20:34 31 Maj 2015

Denna diem har jag inte riktigt klarat av att carpe. Främst på grund av att det carpades en hel del igår kväll, bland annat genom något så otidsenligt som jägershots (vem beställer in det nu för tiden? har jag fel?). Idag känns det bra att väga upp för dekadensen med en trygg kålrätt. Koka savoykål under lock i saltat vatten, häll av i durkslag efter några minuter. Ringla över en vinägrett på olivolja, dijonsenap, vitvinsvinäger och lite honung. Hyvla lite parmesanost över, hacka några hasselnötter och lägg till dom också. Servera på en bädd av porslin. För extra refinement: en skur med tryffelsalt.

Nu är det verkligen läge för ett stort glas coca cola. Livets dryck.
/Slaktarn

15:20 28 Maj 2015

Länge kände jag avsky mot selleri. Jag vet att ni vet vad jag menar. Den ser harmlös ut där den står i glaset med bloody mary, men så tar man en tugga och munnen förvrids till ett uttryck av fasa. Hu jeda mig för den jäveln. Under min uppväxt hade vi en enorm libsticka i trädgården, en grönbladig växt som snabbt växer sig okontrollerbar om man inte aktar sig. Libstickan är ju sellerins otäckare kusin, och den både doftade och smakade på ett sätt som fick mig att vilja lägga benen på ryggen.

Senaste åren har jag dock tvingats ompröva min aversion mot sellerin, och sakta men säkert har jag övertygats om att sellerin faktiskt är grönsaksvärldens hemliga 007. Den verkar effektivt i lönndom när den får göra sällskap med andra umamikompisar i buljonger, soppor och grytor. Alla de som fått kväljningar av en knaprig tugga av en ljusgrön selleristav uppmanar jag nu ge den en andra chans. Jag lovar att det kommer vara värt det.

Idag gjorde jag en huevos rancheros till brunch. För er som inte redan vet så är det den enckilt bästa brunchrätten du någonsin kommer att tillreda. I den svettade jag selleri, vitlök och gul lök i en stor klick smör (ju längre du låter denna blandning köra desto godare blir det) och adderade krossade samt färska tärnade tomater och ett par deciliter vatten. Kryddorna för dagen var salt, socker, mald koriander, rökt paprikapulver och chiliflingor. När såsen kokat ihop en aning kläckte jag i fem ägg, sänkte värmen och lade på locket. När äggen pocherats till önskvärd halvkrämig konsistens är maten redo att serveras, förhoppningsvis med en skiva gott bröd och, om man orkar, svarta bönor.

PS: Använd bladen som garnityr när du köper blekselleri. De är goda och snygga.
PPS: Om du fortfarande är rädd för selleri, köp en burk sellerisalt. Börja med att pimpa din gamla hederliga tomatsås med sellerisaltet och ta dig vidare därifrån.

/Slaktarn

17:43 27 Maj 2015
Om du älskar mat så mycket att du nästan inte klarar av att förhålla dig till omvärlden på ett sansat sätt kanske du bör gå till H&M Divided och köpa en eller flera av dessa accessoarer. Sommarens måste är väl ändå äggbörsen. Den blir din för en femtiolapp.
07:19 26 Maj 2015
När man kommer hem från gymmet kan det vara skönt att balansera upp sin livsstil lite genom att laga friterad kyckling. Bara kycklingnuggets, inga tillbehör så när som på en dippsås (som allra helst ska vara någon variant man köper färdig på flaska, någon måtta får det vara på husligheten). Gärna äta dem i horisontalt läge, innan man hunnit duscha av sig gympasvetten. Då får man förmånen att senare duscha av både gympasvett och frityrflott, en vansinnigt tillfredställande upplevelse.
Är man sugen på ett snack så kan två kycklingfiléer räcka till två personer, är man däremot lite av en hetsätare så kan man behöva två själv.
Dela kycklingen i lagom stora bitar och pochera i sjudande mjölk i ungefär tio minuter medan du förbereder paneringen. Till den behövs två skålar, en för ett uppvispat ägg och en för en blandning av krossade corn flakes, kokosflingor, mjöl, lite salt och cayennepeppar. Doppa de pocherade kycklingbitarna i först ägget, sedan mjölblandningen. Om man känner sig på riktigt bra humör kan man göra en dubbelpanering, alltså helt enkelt upprepa processen. Det är inget fel i det.
Fritera sedan bitarna i olja tills de har den färg du gillar bäst. Plocka upp, låt rinna av på ett galler eller på ett papper. Bär med dig maten till en plats där du känner dig trygg tillsammans med stora mängder servetter, och låt sedan maten tysta mun.
15:06 25 Maj 2015
Rabarber. Det är verkligen inget jag tänker på hela tiden. Men jag läste något om dom idag som jag tyckte var spännande. Så jag började tänka lite mer.
Uppenbarligen namngavs rabarbern av “de gamla grekerna” när växten kom till Grekland från Kina. Grekerna beslutade kalla växten för rha barbaron, en sammansättning av två ord vars betydelse är ungefär “inte härifrån”. Barbaron är dessutom samma ord som ordet barbar härstammar från. Känslan är ju kort sagt att grekerna inte alls verkade haja vad det var för jädra växt de kommit i kontakt med. Någonting får mig att känna att det är fallet även idag med rabarber. Vi envisas att stoppa den i sockriga sällskap som efterrätter, krämer, sylter, chutneys och så vidare, av gammal vana eller helt enkelt av förvirring över att komma i kontakt med något så färglatt och syrligt.
Hos min farmor i Västerbotten växer de största rabarber jag sett i hela mitt liv. De har dessutom bara blivit större med åren. Man kan räkna med att få tag i hur många meterhöga stjälkar som helst och att kunna äta så många rabarberpajer att man glatt fräter sönder gomen av all askorbinsyra då rabarberna ju har något förtrollande över sig. För mig osar de av en tid då något oskyldigt och ljust försiggick. En tid när det var hur enkelt som helst att springa över gräsmattan och kasta sig in under ett enormt rabarberblad för att undkomma regnet alternativt en rovdjurslik storebror i full färd med en kurragörralek (ja, detta har hänt).
Jag tror att jag skulle få jobba ganska hårt dessa dagar för att få plats under ett sånt där blad, speciellt som de rabarber jag köper i mataffären på sommaren saknar blad över huvud taget. Det får mig också att tänka att nog måste man väl kunna känna sig öppen för att utvidga rabarbernas användningsområde. Till en sötaktig kolgrillad köttbit? Inte vet jag. Men vi kan väl prova.

Andra bloggar