15:31 12 Okt 2016

”Jag borde fylla en låda med sånna här smörpaket och skicka hem” sa han, medan vi stod och bredde miniförpackningar med smör på varsin brödbit i matsalen. Jag var tjugoett år och hade börjat Nyckelviksskolan, en förberedande konstskola på Lidingo i Stockholm. I klassen gick också en nyinflyttad norrman som senare kom att bli en av mina bästa vänner. Då, där, i matsalen, var första gången jag hörde talas om ”den norska smörkrisen”. Visst låter det rafflande?! Stor dramatik i klass med den svenska utvandringen eller Preussens fall! Till skillnad Otto von Bismarcks bidrag till historieskrivningen kommer dock ”den norska smörkrisen” aldrig att bli ämne för en SO-lektion, så det är inte mer än rätt att vi tar upp det här. Fram med kollegieblocket och vässa blyertspennan, nu kör vi.

I slutet av 2011 arresterade norska polisen två svenskar utanför ett snabbköp i Beitstad, en stad längst upp i Trondheimsfjorden, för att ha illegalt fört in tvåhundrafemtio kilo smör i landet. Som högst får en enskild person resa över gränsen med tio kilo kött- eller mejeriprodukter. Norges höga livsmedelsskatter gör att insmuggling av matvaror inte tillhör ovanligheterna, men sällan tidigare hade just smör varit föremål för tullens tillslag. De båda svenskarna hade hoppats tjäna sig en rejäl hacka genom att sälja smöret för ett kilopris på femhundra norska kronor, men istället beslagstog det åtråvärda smöret och förstördes.

Smörbristen var ett faktum. Den lilla mängd som dök upp i handeln hamstrades och försvann snabbt, och den eskalerande oron för att stå utan smör inför julafton hade gjort norrmännen desperata. Plötsligt var smör en handelsvara på svarta börsen, och i onlineauktioner såldes paket för upp till trettio gånger det normala priset.

smorpriser-norge2

”Alla är så besatta av LCHF i Norge”, berättade min norske vän. Från att tidigare ha varit ekivalent med djävulen rådde det plötsligt fetthets i hela västvärlden. ”Det är kålhydraterna som är dåliga, inte fettet” hävdade man med bestämdhet samtidigt som man krämade på med olivolja på ruccolasalladen och hällde ut lättmjölken i vasken. Kunde det verkligen vara så att marknaden undgått den ökade efterfrågan så till den grad att det man i dansk morgon-TV delade ut tusen kilo smör till förmån för grannarna i nöd (och för att marknadsföra smörproducenten i fråga).

smorinsamling

LCHF-dieten var en bov i dramat. Intresset för tillsatsfri hemlagad mat hade ökat, och dieten som redan låg som ett fettigt täcke över Sverige hade tagits emot med värme även i Norge. Efterfrågan på smör ökade med tjugo procent i oktober, och ytterligare trettio procent i november, enligt marknadsansvarig på Norges största mejerikooperativ Tine. Hur roande tanken än är på att norrmännen dietätit sig till en smörbrist vars tajming inte kunde varit mer misslyckad var det dock inte hela sanningen.

En regnig sommar hade negativ effekt på kornas bete och ledde till att mjölkproduktionen under sommarmånaden minskade med tjugo miljoner liter jämfört med året innan. De höga tullskatterna på importerat smör finns till för att skydda den inhemska mejeriproduktionen, men bidrog plötsligt till att priserna fortsatte stiga och hyllorna förblev tomma. Bristen uppskattades till mellan femhundra och tusen tonn, och arga bönder anklagade mejerijätten Tine, som dominerade marknaden med nittio procent, för att inte ha informerat medlemmarna om den höga efterfrågan i tid och för att ha exporterat för mycket smör trots den annalkande krisen. Norska regeringen försökte rädda situationen genom att sänka taxan för import av mejerivaror från drygt 25 nok till 4 nok under december månad, men danskarna, som hade gott om smör på lager, ville inte exportera endast under en så kort tidsperiod.

Vid nyår var bristen fortfarande ihållande, och Tine meddelade att efterfrågan inte skulle kunna mötas på ännu en månad, utan ”även en tid efter januari”. Totalt ledde smörbristen till en förlust på nära fyrtiotre miljoner norska kronor för den den inhemska handeln. Och, förstås, till otaliga besviket knorrande magar.

/Slaktarn

13:31 11 Okt 2016

Har rensat och sorterat en hel del senaste tiden. Det är mestadels mycket tråkigt, tejprullar och kvitton och så vidare, men ibland dyker det upp ljusglimtar. Som när jag hittade en plastpåse fylld med köksprylar jag köpte i New York i våras, och som sedan av obegripliga skäl fallit i glömska.

På bilden, från vänster på ett ungefär:
1. En märklig rund stans med hål i mitten, och handtag upptill. Vad är det? En donutform förstås.

2. En visp från något slags sagoland där alla är mycket små. Älskar sånna här vispar, de ser inte mycket ut för världen men de är genier på att blanda ihop dressingar.

3. Den underliga saxen är ingen underlig sax, utan en köttbullsformare.

4. Blir det Bernie 2016? Jag hoppades på det i våras. Nu vet jag att det istället blir pest eller kolera for president. Medan valet avgörs äter jag oliver från mitt Bernie-fat.

