Ikväll såg jag Så mycket bättre och det var ganska intressant. Kvällens fokus låg på Ola Salo och det började med att alla fick gå ut på nån äng med var sin korg där de skulle ”samla ätbara saker till middan”. Alla var rätt på den idén med bilder på Carola som låg i nåt dike och brände sig på nässlor, ja alla var på idén förutom Orup som lite uttråkad konstaterade att hans familj skulle få vänta länge på maten om detta var vad som krävdes.

Sen spelade de kricket. Det är tydligen en sport som Ola Salo är familjär med och stämningen var lite så här ”låt oss slå på bollen på måfå till Carola räddar dagen genom att nästan bryta benet så att vi kan fortsätta med samtalen”. 

Här är intrycken om de olika deltagarna efter kvällens avsnitt. 

Ola Salo 
Uppväxt i Småland med missionärföräldrar. Han har gjort mycket i sitt jesuskantade liv, bland annat festade han jättemycket efter att han slog igenom, vilket tärde på honom. Nån skandal efter ett skämt i USA gjorde att jag fick små flashbacks till min något lindrigare incident under @sweden-veckan (han skämtade om Vita huset och skämde ut kungafamiljen! Aj aj aj!)

Orup
Min första stora idol! Han öppnade med att säga att han inte vill bli pappa till de andra deltagarna eftersom han är äldst, och det lyckades han med då jag inte fick några faderliga vibbar av honom.. alls. Jag undrar om han sa så bara för att han vet att han är lika ungdomlig som Tom Cruise. Han berömde Ola Salo för att  han ”kör den androgyna stilen” men tyckte det var skönt att han ändå är ”grabbig” när han talar med honom (vad innebär det ens?).  Hans tolkning av ”echo chamber” kändes inte särskilt övertygande. 

Amanda Jensen
Hon verkar vara den som är mest glad över att vara där och hennes tolkning av ”Calleth you, commeth I” var inelvelserik och hon verkade ha en connection till det hon sjöng. Ola Salo grät och det förstår jag. 

Carola
Hon är välkammad men ändå flummig, all over the place men ändå närvarande. Det känns som att hon fungerar på en annan frekvens än de andra. Det började med att hon rev ned gardiner och möblerade om i rummet, sen verkade hon spendera mycket tid på sin balkong där hon gjorde gymnastik och sångövningar. Love Antell knackade försiktigt på hennes låsta dörr ba ”vi andra sitter där nere och dricker vin, ska du inte komma?” och hon (efter ett tag) ba ”jomen jag kommer, jag kommer, jag ska bara gå på toa TRALLALALAL”. Hon lyckades även få in ett lyckat skämt om blomvasen. 

Johan T Karlsson (Familjen)
Jag lyssnade mycket på Familjen 2009 men hade ingen aning om att Familjen endast består av en person. Hans tolkning av ”Göra sluta med gud” var kanske kvällens bästa. Han var inte med så mycket i övrigt.

Kajsa Grytt
Hon var nog med minst i kvällens avsnitt och hon är en artist som jag inte känner igen. Hennes tolkning av ”It takes a fool to remain sane”  tilltalade inte mig särskilt. Hon sjöng ibland snabbt och ibland långsamt och inte alls i takt med musiken och sån sång är för avancerad för mig. 

Love Antell
Han sa själv ”vem tackade nej för att jag skulle få komma?” och det tyder på att han är medveten om att till exempel jag skulle sitta där och undra vad han har gjort i sin karriär. Faktan om honom visade dock att han är ”en av de största Stockholmsskildrarna i vår tid” och det kan förklara varför jag inte hört talas om honom. Han blev i alla fall jättenöjd när han lyckades fråga Ola Salo en fråga om pappan (eller var det Gud?) som fick Ola att gråta. 

— 

Det här är första gången jag ser på Så mycket bättre och jag vill bara se mer nu. 

Funderar på att flytta. Inte någon längre sträcka, förmodligen inom Kungälvs ramar, men sneglar på boenden i Göteborg lite hälften på skoj, hälften på allvar. Och det är så jävla svårt.

