Raggmunken har en stor fanbase, men det tenderar att vara en nostalgiskt lagd skara som när de ser rätten på en restaurangmeny på det lokala lunchhaket lyckligt och med höjda ögonbryn säger Nämen, raggmunk! Det brukade alltid min mormor laga när vi var små, men som aldrig skulle komma på tanken att laga det hemma själva en standardkväll i det så kallade vardagspusslets våld. Varför är det så? Sluta tjuta över restaurangmenyer och ta saken i egna händer.

Snabblektion i raggmunksmakeri: Riv åtta stora potatisar och pressa ur så mycket av vätskan som du orkar, blanda ner i en mix av två ägg, två deciliter mjöl, fyra deciliter mjölk och en nypa salt, och gärna också en skvätt smält smör. Stek i ännu mer smör, och servera enligt tradition tillsammans med rårörda lingon och stekt fläsk (bacon från undersåkers exempelvis, fruktansvärt gott och värt varenda krona). Vill du vara som jag så gör du en coleslaw också, på spetskål, äpple, morot, majonnäs, lite lönnsirap, salt och peppar och äppelcidervinäger. Lätt som en potatisplätt.

Här kommer inspirationsbilder för att få dig på rätta spåret:

/Slaktarn

Fredag! Det betyder att du kan gå hem och ta dig en spritstark americano, självklart med tillhörande friterade svartpeppriga bläckfiskringar, samt att jag kan summera veckans (matrelaterade) intryck i bilder. En win win helt enkelt.

1. Barnens happy hour

Fint väder har gjort en comeback i veckan, och på en promenad spottade jag ett etablissemang som kan det här med konvertering. Barn äter gratis varje söndag, illustrerat på ypperligt vis av en mycket nöjd ung man i full färd med just att äta gratis varje söndag.

2. Sockerkakan på Solde

För en tid sedan publicerade kafferosteriet Solde i Malmö ett instagraminlägg som jag då upplevde som särskilt tilltalande,och jag har denna print screen sparad i kamerarullen som bevis. Här är bilden nu igen för er skull. Det är nog det perfekta fikat, och som grädde på moset (i detta fall den rostade sockerkakan) också till det perfekta priset. Allt man kan önska sig på en bricka i rostfritt stål. Här är en gammal intervju med hjärnorna bakom Solde signerad undertecknad.

3. Semlan från helvetet

Av alla semlans desperat frampressade avarter måste detta vara den värsta. VÄRSTA! En så kallad ”chiasemla”, det vill säga tre slemmiga lager slabb serverade i sedvanligt genomskinligt glas. Mycket ska man tvingas se i sina dagar innan man kastar in handduken, och denna ”chiasemla” kan mycket väl vara det som slutligen får mig att trilla av pinn. Med vänlig hälsning, semmelkonservativ och stolt.

4. Kaka på bädd av marmor

Två saker:
1. Har bakat IGEN! Och detta min avsky för bakning till trots. Begriper inte vad som händer med mig, men jag har svårt att tro att det är något negativt (inte minst på grund av studier som denna).
2. Har korsat en linje jag aldrig trodde jag skulle korsa: att fota mat på marmor. Instagramkonto för hundra procent ointressant dokumentation av lunchande ute på lokal nästa, tänker jag nu. Kakorna blev goda i alla fall, använde samma recept som till syltkakorna fast med aningen mer mandelmjöl istället för dinkelmjöl, och med rostad mandel och mörk choklad i. Skål.

5. Ett smart tacotrick signerat Snoop Dogg

6. Det pyttelilla ägget

Nu för tiden köper jag bara ägg från Sanda, i väntan på den dag då en egen höna magiskt uppenbarar sig vid min sida. Intervju med Anna-Lena Karlsson från Sanda finns förresten här, den tycker jag du ska läsa om du inte gjort det innan. I alla fall öppnade jag min nya äggbox och fann där bland sina normalstora likar ett pyttelitet ägg. Det gjorde mig oförklarligt glad. Tanken på att det fick vara med alltså, och inte hamnade i en stor ledsen hög tillsammans med andra icke-normativa ägg. Länge leve äggvariation.

7. Bar Americain

Hade anledning att fira i veckan och premiärbesökte därför nyligen gulddrakenominerade baren Bar Americain på Haymarket i Stockholm. Allt var underbart, inklusive drinkarna. Mitt enda minus är att medelåldern var lite väl hög. Om du är under trettiofem och sugen på att sitta i en lokal med överhängande guldorienterad inredning tycker jag du ska gå dit och bada i champagne, det är bra för samtliga inblandade.

8. Slaktarns nya kläder

Sist men inte minst vill jag påpeka att jag har en fräsig ny bloggbanner. Sitter som en smäck tycker jag själv. Hoppas ni håller med!

