Meny

Veckans samlade intryck #2

00:14 30 Sep 2015

1. Ätit mitt livs första grodlår i veckan
Har bara en sak att säga om det, och det är att den här grodan verkar ha cyklat mycket i sina dagar.

2. Nagellacket
Känt stor lycka över att äntligen ha funnit ett nagellack i färgen indigo-nästan-svart.

3. Läsa kokböcker i sängen
Här ligger jag och tar mig an kvällens läsning. Som är Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren och Jennie Walldéns bok Asiatiska smaker. Mer om dessa en annan gång. Men detta med att läsa kokböcker i sängen, det gör många människor irriterade. Vem tror hon att hon är, tänker de, och fnyser avfärdande. Till dessa har jag en sak att säga: Fuck you. Somliga spelar game boy, andra onanerar. Jag läser recept.

4. Smörchock
Ica verkar ha genomfört någon slags smörsatsning på gamla dar, insåg jag när jag stod och stirrade in en av kylarna i mejeriavdelningen. Eftersom smör är bland det godaste som finns känns detta härligt. Mitt problem just då var dock att jag letade efter just mjölkfritt smör, och just mjölkfritt smör var inget de hade. Varför jag gick och spanade efter en sådan gudsförgäten produkt kan vi tala om en annan gång.

5. Struntat i att betala mobilräkningen och gått på systemet istället
Ska det va så ska det va och ibland ska det va mycket att man nästan spricker.

6. Burkar överallt
Ja, sen var det det här med glasburkarna. Syltburkarna. Kalla dem vad ni vill. Jag satt med en vän och skulle dricka drink häromdagen. En avslappnande och trevlig stund där vi kunde avhandla våra respektive livs senaste draman. Den harmoniska känslan förbyttes snabbt till en växande vånda. Syltburkar. Jag vill inte dricka ur burkar. Jag vill dricka ur glas. Jag är väl inget djur heller. Nej nu lägger vi alla av med det här, burkserverandet.

7. Och precis när irritationen släppt…
Ser jag detta på Åhléns inredningsavdelning.

8. Den gigantiska svarta tryffeln
Några bekanta till mig har en hund. De har också ett hus på Gotland. Den här tiden på året kan den som är ambitiös hitta tryffel på Gotland. Deras hund visade sig vara ambitiös, faktiskt en riktig fena på att lokalisera och gräva fram tryfflar. Så ibland dyker den här typen av bilder upp i mitt instagramflöde. Det sätter ju ändå saker i perspektiv. Livet, döden, tryfflar. Sånt.

Och så var även den här dagen över! Skönt.
/Slaktarn

3
Läs kommentarer (3)

Leka med maten

14:54 28 Sep 2015

Meny i P1 handlade senast om att leka med maten, och vad det ska tjäna till.

Det där med att leka med maten avråds man från i tid och otid, och inte blir det mer lek bara för att man blir äldre. Undantaget, som jag älskade som barn, är det gamla psykadeliska barnprogrammet Hagelbäcks Matrast, där filmjölk blev till bilder som blev till en salig röra. Tittade man på barnprogram under tidigt nittiotal finns det en chans att mat minns detta.

Johan Hagelbäck har lekt med annan mat också, till exempel i sina konstverk med vindruvor.

”De är personliga och därför mänskliga. De blir allt skrynkligare med åren, men som unga druvor är de släta. De finns i olika färger, de kan vara stora eller små, tjocka eller smala. Som människor”, tycker han.

