Vissa människor blir som galna när de pratar om chilisås. Det är som en religion för dem. Det finns alla nivåer: från ordinära men hängivna sriracha-lovers till fullfjädrade chilihorders, sånna som köper chilifrukter av allehanda slag i bulk och gör stor sak av att känna till de mest obskyra sorter och deras egenskaper, och som tänker på chilisåstillverkare på samma sätt som Björn Ranelid tänker på kvinnor. När den här bloggen en gång i tiden startades gjorde jag ett försök att begripa hur det kommer sig att some like it hot, inte minst på grund av att jag samtidigt hyrde en lägenhet i Bangkok under några veckors tid och varje dag förde en kamp på liv och död mot impulsen att stoppa en brandsläckare i munnen efter att ha ätit. Härliga tider.

På grund av det stora engagemang så kallad hot sauce uppbådar finns det såser i mängder att botanisera bland för den som vill. Är man ännu mer nyfiket lagd kan man göra egen. Det är enkelt, roligt och det händer konstiga saker med kroppen under tiden – ungefär som en helt vanlig fredagskväll alltså.

Slaktarns hot sauce

Det går bra att använda nästan vilken röd chili som helst till det här, men de bör vara torkade och av en sort du tycker särskilt mycket om. Är du en riktig paragrafryttare går du och skaffar dig ett lass chile de arbol, för det är den sort jag använder i mitt recept. Chile de arbol har små röda lätt böjda frukter som är mycket goda, och ligger väl på något slags medel i styrka. Men, som sagt: det roliga med att göra sånna här såser är att exprimentera, och tycker du att färsk röd pimentochili förstärkt av ett par bulliga små habaneros är vägen till lycka så bör du följa den – jag erbjuder dig med mitt recept endast en (om än mycket väl uttänkt och fantastiskt god) skiss.

Använd:
100 gram torkad chile de arbol
5 skalade vitlöksklyftor
Ett par teskedar salt
5 deciliter vatten
1 deciliter äppelcidervinäger

Gör:
1. Plocka bort stjälkarna från dina torkade chilifrukter. Lägg chili och vitlök i en skål, koka upp vattnet och häll det över dem. Täck för med plastfilm och låt stå i minst tre timmar. Häll sedan av vattnet och lägg det som återstår i en matberedare eller mixer (att inhalera ångorna av detta är spännande och lite obehagligt, passa dig om du är en mes).
2. Lägg till övriga ingredienser och mixa tills du har en slät sörja. Unna dig sedan en stund att njuta av färgen på det du skapat, den är fantastisk och bör inte ignoreras.
3. Nu till något mycket viktigt: lagring och fermentering. Häll över såsen i sterila glasburkar (med sterila menar jag i mitt fall burkar som kommer direkt ur diskmaskinen och som jag inte hållit på och kladdat på/i) och tillverka ett slags provisoriskt lock av hushållspapper som hålls på plats med hjälp av en gummisnodd. Jag är egentligen är osäker på om detta är viktigt, men det känns bra och det håller eventuella inkräktare borta. Efter en vecka i ett mörkt utrymme kommer såsen att ha ändrat textur, den blir liksom porösare, men framförallt ha en annorlunda smak.  Om den från början är skränig, fruktig och uppmärksamhetssökande blir den sedan djupare i smaken, inte lika stark och bjärt men med mer bredd. Båda varianterna har sin charm, men lagringen gör den enligt mitt tycke godare. Och det är ju alltid något att eftersträva.
4. För över i mindre steriliserade flaskor eller burkar (eller varför inte sånna här klämflaskor!). Det är klokt att göra mycket på en gång, för så länge du håller allt rent och fint så håller såsen i uppåt sex månader i rumstemperatur.

Det återstår bara en sak för min del, och det är att säga VAR-SÅ-GOD. Varsågod för denna informationsskatt, förvalta den väl och ha så roligt!

/Slaktarn

Mitt i min influensapeak förra veckan ringde det på dörren. Det var några potatisar, och eftersom jag hyser en innerlig kärlek till potatis i allmänhet bad jag de naturligtvis att stiga på.

Det är grösaksodlarna Svegro som har lanserat sin nya ”finpotatis”: fem olika varienter som är varsamt tvättade och sedan storlekssorterade, och förpackade i en oerhört snygg speciallåda som liksom en jordkällare hjälper till att förvara potatisen mörkt och luftigt från skörd fram tills det är dags att tillaga de små liven.

Jag fick en låda amandinepotatis, en allrounder som är gul och snygg i färgen med en nästan nötig smak, och för att få ut det bästa av min nya kompis följde jag deras råd och lagade till potatisen enligt ett medföljande recept, en ljummen potatissallad med örtolja och kvarg. Och, i mitt fall, ett stekt ägg (vilket plötsligt tog en här rätten från sidekick-status till komplett brunchrätt!).

Knåpa ihop själv genom att koka potatisen (en låda innehåller 600 gram) i ordentligt saltat vatten tills den är mjuk, häll av vattnet och låt den ånga av några minuter så att den blir torr. Dela i bitar och blanda med örtoljan, som du får till genom att mixa (eller mortla, som jag gjorde, mixerlös som jag nu är) en kruka färskbasilika, en kruka trädgårdskrasse, en deciliter olivolja, ett par matskedar rödvinsvinäger, flingsalt och svartpeppar. Avsluta alltihop med en rejäl blobb kvarg! Och, om du vill vara lika cool + smart som jag, ett stekt ägg.