Tack för idag, slut för idag.
/Slaktarn

Att kommunicera kring mat är att vandra en ständig balansgång. Klarar man inte att hålla sig upprätt faller man ner och landar i ett hav av pretentiösa floskler, en plats där någon ropar till dig att du ska få en syndigt god munorgasm, och där du hör dig själv svara att det var ett medley av guilt-free pleasure. Det kan snabbt bli riktigt mörkt. För att hålla mig på den ljusa sidan (och för egen underhållnings skull) för jag anteckning över de matrelaterade uttryck jag upplever som särskilt stötande (hela listan finns här).

Idag när jag bläddrade i en gammal gratistidning fann jag en annons från ett lokalt hak som erbjuder sina kunder en särskild alla hjärtans dagsmeny.

Där, inklämd mellan capresesalladen och oxfilén, fann jag ett praktexeempel på ovan nämnda fenomen. Där fanns både ett medley av röding och ett potpurri av potatis och sparris (och inte att förglömma en emulsion av citron, men det tycker jag inte är lika illa). Antagligen bara ett harmlöst försök att sätta lite guldkant på situationen, en slags verbal motsvarighet till att garnera med korslagda gräslöksstrån eller varför inte dekorera tallriken med en balsamicoswirl. Nej, detta medley följes ej upp med något dacapo.

/Slaktarn

Förutom att måla stora människoblobbar och speglar ute i öknen brukade Salvador Dalí då och då även ställa till med hejdundrandes middagsbjudningar tillsammans med hustrun Gala. Jag har själv inte fantasi nog att föreställa mig exakt hur dekadenta och bisarra dessa måste ha varit, men lyckligtvis sammanställde de en bok tillsammans på temat som utkom första gången 1973 – en raritet titulerad Les diners de Gala, mycket sällsynt och starkt åtrådd av såväl kokboksfanatiker som Dalíälskare. Förlaget Taschen beräknar att endast fyrahundra exemplar av kokboken finns kvar ute i världen, så åtråvärda och dyrbara att de förmodligen tillhör en liten skara biljonärer som stuvat undan dem i bankvalv vaktade av sfinxar.

Nyligen beslutades att boken skulle ges ut i en andra upplaga, och alltså kan nu även kreti och pleti ta del av de hundratrettiosju recepten. En av dessa är undertecknad, jag klickade nämligen precis hem boken från Adlibris i en slags alla hjärtans dags-baserad våg av uppskattning för mig själv, och jag är nu så exalterad att jag eventuellt kommer att sprängas.

Mat och surrealism är goda kompanjoner (personligt favoritexempel: middagsscenen i Fellinifilmen Satyricon). Kulinariska inslag i mer eller mindre aptitliga variatoner är ett stående inslag i Dalís verk, allt från självporträtt med grillat bacon till hummertelefoner. Boken är dessutom enligt vad jag förstått genomgående fylld av erotiska inslag. Kapitel tio som bär namnet The l’eat GALA handlar enbart om afrodisiakum och är tillägnat hustrun och medförfattaren.

I introt utlovas läsaren en resa i njutningens tecken, både smakmässigt och visuellt, men individer med fäbless för dieter och kaloriräknande göra sig icke besvär – om dessa ska Dalí ha yttrat följande ord: ”If you are a discipline of one of those calorie-counters who turk joys of eating into a form of punishment, close this book at once; it is too lively, too aggressive, and far too impertinent for you”.

Jag ser mycket fram emot att om två till fem dagars beräknad leveranstid kasta mig in i det kulinariska universum signerat Gala/Salvador, fyllt av grodbakelser, kannibalcollage och rakbladsuppskurna stekta ägg på smältande tallrikar.

/Slaktarn

PS. Är du också ständigt hungrig på nya kokböcker, och allra helst då av det mer bisarra slaget, föresår jag att du trycker på kokbokstaggen så får du upp allt kokboksrelaterat som skrivits här. Kul va!?

Om det var någon som gick och funderade på när nästa gång man skulle få se Lotta Lundgrens fejs igen kan denne nu sluta undra.

Coop har nämligen slagit sig i slang med matprofilen för en serie reklamfilmer tänkta att slå ett slag för vardagsmiddagen, som kommer att visas både i reklamkanaler och digitalt. Varje vecka kommer nya recept som Lundgren själv tagit fram, samtliga för fyra personer och till en kostnad av åttio kronor (baserat på genomsnittspriser i Coops större butiker).

– Jag tar vardagsmaten på stort allvar. Livet består av så väldigt många vardagar. Middagen är den tid på dagen man möter de man lever med. Med filmerna vill jag göra vardagsmiddagarna både godare, mera prisvärd och lite roligare, säger Lotta Lundgren i ett pressutskick.