/Slaktarn

0
Läs kommentarer (0)

Aubergine med tahini och granatäpple

11:35 25 Sep 2015
Det är fredag! Då kanske man vill äta något gott. Kanske aubergine med tahini, pistagenötter och granatäpple? Varför inte.
1. Dela ett par auberginer i tjocka skivor. Salta båda sidor och lägg in de i kylen så länge du orkar, helst åtta timmar men femton minuter är inte fy skam heller.
2. Under tiden ägnar du dig åt din tahinisås. Ta fram en skål och blanda citronsaft från en citron, en rejäl nypa flingsalt och en klyfta vitlök som du rivit fint (jag gillar att ha i två vitlöksklyftor, men då kör jag de i en skål med vatten en minut i micron först, då blir de inte så stingsliga).Blanda ner någon deciliter tahini och mald rostad kummin. Detta kan kännas omöjligt till en början, du kommer att stöta på motstånd från tahinin. Den kommer att mutera till något vidrigt konsistensmässigt innan den ger med sig och blir len och rinnig. Det är bara att acceptera och ha tålamod. Medan du jobbar på detta häller du långsamt i några teskedar kallt vatten tills konsistensen är krämig och inte för tjock.
3. Värm en panna till medium-hög värme och slå i ordentligt med vegetabilisk olja, typ raps eller något sånt. Olivolja tål inte lika höga temperaturer som rapsolja, så skit i den här. Torka av dina aubergineskivor men lite hushållspapper så att de är torra, och när oljan är het lägger du i dina skivor i pannan i ett lager. Detta kommer att ta runt tio minuter, så se till att inte bränna ihjäl dem. Håll koll, men håll inte på och vänd på dem för mycket. Låt de göra sin grej.
4. Fram med ditt största, bästa och snyggaste serveringsfat, och arrangera auberginerna på det. Ringla på tahinisåsen och strö över ordentligt med granatäpplekärnor och pistagenötter. Käka varmt!
Behöver du en mer utförlig auberginekurs kan du läsa mitt gamla inlägg Spänstig som en delfin, som handlar om hur du maximerar dessa svårflörtade tings potential. God helg på er.
/Slaktarn
En kommentar

Some people do arts and crafts, I make labels

12:12 24 Sep 2015
När min moster och hennes familj skulle köpa en sommarstuga för många år sedan hittade de ett hus som var ett dödsbo från en man som varit lite av en enstöring i bygden. I hans hem var det mesta ordinärt, men en specifik sak särskiljde honom från mängden. Han hade klistrat etiketter på allt. Alltså allt. Telefonen i hallen hade en klisterlapp med inköpsdatum, tändsticksaskarna i en låda i köket var märkta med inköpsdatum, liksom fryspåsarna i sin förpackning och klädnyporna i linneskåpet. Det fanns inte en pinal utan information om vilken dag de kommit in i hemmet. Denna man må ha varit ganska extrem i sitt etikettmärkande, men detta verkar vara något som gamla människor generellt ägnar sig åt. Handdukskrokarna i badrummet görs sällskap av en liten lapp där det står ”GÄSTER”. Man kanske hittar en plastlåda i skafferiet märkt ”SMÖRGÅSPAPPER”. I vardagsrummet är fjärkontrollerna uppmärkta för att man lättare ska se vilken respektive elektronikapparat de hör till (mycket bra idé som alla borde implementera, tycker jag).
Den yngre generationen verkar inte vara lika intresserad av att märka upp saker i sitt hem. Vi ägnar oss mest åt att sätta sociala labels som vi basunerar ut. CIS-man, allkonstnär, sanningssägare. Undantaget är väl den våg av scrapbookälskande homestylingpersoner som jag misstänker är samma individer som bakade muffins och macarons när dessa hade sin stora renässans. De här typerna klistrar lappar på burkar och skriver ”make jam not war” och fyller dem med hemlagad bjärnbärssylt. Dessa slår också in presenter i gammeldags brunt papper och kompletterar med grovt snöre och en liten lapp där det står ”Yay! It’s your birthday!” i snirkliga bokstäver.
Efter den här långa introduktion har det blivit dags för mig att berätta om mig själv. Jag har aldrig känt mig hågad att fylla i lapparna som kommer med sånna där vita ikealådor i papp (…”kasett”?) som alla har hemma. Lapparna där man ska skriva typ foton eller sladdar eller vad det nu är man har tänkt förvara i lådan. Jag har aldrig lyckats fylla en låda med bara de föremål som lappen säger ska ligga där. Det blir alltid ett slaskigt virrvarr av prylar, eller så inser jag att jag måste lägga ner något nytt i lådan och får då sitta och pilla med en ny etikett. Vad gäller gästhandukar med tillhörande lappar har jag alltid trotsigt valt den andra, den som tillhör de som bor i huset, bara för att irritera. För att sånna där lappar där det står ”gäster” irriterar mig. Med vänlig hälsning, en trotsig tonnåring.
Allt detta ändrades igår. För igår gjorde jag bekantskap med en helt ny pryl som jag redan känner enorm tillgivenhet till. Jag köpte en label maker.
Den är inte vacker att se på, men den producerar små svarta plastremsor med ord som har klistrig baksida, och den gör det med ett mycket behagligt klick för varje ingraverad bokstav. Jag kan inte beskriva denna akt annat än som djup tillfredställelse.
Det första jag gav mig på att märka upp var mina kryddburkar. Jag har ett skåp med kryddor som alltid är i total oordning. Burkar av allehanda slag huller om buller som aldrig verkar vara fyllda med det de utger sig för att vara. I jakten på stjärnanis får man först öppna fem andra, för att ingen är märkt. Nu har varje anonym burk försetts med en pedantisk liten text. Jag känner mig förbannat självgod och nöjd när jag tittar på dem.
Huruvida jag faller in i cupcakerunkarna som märker upp saftflaskor med texter som ”30 cl of something you’ll love” eller bara håller på att åldras på ett oroväckande snabbt sätt är omöjligt att säga i denna inledande fas av passion för etiketter. Dyker du däremot upp hemma hos mig och ser att den ena handdukskroken i badrummet fått en liten svart remsa ovanför sig så vet du vilken kategori jag tillhör. Men än så länge är jag inte där.
/Slaktarn
0
Läs kommentarer (0)

