Agnes Lindström Bolmgren går sista året på scenskolan i Stockholm, och under fem kvällar i början av oktober kunde man se hennes scenföreställning Halv åtta i mig. Jag har sett den och tyckte mycket om den, och eftersom den nu finns att se även online ser jag ingen anledning till att knipa käft om den!

På scenen: en ensam kvinna med Meg Ryan-frisyr iförd kockklädsel, bakom en arbetsbänk och framför en rad kylskåp. Hon finhackar rödlök bestämt och effektivt, swishar och swooshar med olivolja, utför varje moment med eftertryck. Berättar om sin ”resa”, hur hon inte gav upp trots motgångarna och istället fann gud i Gordon Ramsey, bet sig fast vid idén om sitt nya jag och hoppades på det bästa. ”Hoppet är det sista som lämnar människan. Och sockersuget”, säger hon. ”Du är vad du äter, du dör ensam, du måste göra din grej och märka ut dig, ingen kommer göra jobbet åt dig… Så då kom jag på den här rätten som är lite av ett självporträtt kan man säga”.

Det underhållande och ganska smärtsamt att se den ensamma karaktären redogöra för hjälpen till självhjälp, som i just hennes fall har med matlagning, eller närmare bestämt med att tävla i matlagning, att göra. Hon ska bli en mästerkock, lyckas. Jag vill veta vad regissören själv tänker om pjäsen, så jag skriver och frågar henne.

”För mig handlar det om en sökare”, svarar Agnes. ”Någon som väldigt gärna vill hitta rätt, få erkännande och som vill men aldrig riktigt lyckas. Lite av en outsider. En sån person som man kanske ömmar för men inte orkar volontärumgås med. En rätt ensam människa som famlar efter halmstrån i kombination med samhällets hets att ‘hitta ditt kall’, ‘tro på dig själv’, att vi ska sträva efter rätt gammalmodiga vinnarideal samt aldrig ge upp.”

Jag frågar hur det kom sig att hon använde fenomenet matlagningsprogram som inamning för berättelsen.

”Att det skulle handla om en matlagningstävling visste jag innan jag visste vad jag ville berätta” skriver hon tillbaka. ”Jag tycker det finns något otroligt roligt och bisarrt med att det på kort tid dök upp så sjukt mycket matlagningstävlingar i alla former över hela världen, och att det sprider sig som en mysig men otäck pest men att ingen riktigt pratar om det. Det är också roligt hur människor som jobbar med mat ofta dramatiserar och tar i när de pratar om mat, hur de pratar om ingredienser och om hur man behandlar dom, som att det är på liv och död. Men ofta är det i princip samma nonsenssnack som sportjournalister som säger att bollen är rund, och det är egentligen bara en enda stor floskelfest. Det är kul med TV-kockar som leker blodigt allvar på samma sätt som lajvare i skogen, fast de har vita kläder och läderförkläde istället för kåpa och läderpung. OBS! Jag älskar också matlagningsprogram!”

Se Halv åtta i mig här!

När livet ger dig citroner, gör citronkola med vit choklad. Att det snart är jul duger naturligtvis också som anledning. Det här receptet har vi mat-Tina att tacka för, så sänd ut en tacksamhetens tanke till henne när när du står och rör i grytan.

Du behöver:
En termometer
En tjockbottnad gryta, helst gjutjärn
Skal + saft från tre ekocitroner
5,75 dl strösocker
125 gram osaltat smör
300 gram vit choklad
225 gram kokosfett (inte kokosolja, kokosfett!)

Jag rekommenderar att du läser igenom alla steg innan du sätter igång, det är nämligen inte så kul att stå med stormkokande socker och upptäcka att rivjärnet man behöver för att få av citronen sitt skal ligger i disken. Jag läser sällan recept speciellt noga, med följden att jag ofta känner mig inkompetent och utmattad. Det positiva med detta är att jag redan gjort alla möjliga misstag, och därför kan berätta om det för er så att ni slipper göra dem. Det är egentligen inte svårt att göra kola, det kräver bara lite fokus och diciplin. Och det ska du väl kunna rassla ihop?

1. Börja med att plocka fram allt, mät upp och lägg åt sidan (skär kokosfettet och smöret i småbitar, men håll de båda ingredienserna åtskilda). Detta garanterar att du är i maktposition i förhållande till kolan – det är viktigt, för den kan känna av rädsla, och då är det snabbt kört.

2. Häll strösocker, citronskal och citronsaft i grytan och låt koka upp till en sockerlag. När allt förvandlats till flytande form ska du sila sörjan för att få bort skal och annat (jag brukar dock strunta i detta steg då jag är lat/anser att lite skit rensar magen). Häll tillbaka i kastrullen och stoppa i termometern.

3. Låt koka tills temperaturen uppnått 114 grader. Lägg nu i smöret, rör om tills allt smält samman. Koka nu tills temperaturen uppnått 119 grader, stäng sedan av plattan. Lägg i den vita chokladen och rör om tills allt är blandat.

4. Kokosfettstajm! Addera lite i taget och rör hela tiden för att allt ska blandas ordentligt. Rör du inte om ordentligt hamnar kokosfettet överst i en otrevlig spegel av vitgrumligt stelnat fett när kolan kallnat, och det är det ingen som tycker om.

