orders är ett hot mot yttrandefriheten, tydligen).

Zoe Quinns kamp är långt ifrån över, men i mobbens ögon är hon redan dömd – deras (självpåtagna) arbete är att utfärda straffet.

Gamergate är långt ifrån över. Och det spelar ingen roll att du och jag kanske inte blir utsatta längre. De finns fortfarande de som dagligen får motta dödshot. Och de strukturer ur vilka den här enorma hatvågen är sprungen ur finns fortfarande kvar. Så kan vi inte ha det.

Det absolut bästa sättet att marknadsföra sig på 2015 är att bli hackad av Nordkorea. Med The Interview lyckades Sony rädda sig undan hackningsskandal OCH vända en medioker film från kritikerrisning till fredspriskandidat. Nu försöker spelutvecklarna Moneyhorse Games göra samma sak med sitt spel Glorious Leader. Eller det är i alla fall vad konspirationsteoretiker M. F. Gill tror.

Glorious Leader började utvecklas i maj förra året. Det är ett spel som till fullo tar tillvara på Kim Jong Uns kapitalistfientliga superhjältekrafter. I spelet kommer du till exempel att få blasta fools med Dennis Rodman, rida på enhörningar och bränna amerikanska flaggor. En vanlig dag i den store ledarens liv.

I slutet av förra veckan avbröt Moneyhorse Games kickstarter-kampanjen för Glorious Leader. Enligt dem själva var det på grund av en hackar-attack som inspirerats av Sony-hacket. De säger att de inte på något sätt tror att det var nordkoreanska hackers, bara en risig copycat.

Personligen tycker jag att det låter som en sån där ”jag kom för sent till skolan för min hund åt upp väckarklockan”-ursäkt. Och är ärligt talat inte jättebesviken, Glorious Leader är nog ett spel som gör sig allra bäst som minutlång trailer.

Årets mäktigaste arkiveringsinsats(?) är redan här. Jason Scott har tillbringat de senaste fyra åren med att arkivera MS-DOS-spel – och göra dem spelbara i din nätbrowser. Nästan 2400 stycken har det blivit så här långt. Det är ganska fantastiskt. Dune 2, Sim City, Prince of Persia, Cannon Fodder 2 – typ alla spel som jag drömde om när jag växte upp finns här. Jag är inte helt hundra på hur lagligt det här är, abandonware har alltid fallit i någon slags gråzon. Inget av spelen ska dock vara till försäljning längre. 

Så, klicka på den här länken och säg adjö till din första dag tillbaka på jobbet.