Vad är detta? Eldorados svar på Soylent Green? Obegripligt.
Ätit den italienska klassikern melanzane alle parmigiana någon gång? Aubergine, ost och tomat i perfekt symbios. Då känner du redan till dess storhet, men kanske ej dess historia. Vi tar det från början, eftersom kronologisk ordning är min favoritordning.
Melanzane är italienska för aubergine (utförlig genomgång av auberginens magiska kraft här) och alle Parmigiana betyder inte ”med parmesan” som den lite obildade/efterblivne skulle kunna få för sig, utan kort och gott ”från Parma”. Lustigt nog har jag efter lite efterforskningar förstått att rätten varken ursprungligen lagtas med parmesanost (som heter parmegiano på grund av ursprunget från just Parma) eller ens ursprungligen kommer från staden Parma. Mystiken tätnar. Nej, rätten härstammar från Sicilien, där auberginerna växer i mängder och mozarellan (som är den mest frekvent använda osten i recept jag hittat) överlag är betydligt mer vanlig än parmesanosten. Namnförvirringen kommer av det italienska ordet palmigiana, vilket är namnet på de fönsterluckor av snedställda trälister som är så vanliga överallt i detta land. Lägger man nu ihop ett och ett så blir det plötsligt uppenbart varför rätten skulle vara döpt efter fönsterluckor. Melanzanen skärs nämligen tunt på längden läggs i lager, ungefär som i en moussaka. Därav fönsterlucksreferensen och ursprungsförvirringen. När rätten dök upp i den italiensk-amerikanska samhället i USA döptes rätten om till Eggplant Parmigiano, vilket ordagrant betyder aubergine parmesanost, och så har mozzarellan successivt konkurrerats ut.
Kul va?! Jag älskar sån här matkuriosa. Det kanske inte du gör, du kanske bara är här för att du inte kommer på vad du ska laga för middag ikväll. Tur för dig då att jag nu tänker berätta hur man lagar Melanzane alle parmigiana i en slags hybrid av den gamla och den nya versionen. Det är lite pyssel, men det är det värt.
Införskaffa:
Tre stora auberginer eller fem små
Olivolja
1 stor gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor hackade lite vårdslöst
Torkad oregano
Två burkar krossade tomater som inte är från typ eldorado
Svartpeppar, torkad oregano, flingsalt
Färsk basilika (och färsk oregano om du får feeling)
Runt tre nävar nyriven parmesanost
En klump mozzarella, helst av buffelmjölk, men man gör så gott man kan
1. Värm en panna med höga kanter och häll i en rejäl slatt olivolja. Temperaturen bör vara låg-medium. Ös i lök, vitlök och torkad oregano. De ska inte få färg utan bara svettas (dvs bli simmigt genomskinliga och mjuka). Häll i dina krossade tomater, rör runt och låt de puttra för sig själva så länge du orkar vänta. Har du en slurk vitt vin hemma kan du hälla i den också, det är inget fel med det.
2. Medan du väntar kan du ägna dig åt en ganska långtråkig men meditativ aktivitet: att grilla aubergine. Börja med att ta bort stjälkarna från auberginerna. Skär på längden i skivor om knappt 1 cm. Grilla dessa i grillpanna eller på en grill, eller stek i torr panna om du inte har något av dessa att tillgå. De ska få snygg färg på båda sidorna. Lägg åt sidan i en trevlig liten hög.
3. Efter MINST femton minuters tomatsåstillagning kan du kolla läget. Addera nymald svartpeppar och salt efter smak och kolla sötman – är den reducerad och söt eller stickig och har mycket syra i sig från burktomaterna? Kanske tjänar den på en nypa socker? Du vet bäst själv. Plocka bladen av din basilika och rör ner.
4. Ta fram en ugnsfast form som du litar på och påbörja det tillfredställande arbetet med själva monteringen. Börja med ett tunt lager tomatsås, trö över riven parmesan och täck med ett lager aubergineskivor. Repetera tills du inte har någon aubergine kvar. Avsluta med ett lager tomatsås och ännu en skur parmesan, bryt din mozzarella i bitar och lägg på. Laga i ugnen på 190 grader i en halvtimme, tills den är bubblig och osten är gyllene och lite krispig. Bäst är att äta den direkt, men det är inte shitty att ta sig an rätten när den är kall heller i ärlighetens namn.
Och ett PS: man kan laga den här rätten med fänkål eller zuccini om man tycker det är bra och/eller vill variera sig.
/Slaktarn
Det är varmt ute. Jag tappar totalt förmågan att klä mig när temperaturen överstiger tjugosju grader. Generellt försöker jag att inte se ut som en total slusk, men förra sommaren gick jag klädd i ett par ganska anskrämliga löst sittande mjukisbyxshorts och en jägermeistert-shirt hela juli. Under årets värmebölja är jag något värdigare och överlever hettan i en klänning som liknar en bordsduk, samma varje dag. Det känns ändå som en uppgradering då den inte har någon reklam för otrevliga spritmärken på sig.
