Vad kallt det har blivit redan! Varsågod, här kommer ett recept på en god soppa.

Pasta e fagioli, alltså pasta med bönor, är en rätt som likt minestronesoppan dyker upp olika utföranden beroende på var i Italien man befinner sig. Soppa på pasta och kikärtor, eller pasta e ceci, faller in i samma kategori: enkla soppor som är värmande och mastiga. Och billiga. Första gången jag såg ett recept på den här rätten var i en Jamie Oliver-bok. Receptet jag tänkte dela med mig av här skiljer sig lite från orginalet, och har genomgått några diskreta men betydande förändringar – det är nämligen lätt att detta blir en brunmurrig rätt som förvisso är mycket god, men som också skulle kunna tas för någon slags menlös barnmat. För att punktera murrigheten har jag ampat upp dess örtiga kvalitéer och adderat syra i form av citronsaft. Funkade svinbra. När det gäller kikärtorna är det godast att använda torkade som blötläggs över natten och koksa i ett cirka två timmar i rikligt med vatten tillsammans med gul lök, morot, ett par kvistar rosmarin och selleri. Salta först framåt slutet för att undvika att skalen blir sega och tuggiga. Egentligen inte speciellt krävande arbete, men vi vet ju alla att det här med framförhållning är en av livets svårare kamper. Det jag vill komma till är: använd burkkikärtor om du måste. Då kan du passa på att laga lite veganska maränger också.

För fyra portioner behövs:
Olivolja
Ett par kvistar färsk rosmarin
1 gul lök, grovhackad
1-2 stavar blekselleri, hackade. Gärna blad också om det sitter sånna på.
1 vitlöksklyfta, finhackad
En näve småtomater, hackade
Två burkar kikärtor (avhällda och sköljda) eller motsvarande mängd hemkokta
En knapp liter kyckling- eller grönsaksbuljong
Ett par nävar pasta i småformat (ditalini, makaroner eller vad du nu känner för)
Saft av en halv citron
Peppar och salt
Rejält med persilja, hackad
Parmesanost

Hur göra?
Värm några matskedar olivolja i en stor kastrull, lägg i rosmarin och invänta fantastisk doft. Fräs lök och selleri till ett trevligt halvtransparent gojs, lägg till vitlök och tomater och kör ytterligare en stund. Häll i kikärtor och buljong och låt sjuda i tjugo minuter. Ta sedan ut ungefär hälften av kikärtorna med en hålslev och lägg åt sidan och stavmixa det som blir kvar mer eller mindre slätt. Häll tillbaka kikärtorna och häll i pastan, koka enligt anvisningar. Eventuellt lite mer vatten/buljong om det känns för tjockt (pastan drar åt sig en hel del vätska också). Smaka av med salt och peppar, häll i lite chiliflingor om du får feeling. Blanda i ordentligt med hackad persilja och servera i skålar, avsluta med att riva över parmesanost och en ringling av din bästa olivolja.

Nu är du taggad va!? Bara att köra igång.
/Slaktarn

PS 1: För mer kikärtor och kikärtsrecept, kolla här!
PS 2: Eftersom jag inte fotar allt jag äter kommer bilden från saveur.com. De tar dessutom finare bilder än mig. DS

Hej på er och välkomna till Slaktarn: After work edition.

Det finns ingen anledning att låta fredagskvällen komma undan med något annat än att vara extra allt. Det kräver nämligen inte speciellt mycket arbete – du behöver endast sparka av dig dina obekväma skor, rassla ihop en snabb americano, och laga lika snabba friterade svartpepparcalamari med citron- och vitlöksmajonnäs att äta till. Konsumera halvliggandes, helst av allt tillsammans med en vän du tycker särskilt mycket om.

Americano Cocktail

Drinken först, för den går snabbast, och du kommer behöva extra klarröd bittersöt styrka för att ta dig igenom den om än mycket snabba calamaritillagningen. Snabb americanolektion: Drinken skapades namnet till trots i Italien i början av sextiotalet, och gick från början under namnet ”Milano-Torino”, på grund av ingredienserna (Campari från Milano, och vermouthen Punt e Mas från Turin). I Ian Flemmings böcker om James Bond dricker han som vi alla vet Martini, men i seriens första bok Casino Royale ger Flemming sin huvudkaraktär faktiskt en Americano att dricka.

