Att åka tåg har jag gjort så det räcker och blir över i mina dagar. Något jag lärt mig av det är: ta med matsäck! Jag vet inte hur de lyckats, men maten i SJ:s bistrovagnar är var aldrig varit något att hänga i granen. Svampiga frallor med klistrig currygul kycklingröra, inplastade kondisbitar signerade Delicato (älskar i och för sig deras damsugare…), hal pastasallad kategori sparsmakad kryddprofil. Senaste åren har dock en långsam men ändå märkbar förändring kunnat anas. Senast noterade jag tillexempel att vegetariska grytor från Spoons fanns i sortimentet, och gången innan det var det väl något rotfrukschips som svallrade om att nya tider var i antågande.

Och hör här då: från och med den fjortonde mars kommer resenärerna på SJ:s tåg att kunna stilla hungern med en specialkomponerat rätt från Kalf & Hansen.

”Fokus är på närodlade grönsaker efter säsong och tillbehören är alltid någon form av köttbullar eller frikadeller av ekologiskt kött, fisk eller grönsaker. Råvarorna kommer från småskaliga producenter runt om i Sverige och lagas till under hantverksmässiga former i Kalf & Hansens kök. Varje maträtt kommer att finnas till försäljning i sex veckor”, skriver SJ i ett pressmeddelande.

I linje med Kalf & Hansens övergripande hållbarhetstänk är sexveckors rotationen på maträtterna, som förresten kommer att vara laktos- och glutenfria, nödvändigt för att råvarorna ska följa årstiderna och tillgången på råvaror. ”Vi vill alltid använda det som är bäst för stunden, då blir det bäst för alla: producenterna kan odla det som är bäst på platsen de odlar på, vi som lagar maten får använda och arbeta med de bästa råvarorna och kunderna får de finaste råvarorna att äta. Råvaror som inte bara är goda, utan också näringsrika, hälsosamma och bra för miljön”, skriver de om SJ-samarbetet på den egna hemsidan.

Här kommer lite matbilder från Kalf & Hansens instagramflöde för att få upp aptiten.

Ses på tåget med truten full av mungbönor!
/Slaktarn

Sedan urminnes tider har de lärde tvistat samma fråga: vad ska jag laga för middag ikväll? Och dagen efter det? Och alla andra dagar som följer? Det är inte så lätt att vara påhittig hela tiden, men det är därför sånna som jag finns och kan berätta för dig att det åtminstone då och då kan vara halloumi tikka masala.

Den som orkar med att googla ”tikka masala” får upp en miljard recept. Det finns säkert bättre och sämre varianter, och vem vet var receptet jag tänker dela med mig av hamnar på skalan, men det roliga med sån här mat är egentligen att se receptet mer som en skiss och härja runt lite med det, testa sig fram med kryddmängderna (läs: använda näsan och smaka på maten ofta medan du lagar). För hur kan jag vara säker på att dina kumminfrön är lika aromatiska som mina? Du kanske måste ha i lite mer än vad jag hade. Hur kan jag veta att din halloumi har samma sälta som den jag använder? Det kan jag inte! Alltså kanske du måste axla en del av ansvaret själv. Men ansvar är kul, och misslyckanden gör för det mesta att man utvecklas. Det finns således inget att förlora på att vara lite gutsy.

Men, detta sagt: vissa dagar orkar man kanske inte ens orkar borsta tänderna innan man går och lägger sig, så hur ska man då orka vara gutsy med kryddor? De dagarna lägger du improvisationerna på hyllan och bara följder receptet. ”Rutiner är frihet”, som min mamma brukar säga.

Halloumi tikka masala (4 personer)

1. Börja med att sno ihop en liten marinad till din halloumi (ibland skiter jag i det och bara försteker den som den är så att den får fin färg, och har i marinadkryddorna i såsen istället, men nu låstas vi inte om det): Blanda 1-2 deciliter syrlig yoghurt, 1 matsked garam masala, en matsked malda korianderfrön, en rejäl nypa salt, och en ännu större nypa svartpeppar. Skär 500 gram halloumi i kuber, lägg i marinaden och blanda runt. Låt stå kylt i någon timme, sedan steker du bitarna på medel/hög värme tills de ser snygga ut och luktar gott. Lägg tillbaka i eventuell kvarvarande marinad och ställ åt sidan.

2. Steg nummer två: såsen! Första momentet är att hacka lite grejer. Två gula lökar i stora bitar, två vitlöksklyftor i små bitar, en ordentlig bit skalad ingefära (tänk dubbla dina tummar) i minimala bitar, och om du vill: färsk röd chili. Jag föredrar att dra på ordentligt med ingefära istället och få hettan därifrån, men smak som bak. Andra momentet är att fräsa det du hackat. Börja med löken, kör den på medelvärme tills den är transparent, och lägg sedan till resten.

