Det är festligt att SVT sänder Sveriges matcher från fotbolls-VM 1994. Mest för att det låter som en idé man snackar om på en personalfest men sedan aldrig genomför. Som när jag i glädjeyran efter 4-4-matchen mot Tyskland 2012 lovade att jag skulle se om den matchen varje julafton i resten av mitt liv. Det blev aldrig någonting med det. Men SVT är inte som jag. SVT har baxat den här skiten ända hit.

Även om jag roas av att SVT visar matcherna har jag inget intresse av att se dem. Jag försökte med Kamerunmatchen, men det är liksom helt olidligt att titta på sport som man vet hur den slutar. Något som däremot intresserar mig är SVT:s beslut att visa sammandrag från matcherna i Sportnytt. Att de alltså mellan de vanliga sportnyheterna klämmer in höjdpunkter från matcher som spelades för 26 år sedan och skapar en obehaglig illusion av att vi tittare har rest tillbaka i tiden. Vilken del av ordet ”Sportnytt” är det de inte har förstått?

Men det RIKTIGT sjuka är att SVT ”liverapporterar” matcherna på nätet. Det är en sportreporter som heter Petter Öhrling som låtsas att han befinner sig i USA år 1994 och återger matcherna i textformat minut för minut. Så här ser det ut.

Här har det ju brunnit i huvudet på någon. Jag menar, inte ens Petter Öhrlings föräldrar kan väl älska Petter Öhrling tillräckligt mycket för att vilja ta del av matcherna på det här viset? Om man nu vill se den här 26 år gamla matchen men inte… Äh, vet ni vad? Jag tror inte jag behöver förklara varför det är dumt. Eller jag vet inte om ordet ”dumt” räcker. Det är perverst.

Först var Thomas med i en relationspanel i Gott Snack. Då protesterade jag inte. Sedan förvandlades relationspanelen till att Thomas svarar på lyssnarnas frågor på egen hand. Då protesterade jag inte heller. Men nu när jag ser att Thomas börjar marknadsföra sig själv som ”Relations-Thomas” och svarar på relationsfrågor i sin blogg här på Nöjesguiden är det jag som måste dra i handbromsen.

Thomas är nämligen den minst socialt kompetenta människan jag har träffat i hela mitt liv. Han är liksom helt inkapabel att läsa av hur andra människor uppfattar saker. Han är så dålig på det att det blir intressant. Jag har själv sett honom få en öl kastad i ansiktet utan att han själv förstod att han var i konflikt med någon. Att be Thomas om relationsråd är som att fråga Runar Sögaard om bokföringstips eller att ha Patrick Ekwall som smakråd när man ska köpa en ny kostym.

Nej, när det gäller något så viktigt som relationer ska man lyssna på experterna och inte hobbytyckare som Thomas.

Morsan ringde.
– Du kanske ska börja söka ny lägenhet nu när ditt kontrakt går ut snart.
– Ja, det står mellan det och att ta mina saker och starta ett nytt liv på gatan. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, svarade jag.

På tal om att flytta åt jag lunch med Bianca Meyer på spökrestaurangen Brillo häromdagen. Jag skriver ”spökrestaurangen” därför att vi var de enda som var där trots att det var fredag och klockan var 12. Ni kanske undrar vad det har att göra med att flytta? Jo, Bianca har precis flyttat till en del av Östermalm som hon tycker är mindre Östermalm än den där hon bodde förut.
– Papporna är pappalediga här. Det är de inte på riktiga Östermalm. Och häromdagen hittade jag Arv och miljö av Vigdis Hjorth i trapphuset, den läser man inte på riktiga Östermalm, sa hon innan hon bjöd mig på en snus som var så stark att den kan söva hästar.

Bianca ska förresten börja blogga hos oss i morgon. Säger hon. Jag har lärt mig att hon har en tendens att skjuta upp saker. Lunchen vi åt i fredags skulle vi till exempel ha ätit den 11 december enligt min kalender. Det får mig osökt att tänka på när jag hörde av mig till Jonatan Unge i december 2017 och bad honom förutspå det kommande året i Nöjesguiden. Han svarade i juli och frågade om det fortfarande var aktuellt. Så här i efterhand kan jag tycka det var lite stelbent av mig att säga nej.

In other news bad SVT mig att tipsa om dokumentärer som finns på SVT play på deras instakonto. Jag valde ut tre filmer på temat ”manliga genier”. Ta del av mina tips här.

