Det är så sjukt egentligen när man tänker på bananer och att de blir bruna automatiskt utan att göra något. Önskar verkligen att jag hade bananskalshud. De bara ligger där i fruktskålen tillsammans med alla frukter och typ mognar och till sist så blir de bruna som fan och får världens finaste solbränna. Jag fattar inte. Jag vill typ smörja in bananerna med solkräm och se vad som händer. Marinera dem ordentligt i solskyddsfaktor 50 och bara låta dem ligga kvar i fruktskålen så att de aldrig någonsin bli bruna. 

Jag köpte bananer förrförra helgen när jag flyttade hemifrån och typ bara ”ÅÅÅÅÅH THIS IS MIN NYA HEALTHY NYTTIGA LIFESTYLE” och sen så har de typ legat i skålen sedan dess och väntat på att få komma in i värmen i min mun. Nawww. Nu är de typ helt kolsvarta och jag ska slänga dem eller kanske typ donera dem till någon törstande kompost så kanske de typ kan få förvandlas till chips i sitt nästa liv. 

Förlåt men det här med ”kompost” är så sjukt mystiskt. Folk ba ”nä men stoppa ner allt i komposten så blir det typ till…….jord… eller typ pantburkar eller något annat bra………”. Man bara okej…………. Alltså nej. Det kan inte vara så. I väntan på att jag får ett riktigt liv så ska jag sätta mig och observera en kompost och se vad som EGENTLIGEN händer därinne och så säljer jag storyn skitdyrt till typ Expressen och Al Jazeera och får ett stort pris på Blog Awards. 

Skönt liv och så när man ligger helt trött och ba ”Alltså………… de manliga hundarna. De kallas väl hingstar typ?”. Bra. Hundhingst. Jag klarar inte av hundar. Eller alltså jag vet inte hur jag ska….hantera dem. Typ när man klappar dem och sånt. Ska det vara långsamma ömma smekningar som om att man har en crush på hunden eller ska det vara typ lätta, casual klappningar som man gör på bebisars magar för att de ska rapa (asså säg inte att det bara är jag som brukar göra så för jag blir ledsen då….). Jag vet inte. Och så glor de på en med de där dömande klotögonen och väntar på att något ska hända och jag bara ”AAAAH” och typ klappar dem helt agressivt och stressat. Tryckt stämning efteråt och så bara ah….. Helt misslyckad hunddejt. 

Plötsligt händer det. Man vaknar upp och inser att man har tre olika fuktighetskrämer för ansiktet och att man behöver allihopa för att inte falla ihop och dö och vagga i fosterställning och gömma ansiktet så att ingen ska se det. Jag vet inte hur det blev såhär men jag har inlett en relation med alla tre och jag gillar att ha dem så nära det bara går. Typ i mitt ansikte. 

Den första fuktighetskrämen har ett inbyggt puder (gay) som reducerar glansighet så att ens ansikte slipper skina som glittrande aftonklänning. Jag måste ha den för att inte se ut som en transa. Den andra har solskyddsfaktor 15 och är skitbra om man vill behålla sin hud under sommaren så att den inte flagnar ihop och blir till strössel på glassen jag äter på stranden. Den tredje och sista har jag dock bara på nätterna. Mest för att den är billig och för att den egentligen inte är så bra, men mitt ansikte är ju typ som Sahara och behöver fukt dygnet runt. Varje gång jag smörjer in mig med någon kräm så är det som om att mitt ökenansikte tar ett sensuellt nakenbad i en oas med bara natthimlen och stjärnorna som sällskap. 

HUR BLEV DET SÅHÄR???????? Allt är egentligen bara inbillning säkert och jag sitter väl förmodligen som en idiot och smörjer in mig och ba mmhmmmm förnekelse mmmhmm allt kommer bli bra mmmhmmm livet kommer ordna sig bara jag får lite fukt. Som om att det är det som jag behöver mest. 

Min rumskompis kommer imorgon och flyttar in *känner mig som Lauren Conrad 2006*. Men vi är bästa vänner sedan tidigare så det känns inte skitnervöst. Vi kan prutta i varandras sällskap och såna grejer utan att det blir jobbig stämning. Det ska bli skönt att slippa göra ansiktsmask själv på kvällarna. Det är ungefär som att laga mat när man bor själv. Inte så kul när man står där med en stor masksmet och bara behöver typ två klickar till sig själv och måste slänga resten. Helt tragisk. 

Men det mesta blir ju lättare när man är två istället för en. Typ att eeeeh prata så man slipper göra det med sig själv. Idag när jag slängde ner sopor i sopnedkastet så viskade jag på riktigt ”Hallååååååå” för att se om någon därnere skulle svara. Det märks att jag behöver lite umgänge kanske. 

Alltså jag vet att en blogg oftast brukar innehålla bilder… Det är typ orgier av sönderredigerade frukostar och brinnande solnedgångar och tokiga spexbilder och typ rubriker på engelska som inte har något över huvud taget med inlägget att göra. Såna grejer. Jag klarar inte av det. Eller alltså jag vet inte hur man gör med bilder över huvud taget. Jag kan typ inte bedöma vad som är intressant och inte intressant och vad som passar på en blogg och vad som inte gör det. 

Ska man ha bilder på när man typ lagar mat? Ska jag stå i köket och typ kämpa med mina snabbmakaroner och ba ”AAAAAH VÄNTAAA MÅSTE TA EN BLOGGBIIIILD” och typ köra ner kameran i kastrullen och fånga hur fint kokvattnet bubblar? Ska jag ta en bild på mig själv när jag vaknar varje morgon och ser ut som ett svart hårigt hål och typ ha rubriken ”Morning has broken”? Ska jag ta en bild på när jag tuggar med öppen mun och dreglar över objektivet? Ska jag ha en bild på när jag går ut med soporna och är kompost-chic? Jag har verkligen ingen aning vad som är bra och inte bra. 

Vet inte vad era liv består av men det är typ mitt liv. Om ni vill ha sköna högupplösta bilder på folk som typ har grillfest utomhus och dricker iskalla Corona så kan ni ju typ läsa någon annan blogg. Min blogg är ingen instagram tyvärr.