”Cooking in my kitchen has become the glue that has kept my family strong through out the years”. Vems bevingade ord? Momagern Kris Jenner, naturligtvis. Nu inte bara matriark i Kardashian/Jennerfamiljen, utan också kokboksförfattare. Det var ett tag sen den här boken dök upp, och det är verkligen på tiden att vi sätter tänderna i den här. Jag är nämligen inte bara intresserad av mat, utan också av all things Kardashian (och det är jag inte ensam om).

Den initiala frågeställningen när man ser omslaget på boken är: Kan Kris laga mat, eller är allt bara ett löjeväckande men ändå sympativäckande skämt? Jag tänkte att vi rätar ut frågetecknena genom två steg:
1. Vi tittar närmare på ett par recept
2. Vi analyserar den generella tonen i boken.

Okej! Let’s get Kooking! (notera skämtet!)

Vi börjar med ett nachosrecept. Inte vilket nachosrecept som helst, utan Nicole’s chicken natchos. Nicole ifråga är alltså Nicole Brown Simpsson, brutalt mördad av sin make O.J Simpsson som Kris avlidne make försvarade i rättegången. Finns det något bättre sätt att hedra en mördad kvinna än genom nachos?

En praktisk grej med det här receptet är att du nästan inte behöver tillaga någonting alls. Salsan anges till exempel bara som ”salsa” i ingredienslistan, så den köper du färdig i butiken. Kycklingen behöver du inte heller bry dig om att tillreda på något speciellt sätt, för den beskrivs bara som ”cooked chicken”. Den mest krävande delen av receptet är monteringen, och den lite speciella tekniken att ugnsbaka dina osttäckta nachos först, sedan lägga på grönsakerna, och sedan ugnsbaka alltsammans ytterligare en gång. Resultatet? En ganska intetsägande tallrik Taco Bar-nachos. Som ingen någonsin skulle DRÖMMA om att ha en fest utan.

Vi går vidare till ett härligt comford food-recept, som är extra intressant för att det är Kim som ligger bakom skapelsen.

Kim’s super cheesy macaroni and cheese visar sig dock bara vara ”inspirerat” av originalreceptet (kanske för att KiKi sparar orginalet till en egen kokbok i framtiden? Hoppas!). Nåja. Det som är utmärkande för den här specifika mac’n’cheeseupplevelsen är att det kräver sex (!) olika ostar.

Så här ser bilden i boken ut. Mums!

Det är verkligen super cheesy, som titeln utlovar! Men är det supergott på grund av ostbonanzan? Jag vänder mig till recensionerna på Amazon för att få svar. De som lagat det här receptet är arga, besvikna. De har köpt massor med dyr ost, smält ner allt till en gegga och blandat med makaroner, och upptäckt att det smakar som en helt vanlig mac’n’cheese. Nu vill de vill att Kris och Kim ska sona sitt brott.

Recepten åsido är den här boken en guldgruva för Kardashiandyrkaren. Kris namedroppar alla möjliga kändisar och bjuder på underliga och ganska menlösa anekdoter från både det ena och det andra, som den gången hon åt middag hos Jennifer Lopez: ”J-Lo had this stove that I had never seen before. It wasn’t just a stove, it was piece of art. It was the Holy Grail of stoves.” Hon är också mån om helhetsintrycket när hon skapar en måltid, något som tydligt framgår av hennes fokus på dukningen: ”Some people paint, others make music and dance. I make table settings. That’s my way of expressing my artistic and creative side”. Hon visar prov på sin fingertoppskänsla bland annat i en sektion där hon beskriver hur hon tänker när hon lagar italienskt: ”I am notorious for my table settings and my dishes. If I’m cooking an Italian meal I will grab my red Hermès china to go with the red sauce.”

Kris karriär som kokboksförfattare har börjat sådär. Boken sålde oväntat dåligt och har fått enormt mycket kritik både från seriösa kokbokskritiker och hängivna fans som öppensinnat gett sig på att laga recepten i boken. De är förvirrade och ogenomtänkta, och en återkommande kritik verkar vara att allt hela tiden blir onödigt dyrt. Det är förstås praktiskt om man kan laga mat ur en kokbok, men låt oss inte fara med osanning. Vi vet nog alla att det inte är därför man klickar hem In the kitchen with Kris.

