Hej på er. Måndag idag. Det finns inget intressant att säga om det alls. Så istället, en fråga: vem har erfarenhet av färsk getmjölk?

Jag hade ingen, tills igår. Eftersom det är obligatoriskt den här tiden på året föll det sig nämligen på så vis att jag skulle göra en kopp varm choklad, och den enda mjölk jag hade hemma var en liten tetra getmjölk från Järna mejeri. What the heck, tänkte jag, och så blev det inte bara varm choklad utan varm getmjölkchoklad. Det visade sig vara mycket lyckat. Och då menar jag inte på ett pretentiöst gastronomigt vis, utan på ett rent lekmannamässigt vis. Helt enkelt objektivt en jättegod kopp varm choklad!

Att skriva ett recept på varm choklad känns dock nästan lite nedlåtande, det räknar jag kallt med att du klarar av själv. Men, för att maximera upplevensen: använd färsk vaniljstång om du nu ändå ska get fancy, det räcker med jättelite, och ha i mycket kakao. Jag gillar dessutom att ha en liten nypa salt i, det gör alla resterande smaker en tjänst.

Så, åter till frågan. Vem kan ge mig fler getjölksuppslag? Vad har ni för egna åsikter och tankar kring denna, såvidare den inte omvandlats till ost, ganska impupulära produkt? Jag har hört vittnessmål om att getmjölk skulle vara beskt och/eller ”getigt”, men den jag använde var ingetdera. Bu eller bä (eller kanske: wääh!)?

Kram på er alla gamla och nya getlovers!
/Slaktarn

Nu vet vi: det enda som känns jobbigare än att bli dumpad är att bli trumpad, och efter att ha sett glasstillverkarnas Ben & Jerry’s senaste reklamfilm känner jag mig hyfsat övertygat om att även de skriver under på det.

Reklamfilmen, vars titel är ”One sweet world”, visar en aggressivt predikande citron i en talarstol, påhejad av en publik bestående av andra citroner samt ett ensamt körsbär, vars plakat avslöjar en förhoppning om att vi ska bli ”sweeter together”. Det tycker inte de sura citronerna om, de tycker nämligen att ”zest is best”, och inget annat. Lykligtvis träffar det utfrysta körsbäret till sist en citron som är vänligt inställd, och så är kärleksbudskapet i rullning.

”Here at Ben & Jerry’s, we’re concerned that the dominant message we see in society today is one of division”, kan man läsa i videobeskrivningen. “Whether it’s televised political debates or newspaper headlines, it’s sometimes easy to think the world is becoming increasingly divided. So, we’ve been thinking about how we can amplify a message of unity & love using the thing we know best: ice cream!”.

Att företaget surcitronar Trump är inte helt oväntat med tanke på den glassmak i limiterad edition som kom tidigare i år kallad ”Bernie’s Yearning” på initiativ av Ben Cohen, ena halvan av Ben & Jerry’s grundarduo och Sanders-supporter sedan länge.

Ska vi summera lite? Ja det kan vi väl. Glassmakarna flexar good guy-muskler samtidigt som de kränger varor –  ett gammalt hederligt (och framgångsrikt) reklamgrepp, och det är onekligen en video i smörigaste laget. Men den är rolig! Och uppiggande! I vilket fall: jag är inne med en eloge för den fåniga blad-comb overn. Mycket fiffig.

/Slaktarn

På söndag är det fars dag. Fars dag antar jag är en dag som är till för att göra varandra glada. De som är pappor blir hyllade och de som har en pappa eller känner en pappa de tycker gör ett särskilt bra jobb kan uttrycka glädje över det. För handeln innebär fars dag ett tillfälle att kränga grejer. Inga konstigheter.

Det finns naturligtvis okså många människor som inte tycker att deras pappor och/eller mammor gjort ett speciellt bra jobb, och som därför tycker att de här hyllningsdagarna för mor och far är plågsamma. Att gå runt i butiker blir innebär att bli bombad med erbjudanden om presentaskar hit och upplevelsepresenter dit, och kollar man i mattidningar får man veta hur man kan laga till en storslagen säsongsbetonad middag till patriarken: lammfilé och kantarellsås och äppelstrudel och toast skagen och hej och hå i all oändlighet. En middag är ett ganska trevligt sätt att fira sin far om man vill det, men jag tänkte inte fokusera så mycket på det, utan på några av de gåvoförslag jag uppmärksammat senaste dagarna.

Varje gång jag är i en affär och går förbi ett sånt där bord dedikerat till fars dags-gåvoförslag blir jag lite beklämd. Det är alltid så tråkiga och själlösa saker, som skovårdskit eller en necessär med barberargrejer, kanske någon morgonrock eller en drinkshaker till reducerat pris. En presentask med manchettknappar och matchande slipsnål. Någon slags idé om vad en man kan tänkas vilja ha.

Det märkligaste såg jag idag, när jag gick igenom några pressutskick. Ett öl-spa, i Carlsbergs regi.

