I kväll åt jag tyvärr pizza så min mage har svällt upp och jag känner mig gravidillamående fastän jag inte är havandes. Så vad gör man?

Inte fan vet jag. Knyter en sjal runt huvet för att få känna sig lite fasion kanske. 

Och så läste jag lite på Hej Blekks blogg. Här snackar vi en som sett mycket film på sistone. Alltså verkligen. Oh my god. Nu blev det hur som helst så att jag fick en evinnerlig lust att härma henne så därför tänker jag dedikera resten av detta inlägg åt filmer som jag sett på sistone. Jag vill ha samma layout som henne också för den var snygg. 

Cloud atlas (2012)

Jag är ansiktsblind och inte blir det lättare att hålla reda på de olika karaktärerna när samma skådis dyker upp i olika miljöer med allskönest lösnäsor och peruker. Tom Hanks hade väl cirka fem olika lösnäsor allt och allt. Jätterörig film och jag får ingen relation till nån av karaktärerna. När jag tror att jag ”lärt känna” någon är den helt plötsligt nån annan. Men har på känn att filmen kanske gömmer ett oerhört djup nånstans under alla peruker och miljöbyten.

—-

Voices from the forest (2014) (dokumentär)

Gary Cook har en stuga på New Zeeland och ibland när han och frun varit ute på picknick så har de hört konstiga ljud från skogen. Så Cook bestämmer sig för att ta med sig ett kamerateam till skogen och spela in en dokumentär om dessa eventuella skogsväsen. Till hjälp har de en hög med lokaltillverkad konst som ska locka fram varelserna. Det går inte så bra, förutom att de, när de ska gå igenom videomaterialet i efterhand, ser en skugga i bakgrunden bakom några buskar. Filmen är bitvis lite mysig men eftersom skogsväsena inte äter mat så är de för det mesta osynliga tyvärr.

—-

Och det var allt jag hade för denna gång.

Jag har skräckläst mig genom triologin om Kråkflickan. 

Och jag kan verkligen rekommendera den, särskilt till människor som är intresserade av symbolism och subtila budskap.

Boken handlar om en polis som utreder en rad döda barnkroppar som börjar dyka upp här och var i Stockholm. De är balsamerade och morden tycks vara utförda av en riktig sadist. Kort efter att barnliken börjar dyka upp så börjar även vuxna människor, ofta i högt uppsatta positioner, dö, och allt verkar hänga ihop med en pedofilring som har sina rötter i norra Sverige. Eller ja, egentligen har de sina rötter i nazitysklands förintelseläger. Fast inte ens det, vilket tredje bokens titel, ”pythians anvisningar” (aka oraklet i delfi) tydligt indikerar. 

I huvudsak är det två personer som man får följa under böckernas lopp: Polisen Jeanette Kihlberg och psykologen Sofia Zetterlund (som har en hel del att handskas med). När jag slutligen läst ut triologin kändes det för mig som att något fattades: en hel berättelse, vid sidan av de andra.

Men efter att böckerna hade fått sjunka in i några timmar så insåg jag att den ”bortklippta” berättelsen finns där, den är bara noggrannt invävd i de andra berättelserna. Och det gör böckerna ännu mer läskiga tycker jag (för nog är böckerna läskiga alltid): det som sker i böckerna är bara en många ringar på vattnet. Det som skildras i böckerna är blott ett symtom på en sjukdom som löper ut genom hela samhället, mitt framför allas ögon, endast synliga för de med ögon att se.

Boken är också en historia om offer och förövare: vem är vad, och går de över huvud taget att skilja åt? Och vart började detta förhållande mellan förövare och offer? Med Adam och Evas fall från paradiset?

Vad som förundrar mig är hur de två författarna, Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist har lyckats få ihop denna berättelse. Vem vet. 

Före du läser böckerna rekommenderar jag att du läser om Operation paperclip. Tror även det vore bra om du läste på lite om MK Ultra och Monarch mind control. Detta tror jag ger en bättre grund för att förstå psykologin som skildras i böckerna. Du kan såklart läsa om dessa saker efter att du läst böckerna också. Eller utan att läsa böckerna över huvud taget. 

I triologin ingår böckerna: 

Kråkflickan
Hungerelden
Pythians anvisningar

Sammanfattningsvis: 

Plus: Triologin om Kråkflikan, eller ”Victoria Bergmans svaghet”, är väldigt spännande.

Minus: Relationen och dialogen mellan några i boken känns inte jätteövertygande. 

Senaste dagarna har jag kommit i kontakt med två matställen som jag tycker har rätt så lustiga namn. På första stället åt jag. På andra stället åt jag inte. Vi börjar med nummer ett

Lili Suchi.

Och så den här 

Namnet på det här Kungälvska kaféet har alltid förbryllat mig. För jag tänker mig att ”Tunna skivor” betyder ungefär samma som ”snål” eller ”fattig” eller liknande. Exempel: ”Du får bara tunna skivor för du är inte värd bättre din jävla sopa” eller ”du får tunna skivor för det är hårda tider och råttorna har ätit upp hela förrådet”.

I lördags var det dags för Så mycket bättre, ett program som jag har bestämt mig att följa. Och denna gång var det Orups dag, och han är den artist som jag inte bara beundrade som barn, utan även ville vara. Efter avsnittet när jag gick in på toa och såg mig själv i spegeln så slog det mig att jag har ungefär samma frisyr som Orup hade på 80-talet. Slump? 

Så vad jag drömde om som barn var alltså: att rida på en tam älg till skolan i skepnaden av Orup (himla ytlig dröm kan jag tycka nu i efterhand men nu har jag i alla fall satt ungefär hälften).