I helgen åt jag en hamburgare med stekt skivat ankbröst, anklever och fikon. Idag lagade jag en ostburgare med tomat, isbergssallad och lök. Livets små toppar och dalar.

För en kvalitativ hemmagjord slabburgare:

Gör en biff på kalvfärs som kryddats ordentligt med mald koriander, salt, svartpeppar, paprikapulver och cayennepeppar. En liten slatt grädde kan vara fint att ha i också om man vill ha biffen lite fluffigare. Ja, det är lite kontroversiellt, men det är gött. Forma till biffar och peta ett litet hål i mitten för att undvika att de drar ihop sig och blir bollformade under tillagningen. Stek i smör och lägg till valfri hamburgervänlig ost (jag gillar att ha på sån där riktigt vidrig plastost som kommer i individuellt förpackade skivor). Stek en delad fralla i smör i stekpannan. Montera burgaren med mycket tunt skivat gul lök, tomat, biff och isbergssallad. Kleta på heinz chiliketchup och servera med pommes frites och saltgurka delad på längden.

Ingen gråt över brist på ankburgare.

Hej alla små fejs! Tänkte vi skulle prata lite om jordgubbar. Det är ju, som det kallas, säsong. I Smaklexikon av Niki Segnit (bibel) finns tre sidor jordgubbskombinationer. I introt till denna sektion står det:

”Världens mest populära bär, och ett av de sötaste. Riktigt mogna färska jordgubbar kombinerar fruktiga, karamelliga, kryddiga och gröna smaksensationer. Vissa sorter har markant ananassmak. Jordgubben matchar heta, söta kryddor mästerligt, och trivs utmärkt med frukt. Den är som gjord för sylt och kompott och lever upp i sällskap av socker och mjölkprodukter”

Jahaja, nähänä. Där fick vi inte reda på något vi inte redan visste. Att jordgubbar är gott tillsammans med grädde och funkar bra att laga sylt på är inga nyheter. Jag tänkte istället att vi nu skulle gå igenom ett antal alternativa användningsområden för jordgubbar, och inte bara förpassa de till efterrätten.

Jordgubben är den nya tomaten. Typ.
Tomater och jordgubbar har mer gemensamt än bara färgen. I mitten av 1900-talet upptäcktes att tomater innehåller det som kallas jordgubbsfuranon, som också finns i hallon, ananas, nötkött, rostade hasselnötter och popcorn. Senare forskning har visat att de högsta koncentrationerna finns i hemodlade tomater under högsommaren. Jag skulle kanske inte lägga jordgubbar på pizzan (eller?!) men det är en mer fail safe att börja med att byta ut tomaten i sallader mot jordgubbar. Gör tillexempel den här salladen på avocado, jordgubbar och hyvlad parmesan, eller byt ut tomaten i capresesalladen (tomat, mozzarella, basilika) till jordgubbe och upptäck … kanske inte en helt ny värld, men åtminstone något som är både gott och intressant. Är du mer exprimentiell kan du byta ut tomatjuicen i en bloody mary mot jordgubbar och dra på med kryddningen lite extra. Då jävlar börjar det spraka i nervbanorna.

Grilla jordgubbarna
Trä på ett spett och lägg på en skållhet grill. Blanda balsamvinäger med florsocker och ringla över, ät med vaniljglass. Eller ta ditt spett och servera till valfritt protein. Eller grilla tillsammans med halloumi och blanda med några gröna blad du uppskattar, en skur rostade hasselnötter, och kanske bulgur eller liknande trendkorn om det finns intresse av sånt.

Jordgubbar och alkohol
Ett glas fruktigt rödvin, skivade jordgubbar, en nypa socker. Det händer då och då i Frankrike. Det kan även hända dig och mig. Eller varför inte knåpa ihop en hederlig Pimm’s cup (finns recept i det här gamla inlägget) med jordgubbar och gurka. Vill man äta jordgubbarna istället för att dricka dem kan man tillexempel marinera dem i en skvätt gin tillsammans med citronzest och krossade kardemummakapslar. Det kan du ha till efterätt om du lägger till en matsked farinsocker eller som tillbehör utan socker när du trycker i dig din fredagsentrecôte.