”Inför Fars dag slår Carlsberg upp portarna till Carlsberg Beer Spa – ett spa där behandlingarna görs med ölingredienser. Sveriges pappor kan nu njuta av de lugnande och antiinflammatoriska egenskaperna i öl med ett rofyllt humlebad och en avslappnande massage med humleolja”, skriver de i pressmeddelandet.

Det känns också så fruktansvärt deppigt. Att man skulle behöva använda öl, denna klassiska ”mansdryck”, för att lura papporna till en stunds avslappning och tvagning. Inget ont om humle och dess välgörande egenskaper,  men vad är det för fel på gammal hederlig eukalyptus- och rosmarinolja eller en exfolierande och djuprengörande ansiktsmask från valfri prisupptrissad hudvårdsjätte? Det är inte manligt nog, kanske. Bara öl är manligt nog.

/Slaktarn

Om du läser detta är du per definition målgruppen för denna nyhet: årets vinnare av matbloggspriset är utsedda! (Obs: Jag är inte en av dem! Buuu!)

Matbloggspriset instiftades 2005 av skaparna av sajten matblogg.se, och har sedan dess delat ut priser i sex kategorier en gång om året. Årets vinnare tillkännagavs idag på branschmässan Sthlm Food & Wine.

Linnea Seidel tog hem priset för årets matblogg med Linneas Skafferi. Juryns motivering löd: ”Vi är mycket glada att få utse en riktig veteran till årets Stora Matbloggspristagare. Här har vi en en sann eldsjäl som låtit oss titta in i hennes skafferi under hela det senaste decenniet. Med hög kvalitet på både text och bild har hon på ett personligt sätt inspirerarat sina följare. Hon har frikostigt delat med sig av sina spännande recept som spänner brett mellan, vad hon säger själv, mormors kolakakor till något gott att slänga på grillen.”

Det kanske mest ärofyllda priset är nog ändå det kallat ”folkets val”. Vem som kammar hem det avgörs inte av någon jury, utan genom röstning av läsarna. Årets vinnare blev Gustav Johansson med bloggen Jävligt Gott.

Matbloggsprisets hedersutmärkelse 2016 gick till Linda Hörnfeldt som driver yrkesnätverket Better Bloggers. Motiveringen löd: ”Matbloggsprisets Hedersutmärkelse går i år till en person som skapat en stark plattform med målsättningen att förena bloggosfären, oavsett genre. Genom sin vision att vägleda och utbilda mindre etablerade bloggare för att stärka sina varumärken och sin digitala närvaro, har denna eldsjäl skapat ett forum där bloggare kan dela med sig av sina erfarenheter och lära sig av andra”.

Pris för bästa dryckesblogg gick till Niklas Jörgensson som skriver bloggen Mad about Madeira, bästa bak- och dessertblogg blev Camilla Hamids My Kitchen Stories, och årets pris för bästa foto gick till Diana Dontsova för bilderna på bloggen By Diadonna.

Stort grattis till alla vinnare och alla nominerade!
/Slaktarn

Kära läsare. Jag är medveten om att detta inte är Buzzfeed, men jag tänker ändå göra en lista nu, och i den kommer det finnas gifs. Det är trots allt inte första gången jag gör det, så helt chockerande kan det knappast vara. Någon gång om året återvänder jag till kultserien Sex and the City, denna gång inspirerad av det fantastiskt roliga instagramkontot Every outfit on satc. Kolla in det om du inte redan har det, i alla fall om du är någorlunda bekant med serien. Under denna satc-session har min medvetenhet riktats mot karaktären Miranda Hobbes, eller mer specifikt: hennes möten med mat.

1. Mackan
Minns ni mackan? Otäck typ som delade ut flygblad och väste ”eat me” vid förbipassage. Vilket naturligtvis gjorde Miranda förbannad. Och sedan, för att det är en tv-serie: nyfiken.

2. Muffinsfällan
En pissig situation att befinna sig i: Vara kär i en trist men snäll typ som tyvärr är kär i någon annan, råka erbjuda sin hjälp att baka muffins och sedan upptäcka att de är till killens nya flickvän som fyller år. Sedan bli övergiven och tvingas färdigställa de fula kakorna själv.

3. Den känslofyllda kakan
För den oinvigde: Miranda träffar ny kille. Han älskar henne, och bestämmer sig för att berätta det med hjälp av en stor kaka. Hon känner inte likadant, får panik och äter upp kakan.

Jag minns att det var något så sjukt över denna scen. Inte att hon åt kakan, utan att den överhuvudtaget… var där. Som exemplet ovan visar (muffinsen) finns det bakverk som är rimligare att uttrycka sina känslor med, eller att skriva på för den delen, men en jättestor platt och torr kaka? Vad i. Galning.

Bubblare: Krispy Kreme-avsnittet. Men som vi alla vet är tre det magiska numret.
/Slaktarn