Kära misolovers! Ignorera mina skabbiga naglar och hjälp mig med en sak är ni snälla. Jag fick precis den här. Jag har använt miso i maten lite då och då, men misstänker att jag inte är något fullfjädrat misoproffs. Vad är era bästa misorecept? Som huvudattraktion, som tillbehör eller som pikant inslag. Jag samlar de bästa tipsen i en lyxig coffe table book som man kan köpa för dyra pengar i Nöjesguidens (ännu inte existerande) webbshop.

/Slaktarn

Det är morgon, eller ”förmiddag” som vissa kallar det. Jag har inte hunnit med så mycket idag för jag gick precis upp. Men två saker har i alla fall dykt upp.

1. En otrevlig känsla av att jag gjort fel hela mitt liv har infunnit sig. Har alltid trott att jag är en kvällsperson. En sån som ”tänker bäst på natten” och så vidare. Som gärna lägger sig framåt två-tre tiden. Nu har jag, av lite blandade skäl, lagt mig tidigt några dagar i rad. Släckt lampan vid tio, elva-tiden. Detta betyder att jag vaknar vid sju-åtta-rycket och är pigg, glad och redo för både det ena och det andra. Hur ska jag hantera denna insikt? Allt är upp och ned.

2. Jag har några nya kokböcker. En av dem är Lisa Förare Winbladhs bok Det godaste jag vet. Jag gjorde precis en kopp kaffe och satte mig för att bläddra i den. Redan vid förordet är jag så exalterad att jag knappt kan andas. Läs själva. Jag har fräckt fotat av det.

En gång dejtade jag en kille. Vi tyckte om varandra, men det hela var inte så seriöst och allvarsamt från någons sida. Vi brukade ses ganska sent på kvällarna och dricka öl, och på mornarna hängde vi och tittade på TV, pratade och åt mat. Det var mysigt och roligt. En morgon hände något konstigt. Det var kanske tredje eller fjärde gången vi sov ihop (ja, ”sov” ihop… nåja låt mig behålla lite privatliv tack). Det var en solig och härlig dag, och han föreslog att jag skulle lägga mig i badet medan han lagade frukost. Vilken bra idé, tyckte jag, så jag gjorde det. Jag hörde honom bullra runt i köket och vissla muntert medan jag skrubbade bort mina synder med någon family fresh-dushkräm. Livet var gött. Badad och redo för ännu en produktiv och fantastisk dag svepte jag in mig i en badrock och tog mg ut i köket. Där stod han i full färd med att steka bacon, göra äggröra, värma bröd i ugnen, mala kaffebönor och allt möjligt annat. Oj vilken lyx, tänkte jag, som knappt annars äter frukost. Jag satt vid matbordet och lyssnade på radio och hade det trivsamt medan han lade upp maten på en stor tallrik. Han kom och satte sig vid bordet mittemot mig och högg glatt in. På den enda tallriken mat.

Jag blev så paff att jag inte minns om jag ens sa något.

Jag tänkte att vi kunde prata lite om det här med frukost dagen efter kvällen innan. Knepigt. Om man varit ute och flängt lite i världen under någon singelperiod så vet man hur det kan vara. Ibland himmel, ibland helvete. Ibland ingår konstiga förväntningar eller förhoppningar och ibland serveras frukosten tillsammans med en stämning som uppenbart osar av en önskan att den som bjuds bara ska GÅ någon gång. Ibland används måltiden som en ursäkt att få ses mer, förlänga dejten. Kanske äter man frukost ute på ett kafé. Kanske går man runt på stan efteråt. Kanske köper en glass och hänger i en park. Kanske blir man hungrig sen och måste äta lunch, som blir en eftermiddagsöl, som blir till middag, som blir till vin på balkongen, och så plötsligt har man gift sig, skaffat barn och skiljt sig innan man vet ordet av.

Det är lätt att förledas av diverse tidningar och filmer till att tro att det ser ut något i den här stilen när man vaknar upp hos en ny underbar bekantskap som man tänker sig att man om inte kommer spendera livet med, så åtminstone spendera sisådär tolv tipptopp timmar med.

