Två år efter sitt senaste album börjar nu M.I.A. äntligen bli redo för att släppa uppföljaren Matahdatah, och med musikvideon till singeln Borders hintar artisten om en brutalt slagkraftig återkomst.

Det har varit en mörk vecka för svensk historia efter regeringens beslut att följa EU i en betydligt restriktivare flyktingpolitik – en skrämmande flört med den brunfärgade oppositionen. Efter stängda gränser, ID-kontroller och tillfälliga uppehållstillstånd börjar kanske hoppet famla bland en del, skiten tycks ju inte ha någon ände. Tur är det väl då att M.I.A. är tillbaka, med ett upproriskt soundtrack och en Born Free-esque musikvideo vars dundrande budskap är klart: krossa alla gränser.

Från Fort Europas barriärer till Donald Trumps imaginära mur längs mexikanska gränsen, alla börjar de vittra till ljudet av Borders dramatiska coldwave-synthar. Tillsammans med grymtande basgångar och dundrande traptrummor agerar den explosiva ljudbilden piedestal åt en M.I.A. förvirrad inför orättvisor, men hungrande efter vedergällning. Hennes sång är en uppmaning, lågmäld fast kokande, medan rappen attackerar västvärldens privilegium med den distinkta attityd som alltid gör artisten till en världslig angelägenhet.

På 80-talet var måhända We Are The World och Live Aid-galor en blåögd lösning för att människor skulle kunna njuta av julmiddagen utan samvetskval. Nu krävs dock något betydligt drastiskare när delar av världen brinner vilket Bad Girls-ikonens ögon vittnar om i singelns skrämmande träffsäkra musikvideon. Människor är på flykt och även ifall M.I.A:s regi är stilistisk så tar den inget ifrån faktumet, utan ger det bara ännu mer tyngd med ett dräpande bildspråk.

Här skildras en dramatiserad verklighet hoppfull och förkrossande – likt hur låten är tragisk men medryckande. Inget galler är oöverkomligt och inget hav oändligt när den PSG-reppande M.I.A. bär på en pistol laddad med startskottet för något revolutionärt. Dock är detta i slutändan en dystopisk fantasi, där den påtagliga politiska laddningen lämnar en med känslan av att något måste göras åt det sjuka tillstånd världen är i. Det är dags för damage control på jorden och kanske borde just vi börja med att fråga oss: svensk politik, what’s up with that?

Två veckor har snart gått sen de omskakande terrorattentaten i Paris och nu öppnar rockbandet Eagles of Death Metal för första gången upp om händelsen. Det var under deras konsert på Le Bataclan några män steg in och öppnade eld, vilket resulterade i 89 döda. I en intervju med Vice-grundaren Shane Smith diskuterar de det dramatiska händelseförloppet som krävde så många liv, däribland deras vän och merchmanager Nick Alexanders.

Det är ett uppenbart, och med all rätt, skakat band som berättar om den jakt inne i konserthuset där de tillsammans med fans flydde från terroristerna. Historierna från de kaotiska minuter av terror är skrämmande och omtumlande, kanske allra mest när sångaren Jesse Hughes förklarar att den största anledning till att så många miste sitt liv var för att människor i publiken vägrade överge sina vänner.

Innan ni tar del av intervjun nedan bör det nämnas att ett klipp från konserten, filmat precis när de första skotten avlossades, finns med.

Medan vi väntar på Views from the 6, det kommande albumet från Drake – som han själv har liknat vid sin 808s & Heartbreak – borde vi kanske fokusera mindre på raps emotionella stjärna och desto mer på de som faktiskt inspirerar honom.

Att den självutnämnda 6 God lånar från andra titt som tätt känner vi redan till, men medan de flesta då antar att rappare likt Future är hans största musa så härstammar kanske majoriteten av inspiration från just Toronto. Sen några år tillbaka har Drake hållit ett vakande öga över till exempel woe-myntaren Devontée och kanske främst Prime Boys, en grupp unga rappare löst kopplade till Octobers Very Own.

Vem är Jimmy Prime? Vem är Jay Whiss? För allmänheten är de kanske bara några okända weirdos med en fallenhet för autotune och känslosvallande trapbeats. För Drake är dock Jimmy killen som var först med att kalla deras hemstad för The 6 och Jay han vars danssteg i videon till I Heard kan ha lagt grunden för den viralsuccé som är Hotline Bling.

Med deras nya låten Need It All verkar dock de två rapparna mer inställda än någonsin tidigare på att lämna Drizzys mediaskugga, och bli de riktiga gudarna bland Torontos skyar. Över tårögda synthar och ekande falsetter, från Texas-producenten Eric Dingus, gör Jay Whiss det klart för oss att det bara finns ett ändamål med hans rap – även ifall hans livsstil är en påträngande distraktion – medan Jimmy övertygar om att han har upplevt allt, och just därför behöver allt.

Rappens tema är här knappast något revolutionerande, långt därifrån, men allt annat doftar av mer kreativitet än något Drake har producerat under 2015. Nu återstår det väl bara att se just hur mycket The 6 har inspirerat Drakes ”views” när albumet släpps i början av nästa år.

Superhjältar på tomgång eller den amerikanska folksjälen i välregisserad action? Det är frågan vi måste ställa oss efter första trailern till Captain America: Civil War.

När den femte säsongen av Game Of Thrones nådde sitt slut i våras lämnades tittare med en av tv-seriens brutalaste cliffhangers hittills. ”Är Jon Snow död?” var frågan på allas läppar och få vågade acceptera ett ja-svar, även ifall det handlade om en fantasyserie som hade svikit dem så många gånger tidigare.

Men hemlighetsmakeri är knappast något en serie så populär kan hantera, folket kräver helt enkelt ett svar, och idag gav HBO oss det – eller, ja, typ. I form av en poster föreställandes en kanske mer liv än lös Jon Snow bekräftade de inte bara att vi återvänder till Westeros i april nästa år, utan även att den där ökända cliffhangern var något av ett försenat aprilskämt. Ni ser den här nedan, och därefter följer lite givet spekulerande.   

Betyder detta att allas vår älskade oäkting från Winterfell överlevde sin Caesar-avrättning? Inte nödvändigtvis. Sen den senaste säsongen nådde sitt slut har alla inblandade i serien starkt hävdat att Jon är just död, vilket han kanske är när vi först ser honom igen nästa år. Det vi egentligen borde undra är hur länge det kommer dröja innan Melisandre – eller någon annan vars Gud har kraften att återuppliva människor – tänder Jons livsgnista igen, och vad det kan betyda för den annalkande zombiearméens värsta fiende.

Vi lärde oss ändå med den enögda riddaren Beric Dondarrion i tredje säsongen att en tur till andra sidan och tillbaka kan påverka en människa mer eller mindre. Kommer Jon Snow att bli ännu mer emo nu? Eller en profet för självaste eldguden, det vill säga Game of Thrones egna The Chosen One? Snälla, låt honom i så fall inte gå över till den mörka och betydligt kyligare sidan av Westeros.

En sak är dock säker, med sin död har Jon uppfyllt sitt löfte till The Nights Watch och har inte längre någon plikt att kämpa tillsammans med de som faktiskt satte en kniv i ryggen på honom. Någon mer än jag som är för idén att han samlar ihop en trupp av vildingar och rider mot Winterfell för att kastrera Ramsay Snow? Räck då upp en hand och var redo att vifta med den i april nästa år, när världens sämst bevarade hemlighet äntligen avslöjas.