Salazar Brothers lärde kids scratcha med måttlig framgång inne på Graceland. När vi stegade fram för att ta den här bilden skrek några killar ”GÄRIS!!”. ÄLSKAR att bli kallad gäri. 

Här var det jävligt spänt, när Peace and Loves VD Dan uttalade sig om blixten till de stora medierna. Fem-sex ”Army”-personer bad folk som inte var press flytta på sig, ut i spöregnet. Vi blev kvar enbart för att jag hade den här kameran hängandes runt halsen. WIN!

Ingen festival utan freaks! No offence, osv.

/Parisa

…OM man inte räknar med Per effing Gessle som är i stan. Klockan 20:00 ikväll går Roxette på Utopia-scenen och
vi är extremt taggade inför det giget. Jag (Christopher) var nämligen helt besatt av Gessle som barn. När alla andra
kids klädde sina väggar med posters på typ.. Wayne Gretzky och andra töntar hade jag en hel vägg i mitt pojkrum som
bestod av bilder på en plufsig 38-årig version av PG. Nu känns det visserligen mest som att Per tvingar Marie att åka runt på en två år lång världsturné trots att hon håller på att falla ihop och bara vill hänga hemma i/på Djursholm och måla
akvareller. Låt oss hoppas att det inte är så! Och säga vad man vill om Roxette anno 2012 men en gång i tiden var de
faktiskt pretty mighty.

För övrigt så känns dagens line-up inte så IT utan sjukt mycket ”Piteå Stadsfest”.

Annars då? Jo tack, vi glider mest runt och dricker öl med sugrör. Vi åt dessutom precis middag på backestageområdet med Alexandra Charles, Magnus Uggla och Lars Winnerbäck (obs ”åt middag med” = sitta och glo på).

Nu ska vi på en dejt med V-Magz. Toodles!

CHRISTOPHER & SEBASTIAN

Vi är Christopher och Sebastian och you might recognize us from such shows as SHIT STOCKHOLMSBÖGAR SAY och den prisbelönta sommarföljetången om MAMMA TESSO.

Vi tänkte bara passa på att ”säga hej” då vi kommer att blogga här tillsammans med ett gäng andra koola it-personer och ge er sylvassa analyser från årets upplaga av Peace & Love. Vi kan bland annat teasa er med att en sex år lång beef mellan Sebbe och Aftonbladets Markus Larsson kanske ÄNTLIGEN kan klaras upp. Innan helgen är slut vet vi.

Just nu sitter vi bakfulla och svettiga på ett tåg någonstans i typ… Dalarna(?) och är sjukt irriterade på en HEN som typ inte låter folk sitta på platsen bredvid henom för att hen ”ska ha sin väska där”. Jävla allergiker.

Varsågoda för viktig information.

Vi hörs snart. Puss!

CHRISTOPHER GARPLIND & SEBASTIAN NOWACKI

Snacket inför årets Peace & Love har dominerats av undringar kring huruvida festivalen nått sin peak förra året och nu är på nedgång. Något som givetvis är omöjligt att avgöra då Borlänges finest fortfarande säljer i särklass flest biljetter av alla svenska stadsfestivaler. Ledningen har valt den bredaste av vägar i ett försök att omfamna precis allt populärkulturellt som någonsin vandrat på jorden. Man anspelar ofta på nostalgi och satsar pengarna på band som ”alla” kan relatera till. Konnotationen verkar vara det primära. ”Alla” vet vem Magnus Uggla är, papperskorg eller bra. ”Alla” vet att Billy Idol var på något bröllop på åttiotalet (var det alkoholfritt eller hur var det nu med det där?). Och visst, det oöverskådliga programmet (sju scener) är i kvantitet imponerande, men är du inte allätare av rang kan vissa sjok i spelschemat te sig väl intetsägande. Egentligen kanske vi bara skall bedöma festivalen utifrån tanken på att den är motpolen till alla nischade trendfestivaler som snarare avgränsar än inkluderar för att tilltala. Som sådan fungerar den på pappret väl. Och som en läskigt svettig, barbröstad, brölande sak på punkbandet En Svensk Tiger uttryckte det: ”Man är ju inte här för musiken alltså, det är stämningen. Ööööööh! WOW!”.

Första dagen på festivalen dominerades av föreläsningar (en god idé) och ett fåtal musikaliska akter framåt kvällen. Blixtar (i och bredvid människor), regn och ganska så lite folk på området förstärkte känslan av att det hela inte börjat än. Skall tilläggas att alla som faktiskt var där verkade ha kul, ibland mer än kul. Eurforiska clowner i neonlysande kroppsstrumpor och ansiktsmålningar. Magnus Ekelund & Stålet spelade på festivalens minsta scen för en kille som var 2.10 lång samt ett gäng hängivna Broder Daniel-fans. Första raden var med, längre bak var det glest trots fina låtar som ”Supernova”. Senare blev ”bredden” nästan besvärande när man kryssade trettio meter fram och tillbaka mellan polska klezmerbandet Kroke och durpunkarna i En Svensk Tiger = kön till Albin Myers set inne på Graceland växte till enorma proportioner. 

Facit:

5 % – Clowner
5 % – Dragspelsklezmer
5 % – Trallpunk
5 % – Övergiven indiepop
40 % – Allvar
40 % – Publiken vill ha dansmusik
 
Heeeeeeeeeeej då. Ses ikväll.
Petter Seander 

Pride blir bara bättre och bättre! Utsikterna för årets Stockholm Pride känns otroliga goda. De har nu lagt till två tunga namn till sina bokningar: Agnes och Tove Styrke. Båda artisterna känns som riktiga stjärnor på något sätt och vi förväntar oss ingenting annat än stordåd från dem, när de spelar den 4 och 3 augusti.