/Slaktarn

Min inre dramamakerska och min inre rättshaverist får så mycket näring av föreningen Äkta varas årliga process att kora största matbluffen! Nu är röstningen avslutad, och det står klart att det är Erik Lallerstedts tryffelbearnaise som kammat hem denna anti-utmärkelse.

Av nästan 14000 personer var det en tredjedel som lade sin röst på Lallerstedtsåsen, som namnet till trots endast innehåller 0,005 procent tryffel, och inte heller något smör. ”Såserna har tagits fram av Erik i köket i Älvsjö och är ett hantverk baserat på förstklassiga råvaror från världens alla hörn”, skrev tillverkaren Kavli i ett pressmeddelande i samband med lanseringen av just tryffelvarianten.

Bjärn Bernhardson är ordförande för konsumentföreningen Äkta vara, och kommenterar röstningsresultatet såhär: ”Jag tror att många känner sig lurade av att man tror att det är en riktig bearnaisesås med recept från hans restaurang och att de skryter med att de har äkta tryffel i, samtidigt som smaken främst visar sig komma från syntetiska aromämnen”.

Erik Lallerstedt tycker själv inte att såsen är någon bluffvara, då de inte brutit mot någon av livsmedelsverkets regler. ”Tryffel är ju en arom, det finns ju ingen som tuggar i sig rå tryffel och säger vad gott det är. Skulle du sätta i mer tryffel i den, så blir det inte gott. Det är väl skälet till att det är så lite”, sade han till Dina Pengar i samband med nomineringen.

Här presenteras vinnaren i TV4 Nyhetsmorgon.

/Slaktarn

Det var i januari år 2007 som matmarknadskonceptet Eataly först såg dagens ljus. Den italienska entrepenören Oscar Farinetti hade slagit klorna i en gammal stängd vermouthfabrik i Turin, och beslutade förvandla den till en slags marknadsplats för Italiensk mat, en plats där man både kunde handla hem käk och sätta sig ner för en bit mat. Det blev snabbt mycket populärt, och Farinetti bestämde sig för att lansera konceptet både i fler italienska städer såväl som utomlands. Idag finns Eatalykonceptet förutom i hemlandet också i en mängd städer i USA, med New York-filialen som flaggskepp, och i andra städer spridda över hela världen: São Paolo, Tokyo, München, Seoul och  Istanbul, för att bara nämna några.

Eataly New York, bild härifrån

Nu till det roliga!

I slutet av november tillkännagavs att turen snart kommer till Sverige. Under hösten 2017 kommer Eataly även att slå upp portarna i Stockholm, och adressen blir Biblioteksgatan 5 i gamla biografen Röda Kvarns gamla lokaler, där senast Urban Outfitters huserat. Det blir ett trehundra kvadratmeter stort matmecka kategori italienskt med kaféer, glassbar, delis, restauranger, mathantverk, bokhandel och köksprylar.

– I partnerskap med ett av Italiens starkaste varumärken, Eataly, har vi fått förtroendet att flytta in i en av Stockholms absolut vackraste och best belägna lokaler. Med italiensk passion och svensk envishet önskar vi ge er det bästa av Italien, säger Pelle Lydmar som är VD och delägare i Eataly Sverige i pressmeddelandet för nyheten.

Jag har inte besökt något Eataly själv ännu. Har ni? Tumme upp? Hur skulle det inte kunna vara tumme upp.

Buon Appetito och carpe diem,
/Slaktarn

Nordiska rådet har nyligen publicerat en studie av nordbornas matvanor som visar att vi äter allt sämre, och att det idag är lika vanligt att vara överviktig som normalviktig.

I studien, som påbörjades 2011 och avslutades 2014, har man övervakat förändringar i kostvanorna över tid hos knappt 18000 vuxna (18-65 år) och nära 5000 barn (7-12 år). Resultaten visar att det jämfört med 2011 är tjugo procent fler som äter ohälsosamt, och att andelen som äter hälsosamt minskat med tio procent. Den största andelen med ohälsosamma matvanor fanns i åldersgruppen 25 till 44 år, och män hade generellt sämre matvanor är kvinnor.

Studien visar också på en positiv förändring i nordiska barns kostvanor: det konsumerades jämförelsevis med 2011 mer fisk, frukt och grönsaker, samtidigt som man konsumerade mindre socker. Det verkar dock som att den positiva ökningen inte i samma utsträckning gäller barn som kommer från mindre priviligerade hem. Bland barn vars föräldrar hade kort utbildning har andelen som äter ohälsosamt ökat från 12 till 24 procent. Bland de barn som hade föräldrar med en högre utbildningsnivå var trenden den motsatta – år 2014 åt 10 procent ohälsosamt, medan det 2011 var 14 procent. Hälsoklyftorna ökar alltså, trots att den generella trenden bland barn ser positiv ut.

/Slaktarn

PS. Relaterad läsning: Hur viktig är egentligen familjemiddagen, denna folkhälsans heliga graal? Jag dyker ner i ämnet här. Ha så kul.