Hahaha. Jag lyssnade just på den roligaste ofrivilligt roliga radiounderhållningen jag hört på ett tag. Ni måste lyssna på detta. Det är Medierna i P1:s reporter Terje Carlsson som fått nys om att Brita och Kalle Zackari Wahlström är folkbokförda i ett radhus i Skarpnäck, och inte bondgården utanför Nynäshamn som de flyttar till i deras nya SVT-program Hjälp, vi har köpt en bondgård.

Så får det inte gå till enligt Terje Carlsson. Så han ringer upp Kalle Zackari Wahlström och konfronterar honom. Kalle svarar att de bor på bondgården, men att de är skrivna i Skarpnäck eftersom de har dagisplats där. Terje Carlsson häpnar.
– Det innebär ju att ni bryter mot folkbokföringslagen?

Kalle får svårt att hålla sig för skratt.
– Det låter jätteläskigt. Jag måste åtgärda det här. För jag vill ju absolut inte bryta mot någon lag. Jag kände inte till den där lagen. Visst var det fängelse om man bryter mot den? Det låter ju jävligt mäktigt att sitta i fängelse för att man varit folkbokförd på fel adress, säger han samtidigt som han till slut börjar skratta.

Men Terje Carlsson förstår inte vad det är som är så jävla roligt. Det är ju allvar det här! Begriper inte Kalle Zackari Wahlström det? Så Terje tar sats igen:
– Om ni säger att det är en dokumentärfilmsserie, men har dagisplatsen kvar. Då har ni ju ändå inte riktigt tagit steget och flyttat ut på landet?

Och så fortsätter rundgången inslaget igenom. Kalle som förklarar att de har kvar folkbokföringen för dagisplatsens skull, och Terje som undrar hur i hela världen man kan göra ett tv-program om att flytta till en bondgård om man är folkbokförd i ett radhus i Skarpnäck. Jag vet inte hur det är med er, men jag vill så gärna vara med när de berättar för Terje Carlsson att Erik Haag och Lotta Lundgren inte reser i tiden på riktigt i Historieätarna.

Det är inte utan att skämmas lite grann som jag nu ska berätta om mitt nya och cerebralt konstruerade intresse för travsport. Eftersom Little Jinder redan gjort en grej av att spela på hästar ironiskt känner jag mig som en copycat. Men bura in mig och kasta bort nyckeln då. Sätt mig i elektriska stolen. Injicera mig med en giftampull. Bind fast mig mellan två bilar och låt dem köra åt varsitt håll.

Nu tappade jag tråden lite. Jag börjar om. I morse vaknade jag med ett oerhört sug att göra något som jag länge varit nyfiken på: att köpa en Harry Boy. Så jag laddade ner Atg-appen, sa bara ”Harry Boy” och så var spelet lagt.

När V75-loppet på Jägersro skulle börja var det nån skit med mojängen runt hästen Powers mule (jag har inte riktigt lärt mig terminologin ännu) som tvingade fram en omstart.
– Ska man oroa sig om man har spikat Power? frågade programledaren Kajsa Gustafsson.
– Man ska alltid oroa sig när man spelar på V75, svarade expertkommentatorn Stefan Hultman.

Där och då sögs jag fast. Viljan att stanna i travsportens värld för alltid uppenbarade sig. Jag kände mig redo för ett liv i hästarnas våld. Att alltid oroa mig. Då har jag inte ens berättat att min häst gjorde ett kanonlopp och var först in på upploppet.
– TRAVA NU FÖR HELVETE UPSET FACE, hörde jag mig själv skrika.

Och Upset Face travade. Han travade till musklerna brände och venerna pumpade batterisyra. Sedan travade han lite till. Han gjorde slarvsylta med de andra hästarna och vann en odiskutabel seger.
– Älskling! Du ska få ett diamanthalsband! skrek jag.

Det var innan jag förstod att det skulle springas sex lopp till. Och att jag skulle behöva ha rätt vinnare på dem också för att de skulle bli någon mångmiljonvinst. Men det var ett underbart första möte med travsporten.

Ps. Har två karantäntips.

1. 21.30 ikväll släpps den nya Pete Doherty-dokumentären All at sea på Youtube. Den handlar om inspelningen av hans första soloskivan tillsammans med bandet The Puta Madres.
2. Nu när man inte kan åka till Italien kan man åtminstone läsa om när Carl Reinholdtzon Belfrage åkte till Rom för Nöjesguidens räkning år 2006. I reportaget beskriver han till exempel trafikkaoset i den italienska huvudstaden så här: ”Herregud, de kvinnliga vespaförarna med Bottega Veneta-väskor inklämda mellan benen har sin blodgrupp målad med läppstift på hjälmen.”