Hur gör man då? Fyll ett glas med is, häll över 3 cl söt röd vermouth och 3 cl campari, och fyll på med sodavatten. Sedan garnerar du alltsammans med en remsa apelsinskal (eller en apelsinskiva om du inte bemästrar rems-tekniken). Så enkelt var det.

Salt- och pepparcalamari med citron- och vitlöksmajonnäs

Till en svalkande drink behövs krispigt tilltugg med stora smaker! Den här calamarikompositionen uppfyller samtliga krav. Nu är bläckfisken i säsong, och det finns få saker som är med tillfredställande än att sätta kniven i en sån där lång blek bläckfisktub, men det går lika bra att använda fryst som du tar fram på morgonen och låter tina i kylen över dagen. Till det här receptet behöver du runt femhundra gram.

Vi börjar dock med majonnäsen. Det är inga konstigheter. Köp en bra majonnäs, ekologisk, och sleva upp i en skål. Så mycket du behagar. Sedan river du ner skal och saft av en halv citron, och knappt en halv vitlöksklyfta. Rör om. Klart.

Bläckfisken då?

1. Börja med att hetta upp neutral olja i en kastrull. Hur mycket du ska använda är inte mycket nytta för mig att bestämma, för det beror helt på hur storbottnad kastrull du använder. Se bara till att du har runt fem centimeter upp på kanten att slå runt i.

2. Se till att dina bläckfiskringar är någorlunda torra, och lägg dem i en plastpåse. Mortla (eller mal, om du inte äger en mortel) två matskedar svartpepparkorn och en matskedar flingsalt, och häll ner i plastpåsen. Lägg till ett par matskedar panko och en matsked semolinamjöl (älskar semolinamjölet här, men kör på vetemjöl om du inte har). Är du medlem av the gluten free society – skippa både pankon och mjölet och använd ett par matskedar majsmjöl istället. Gojsa runt alltsammans i plastpåsen så att alla bläckfiskringar år bekanta sig med de torra ingredienserna.

3. Oljan ska vara riktigt varm, men inte börja ryka – känner du dig nervös för att fritera föreslår jag att du förbereder dig genom att läsa detta. Testa med att droppa i lite mjöl eller en träpinne och se om det börjar fräsa och bubbla. Häll i dina bläckfiskringar, ta dem i omgångar om det är trångt i pannan, och titta nöjt på medan de puffar upp sig och blir gyllene. Älskar när de puffar upp sig och blir gyllene!

4. Lägg upp på tjockt hushållspapper eller tidningspapper, släng dit några citronklyftor och en skur bladpersilja (eller timjan som jag använde), och så hugger du in snabbt som attans.

/Slaktarn

Plöja några avsnitt Million dollar listing NY och äta sötpotatis. Är det inte life så säg.

1. Skala och hugg en sötpotatis i bitar. Lägg i en bunke, häll på neutral olja, flingsalt och en liten skopa za’atar. Sprid ut på en plåt, laga i ugnen på 180 grader tills de är rostade och genommjuka.

2. Blanda till en sås på ett par dl syrlig yoghurt, skal och saft från en citron, lite flingsalt och någon tesked honung. Lägg upp alltsammans och släng på några kvistar färsk timjan på toppen.

Det enda som saknas är rostade solrosfrön :,(

Lycka till!
/Slaktarn

Ladies, andra: jag ska fatta mig kort, tänkte bara titta in och lämna av ett middagstips. Sitter och äter resterna av gårdagens middag och tänker att det är en hejdundrande god rätt. Jag läste nämligen den här bloggen, som jag nyss upptäckt och tycker mycket om, och inspirerades till ett köttbullsknåperi.

