Välkommen till första lektionen i Vardagskirurgi A. Ikväll ska vi lära oss att skära upp en pizzaslice och låtsas att det är en bedövad människokropp och att vi är framgångsrika läkare. Det kommer att skvätta tomatsås, men vi låtsas att det är blod och lever oss in i situationen. Hela proceduren äger självklart rum i köket medan ens anhöriga sitter nervöst i matsalen och väntar, och det finns ingen bättre känsla när man kommer ut med pizzan i famnen och bara ”Åh ja, ni kan vara lugna, ingreppet gick bra och alla mår bra!”.

Om man vill förhöja sin vardagskirurgiupplevelse ännu mer så kan man låtsas att det där blommiga förklädet man har på sig egentligen är en vit, fläckig labbrock.

Förresten….  Ni vet det här Onlinepizza va? Jag försökte beställa en pizza därifrån nyss och ville att en pizzaslice skulle pressas ut ur datorns CD-lucka, men ingenting kom. Känns lite snopet nu. 

Ni vet när man är på stan men egentligen bara vill hem och därför trycker på ”Hem”-knappen på iPhone och blundar och låtsas teleportera sig själv och hoppas att det ska fungera? Blir lika besviken varje gång det inte funkar. Man fortsätter att trycka men man står fortfarande kvar vid samma gathörn som en prostituerad i väntan på nya kunder. Det skulle göra livet så mycket lättare om man hade sluppit alla resor till och från jobb och skola. Det enda man hade behövt göra skulle vara att trycka på iPhonens hemknapp för att komma hem. 

Hoppas verkligen att Apple har fixat det där nu när iPhone 5 släpps. 

Här så skulle det egentligen ha varit en bild på hemknappen på min iPhone. Jag försökte fota den men sen kom jag på att jag inte kan fota min egen telefon med min egen telefon. Det här var inte direkt en Mensa-morgon för min del. 

Tidigare i veckan så kanske ni andra var på Kristallen-galan och tog emot fina priser. Själv så kvällsjobbade jag dock, och det gjorde jag idag också, men jag fick faktiskt också ett stort fint pris att ta med mig hem. Jag blev ”Kvällens pratkvarn” och fick ett skört kinderägg att amma i min lilla hand bara för att jag pratat så mycket med kunder hela kvällen. Jag vet att ”pratkvarn” kanske inte låter så positivt, MEN DET VAR DET FAKTISKT!!!!!! 

Sitter hemma nu i soffan och svettas och försöker montera ihop den där lilla leksaken man får när man har ätit sig igenom lagret av choklad. Det är typ den enda goodiebagen jag har fått på väldigt länge, MEN SÅ VAR DET BARA EN STAKETMINIATYR I PLAST?!?!? Inte så glam. Väntar bara på att få finnar nu från chokladen för att göra upplevelsen komplett. 

Det värsta med att flytta hemifrån är att jag inte har någon morgontidning längre. Har saknat att få trycksvärta på armbågen och komma till skolan helt svart på morgonen. Här får jag nöja mig med vad brevbäraren kommer med gratis. Idag har jag läst hela Vårdguiden och kan nu allt om artros och brustna lårbenshalsar. Har även lärt mig att ”riklig mens” kan vara en dold folksjukdom. Sen så gick jag vidare med Solna församlingsblad och ett avslöjande reportage om kyrkorgeln. Skulle kunna dö för en DN att smula ner med knäckebröd varje morgon. 

Vissa av föreläsningarna jag har på universitetet är via video. Det ger mig mest ångest. Känns typ som förr när man camade på MSN, fast med en lärare. Det blir lite…. konstigt. Det är visserligen förinspelat, men man sitter hemma och kollar på den och pratar med sig själv och bara ”Jaha ja hej hej je’t aime voulez vous” och upprepar vad läraren säger och stirrar in i skärmen. Lite som en psyksjuk person. 

Läraren kan visserligen inte se mig, men man vill ju vara lite extra fin ändå och piffar upp sig lite när man sitter där. Spraya på någon fräsch parfym från Yves Saint Laurent och börja skorra kontinentalt medan man äter en baguette för att samla pluspoäng. 

Det är lite som ChatRoulette med skillnaden att man får CSN-pengar för det, och det känns ju som ett helt okej tidsfördriv.