Tyvärr ligger nog detta närmare sanningen.

Min sämsta dagen-efter-frukost fick jag när jag var ganska ung och besökte min första pojkvän i hans hemstad. Han bjöd då på den mycket omsorgsfullt tillagade anrättningen lingongrova med ketchup och hushållsost. Det var det bästa han visste, och han ville förstås bjuda på det bästa han visste när den bästa tjej han visste var på besök. Eftersom han var det bästa jag visste på den tiden tyckte jag det var ganska gulligt. Däremot var det inte så gott. En annan gång hade jag en relation med en person som åt fil om mornarna. Alltid fil med müsli och en kanna earl grey. En morgon hade filen bytts ut till långfil. Är du inte bekant med långfil ska jag ge dig ett intro här och nu: Det är en slags fil som är vanlig i sveriges nordligare delar, som av för mig oklara skäl har en konsistens som närmast kan liknas vid ett mycket elastiskt och halt snor. Om man vispar upp långfilen med sin gaffel innan blir den något mindre motbjudande, men det är fortfarande en mycket dålig mejeriprodukt att bjuda en romantisk bekantskap på. Som tur är är jag en öppensinnad och matintresserad individ som tyckte det var ett uppiggande inslag, men jag var inte mätt när jag gick därifrån den morgonen.

En vän till mig berättade om en gång hon tog med en kille hem efter en utekväll. På den tiden bodde hon i studentkorridor och var konstant pank. De få slantar hon kunde lyxa till det med i livet använde hon oftast till utekvällar, och således hade hon inte mycket att bjuda på i frukostväg, men en skål yoghurt med müsli kunde hon i alla fall rassla fram. Killen hällde upp yoghurt och började sedan noggrant välja ut de bästa bitarna ur müslin. Han tog petade girigt och omsorgsfullt ut nötter, torkad frukt och allehanda bär ur müslipaketet, medan min vän förskräckt följde förloppet. När hon sedan skulle hälla upp i sin egen skål fanns bara blektrötta havregryn kvar. En annan vän vaknade i juletid upp till ett hus som var i full färd att fyllas med släktingar från när och fjärran, som alla skulle träffas på en jullunch. Hon stapplade förvirrad och smutsig ner för trappan och fick på väg till badrummet hälsa både på moster hit och faster dit. Hon lade benen på ryggen, trots att julmaten såg god ut.

Berätta för mig, som ju nu så generöst delat med mig, vad har ni som läser för erfarenheter? Finns det taktiker eller säkra kort? Finns det floppar och flippar? Vad är minimum och vad är för mycket? Och vad är det mest bisarra ni varit med om?

Ta hand om er. It’s a jungle out there.
/Slaktarn

PS. Om du inte fått nog av kombinationen sex och mat kan du t läsa min gamla text om matsnusk och dejtmat här. Har du fortfarande inte släckt törsten på detta ämne kommer du definitivt komma över det när du läser om det här danska matlagningsprogrammet.

Igår träffade jag matriarkatet (min mamma och min moster) och åt middag i min mosters sommarstuga. Jag tog bilder på tre av sakerna vi åt, för att de är fina och för att jag vill tipsa.

Det här är danska ärtor. Om man hittar sånna här fina kan man sätta sig utomhus och sprita sina ärtor medan man dricker ett glas rosévin. När man är klar med spritandet strösslar man en skur flingsalt över alltsammans och äter de som tilltugg till drinken.

Det här är salviablad som friterats snabbt i neutral olja och sedan saltats. De äter du som de är innan du hugger in på den riktiga middagen.

Den här konstiga pokémongrejen är spetskål som bakats i ugnen på hundra grader i tre timmar. Ingen olja, inget salt, ingenting. Efter tre timmar tar du ut kålet, skalar av de yttersta bruna bladen och tar en liten kniv och klyver hela skapelsen på mitten. Välj din bästa olivolja och ringla ordentlgt med olja över snittsidan. Salta om lämpligt.

Tack för mig!
/Slaktarn