Jag höjde ögonbrynen över Lidlhamburgarna här om dagen. En relaterad produkt som är aningen mer sympatisk är dessa styckfrysta pommes frites som finns på Picard. Jag beslutar också enväldigt att detta är vinnaren i tävlingsgrenen onödigt embalage. Nästa (un)happy meal – bara en defrost bort.

Jaha, jag råkar befinna mig på Malmö Centralstation idag, och sprang av en slump rakt in i världsmästerskapen i ostronöppning 2015.

Det har hållits deltävlingar hela eftermiddagen och nu är det strax dags för finalen. En herrans massa ostronlovers har samlats och sitter i tävlingsområdet och dricker bubbel och mumsar i sig ostron. Salt & Sill Deli har en disk med olika havsrelaterade matbitar. Det är ganska peppig stämning. De fyra finalisterna är svenska Lars Karlsson, danske Jesper Knudsen, Johan Malm som även han är från Sverige samt irländske Stephen Nolan. Ja, alla är män. Alla tävlande är män överhuvdtaget. Juryn består också bara av män. Ja just det, konferencieren är man också. Det verkar som att män är extra förtjusta i att öppna ostron, dessa havets vaginor (förlåt, jag kunde inte motstå).

Nu börjar finalen. Publiken är svinpeppade och klappar med i musiken och ostronen öppnas i en rasande fart. Nu har dansken öppnat alla sina och ringer i klockan. Och efter en stund också irländaren, sedan svenske Johan Malm. Hej och hå, vilken fest. Nu ska juryn bedöma hur denna yttersta elit av ostronöppnare i världen klarat sig.

Under denna lilla paus i händelseförloppet kan jag passa på att berätta lite om min egen relation till ostron. Jag är allergisk. Spyr som en gris när jag äter dem. Men det förstod jag inte tills för ganska precis ett år sedan, när jag var på en tinderdejt. Och det kan du läsa om här. Det är tråkigt då jag är ganska förtjust i själva ostronen. Är du inte lika benägen att kräkas som jag så rekommenderar jag att du prövar det recept som också finns i blogginlägget.

Inget för mig. Tyvärr.

Okej! Tillbaka till världsmästerskapen i ostronöppning. Det hr blivit dags för något som heter krogstafetten. Det är två lag, vardera lag består av tre personer. Lagen är Grebbestad Bryggeri mot  Team Göteborg (från blandade GBG-krogar). Tävlingen går ut på att öppna trettio ostron (tio för varje deltagare) och sedan sabrera en flaska champagne och hälla upp i glas. Haha! Detta är helt sjukt. Jag ska försöka klämma mig fram för att ta en bild på spektaklet.

Killarna från Grebbestad Bryggeri (höger i bilden) ringer i klockan först, trots att de var sist på sabreringen. En fin återhämtning där. Efter juryns överläggande står dock klart att det inte räcker hela vägen. Det är snubbarna från Team Göteborg som kammar hem vinsten.

Nu håller ni på att dö av spänning gällande vem som vann världsmästerskapet, va? Då ska jag inte hålla er på halster längre. Vinnaren är irländska Stephen Noland med en tid på 2 minuter och 43 sekunder. Kul! Grattis! King of oysters! Silvermedalist är svenske Johan Malm. Bronsmedaljören är också svensk, men jag hörde inte vad han hette för att alla gormade så mycket.

Herregud. Nu behöver jag verkigen en kall öl. Jag blir alldeles yr av den här testestoronstinna havsdoftfyllda luften. För att inte tala om sablarna.
/Eventslaktarn

Idag har två frågor upptagit min tid.

1. Varför är katter så intresserade av fisk och räkor? Hur ska en katt i naturen någonsin få tag i en räka? Det är inte rimligt.
2. Varför äter vi pizzasallad i Sverige?

Om någon har ett vettigt svar på fråga ett kan ni höra er. Gällande fråga två har jag precis funnit svaret, och då detta är en matblogg känns det inte mer än rätt att jag sprider kunskapen.

Vad är pizzasallad?
Så kallad ”pizzasallad” är strimlad vitkål som dränks i en dressing på vitvinsvinäger eller ättika, olja och svartpeppar. När man beställer pizza på en pizzeria i Sverige får man så gott som alltid denna syrliga sallad till. Det sker ingen annanstans i världen. Underligt.

När dök pizzasalladen upp?
Fram till 1969 var Sverige lika pizzasalladfritt som resten av världen, men just detta år skulle det komma att ändras.

Vem kan hållas ansvarig?
…Då öppnade nämligen en man vid namn Giuseppe Sperandino pizzerian Pizzeria Piazza Opera i Stockholm. Han är ansvarig för att kombinera pizza med en tillhörande vitkålssallad. Av någon anledning (förmodligen för att det är gott) spred sig denna trend i en rasande fart, och till denna dag är vitkålstillbehöret standard på svenska pizzerior.

Ska du göra pizzasallad hemma?
Kul för dig. Byt ut vinägern eller ättikan mot citronsaft. Det är gott som sjutton.

PS! Det kan vara svårt att få till pizzan bra hemma om man inte har några ess i rockärmen. Skaffa dem genom att läsa det här gamla inlägget.

Varje gång jag ser dessa inne på Lidl får jag kalla kårar. Det är något djupt deprimerande och nästan ensamt över dem. Så ovan att se burgaren, som i vanliga fall är så högt älskad i såväl slott som koja (äntligen fick jag använda det uttrycket! har laddat länge!) på detta utelämnade vis. Vem är kunden? Har någon provat? Kan ni i så fall ge er till känna och dra en snabb recension?