Jag hade egentligen inte för avsikt att skriva om min klädsel, men ibland kan man helt enkelt inte kontrollera sig. På temat dock: värmen är lite begränsande? Man är aptitlös, törstig och svettas mycket. Det finns inget sug efter att öka mängden svett genom att stå vid en spis och harva. Matlagning är oexalterande och ett nödvändigt ont snarare än något att njuta av.
Tur för oss då att det finns så mycket bra råvaror på sommaren, sånt som kräver ungefär trettio sekunders preparering. Som sparris, olika bönor i skina skidor, tomater, jordgubbar och andra bär, hundra sorters sallad, alla möjliga slags örter och havslevande varelser. Eller bara en burgare från random korvmoj. Enkla grejer som tar noll tid att laga, så att jag kan gå iväg och ägna mig åt andra saker snabbt. Som att äsa böcker och dricka öl. Två grejer som jag inte äter mycket under resterande året men som av oklara skäl vinner mark i min diet under sommarmånaderna kommer nedan. Jag föreslår att ni delar med er av era slappa sommarnrättningar i kommentarerna.
1. Quesadillas i hundra olika utföranden
Innehållet varierar varje dag beroende på vad som finns mma och vilken tid på dagen de lagas till. Gemensamt är att det alltid finns ost i och alltid finns chili i. Ta ett tortilliabröd, helst med så lite skunkiga konserveringsmedel i som möjligt och gärna bakade på majsmjöl, och lägg på en platt yta. Ös på ost av den typ du har hemma, i skivor eller riven. Lägg på övriga ingredienser och avsluta med ytterligare ett lager ost som får limma ihop allt sammans med den tortillia du lägger ovanpå allt. Pensla eller ringla lite olja på utsidan och lägg i en medelvarm stekpanna eller en svinvarm grillpanna. Kör i ett par minuter tills den ser nygg ut och vänd. Dela i fjärdedelar eller mindre och ät. Jag tycker bäst om att ha svarta bönor, ost, chili, koriander och tomat i, eller den lite underliga varianten surkål, ost, majonäs, chili och salladslök. Denna är även KILLER att ha med sig på picknick.
2. Havregrynsgröt
Vad i helv… tänker du nu. Ja. Jag vet att det är fattigt och på inget vis nyskapande. Men det är hela poängen med detta. En rejäl skål med havregrynsgröt, en klick smör i och en skur färska blåbär på. No fuss. Vill man ha lite fuss kan man hälla linfrön eller physilliumfrön i gröten, eller ha i torkade bär och frukter. Och så kan du toppa med lönnsirap och rostade nötter eller äppelmos och grädde. Havregrynsgröt, en oändlig källa till glädje. Till skillnad från den förskräckliga chiapuddingen.
Som sagt, berätta gärna vad du själv har för fuss free sommarmaträtter som kräver noll eftertanke och tid utan att smaka poo!
Adjöss.
Här sitter jag och pillar med haricot verts. Det finns en life lesson här, som jag är lite osäker på hur jag ska formulera. Jag testar.
När jag var en liten unge låg jag och halvsov i en kökssoffa och lyssnade på de vuxnas samtal efter en middag. I samtalet framgick att en av de vuxna hade besökt en vän i ett annat land. Hon skulle sova över hos vännen och de lagade middag tillsammans på kvällen. Vännen hade bestämt att middagen skulle bestå av köttbit, sås och haricot verts. När det var dags att skära ändarna av de gröna bönorna blev vännen förvirrad och upprörd när hon såg vilken teknik hennes gäst valt. Tekniken var den vanliga: ta några stycken, rada upp dem, skära av ändarna i ett enda brutalt hugg. Nej nej nej, tyckte vännen, en i taget!
Okej. Tillbaka till nuet. Idag ska jag äta haricot verts. Jag tog fram mina bönor och började dekapitera de små stackarna i buntar om tre till fem. Så kom jag plötsligt att tänka på det där konstiga samtalet jag råkade höra hälften insjunken i någon slags dvala när jag var barn. Man kan ju tänka då att:
a) vilken odräglig OCD:ig vän som tvingar sin gäst att skära bönorna en och en?
b) vilken livsbejakande härlig människa som ser värdet i varje spröd liten haricot verts och tillåter sig ägna var och en av bönorna den uppmärksamhet de förtjänar!
Jag valde alternativ b. Så nu sitter jag här, på balkongen, med ett halvkilo haricot verts, en liten kniv och ett glas vin. Carpe diem allesammans.
/Slaktarn
Jag läser en del mattidningar och bloggar av amerikansk härkomst. Senaste veckorna har det varit ett jäkla recepthetsande gällande den stora högtidsdagen fjärde juli, som ju är USA:s självständighetsdag. Det grillas och skjuts fyrverkerier, dricks blaskig öl och mumsas på allehanda friterade djurdelar. Kul! Själv har jag aldrig firat fjärde juli då jag aldrig befunnit mig på amerikansk mark denna dag, och dessutom har en umgängeskrets med mycket låg halt amerikaner. Jag befinner mig som vanligt på behörigt avstånd från firandet, men tänkte ändå anamma den kulinariska biten. Kanske jag till och med gräver fram en grill.