5. När allt är blandat till en svulstig gul massa häller du upp i ett par långsmala brödformar, eller som jag föredrar, en sån där förbrukningsbar folieugnsform. Ställ i kylskåpet och låt svalna, täck med plast och låt stå tills kolan stelnat. När den är solid kan du ta ut den ur formen och skära i lämpliga bitar som du slår in i papper och gör en tjusig gåva av, eller så struntar du i finliret och bara trycker in bitar i käften vartefter andan faller på.

Nu har jag inget mer att säga, så jag avslutar här.
/Slaktarn

Fågelinfluensan sprider sig över Europa och för med sig ond bråd död bland våra fjäderklädda vänner. Och en välförtjänt paus för alla stackars franska gäss och ankor som tvångsmatas för sin goda levers skull.

Den aktuella virusstammen kallas H5N8, och är en mutation av det virus som först upptäcktes bland fåglar i Kina 1996 (H5N1), som sedan också kom att döda även människor. 2004 var det dags igen, och fågelinfluensan spred sig explosionsartat i Asien för att sedan med flyttfåglar ta sig vidare till Afrika och Europa. Tidigare i år rapporterades det att H5N8-viruset upptäckts i Ryssland, och under hösten har flera andra länder rapporterat upptäckt.

Skandinavien har fram tills nyligen varit skonade från H5N8-epidemin, men för två dagar sedan upptäcktes ett fall av fågelinfluensan på en gård i Danmark, och igår kom rapporter om insjuknade fåglar även i södra Sverige. Viruset H5N8 har, till skillnad från tidigare virusstammar, tagit livet av vilda fåglar, vilket tyder på att det är mer aggressivt än sina föregångare i och med att det är dödligt för fler arter. Några dödsfall bland människor efter smitta av den aktuella virusstammen har dock (ännu?) inte inträffat.

Den här tiden på året är lite av fjäderfäindustrins guldålder, i och med de antågande högtiderna och allt vad det medför i form av mat. Spridningen av fågelinfluensa har dock satt käppar i hjulen för producenterna på alla möjliga vis. I Frankrike har gåsleverpriserna stigit efter att man upptäckt en tidigare stam av fågelinfluensa på en gård i Dordogneområdet redan i november förra året, varpå ett produktionsstopp trädde i kraft och varade mellan maj och augusti detta år. Den redan stukade foie gras-produktionen har dock ytterligare svårigheter framför sig: I och med spridningen av H5N8-viruset i grannänderna har fransmännen beslutat återigen stoppa produktionen, något som väntas leda till höjda priser inför högtidssäsongen och stora förluster för producenterna.

Begreppet foie gras betyder ungefär fet lever, och är resultatet av en övergödning av ankor och gäss vilket resulterar i en förstorad lever – en i grunden naturlig process, som hos vilda fåglar fungerar som en slags fettreserv inför vinterns flytt mot varmare breddgrader. I Frankrike används dock oftast en metod som kallas gavage, vilket innebär tvångsmatning genom att ett långt rör förs ner i djurens matstrupe, genom vilken man pumpar in en matblandning som är mycket fet och kolhydratrik.

Hos vilda fåglar kommer levern sällan upp till mer än två gånger sin normala storlek, men hos tvångsmatade djur blir levern vanligtvis upp till tio gånger större. Den grymma metoden är förbjuden i många länder, däribland Sverige, men tillåten i Frankrike, som står för sjuttiofem procent av världens foie gras-produktion. En nyligen gjord opinionsundersökning (utförd företaget OpinionWay på beställning av en djurrättsorganisation) visar dock att nästan av fransmännen vill se ett förbud mot gavage-metoden, vilket är en treprocentig ökning jämfört med tre år tidigare, och att 77 procent skulle föredra foie gras som inte var producerad genom tvångsmatning.

/Julia (den ordinarie signaturen är på semester till nästa blogginlägg)

Hej på er, en kortfattad produktnyhetsrapport följer.

I helgen lagades det jordärtskockssoppa, och i den hade jag istället för vanlig grädde en nyhet från Arla kallad syrad grädde.

Syrad grädde, tänker du nu. Det är ju creme fraiche? Ja, det stämmer. Men här har vi en slags hybrid av vispgrädde och creme fraiche – syrlig (uppenbarligen), frisk och mer som en trygflytande än vanlig vispgrädde, men lättare och mjukare i smaken än creme fraiche.

Arla själva pitchar in den på följande vis: ”Arla Köket syrad grädde är precis vad namnet beskriver – en grädde som syrats med mjölksyrabakterier för en lätt syrlig smak, vilket gör det enkelt för dig att balansera smakerna när du lagar mat. Allt gott blir ännu godare! Prova till exempel i din sås eller gryta där grädde lyfter smakerna och syran ger fräschör till din maträtt.”

Känner mig mycket positivt inställd till denna produkt! Betyg: ett flertal korslagda grässtrån.

/Slaktarn

Har du alltid funderat över hur man får till en perfekt ugnstekt kalkon inför högtiderna? Kanske har du tänkt, visst, jag skulle kunna – men det är så mycket jobb!?

Misströsta ej, lösningen är närmare än du tror: endast ett youtubeklipp bort.

/Slaktarn