3. Vid sidan om detta har du under tiden rostat dina torra kryddor i en torr panna: en halv tesked spiskummin, en tesked kumminfrön, en halv tesked gurkmeja, en matsked bockhornsklöver, och ett tiotal hela gröna kardemummakapslar som du gett en hyfsat oambitiös bankning med mortelstöten. Medelvärme gör susen, de ska inte brännas. När de börjar dofta gott är de klara.

4. Blanda nu ner kryddorna i lökmixen, och tillsätt ett par ordentliga matskedar tomatpuré. Hög värmen och se på när tomatpuren lider i värmen medan den mörknar. Häll sedan i en burk krossade tomater (400 gram) och låt bubbla upp. Tillsätt salt, en knapp tesked eller så, och en matsked socker. Avsluta med att hälla på tre deciliter vispgrädde, sänk till låg/medelvärme, låt sjuda runt tjugo minuter.

5. Kontrollera att konsistensen är som du vill, är kryddningen som du vill? Om det är för torrt tillsätter du lite vatten. Vill du så mixar du alltsammans slätt i detta läge, men det är inte nödvändigt och enligt mig inte ens att föredra. Ös nu i halloumin och blanda runt. När den hettas upp i såsen uppstår en slags underbar ostmagi: krispig och smakrik på utsidan tack vare sin marinering och stekning tidigare, men mjuk och halvsmält på insidan. YES.

Jaha, så var du i hamn. Servera varmt, eventuellt med yoghurt- och myntasås men definitivt med basmatiris och mangochutney vid sidan. Sen äter du! Som om det inte fanns någon morgondag då du måste komma på något nytt att laga till middag!

Vad har ni läsare för tikka masala-trix och knep? Jag vet nog att ni sitter på ett berg av visdom.

/Slaktarn

De som älskar den amerikanska hamburgerkedjan Shake Shack älskar den djupt och innerligt. Jag besökte Shake Shack för första gången förra våren, skrev till och med en liten berättelse om besöket efteråt som jag kallade ”Man skulle inte missa att äta på Shake Shack”. Nu till våren släpper Shake Shack kokbok, skriven av VD:n Randy Garutti, kokboksförfattaren Dorothy Kalins och kulinariskt ansvarige Mark Rosati.

Titeln på boken blir Shake Shack: Recipes & Stories och kommer finnas att köpa från och med sextonde maj, men går att förbeställa redan nu. Danny Meyer som är grundare av hamburgerkedjan har skrivit introduktionen till boken, och utlovar utöver sjuttio recept och tvåhundra bilder alla tips du behöver för att återskapa Shake Shack-burgarna hemma.

/Slaktarn

PS: Uppdatering! Finns att köpa bland annat här.

I Netflixserien Chef’s Table har tittaren fått följa den gastronomiska himlens klarast lysande stjärnor. Rockstjärnor, menar jag. För det var ju verkligen det som hände, någonstans samtidigt i tid som första säsongen av serien sändes tog stjärnkockarna av sig förklädena och traskade ut ur sina kök, satte sig till bords och fann sig plötsligt vara talespersoner för en konstform snarare än ett hantverk. Och vi lyssnade, älskade det. Älskar det fortfarande.

Humorserien Portlandia har som specialitet är att ge kulturella samtidsfenomen en känga där pretentionerna bubblar över som mest, och nu har turen kommit till Chef’s Table. I klippet får vi ta del av kocken Frances Kukos tankar inför öppningen av den egna restaurangen Kūkō som bygger på konceptet ”flygplatssushi”, eller som han själv beskriver det: ”sushi that everyone can eat, but nobody wants to eat”.

Vill man fördjupa sig ytterligare i Portlandias matrelaterade bitar finns en artikel här som summerar det hela i tio punkter, vissa roligare än andra. Kycklingutfrågningklippet nedan är smärtsamt träffsäkert.

Och: är man sugen på kokboken (är man någonsin inte det?) kan man kolla in den här.

/Slaktarn

Hej alla gulliga bloggläsare. Jag känner mig tacksam mot er av flera skäl! Era kommentarer och meddelanden av olika slag är nittionio procent av gångerna en källa till glädje (och bekräftelse, hurra för bekräftelse!). Jag vill dock just nu fokusera speciellt på de podcasttips ni delade med er av.

Jag har tack vare er börjat lyssna på The Sporkful, måste ha plöjt igenom ett fyrtiotal avsnitt vid det här laget, och det har visat sig vara både givande och underhållande. Tyckte särskilt om den serie avsnitt som gick under namnet ”Other people’s food”, som diskuterar frågor rörande mat och ursprung. Var går gränsen mellan att ”inspireras” av en matkultur och att kort och gott sno från den, när går det från att vara korspollinering av matkulturer till ren och skär appropriering? Vad avgör vilka matkulurer som blir högstatus och vice versa? Ni fattar grejen. Lyssna! Alla avsnitt finns här.

Nu ska jag snart kasta in handduken för den här dagen, men först ska jag ta ett avsnitt om olika briljanta matkreationer barn kommit på.

/Slaktarn