Jag som har svårt att köpa ett par enkla byxor och ofta går hem mitt i shoppingturen på grund av alla valmöjligheter där inget alternativ ändå riktigt duger, tycker att det här att leta lägenhet är lite väl övermäktigt. Kanske bor vi kvar här för alltid även fast jag tycker planlösningen är störande och opraktisk.

Kan ingen ba slänga värsta flådiga å billiga fyran på mig, gärna med god kommunikation till stan och nära till natur och skitbra skola (helst gärna skolan som barnen redan går på ty de trivs där).

Fattar inte hur folk orkar hitta boende. Jag hamnade här mest för att jag var i desperat behov av lägenhet. Jag kollade inte ens på den innan jag skrev kontrakt. Alternativet att tacka nej fanns ju liks inte. Och det var rätt skönt. Det påminner om det där talesättet som ingen direkt använder: ”Att välja är silver, men att inte ha nåt annat val är guld”

Ett paket är på väg hem till mig, men inte med vad som helst inuti, utan detta: 

Kommer ni ihåg den?

Det är ett bland de bästa och mest uppskattade spel jag kommit i kontakt med. Jag uppskattar det delvis för att det var så enkelt att komma igång och spela. Det behöver inga förberedelser (inte ens förkunskaper) och är man lat kan man bara sitta och läsa på sant eller falskt-korten. Jag är inte jätteförtjust i spel som kräver sharader, bildning eller att man ska sitta och göra saker på tid. 

Jag undrar om det är lika roligt fortfarande. Och jag undrar vad barnen kommer tycka. Är nervös. 
De kanske kastar spelet i väggen och hotar mig med kniv i ren och skär avsky.

Här är en lista på grejer som jag kommer ihåg med Sant eller Falskt iaf (är aslänge sen jag såg det sist, 15 år sen, kanske mer) 

• Ett par av ”sant eller falskt”-svarskorten har en mumifierad kvinna och hennes barn på framsidan. De blev illa behandlade och utnyttjade i livet. Jag tyckte att det var lite makabert att ha deras lik på korten. 
• En fråga handlar om en domare vars urinblåsa sprack under en rättegång. Och den var sann (tänker på detta varje gång jag sitter nödig på en buss). 
• Jag utvecklade en särskild spådoms-teknik där sant eller falskt-kortet som ”vägde lättast” var det som jag svarade med. Svarade ofta fel med denna teknik men när jag hade rätt kände jag mig som Saida Andersson. 
• Orkar inte skriva mer grejer, barnen ska i säng. Kommer nån av er ihåg nåt?

Allting som vi gör avslöjar detaljer från vår personlighet. Det kan vara allt i hur vi grattar någon på födelsedagen till hur vi sköter vår personliga hygien. 

Personligheten kan även avslöjas på sättet som skorna står på efter att vi tagit av oss skorna. Här kommer en liten guide. 

Står skorna så här efter att du tagit av dig dem så är du förmodligen målmedveten, gillar att gambla men vägrar att tro på ödet. Du har segt saliv och genom tandborstning har du fått glänsande tänder. Du har aldrig haft ett husdjur som dött pga vanvård. Och så kan du flyga. Endast en person som flyger ut från skorna kan ha dem positionerade såhär efter avtagning. 

Står skorna såhär är du en människa som älskar att springa sprinterlopp och du har en eller flera bikupor som ständigt väntar på din slarviga skötsel. För sån är du: du gillar att göra relativt ovanliga saker men du gör dem dåligt. Men det bekommer dig inte för du har bra stabilitet i core-musklerna och kommer aldrig att få ryggproblem. 

Står skorna såhär ägde du förmodligen en avhuggen hartass ”för tur” när du var liten. Att någon hade lemlästat en hare för att du via vidskeplighet skulle ”få tur” var inget du tänkte på förän du blev äldre, och nu är du tung utav dåligt samvete. Det dåliga samvetet har satt sig i kroppen och du har stora muskelknutor runt axlarna och i ländryggen. Du är besatt av greve Dracula.

