En del av mig har ju alltid velat vara tevekock. Det spelar ingen roll att jag suger på att laga mat, men jag vill ha ett program där jag bjuder in spännande gäster och har djupa samtal i bakgrunden av puttrande grytor. Jag har redan tänkt ut lite ordvitsar som jag kan dra när den dagen kommer, och en av dem är att jag ska säga ”Här har vi dagens gäst!” samtidigt som jag håller upp ett paket jäst framför kameran och skrattar åt mig själv.  

Annars så är jag väldigt trött på den här ”trenden” att laga mat i teve och försöka konversera när munnen är fylld med smet. Jag orkar inte se en till kändismiddag med tända ljus och existensiella samtalsämnen och kanske lite gitarrspelande på det.

Hela kombinationen är så krystad, typ gruppterapi hos skolkuratorn inför hela Aftonbladets webbtevepublik blandat med en marängsviss och en ”sida man aldrig har sett förr” av en kändis. Det känns faktiskt väldigt mycket Stjärnorna på slottet 2009. Snart så är smörgåsbordet av kändisars oväntade sidor uppätet, och då är det enda som finns kvar ettt högt blodtryck från all den överdådiga kosten man blev hetsad att äta av ett produktionsbolag med feeder-tendenser. 

Att döma av tevetablån så är samtliga produktionsbolag faktiskt feeders. De älskar att göra kändisar feta och skämma bort dem med storslagna festmåltider. Som en konsekvens av det här kommer vi säkert se många kostrelaterade dödsfall bland Sveriges B, C och D-kändisar i framtiden. Förmodligen så kommer det också att resultera i löpsedlar med budskap som ”Jag fick göra en gastric bypass-operation efter alla middagsprogram” med olika drabbade kändisar.

Såhär kan vi inte ha det. Då är det bättre att jag får ersätta något av programmen så jag kan skämta med min jäst. Det är en rätt tunn idé om jag ska sälja in den till något produktionsbolag, men snart så tar väl listan slut på kändisar de kan ringa. Tills dess så sitter jag här med min jäst och väntar. 

Var inne på Arbetsförmedlingen och hittade det här och blev sugen.  Sen så såg jag att det var på K-Rauta. Byggvaruhuset alltså. ”Personal Shopper” låter ju väldigt high fashion med svart American Express-kort och den senaste höstkollektionen, men jag undrar hur man skulle omvandla konceptet för att matcha ett finskt byggvaruhus. Jag antar att själva tjänsten går ut på att man ska strö massa komplimanger till den som handlar och säga typ

”Den där brädan tror jag passar dig bra, du är en stark Kvinna och förtjänar en bräda som symboliserar dig och din livsstil”

”Här har vi en fantastisk verktygslåda gjord av finaste metallic-känsla och som passar perfekt för Dig och din eleganta, tidlösa stil”. 

”Jag har här en fantastisk borrmaskin som matchar perfekt med din hammare”. 

Borde jag söka? 

ÅÅÅH det finns en grej på universitetet där man kan få ta hand om en utländsk utbytesstudent som nyss har kommit till Sverige. Jag anmälde mig igår och kommer förmodligen att ångra det jättemycket, men jag kunde inte hålla mig. Hen kommer väl stå där med en ryggsäck på ryggen och ha bristfällande tandhygien och säga hej när jag minst anar det, men då blir det mitt uppdrag att ta hen till något Espresso House i någon förort på andra sidan stan (så att man inte ser någon man känner) och säga ”In Sweden we call this ‘fika'” och vara snäll. 

Jag får såna modersinstinkter när jag tänker på utbytesstudenter. Det fyller upp hela min livmoder och jag känner ett ansvar att ta hand om dem så att de inte ska må dåligt. Känner mig som en ung mamma typ, eller som en stor fet kycklingtransa som vallar sina små barn och vaktar dem med sitt liv. Hoppas bara att jag får någon rolig nu. Annars får man väl typ bara ge dem lite knäckebröd att tugga på för att döda den pinsamma tystnaden när man tömt ut alla samtalsämnen efter en kvart. 

Här är en typiskt utbytesstudentaccessoar i olika färger. Ibland när jag ser någon utbytesstudent som verkar cool så vill jag bara hoppa ner i hens ryggsäck och resa jorden runt och alltid hänga på hens rygg. 

HALLÅ!!!!! Jag överlevde min första dag på universitetet idag. Fick typ en snyggchock. Varför har ingen berättat för mig att alla på SU är skitsnygga och typ extraknäcker som modeller för Abercrombie & Fitch på fritiden?!? Trodde att alla på min kurs skulle vara 50 år och typ gå omkring med en droppställning i korridoren, men majoriteten var i princip nyförlösta. 

Det kändes så bra när läraren inledde med att säga ba ”Det här är kursen för alla oss LIVSNJUTARE”. Då ville jag bara hälla ut min Vitamin Well (typisk första-dagen-i-skolan-dryck-så-att-folk-tror-man-är-nyttig-dryck”) och ersätta den med en bubblande chardonnay och börja diskutera boutiquehotell i Paris. 

Istället för papperskorg så tänker jag mig att man kan ha en sånhär bredvid sin bänk istället. Så att vinet alltid håller sig kallt och man slipper dricka något ljummet. Hoppas det finns elevråd på universitetet så att jag kan framföra det. 

Har fortfarande inte åkt till universitetet än. Börjar kl 15. Är så nervös. Alltid när folk i amerikanska highschoolserier börjar college så börjar serierna spåra ur. Hälften av karaktärerna är gifta, en tredjedel har dött, någon är pank och en annan dejtar Hilary Duff eller har fått en egen klädkollektion. Sen så blir det bara värre och värre för varje avsnitt, och till sist så är alla ursprungliga karaktärer borta och de enda som är kvar är deras mammor typ. 

Det kommer säkert hända mig också. Vikande tittarsiffror och såna grejer. Snart blir jag väl utbytt mot någon yngre och snyggare tjej som är bättre på att spela rollen som mig än vad jag är. . 

Här är jag och mina klasskompisar. Det är jag som ligger ner i sanden och poserar.