5. Tänger! Älskar tänger. Man kan aldrig ha för många.

Mer köksredskap, och framförallt mina bästa köksredskap, finns att läsa om här.
Mer New York finns här, här och här.
/Slaktarn

14:20 10 Okt 2016

Minns ni tidningen KP? Klart ni gör. Det var underbart att komma hem från skolan, gräva runt i brevlådan och hitta ett färskt inplastat nummer av Kamratposten att plöja igenom medan man åt rostat bröd med smör och drack sin dagliga ranson o’boy. Man kunde hitta brevvänner på tio jordsnurr eller få reda på om ens konsiga handsvett var ”normalt”. Superbra.

Nu har KP precis publicerat en undersökning som handlar om läsarnas matvanor. Drygt 2300 ungdomar mellan nio och femton år har deltagit och svarat på tjugo frågor. Jag blev lite förvånad över att de gamla barn-toppfavoriterna hamburgare och pizza har bytts ut mot andra favoriträtter. De flesta killar tyckte bäst om sushi, och de flesta tjejer tyckte bäst om tacos. Den så kallade ”hatmaten” verkar dock oförändrad från vad åtminstone jag minns från skoltiden: ärtsoppa, blodpudding, fisk och inälvsmat.

Det så kallade ”fredagsmyset” är också viktigt, tycker fyrtiofem procent av de som svarade.

kp1

Tre av fyra lagar mat hemma ofta eller ibland, en av fyra gör det aldrig. Det är vanligast att hela familjen bestämmer middagen tillsammans, näst vanligast att de vuxna gör det, och 18 procent svarade att mamma bestämmer, kontra fem procent som svarade att pappa brukar bestämma. Tio procent är vegetarianer, och 1,5 procent är veganer.

Så här resonerade KP-läsarna kring godis:

kp2

Fyrtioåtta procent tänker ibland på att äta nyttigt, och trettioåtta procent tänker nästan alltid på det. Tio procent svarade att de inte bryr sig alls, att det är hur gott det är som spelar mest roll.

Länge leve kroppen, knoppen och KP. Hela texten finns här!
/Slaktarn

 

Den folkliga Aladdinasken är en sjuttiosjuåring med aldrig sinande fäbless för att skapa dramatik. Inför dess sjuttiofemårsjubileum utannonserades att två av chokladaskens klassiska praliner, körsbärslikör och trillingnöt, skulle bytas ut. Den förstnämnda försvann utan något större väsen, men trillingnöten beskrevs av många som ”den enda ätbara pralinen”, vilket gjorde att beslutet genererade starka reaktioner, inte minst på askens facebooksida. Där haglade kommentarer som ”ve och fasa, var är trillingnöten!” och ”de nya smakar apbajs” tätt.

Man skulle kunna tro att irritationen hade lagt sig så här tolv månader senare, men så är det inte. I och med lanseringen av årets Aladdinask har kritikerna vaknat till liv igen, nu inte bara upprörda över trillingnötens försvinnande, utan också över årets nyhet, limepralinen, som kommer att ersätta den endast ett år gamla fläderblomspralinen. Många av de sörjande trillingnötsälskarna anklagar Aladdinledningen för att ha bytt ut klassikerna för billigare varianter. Anledningen är en annan, säger Henrik Helander, produkt- och varumärkeschef för Aladdin, i en kommentar till DN:

– Att byta ut innehållet i asken är en del av vårt varumärke. Sedan tar det längre tid att göra förändringar än vad många kanske tror. Vi producerar 4 miljoner askar varje år och kan inte ändra innehållet från en dag till en annan.

bild härifrån!

Bild från spendmatters.com

Gräver man fram lite statistik på hur hasselnötspriserna sett ut kan man dock ana att trillingnöten inte varit en speciellt lukrativ affär för Aladdin, i alla fall inte de senaste åren. Turkiet är världens största hasselnötsproducent, och står för sjuttiofem procent av marknaden. Priset på nötterna gick upp med sextiofem procent under 2014, och ännu mer året därpå. I maj 2015, samma år som vår kära trillingnöt plötsligt var en no-show i Aladdinasken, hade priserna ökat med 160 procent. Nu har priserna återigen gått ner, och ligger nu på hälften jämfört med hur det såg ut 2014. Anledningen till de dramatiska prisväxlingarna är väder och vind. Frost under vintern 2013 och under våren 2014 som sedan följas av en ovanligt torr period gjorde att den turkiska hasselnötsproduktionen reducerades med en fjärdedel.

Utöver de stormiga hasselnötspriserna verkar det också som att trillingnöten var en dyr historia av andra skäl. Enligt Dagens Media ska en ”källa med insyn i chokladfabriken i Upplands Väsby” ha berättat att trillingnöten var den enda pralin man behövde lägga i förhand, och att den dessutom hade ett helt eget produktionsband.

I tidigare nämnda DN-intervju får Helander slutligen frågan huruvuda trillingnöten kan tänkas göra en comeback.
– Vi kan inte lova att den kommer tillbaka men man ska aldrig säga aldrig, svarar han.

/Slaktarn

06:33 6 Okt 2016

Plöja några avsnitt Million dollar listing NY och äta sötpotatis. Är det inte life så säg.

1. Skala och hugg en sötpotatis i bitar. Lägg i en bunke, häll på neutral olja, flingsalt och en liten skopa za’atar. Sprid ut på en plåt, laga i ugnen på 180 grader tills de är rostade och genommjuka.

2. Blanda till en sås på ett par dl syrlig yoghurt, skal och saft från en citron, lite flingsalt och någon tesked honung. Lägg upp alltsammans och släng på några kvistar färsk timjan på toppen.

Det enda som saknas är rostade solrosfrön :,(

Lycka till!
/Slaktarn