Står skorna såhär har du väldigt lätt för att förstå kemi, fysik och vissa delar av biologin. Du älskar att läsa fakta men det händer att du även att du läser böcker ur Fem-serien. Du var fjorton är när du lärde dig att använda pincettgreppet och de gånger du bär hatt så har du den på sned. Månen är inte det du tror att den är. 

Står skorna såhär borde du förmodligen söka dig mot öster och ayurveda-kulturen. Kanske inte heller de accepterar och förstår dig men du måste försöka. Du har nämligen rönkensyn och kan operera utan verktyg. Enda sen du var barn har du kunnat lukta dig till människor med cancer och det hände många gånger under din skolgång att du gjorde dig ovän med folk när du försökte varna dem för virus som de hade i ansiktet.

Står skorna så här gillar du att mata fåglar på ställen där man inte bör mata fåglar. Detta eftersom du har ett stort hjärta men saknar hänsyn för medmänniskor. Till exempel är det ju inte så smart att ställa fram mat till fåglar på en uteservering men det gör du ändå. En annan gång köpte du köttfärs och spred ut det i trädgården och sen njöt du när människor i kvarteret blev jagade av vilda djur. Dock att du är lätt att älska ändå för du är ofta täckt av talgoxar.

Står skorna så här var du en del av Hannibals armé nåt hundratal före kristus. Du dog och sen återföddes du och idag är du väldigt intresserad av näringslära, för i armén fick ni aldrig någon bra mat. Sannolikheten är stor att du äter mycket frukt och grönt och har bred kunskap om paprika.  Du är fylld av energi och visdom och du älskar doften av nyklippt gräs.

Ser det ut såhär på hallmattan är du förmodligen inte enbent men det kan vara så att du saknar känsel i ena benet. Och saknar man känsel i ena benet så besväras man inte av att bara ha en sko. 

Jag hoppas att ni får nytta av guiden.

Jag läste det här inlägget av Brunheten och jag kan inte annat än instämma på hennes inställning till solen och den heta sommaren som pågick i somras.  

Det har inte varit så illa sen 2006 och tro mig – jag är ingen som minns årtal så särskilt specifikt. Men jag minns sommaren 2006 för att den var så varm att jag knappt kunde ta mig utanför dörren på flera månader. Jag har sett foton på mig själv från den här sommaren och jag ser paniken i mina ögon på varenda fotografi. I alla fall de tagna dagtid. 

Denna bild är inte från 2006 men ändå

När jag såg första episoden av Djävulsdansen berättade journalisten och författaren Hillevi Wahl att när hon kom hem från skolan och såg att persiennerna var neddragna så visste hon att läget var illa med mamman. 

Jag ba ”oooh shit”. För jag har alltid persiennerna neddragna. Ibland tänker jag att jag ska ha lite ”hemtrevligt” och drar upp persiennerna men det brukar inte vara i mer än tjugo minuter för sen mår  jag illa och måste dra ned dem igen. Ljuset skär in genom ögonen på mig och sliter hjärnan i bitar. Det är en sorts smärta som är svår att beskriva. Det är fysisk men samtidigt är det svårt att säga var exakt smärtan känns. Är det i ögonen? Är det i hjärnan? Är det i huden? Slemhinnorna? Är det överallt? Svårt att specifiera.

Men jag kan känna så starkt att jag måste bort från solen att jag skriker. Och skriker jag inte så VILL jag åtminstone skrika. 

Här är ett klipp från filmen ”Svärdet i stenen” som har bytt en hel del för mig, för den har fått mig att förstå att jag inte är ensam: 

LOVE YOU MADAME MIM <3

Jag slår vad om att flera som läser det här inlägget också känner igen sig, att ni klickade in er här för att ni kunde relatera till rubriken. Ni som aldrig i livet skulle komma på den urknasiga idén att resa till Thailand och ni som inte fattar hur man kan ogilla hösten. Er vill jag välkomna extra varmt till min blogg, men inte lika varmt som solen, om ni fattar vad jag menar.

Det är lätt att man känner sig utanför när man hatar solen. Det är också väldigt lätt att tro att man är en demon, för de enda som hatar solen och skildras i kulturen är olika typer av demoner. Så det kan vara skönt att veta att man inte är ensam och att man förmodligen inte är en demon.