…The loser standing small. Dvs. Linso standing small. På grund av att jag ÄGDE henne i badmintonen idag. Har jag inte berättat det? Att jag och Linso har börjat spela badminton en gång i veckan. Tillsammans med pensionärgubbar med knäskydd slår vi höga och lösa bollar mot varandra.

Men inte idag. För idag var dagen kommen för…. MATCH. Och hårda smashar. Två matcher hann vi med, och resultatet? 21-18 till mig i båda matcherna.

Oh oh oh oh. *kliver upp på prispallen och tar emot ert jubel*

Jag har under den här badmintonkarriären att jag skulle vara sån otrolig drama queen om jag hade varit en idrottare. När jag exempelvis missar en boll är jag helt enkelt TVUNGEN att vråla, fräsa, skrika ”kuuuuu…” (hinner stoppa mig innan sista k:et) och göra någon slags aggressiv dans där jag stampar hårt med fötterna i golvet. Detta sker nästan varenda gång jag ”strular till det” i badmintonen. Så ungefär 60-70 gånger per timme. 

Får eventuellt mer träningsvärk av mina utbrott än av själva sporten. 

Ps. Märker ni något OVANLIGT på bilden ovan….? Om någon gissar rätt så kommer en bättre bild på detta OVANLIGA. 

Jahapp. Skulle ta en skitkul bild på mig själv i tröjan där det såg ut som om jag hade skägg, men photobooth hakade upp sig och jag hann bara fota bilden ovan, när jag inte ens var beredd. Om en trettonåring hade varit här i krokarna hade hen vrålat FAAAAAIL när hen såg mig.

Åh. Har känt mig så himla, himla tråkig idag. La till och med upp en bild på Instagram som jag TOG BORT? Av den enda anledningen att jag tyckte att den va…. tråkig. Herregud. Vem är jag? Förutom detta fick vi vår nya soffa idag. Jag har väntat på den i två veckor och när den väl är här så har den fel dynor med sig. Var så nära tårar då jag ringde till butiken. 

Och som om detta inte vore nog så skrev jag ett ”hittepå-ord” i ett jätteviktigt mejl idag. Alltså ett ord som jag trodde var ett ord men som jag, när mejlet väl skickats, insåg var ett ord som inte ens finns? Gud. Den isande känslan i kroppen efteråt. 

Det enda som får mig glad är det här youtubeklippet. Samt kommentaren ”Vill se en häst hoppa som en människa” på youtube.

Dagens texter att läsa:
* En tjej blir våldtagen – tjejen och hennes familj tvingas flytta. 
* Kakans inlägg, och Sara Hanssons serieteckning om jämställda förhållanden

Dagens önskan: 
Att reaktionen ”Men männen blir ju också slagna!” egentligen bara var andra ord för ”Fan vad fruktansvärt det här är! Vi måste förändra detta!” när vi diskuterar samhällsproblem som mäns våld och sexuellt våld mot kvinnor.

Älskade ni.

Låt mig snälla berätta om mitt biobesök ikväll. Jag var nämligen på en förhandsvisning av filmen Gravity. Hade hört mycket bra om filmen (ok, enbart från Alex Schulmans i hans podcast) och hade därför höga förväntningar. Ungefär tio minuter in i filmen tänkte jag ”näe vad är detta”, en tanke som sedan utbyttes till något oklart. Jag minns nämligen inte eftersom jag var TOTALT uppslukad av denna film.

Vilket mästerverk! Jag, som annars OFTA tänker att ”nä nu får det ta slut” om filmer jag ändå tycker är bra, var under den sista timmen helt inne i denna film.  Är helt i chock över hur snyggt gjord den var? Så otroligt jävla vacker, speciellt bakom 3D-glasögonen. 

Älskar också att min Sandra Bullock äntligen får lite upprättelse. Tycker hon fått så mycket oförtjänt mycket kritik genom åren. Nu kanske creddkåren också kan börja tycka om henne.

Betyg:

…men jag har nästan svårt att sätta ord på varför. Det handlar nog om att filmen helt enkelt gav mig så mycket känslor genom subtila grejer. Ett exempel på det är hur extremt TUNG i kroppen jag kände mig då jag reste mig upp ur biostolen. Det var som om jag på riktigt trott att jag var tyngdlös genom filmen? Sedan skakade benen och jag hade kaninhjärta direkt efteråt. Insåg då att jag suttit spänd under hela biobesöket.

Var därför tvungen att kuta in på ett ölhak och svepa en öl i ren lugnande effekt. 

Aja. SE FILMEN. 

VARNING: kan trigga igång en del existentiell rymd-ångest hos dig. Men är samtidigt skön och betryggande på något vis. Världen är som den är liksom. Sjuk i huvet dvs.

?????!!?!?!??!?! Aaaaaaaaah SPYDDE nästan då jag läste rubriken. Men längre in i artikeln förvandlades spyan till en enorm fascination för denna Micke Thomasson. 

Sundsvalls tidning måste vara bästa nyhetsuppsnapparna evver. Först aborre-Pirre och nu denna fantastiska djurvän Micke. Som är helt ok med att hunden äter upp hans tår.