Maten jag lyckades få till var något så ovanligt som en bulgur (ett sällan skådat inslag i min diet!) med granatäpple, persilja, finhackad rödlök (är det för stingig, lägg i ett litet vattenbad en stund och häll av) citron och olivolja. Rostade bulgurkornen lätt i torr panna innan jag tillagade dem, det ger en nötig underton som är killer tillsammans med resten av ingredienserna. Köttbullarna är ett samarbete mellan komponenterna nötfärs, fräst gul lök, mortlade korianderfrön, muskotnöt, paprikapulver och hackad persilja. Tomatsåsen gjorde jag av passerade tomater, selleri, vitlök, salt, chiliflingor och en rejäl nypa kanel. Som kronan på verket: en skur krossade pistaschnötter (och innan du sitter och stör dig på det: man kan tydligen stava både pistage och pistasch? Who knew).

En maträtt som ger stort utrymme för improvisation! Hurra för det.

Happy friday!
/Slaktarn

Nu är vi framme vid slutet. Tre dagar, tre brunchmackor om dagen. Positivt med att göra en sån här grej: man får äta många mackor. Negativt med att göra en sån här grej: man får äta många mackor. Jag har precis satt i mig två av de tre som presenteras nedan, jag var tvungen att laga till dem för att kunna fotografera dem, och nu är jag så fruktansvärt mätt. Men jag kämpar på, det är de värda, brunchmackorna. Idag blir det fågel, fisk och mittemellan.

Senapsstuvad svartkål, kokt ägg och bacon

Den som inte begriper ett skit om mat kan nog ändå begripa detta: det heliga bandet mellan bacon och ägg. Tänk alla manifestationsformer: quiche lorraine, spaghetti carbonara, eggs benedict… a never ending love story. Det bästa jag vet i ägg och bacon-kategorin är något mycket enkelt. En skiva knäckebröd, ett nästan hårdkokt ägg som delats i tre bitar, och så ett par skivor bacon, rökigt och sött. Vill man amplifiera upplevelsen något lägger man till detta en slags snabb stuvning på svartkål och söt stark senap: efter att du stet baconet lägger sänker du värmen på pannan till medel, steker svartkålet i baconfettet, tillsätter en rejäl tesked senap och en liten skvätt grädde, slabbar upp alltsammans på knäcke och hugger in.

Sallad på grön papaya och jordnötter med kyckling

Som Tam! Ätit det någon gång? En sydostasiatisk sallad på grön papaya (jag använder ofta omogen mango, något som är nästan provocerande lätt att hitta i affären), jordnötter, chili och dressing på lime, socker och fisksås. Ofta är det morot och koriander i också. Skala och kärna ur en papaya och ett par morötter, skär i tändsticksform. Hacka koriander och rostade osalta jordnötter. Mortla en vitlöksklyfta med en hel chili (urkärnad eller ej, välj själv) och tillsätt saft från två limes, en matsked fisksås, ett par teskedar socker. Blanda alltsammans. Tryck in ett stort lass sallad i en baguette tillsammans med skivor av pocherad kyckling, lägg eventuellt till lite majonnäs, och om du får feeling lite rostad lök. Servera omgående.

Tuna melt med cheddar

De lärde tvista om huruvuda ost och fisk överhuvudtaget är ingredienser som bör komma i kontakt med varandra. Italienarna serverar aldrig parmesan till skaldjur och verkar generellt ogilla kombinationen för att osten liksom kväver den delikata fisken. Fransmännen har inte samma blockering, och vi liksom engelsmännen älskar att strössla riven ost på fiskgratänger både hit och dit. Amerikanerna har sin älskade tuna melt. Och det har jag också. Häll av en burk tonfisk och blanda med hackad vårlök, en tesked majonnäs, ordentligt med nymald svartpeppar, lite salt och en skvätt cayennepeppar. Lägg ost (cheddar, alltid) på ett par skivor formfranska och klicka på generöst av tonfiskröran. Sätt ihop mackan och stek i smör i en gjutjärnpanna, några minuter på varje sida så att osten smälter. Dela på mitten, servera med frissésallad i dijonsenapvinägrette. Fy satan hörni, gott!

Hatar du kött? Tre veganska brunchmackor finns här, och tre vegetariska finns här.

Tack för mig,
/Slaktarn