Vem kunde ana att brysselkål var så virala

14:55 23 Sep 2015
Måste erkänna att jag är lite chockad över mottagandet av brysselkålsinformationen jag förmedlade tidigare i veckan. Det tycks vara något med brysselkål som triggar känslor i många. I skrivande stund har inlägget delats över hundrasjuttio gånger. Det är stort, för att handla om brysselkål. Tycker jag i alla fall.
Något som om möjligt är ännu härligare är kommentarerna på inlägget. Brysselkålsälskare både här och där har gett sig till känna och delat med sig av sina bästa kålförädlingstips. Ikväll ska jag testa att fritera de små liven och äta de med tryffelmajonäs, på inrådan av ett par bloggläsare. Förväntansnivå: hög.
Det var detta om detta. Man kan ju undra om det finns andra grönsaker som får känslorna att svalla på detta vis? Framtiden får utvisa. Nu ska jag återgå till mitt ”liv”, det vill säga att städa mitt hem.
/Slaktarn
0
Läs kommentarer (0)

Mer om

www.ng.se/slaktarn

Hej och välkommen till Slaktarn, en blogg som handlar om mat. Här finns all info du inte visste att du behövde, oavsett om du lever för att äta eller äter för att leva. Att snacka om mat är nämligen ett väldigt bra sätt att få igång snack om allt möjligt annat. Historier om mat är historier om oss. Det är politik, kultur och identitet. (Och ibland är det bara ett riktigt bra recept!)


Texter i urval
– Kräftskivan – allt du vill och inte vill veta
– Är Gorby’s döpt efter Gorbatjov?
– En maträtt som bär ditt namn

Favoritrecept just nu
– Panzanella (aka italiensk brödsallad)
 – Rotselleriremoulad
 – 2 gånger gravlax

Slaktarn skrivs av Julia Gummesson som annars frilansar med matskriverier och recept.

Säg hej:
julia.gummesson@nojesguiden.se

 

OM BLOGGAR PÅ NÖJESGUIDEN

Detta är en blogg på Nöjesguiden. Åsikterna som förs fram i bloggen är skribentens.

Mest läst Stockholm

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Andra bloggar