Varsågoda, här får ni en best of från mitt matsurfande inför fjärde juli. Ta vad ni vill ha och lämna kvar resterna till kråkorna!
1. GRILLEN
Det känns orimligt att fira denna dag utan att grilla saker. Jag gillar att grilla, men ibland gillar jag själva fenomenet grillning mer än vad jag gillar det som blir resultatet. Här kommer ett par fail safe recept (nåja, det ena är väl mer ett slags… tips) som är högtidsdagen värdiga.
Tagliata på grillad flankstek och citron
Tagliata = italienskt hittepå där man tillagar kött och skär det jättetunt för att sedan marineras. Det här receptet är en slags hybrid mellan en kreation som Nigella Lawson klämt ur sig och nån slags egen variant som uppstått efter ett flertal omgångar flanksteksillagning. Flankstek är en billig köttbit från kossan som är ganska grovfibrig, platt och stor. Plattheten gör att den är mycket lämplig att grilla då det inte tar åratal att tillaga den. Här är det viktigt att grillen är rasande het, annars blir köttet trist och fult. Ta din flankstek och gnid in ordentligt med nymald svartpeppar och flingsalt. Låt den ligga framme lite om den nyss kommer från kylen innan du lägger den på grillen. Dela ett par citroner och lägg på grillen med den skurna sidan nedåt. Grilla flanksteken tills utsidan ser ut som den godaste grillade köttbit du kan tänka dig (detta går fort!), ta bort från grillen och slå in den ordentligt i folie. Låt den ligga i en kvart, ta fram och skär tunna skivor. Drappera dessa elegant på ett stort fat (som du kanske innan strött ut lite ruccola eller annat på). På denna öser du en liten emulsion av olivolja, saften från ett par av dina grillade citroner och krossade torkade chiliflingor. Toppa med färsk oregano, och mer flingsalt och grovmalen svartpeppar om det verkar lämpligt.
Det här med halloumin
Om man säger: ”Kom hem till mig och grilla! Ta med något kul som vi kan lägga på grillen!” så är det alltid någon som tar med sig halloumi. Jag tycker mycket om halloumi, så det är trevligt. Det härliga med halloumin försvinner dock om den skivas för tunt och speciellt om den sedan får ligga en stund innan den äts upp. Så låt mig här sätta ner foten och säga NÄE! Ingen mer seg torr halloumi. Lösningen är att skära halloumin i stora kuber på typ 3×3 cm. På en ost brukar man få fyra kuber. Grilla på hög värme men relativt kort, ta av grillen och pressa en av dina grillade citroner på och ät upp DIREKT.
2. MILKSHAKES
Hälften efterrätt, hälften drink. Och mycket amerikanskt. Jag har hittat två som känns extra tilltalande och passar bra efter middagen eller när som helst när man behöver höja humöret en aning, mest lämpliga för det vuxna klientelet.
Peanut Butter and Bourbon milkshake
Från The Skillet Diner i Seattle till din lyckliga trut: En vuxenversion av den klassiska vaniljmilkshaken. Detta shake tillagas genom att slänga ner alla ingredienser i en mixer, kör på puls några gånger och hälla upp i favoritglas. För en shake behöver du en sexa bourbon, en rejäl slatt lönnsirap (ta vanlig ljus sirap eller acaciahonung om du inte får tag i lönnsirap) en dl jordnötssmör med bitar, runt 2,5 dl god vaniljglass och en näve isbitar. Tillsätt ett fint sugrör och sug i dig.
Golden Cadillac
Snuskigt god shake på vaniljglass och galliano toppad med vispgrädde. Denna vuxensundae får du genom att mixa en halvliter vaniljglass med tre cl galliano och tre cl vit creme de cacao. Häll upp i ett högt glas, toppa med vispgrädde och en skur rostade hackade hasselnötter.
Tackohej!
|
|
Mer om
Hej och välkommen till Slaktarn, en blogg som handlar om mat. Här finns all info du inte visste att du behövde, oavsett om du lever för att äta eller äter för att leva. Att snacka om mat är nämligen ett väldigt bra sätt att få igång snack om allt möjligt annat. Historier om mat är historier om oss. Det är politik, kultur och identitet. (Och ibland är det bara ett riktigt bra recept!)
Texter i urval
– Kräftskivan – allt du vill och inte vill veta
– Är Gorby’s döpt efter Gorbatjov?
– En maträtt som bär ditt namn
Favoritrecept just nu
– Panzanella (aka italiensk brödsallad)
– Rotselleriremoulad
– 2 gånger gravlax
Slaktarn skrivs av Julia Gummesson som annars frilansar med matskriverier och recept.
Säg hej:
julia.gummesson@nojesguiden.se
