INSHALLAH! Jag lever. Jag är bara hemma i Gävle igen över midsommar. På landet. Brummande raggarbilar cirkulerar på gatorna som smygande fästingar och myggen bjuder in sig själva till en köttbuffé på min kropp så fort jag går utanför dörren. Jag har faktiskt saknat det. Den egentliga anledningen till varför jag har åkt hem är att jag är rädd för min tvättstuga i Stockholm och för att jag har massa grejer som behöver tvättas…………………… Känner nu hur mitt människovärde rullar runt i tvättmaskinen och blir helt missfärgat. Men jag har bara bott där i två veckor och jag SKA ta itu med tvättstugan typ… lite senare. 

Alltså jag vet inte vad det är jag är så rädd för. Dels så skulle jag dö om jag träffade en granne. Det skulle typ vara såhär. Jag ba: 

-Näää men tjena är du här också och tvättar höhöhöhöhöhöhöhö *nervöst skratt lite för länge*

–Ja jo, tvätten tar ju inte hand om sig själv direkt. 

-Heheheheheheheheheehehe *nervöst skratt lite för länge* nä eller hur, men duu stämmer verkligen det här att det är jätteskönt och orgasmstimulerande för rumpan att sätta sig på tvättmaskinen när den tvättar sådär som de brukar göra på film, har du gjort det någon gång eller? 

– *skär genom ett tjockt lager av tystnad med en vässad schweizisk armékniv och stoppar in tvättmedel i munnen och dör*  

Såna grejer alltså. Sen är jag typ rädd för att misslyckas också. Att alla mina kläder ska bli cerise eller typ bajsfärgade. Alltså jag vet ju TYP hur man tvättar. Man häller ner något pulver som typ ser ut som knark i någon liten lucka och sen trycker man på någon knapp och då börjar den brumma som ett litet djur man helst inte vill klappa och sen så är det klart typ en ägglossning senare. Sen hänger man det lite överallt och det tar typ en hel röstningsprocedur i Eurovision Song Contest för den att torka. Typ tre dagar. 

Men liksom vad gör man om alla ens kläder blir helt förstörda och man sitter där med 784657356 olika plagg med cerise i olika nyanser??? Skulle ha dött. Eller om allt typ krymper och man får ha sin bästa kjol som ett fint armband istället. Blir helt knäckt av tanken. 

Letade skitlänge i kurskatalogen för Stockholms Universitet men det fanns fan ingen kurs om Tvätt I Hemmet så jag vet inte vad som kommer hända nu. Jag bara hetsäter nervöst av midsommarmaten och hoppas att allt löser sig. 

Ett jättebra tips jag verkligen rekommenderar till alla er som kanske inte riktigt vill tatuera er men ändå ha ett trendigt tryck någonstans på kroppen är att gå ut i solen och måla det önskade motivet med solkräm och sen låta resten av kroppsfilén bli bränd. Man kan säga att det är en ekologisk soltatuering och typ något jag skulle kunna öppna upp ett solarium för. Jag skulle kunna ta jättemycket betalt och kalla det för en temporär organisk kroppsutsmyckning som håller i några veckor tills man tröttnar och kan göra en ny, typ. 

Jag jobbar ju utomhus varje dag så jag vet inte riktigt vilket motiv jag är sugen på inom de närmsta veckorna. Jag skulle inte banga på en dalmatinerstil och smörja in mig helt prickig och bara få hudcancer på 50% av kroppen istället för på hela. Så kan jag gå omkring på stranden och bara ”grrrrrrr” helt djurisk och leva ut min dalmatinerlook till max. 

Så himla sugen på en midsommar med Robinson-tema. Typ att man skriver något kryptiskt och skickar ut en lapp som bara ”UTRÖSTNINGSCEREMONI VID MIDSOMMARSTÅNGEN NÄR SOLEN GÅTT NER” och så röstar man ut den som har ätit för mycket på smörgåsbordet eller har dansat i otakt kring midsommarstången eller någonting annat opassande. Ni fattar. Och så typ karvar man in namnet på personen man vill ska bli utröstad i en laxfilé och håller upp den och visar allihopa med en bister blick. 

Har inte riktigt bestämt mig för om personen helt måste lämna midsommarfirandet eller om man får något lindrigare straff. Typ att man kedjar fast någon vid midsommarstången och förvandlar den till en skampåle där personen kan sitta tyst och tänka på vad hen har begått för somriga synder i typ några timmar och kanske få bli lössläppt i gryningen. Vi får se vi får se. Själv så ska jag nog hänga ett tag i midsommarstången ett tag och tänka på Jesus, typ. 

Medan ni satt och kanske väntade på att jag skulle blogga eller rädda världen eller göra något annat meningsfullt så satt jag med mitt brösthår svajandes på en takterass med resten av Nöjesguiden-bloggarna ikväll. Jag bara satt där och spillde och snackade och hade en goo kväll och typ kämpade med en drink och kände hur mina tänder blev ammade av alkohol. Det mesta man äter och dricker blir typ roligare när man låtsas att man ammar munnen med det. Och så smackar man med läpparna och sitter helt nöjd och bara ler som en bebis/Pampers nya supermodell. 

Man kanske borde ta och teckna en försäkring på sin mun??? Alltså typ utifall den skulle gå sönder. Om typ käken hoppar ut ur led eller något annat halvjobbigt skulle hända. Konsertpianister brukar ju typ försäkra sina händer så jag kan ju lika gärna försäkra min mun utifall dagen då jag inte kommer kunna puta med mina läpapr kommer. 

De enda som vill göra samarbeten med mig och min blogg är typ sexleksaksföretag. Det är sant. De hörde av sig och ba ”ah men bra blogg, vill du samarbeta med oss?”. Och då hade jag typ bara bloggat om dalahästar. Jag blev ju smickrad och sånt men jag kände att det inte riktigt var min grej. Men det var en stor händelse i mitt liv. Jag får fan aldrig mejl. Alla andra bloggare bara ”åååh neeeej jag ligger efter på mejlen, nu måste jag sitta och svara i flera timmar” och jag bara *får aldrig mejl någonsin*:)))))). 

Det är typ samma grej med folk som har massa friend requests på Facebook som de inte har ”orkat” acceptera. Alltså jag tycker det är så sjukt konstigt. Jag har typ aldrig haft tålamodet att låta en vänförfrågan vänta mer än typ en minut efter att jag har sett den. Jag klarar inte av det. Tror typ att personen som har skickat förfrågan sitter och gråter och mår dåligt och har ångest och ligger sömnlös hela nätterna annars. Ja ni fattar. Egentligen så bryr de sig ju inte alls men jag klarar inte av att bara typ strunta i att svara. Det går inte. Jag kan inte ba ”ah jaha shit en vänförfrågan, nä den sparar jag till något senare tillfälle med att acceptera, typ om en vecka eller så, SÅ ATT HEN SOM FRÅGADE MIG FÅR GÅ RUNT OCH SVETTAS LITE”. Seriöst det går inte.