Jag tackar inte nej till en läskshot med en explosion av färgämnen om vi säger så. Älskar den där läsken!!!! Men har glömt bort vad den heter…. Minns att den fanns när jag var liten men sen försvann den spårlöst i några år, förmodligen för att man blir sjuk bara av att titta på den, men så gjorde den stor comeback på typ City Gross för inte så längesen och jag anordnade en liten privat releasefest i min mun och drack upp allting själv.

Det står att den är gjord på ”blåbär” men inte ens blåbär är ju så obscent blåa, så jag misstänker typ att någon har tagit hårfärgningsmedel från någon ångestfylld tonåring och bryggt en läskedryck på den istället. 

Hela mitt liv nu är typ en upprepning av min barndom. Jag vet inte vad som har hänt. Jag köper Kellogg’s Frosties, spelar PlayStation2, har ett skafferi med Tom och Jerry-kex och igår KÖPTE MIN RUMSKOMPIS KRITOR OCH VATTENFÄRG!!!!!! Allt detta sedan jag flyttade hemifrån, så det är väl en reaktion på att jag och mitt gamla liv är ex nu men att jag kommer krypandes tillbaka och vill ha tröst och trygghet. Det slutar väl med att jag köper en krubba lagom tills jul och börjar sova middag i den. 

Jag glömde bort att berätta om mitt IKEA-äventyr igår. Jag tycker det är så jobbigt bara. Ibland på karuseller på nöjesfält så brukar det ju finnas kameror utplacerade som tar bilder på en i smyg, och jag skulle vilja se samma koncept på IKEA.

Tänk er att en kamera smygfotar ens ansiktsuttryck när man går förbi garderobsavdelningen för femte gången bara för att man inte hittar ut från varuhuset. Tänk en kamera som smygfotar ens blick när man upptäcker att kön till restaurangen är fem kilometer lång. Tänk er en kamera som fotar alla mammors stressade blickar när de tappat bort sina barn någonstans mellan sofforna och pastaslevarna. 

Sen när man kommer ut från varuhuset och har handlat klart så får man köpa ett litet ångestfyllt kollage med bilderna från besöket så att man aldrig ska glömma bort hur det var. 

Kan tänka mig att ta patent på den idén faktiskt. 

Här är bästa bilden på mig från igår. Den blev tagen när jag och min rumskompis hade gått upp och ner för alla fyra våningar i IKEA Kungens Kurva fem gånger på jakt efter en dörrmatta som kostade 9 kronor. Vi gav upp till sist och gick till kassorna och tänkte åka hem. Det visade sig att det var där som dörrmattorna fanns. 

Det här älskar jag. På riktigt. Det finns nog inget djur som inger så mycket förtroende som Lambi-lammet gör. Det lammet har ju funnits vid ens sida i typ hela livet i både nöd och lust, OM VI SÄGER SÅ!!!!!! *blink blink*.

Klart man vill berätta om hur det går med ens kärleksliv för hen. Man vill liksom bara ta en fika med hen och berätta om hur det går med ens ragg och jobbet och bilen och finnarna och resten av livet. 

Skulle älska om mina ord distribuerades på toapappersrullar. Typ som om att de vore helt heliga skrifter som alla måste läsa. Typ som små följetonger. Om vi säger att man köper ett 12-pack med toarullar så kan man ju skriva en liten novell och dela upp den på 12 rullar som en spännande berättelse som avslöjas i takt med att man går på toa. Det blir ju som en julkalender fast på toaletten istället. 

Ni kanske minns förra veckan när jag skrev om att jag funderade på att teckna en försäkring för mina bloggarhänder utifall de skulle ramla av någon dag och jag inte kan försörja mig längre. Den dagen har inte kommit än, men i eftermiddags så var jag på en gratis handmassagebehandling och fick mina händer knådade av en tjej i femton minuter. Det var så himla sensuellt. Kändes som om att jag blev spådd när jag satt där och hon klämde på handflatan och typ ”Ojojojoj här så känner jag att dina förfäder var fåraherdar och levde hårda spännande liv i Skottland”. Så sa hon inte, men det skulle ha kunnat vara så. 

Det var mer typ såhär: ”Ojojoj vilka torra nagelband du har, det är inte bra, du måste köpa sheasmör”. Och så kostar det typ en miljon, och om man inte köper det så kommer naglarna typ börja växa inåt istället för utåt och göra så att fingrarna inflammeras och invaderas av krispiga vårtor. Fan. Skulle aldrig ha gått på den där behandlingen. Är helt paranoid nu. Fick två gratistesters iallafall och dom ska jag bre på mackan imorgon. 

Vet inte när jag blev en hollywoodfru faktiskt. Snart får jag väl skaffa silikonimplantat i händerna för att göra dem mer kramgoa.  

Vi har ju alla gripits av panik de gånger vi upptäckt att vår partner trasslat in benen i sovlakanen och därför har svår existensiell ångest över livet i största allmänhet. Visserligen så kanske hen inte vrålar andra killars namn när han pratar i sömnen, men det kan ju ändå vara värt att analysera exakt HUR hens ben ligger invirade mellan lakanen och hur det kan tyda på att han är olycklig i relationen. 

Själv vet jag knappt hur jag sover. Eller jo. Jag virar ihop mig själv som ett litet knyte. Om sängen var en Marabou Schweizernöt så hade täcket varit chokladen, och jag hade varit fyllningen av schweizernöt.