Alltså…. Det här har gått och gnagt inom mig så himla länge. Det har typ bitit upp mig inifrån som en nafsande hårig hamster som använder mina lungor som springhjul. Jag förstår inte hur modebloggare gör med alla sina jävla kläder. Eller alltså, jag förstår inte hur de kan ha så mycket kläder att de kan ha en blogg och typ presentera nya outfits varenda vecka och alltid ha någonting nytt. Jag bryter typ ihop av det. Okej att man mixar och matchar och använder samma plagg mer än en gång, MEN ÄNDÅ!!!!!! Okej om man är skitrik och typ bästis med Elin Kling och får kläder kastade på sig av olika sponsorer, men typ NORMALA människor som INTE har en miljon kronor men som ändå typ lyckas variera sina outfits så mycket att de kan komma med nya outfits varje dag. Jag får det inte att gå ihop alls faktiskt. Ekonomiskt alltså. Klart att det skulle gå att vara lätt att driva en modeblogg om man typ gör en ansiktsmask av sedlar varje kväll, men om man typ är helt normal och typ blir ammad av CSN så funkar det ju inte. 

Om jag skulle ha haft en modeblogg en vecka så skulle mina dagens outfit se ut såhär. 

Måndag: *Jeans från JC* *Långärmad tröja från H&M* 

Tisdag: *Orkar inte byta om* *Jeans från JC* *Samma långärmade tröja* *liten såsfläck på tröjan* 

Onsdag: *Min mammas jeans som blivit för små för henne* *fartrand i kalsongerna* *Långärmad tröja från Carlings*

Torsdag: *Byxor med liten camel toe* *strumpor med ett litet hål i* *tröja från Zara som framhäver mina bröstvårtor* 

Fredag: En skön mix av veckans tidigare outfits. 

Ja ni fattar. Och då är jag inte ens fattig, tvärtom, men det finns liksom noll möjlighet att jag skulle kunna klara av att ha så pass varierade outfits varje dag. Jag har ofta samma outfit flera gånger i månaden. Om jag hade kunnat så hade jag ju gått omkring i Acne och Whyred och Filippa K hela tiden och haft världens bästa stil, men nu är det som det är. Det hade varit skitjobbigt att ha en modeblogg nu med typ mina enda tre Acne-plagg och sen typ mixa dem så gott som det går och ba ”hehehehe ja oj samma tröja idag igen hehehhehehe ja alla mina andra plagg är på kemtvätt”. Jag är modeintresserad men klart som fan att man är begränsad av ens ekonomi. Nu låter det som om att jag är fattig som fan och inte har råd med mat, och så är det ju inte, men jag skulle aldrig ha råd att köpa något nytt plagg varje vecka. Jag kanske köper ett nytt plagg i månaden och då är det typ inget speciellt och inget intressant att blogga om, så ah…..  Skulle ha klätt mig på ett helt annat sätt än vad jag gör idag bara jag hade haft mer möjligheter (läs: SJUTUSEN MILJONER PÅ BANKEN). Trist för mig. Jag får sitta här och blogga om dalahästar istället tills jag blir rik och kan gå vilse i min walk in-closet. 

Det absolut bästa med mitt sommarjobb är att jag börjar klockan elva varje dag. Ligger kvar i sängen SKITLÄNGE varje morgon och bara drar mig och tar egobilder med iPhones framkamera utan att ens vara vaken och klarar av att notera att jag är ful på alla bilder. Sen så hittar man bilderna på eftermiddagarna och bara typ ”VA??????”. 

Känner så mycket kärlek över att första säsongen av Desperate Housewives från typ 2004 går i repris varje vardagsmorgon nu för tiden. Sitter helt fokuserad framför teven och bara ”OH NO SHE DIDN’T” och typ nawwww-ar åt alla barn i serien innan de blev typ dryga gravida tonåringar och törstande efter uppmärksamhet och ett eget liv istället för att vara en kuliss till sina mammors existens. Det är som allra bäst nu. 

Alltså jag blir typ ledsen när jag läser om hundägare som använder samma tandvårdsprodukter som sin hund. Det känns som om att man blir så om man har haft hund tillräckligt länge. Typ att man delar på allt och man själv också börjar få päls och börjar flåsa okontrollerat och såna grejer. Det är som på mellanstadiet när en tjej i min klass sa att hundgodis var ”jättegott” och åt det hela tiden. Vet inte vad hon gör idag men hon lämnade mig bara med en nyfikenhet att suga på hundgodis och den har jag levt med sedan dess. 

Ibland funderar jag på vem jag hade varit om jag typ hade släpat med mig cykeln på pendeltåget och såna grejer. Stå där mitt i vagnen med en BMX och typ pilla lite på någon av alla tusen växlar och kanske planera vilken backe man ska cykla ner för sen. Kanske spotta lite i handen och smörja cykelkedjan med dreglet så att det ska bli extra bra rull sen när man beger sig iväg på en spännande cykelutflykt dit inga pendeltåg vill gå. Alltså jag undrar verkligen hur det skulle vara, och typ hur de gör när de kliver av. Typ om de kastar sig ut för rulltrappan med cykeln och känner sig levande då, och var de cyklar sen. Och om de typ äter vegetariskt när de kommer hem eller kanske typ planerar en äventyrsresa till Australien för alla pengar de sparar på att inte ha bil. Om jag inte hade varit så himla blyg så hade jag frågat. 

Personen ni ser bredvid cykeln är självklart jag och ingen annan. Jag och mina skitsnygga skor. 

HEJ ALLA STÅNG-SMEKARE!!!!!! Hoppas ni hade kul när ni gned era kroppar mot diverse stångar i helgen för det hade jag. Kroppen känns helt avtrubbad faktiskt. Det var så himla sjukt att vara hemma igen. Inte behöva oroa sig över vem som lagar maten och såna grejer. Det bästa med att komma hem igen när man bor borta är att man blir behandlad som ett foster igen. Man får knappt äta själv utan att någon avlägsen släkting sticker fram en sked med något gott på och vill mata en! Det är typ vecka 25 nu och det är även i just den veckan som jag och min graviditet befinner oss i för tillfället, så nu sitter jag här och smeker och flätar midsommarkransar som jag kan kröna framtida spädbarnskranier med! 

Jag har haft samma tröja på mig sedan i onsdags. Den luktar inte ens svett längre. Det har torkat in och nu luktar det ingenting längre. En neutral odeur av ”kropp” har trängt in i bomullsmassorna och gjort sig hemmastadd. Nu finns det inga gränser längre för hur länge jag kan ha på mig den här tröjan. Det var ett långt utdraget krig mellan armhålor och tyg men nu så kommer de äntligen överens igen. 

Ska åka till Stockholm nu. ”Hem”. Sitter här och smeker SL-kortet och tänker på det tragiska i att det typ är det dyraste jag äger. Skönt.