För att återgå till avsnittet. 

Det börjar med att vi får veta att Orup fick Nobelpris 1987 för sitt exponerande av vital och respektlös pop.  

Och det slår mig att artisterna kallar honom för just Orup även på ”vardan” när de äter mysig intim frukost. 

och jag tänker: om man vill komma ”under skinnet” på Orup, kan man i så fall inte börja med att kalla honom Thomas, som han faktiskt heter? Jag tänker: detta bådar inte gott om målet är att ”komma under skinnet” på honom. Inte för att det gör något. Jag har för länge sedan accepterat att jag inte kommer lära känna honom ”under skinnet”, och det är okej. Livet går vidare (och jag fortsätter att kalla honom för Orup). 

Dagens uppgift presenteras: De ska bygga en kiosk till Orups barn så att han ska få lära sig marknadsekonomi.

De går till en järnaffär. Ola Salo beundrar ergonomin på motorsågar och Johan T Karlsson (Familjen) och Carola handlar saker till kiosken. Carola pratar om att hennes shoppingmetod är ”att lägga på mycket och sen plocka bort grejer i kassan”, vilket säkert är väldigt uppskattat av butikspersonal. Johan Familjen köper idén och kommer säkert också börja handla så hädanefter. 

Här kommer en sammanfattning om de olika människorna under samtalen: 

Orup: 
Han har inga direkt känslomässiga band till texterna på sina låtar. Han skriver det han tänker att människor vill höra och mer än så är det inte. Under kvällen försöker deltagarna gräva i Orups känsloliv och få honom att berätta det fruktansvärda bakom olika låtar, till exempel låten ”Magaluf” som de tror handlar om fruktansvärd ångest kring en relation kantad av otrohet och svek. Men Orup ba: 

Plus att han berättar att han aldrig varit i Magaluf, förutom vid inspelningen av videon. Samma gäller  ”från Djursholm till Danvikstull” (fast där har han troligtvis varit). Alla ba ”shit vad mörk och hemsk den är!!” och Love Antell ba ”den inspirerade HELA MIN KARRIÄR, DEN SKAPADE MITT UTTRYCK!!”  och Orup ba ”Aha. Den låten skrev jag en dag när jag tyckte att alla låtar om de gatorna var så glada. Så då tänkte jag att jag skulle skriva en som lät lite ledsen”. Samma när deltagarna frågade om en låt som handlar om en pappa. Oup ba ”nä den handlar inte om min pappa”. När han ser deras förvirrade blickar tillägger han ”… ja men det är klart att ibland var min pappa bortrest flera veckor i sträck”. Och så vidare. 

Mission att ”komma under skinnet” på Orup: FAILED 

Kajsa Grytt:
Hon tar sig åt den ”totalt gränslösa” låten Magaluf och gör det på sitt eget sätt, det vill säga hon sjunger snabbt ibland, långsamt ibland, och inte i takt med musiken. 

Carola
Alla konstaterar att det inte är så oväntat att hon väljer just Åh Halleluja (O prisa Gud!) och hon säger att hon blev så förvånad över att just Orup skrev den här låten. För Carola handlar låten om att känna gudomlig glädje över någon annans lycka. Orups svar?  ”Ja jag hade inte gjort nån låt med religiösa uttryck tidigare så jag tänkte att det var dags” (ungefär)

Ola Salo
Han kör på Trubbel, fast på engelska. Han gör det lite som ett horn i sidan på Orup eftersom han vet hur mycket han avskyr när svenska artister sjunger på engelska. Håller nog med Orup i just detta exempel tyvärr.

Familjen
Han kör på Regn hos mig, som tydligen handlar om en regnig dag när Orup ringde till sin syster och det var sol hos henne. Familjen-Johan lyckas rätt bra och han får en kick av upplevelsen. 

Love Antell 
Han kör från Djursholm till Danvikstull, en sorglig låt om massa gator. 

Amanda Jenssen
Här lyfte taket kan man säga. Likt Ola Salo översatte hon låten till engelska, men när hon sjöng När vi gräver guld i USA handlade det inte längre om massa män i svettiga sportkläder, utan det handlade om den stora utvandringen till USA som skedde nån gång på typ 1800-talet. Från det glada och hoppiga, så sjunger hon med blodigt allvar. Man nästan känner hur det var att lämna ALLT bakom sig för att försöka hitta nån slags glädje på en främmande kontinent. Man ser hur de andra artisterna tänker ”shit vad blek min tolkning var i jämförelse”. 

Här kan ni läsa om förra avsnittet som fokuserade på Ola Salo. 

Happy söndag morgon! Barnen vaknade halv sju och det gjorde de med råge. Det är tidigare än skoldag. Så passande också eftersom vi befinner oss i en tvåa och ingen direkt kan fly från någon annan.

När det är skoldag är framförallt yngsta barnet hur trög som helst att få upp på morgonen. Offentligt trög. Han typ ligger och jämrar sig i en halvtimme varje morgon och alla hans stela rörelser ser smärtsamma ut. Men nu när det är söndag så passar det minsann. Då kliver han inte bara upp, han även skriker och brottas och skrattar (?) maniskt. Bestod inte huset mestadels av döva pensionärer hade de väl väckt resten av huset med.

Funderar på att hämnas honom en skoldag. I stället för att väcka honom mjukt och ömt ska jag hoppa och skrika och skratta vid sidan av sängen. Risken är ju bara att han tror att jag är besatt av helvetets demoner och han blir märkt för livet.