Jordgubbar och fisk
Ovanstående kardemumma/gin/jordgubbssalsa kan du också servera som sidekick till en enkel bit torskrygg som du ringlat olivolja, salt och peppar över och bakat i ugnen. En annan mycket säsongsenlig rätt är ceviche (läs här för att samla kraft att laga den) på fisk och räkor med jordgubbar i.

Har jag missat något? Låt mig veta i så fall, omgående.

Att komma hem efter semestern var inte så fett som jag hade hoppats. Jag bor nämligen inte själv i min lägenhet längre, utan har fått sällskap av cirka tvåhundra nya rumskompisar som varken betalar hyra eller håller ordning. Dessutom älskar de öl och förökar sig som kaniner. Vår relation har försämrats för varje dag, och jag har gått från pragmatisk diplomat till desperat mördarmaskin sedan jag kom hem. Detta är inte en sida jag tycker om hos mig själv.

Jag lever bland flugor, och har blivit psykotisk och paraniod som följd. Jag har blivit fruktflugornas herre.

Jag har misstankar om att källan till deras närvaro är ett mindre kaos under vasken. Pantburkar och skit som borde plockats bort innan jag övergav hemmet i tre veckor. Detta är bortstädat och sanerat. Alla andra ytor i köket är skrubbade och torkade. Alla potentiella flugfavoriter såsom blommor, vinägerflaskor och frukter är slängda. Köksskåpen har gåtts igenom och sorterats ur, jag har hällt kokande vatten i diskhon för att eliminera eventuella ägg i vattenlåset. Sopåsar slängs varje dag. Jag har ställt fram fällor i form av skålar med vinäger och diskmedel med förhoppning om att de ska lockas dit och smaska i sig och drunkna. Jag har ställt in skålar i micron (efter att ha läst ett tips på den inte så tillförlitliga sajten Familjeliv… inte så smart) och smällt igen luckan och micrat hela flug-och-vinägerfesten som en psykotisk galning. Detta med resultatet att 1) det luktar vinäger i hela köket, och 2) micron är full av fluglik som skapat en onödig massgrav. Jag har i ett extra svagt ögonblick rivit fram dammsugaren och dammsugit upp alla flugor jag kommer åt och sedan våldsamt sulat dammsugarpåsen ner i sopnedkastet.

De små jävlarna är fortfarande kvar. Jaha, jag ser nu att jag på bilden ovan har råkat ringa in fotografiet på min morfar istället för flugorna som sitter och hånar mig på fotografiets ram. Jag vill alltså förtydliga attt jag inte pekar finger åt min morfar, utan på äcklena som kontaminerar hans minnesmärke. Jag börjar ge upp hoppet om att leva ett normalt och flugfritt liv.

Snälla hjälp! Vad finns kvar att göra? Har ni några tips? Eller har jag tillsist funnit min överman.
/Slaktarn

Hörni! Jag tänkte bara titta in snabbt (så himla upptagen med mitt LIV just nu!) och berätta en grej jag lärde mig om vitlök nyligen. Kanske har du förvarat vitlöken i kylskåpet efter att du släpat hem den från affären, och sedan tagit fram en som du använt och sedan lämnat typ vid spisen i en liten skål? Har du då noterat att den börjar gro ganska omgående? Då har du noterat korrekt. Vitlök blir förvirrad av temperaturväxlingar, då den är tänkt att vistas i väder och vind och inte i inomhusmiljö. Lägger du vitlöken i kylskåpet tror den att det är vinter, och när den sedan kommer ut i rumstemperatur tror den att det är vår, och då jävlar! Jag kan inte låta bli att känna ömhet för vitlökar efter att ha fått reda på detta. Så genetiskt perfekt, men så imperfekt i vår moderna värld.

Bäst är att förvara den lille rackarn varmt och torrt. Exempelvis vid spisen.

Nu ska jag äta något så underligt som quornnuggets. Det var sannerligen inte igår. Kram på er.