Alla börjar med ett baskit. En kastrull, en stekpanna, ett rivjärn. En stekspade och en pastaslev, ett durkslag. Så småningom lyxar man till det med en brödrost och en vattenkokare. Man får en elvisp i julklapp. Man köper en drinkshaker inför en födelsedagsfest, någon har tagit med sig en iskross som den glömmer kvar och som du aldrig mer använder. En stavmixer letar sig in i skåpet. Man får för sig att man ska börja med juicing och köper en råsaftcentrifug där man slänger ner allehanda grödor. Sedan går det utför: Lattevisp, kaffekvarn, sous-videkokare, glassmaskin. Och så sitter man plötsligt där en vacker dag med tre drinkmuddlare och kan inte få igen köksskåpet för att det är så överfullt av saker som ska hjälpa dig att bli en domestisk guru.
Det finns en generell attityd som är ungefär såhär:
INNE
Hålla det enkelt, låta råvarorna tala för sig själva och ”inte krångla till det”. Man behöver bara en kastrull och en vass kniv för att åstadkomma underverk, typ.
UTE
Ha en enorm webergrill trots att man inte grillar mer än två gånger per år. Skryta om sina knivar fast man inte egentligen känner skillnad mellan de och de man köper på Ica. Grilla grönsaker på fredagkvällen i en sån där elektrisk OBH Nordica-grill för att det gör maten fettsnål och man slipper diska upp ugnsformar eller stekpannor.
Jag vet inte vilken av dessa kategorier jag faller in i. För mig är varje ny köksattiralj en skimrande möjlighet, och det talar ju för att jag hör hemma i den senare. Å andra sidan har jag typ inga pengar, så även om jag varit sugen på att skaffa en råjuicecentrifug så har det helt enkelt inte gått, och min matberedare kommer från när min expojkväns mormor rensade ur garaget. Det är lätt att samla på sig en massa onödig skit. I mitt fall är nog det värsta exemplet en uppsättning snigelbestick med tillhörande fat. Och ibland är det inte jättelätt att veta vilka av alla prylar som kommer att bli ens favoriter och följeslagare genom livets alla lyckliga eller olyckliga matlagningsstunder när man står där i butiken och klämmer på dem.
Jag vill dela med mig av mina bästa köksverktyg, de som presterat och imponerat gång på gång, och som jag kommit att älska mer än mina ofödda barn. Varsågoda.
Köksverktyg #1: Minivispen
Minivispen, eller magic whisk som den refereras till i internationella sammanhang, har funnits i mitt liv i ungefär två år. Jag köpte den för en euro i en knökfull köksattiraljbutik i Paris. Högt uppe på en hylla låg den, ensam och efterlängtad. Jag visste direkt att den skulle bli min. Anledningen är att min personliga favorit bland tv-kockar Nigella använder den i flera avsnitt av sina program. I ett avsnitt åker hon till sitt sommarhus och ska laga frukost till ungarna. Hon tar fram handväskan och plockar fram den lilla vispen och säger ”I never leave the house without my magic whisk. It takes the lump out of any sauce”. Vad kan jag säga. Hon har rätt. Jag använder den varje dag, till allt som går att röras om eller vispas.
Köksverktyg #2: Rivjärn från Microplane
Rivjärn är inte något som många hetsar upp sig över. Men de som gör det, de gör det med råge. Innan jag första gången använde ett microplanerivjärn fattade jag inte vad dessa dårar talade om. Rivjärn som rivjärn, tänkte jag. Det var fel. Detta laserskurna supervassa underverk levererar fluffiga moln av parmesanost, citronskal så finriven och aromatisk att man nästan svimmar. Det är ren lycka att använda.
Köksverktyg #3: Zip lock-påsen
Denna var inte helt väntad va? Låt mig förklara genom att berätta en historia om mitt barndomshem. När jag var barn bodde vi i en ombyggd sommarstuga. Planen var att så snart mina föräldrar beviljades bygglov skulle den byggas ut. När jag och mina syskon var små var det mysigt och härligt att bo där. När bygglovet fortfarande inte dykt upp femton år senare var det inte lika kul. När man raceade till det enda badrummet varje morgon för att ha en chans att utföra alla de morgonritualer som krävs för att kunna visa sig bland folk när man är tonnåring. Huset var alltid ett provisorium. Detta hade kunnat vara uthärdligt, om det inte vore för att även möblerna var provisorium. Grillen var ingen grill, utan en upp och nedvänd pall på vilken en avsågad oljepanna balanserade. TV-bänken ar ingen tv-bänk, utan ett underligt litet rullande bord med en tygbit hängande från sig. När jag och min mamma långt senare flyttade in i en lägenhet blev hon paff över hur aggressivt jag propagerade för att vi skulle skaffa en ordentlig TV-bänk från Ikea. TV-bänken hade blivit en symbol för trygghet och välstånd, ett slags svenssonliv jag alltid sett på avstånd och suktat efter. Något jag desperat åtrådde. Det är samma med zip lock-påsarna. Det är en markör i mitt liv för att jag ”kommit någonstans”. Kanske är det svårt för en utomstående att förstå. För mig är det en enorm tillfredställelse varje gång jag öppnar kökslådan, tar fram en påse, lägger den kvarvarande ostbiten och zippar igen. Ah!
Köksverktyg #4: Den pyttelilla vassa kniven
Allt som är stort är jobbigt. Tar plats. Stör. Jag har ingen diskmaskin, och jag hatar att diska. Vasken blir full på en sekund. Jag har upptäckt att ju mindre saker är desto mer använder jag dem. Men, som vi alla vet kan kvalitetsparametern vara konstant trots att storleksparametern minskat (..nåja). Dessa små knivar från victory nox är vassa, flinka och tar upp noll plats. Och de är mina go-to i knivlådan.
Köksverktyg #5: Mandolinen
En mandolin är ett roligt medeltidsaktigt instrument. Det är också ett köksverktyg man använder för att skära saker MYCKET tunt. Det är nog det enklaste sättet att göra maten attraktiv. Att skära grönsakerna så tunt att de går att se igenom. Snabba kreddpoäng och genväg till seratoninpåslag.
Vilka är era bästa kökskompisar?
/Slaktarn
