Empire Clan och A$tral Pharao från Malmö har släppt svävande och molning rap med lite trap-influenser ett tag nu. Jag var rätt sen på bollen tror jag när jag lyssnade igenom lite grejor i början på året. Eftersom jag då som nu är inne i en period där jag föredrar lite stökiga ljud (asså Baton Rouge-rap) var det inte just i år jag tänkte ge dem en till chans att bli mina nya favoriter.

Sen råkade jag trycka på play på A$trals några veckor gamla ByAnyMeans-producerade sång Voodoo och nu har vi nåt som börjar närma sig den stökighet mina öron kräver just nu. Som en gör klickade jag vidare och nu visar det sig att jag även verkligen gillar en annan Empire Clan-sång, som dock är helt jävla ny. Creole kanske kanske inte också är en Malmö-rappare, jag vet inte.

På ByAnyMeans-producerade What Im Sayin rappar Creole på engelska om bl a nae nae och att han försöker bli den nya Yo Gotti (han kanske menar mafioson iofs) så ni vet att jag lyssnar. När kommer den första svenska rap-sången om yeet och yiken?

Lyssna på sångerna pga bra:
 

/Hugo

HOL UP. WAIT HOL DA FUCK UP. ALLTSÅ VAD i hela.

Mitt under inspelning av avsnitt 67 med Marvin Tebano (kommer på onsdag typ) får jag ett sms från Onda om att Dj Mustard har fått stryk under ett uppträdande i San Francisco. Som ni ser ovan, så det går när man snor Bay-soundet. För vi anade både Onda och jag att det var DJ Mustards avsaknad av ödmjukhet inför denna grej att han gjort sig en karriär på ett sound skapat i Bay Area som var roten till bråket. Läs mer om detta i t ex detta blogginlägg: P-Lo > DJ Mustard.

Så jag kommer hem och äter middag innan jag loggar in på TWITER.COM OCH GOD DAMN.

Det visar sig att det var Mistah JÄVLA FAB som stormat en scen där Dj Mustard och YG uppträdde. YG ska ha blivit rånad. Av denna man:
 

Mistah FAB var gjorde sig ett namn typ 2005 som hyphyns egen talesperson. Hyphyns pressansvarige. Mannen som gav ghostriding ett ansikte. Sen dess har mycket hänt och Fabby har varit både backpack-rappare, lokal aktivist och ratchet-rapapre sen dess.

Men inte nog med det. DET VISAR SIG ATT MISTAH FAB HADE MED SIG DENNA MAN UPP PÅ SCEN FÖR ATT BRÅKA MED MUSTARD:

Det här är alltså BEAST MODE aka MARSHAWN LYNCH. Vill ni veta varför han är känd över hela världen som BEAST MODE, obligatoriskt att kolla (han med bollen):

Om ni inte pallade kolla, se ändå BEAST MODEs stiff arm:

När Oakland-sonen Marshawn Lynchs NFL-lag Seattle Seahawks vann Superbowl i februari fick media hänga med in i omklädningsrummet för att se hur spelarna firade. Marshawn valde att bjuda på den hårdaste dansen någonsin, till den flera år gamla dängan Ready To Ride där Philthy Rich jämte Stevie Joe och D-Lo rappar om att vara redo för allt när det skiter sig. 

Alltså kolla gärna hela videon. Ni som såg början märkte ju kanske att Marshawn gick fram till en stereo och bytte från en YG-sång till denna Oakland-sång. Så Marshawn är rätt jävla lokalpatriotisk om en säger, han gillar Bay Area såpass att han hellre lyssnar på en fyra år gammal okänd Livewire-sång än en ny hit från LA som hans lagkramrat kanske satt på.

Och Mistah Fab blev dissad av DJ Mustarad i radio för ett tag sen. DJ Mustard är sur för att folk i Bay Area är sura för att han har kapitaliserat på deras musik, och Mistah Fab var väl en av de sura så nu är han och Mustard sura på varandra.

Så Mistah Fab och Marshawn Lynch hänger, kanske lärde de känna varandra efter att Fabby gjort denna sång om Marshawn:
 

De är vänner Fab och Beast Mode, och de är på väg till klubben inuti i San Francisco där DJ Mustard spelar musik. De kanske råkar börja prata om vilket jävla sätt DJ Mustard har, och plötsligt stormar de scenen. Kanske?

Hursomhelst är Marshawn inte den person som man vill ska rusa emot en när man jobbar. Han arbetar med att vara extremt bra på att flytta dig från din plats och att åsaka dig stor smärta. Han är så bra på att rusa in i folk att han får flera miljoner i lön för det. Han är så bra att han vann tävlingen där man tävlar i att vara bäst på att rusa in hårt i andra människor som försöker stå ivägen. 

Så vad tänkte DJ Mustard när BEAST MODE rusade mot honom tro?

OH SHIT

DJ Mustard och YG förnekar så klart allt. Mistah FAB skriver på twitter att han inte vill prata om negativa saker. Marshawn Lynch säger inget, ingen i USA med en superbowl-ring behöver säga nåt. 

Så har det brakat loss helt och hållet nu? Hoppas inte det, men hoppas också DJ Mustard ger de kredd som kredd ska ha. Marshawn Lynch styrka förkroppsligar hela Bay Areas inställning till folk som kapitaliserar på deras kreativitet just nu.  

/Hugo

Arif (tidigare Phil T Rich) berättade redan när han gästade podden att han tänkte börja använda sitt riktiga namn Arif som artistnamn och att den kommande skivan skulle låta lite annorlunda än det vi då hade hört från honom. Det stämde. Phil T Rich-skivan Kom Så Tok Færdiih var en enorm rapskiva med sånger om Flexnes och Arif-skivan Aldri & Alltid lät modern, svävande, molning och vi fick höra en sjungande Arif. 

Nu är ha tillbaka med sin rap-grej på nya Lowkey och precis som Netta Brielle gjorde i morse fylls jag av enormt positiv nostalgi. Denna gång är det dock golden era cash money/hot boyz-nostalgi då Arif rappar loss på sitt Juvenile-back that azz up-flow. När VBDFR gjorde vår välkomstintervju till NG fick jag rekommendera en sång och det var BTAU så ni vet att jag älskar detta.

Som Sanna säger (parafrasering eller va det nu heter): nostalgisk rap behöver inte va dåligt och bakåtsträvande. Det måste va rätt nostalgi bara :)

Och detta är rätt nostalgi.

Så tack Arif för golden-era-cash-money-nostalgi är min nostalgi.

Även: Arif är alltså norrman och rappar på norska. Kolla på videon till Lowkey här nedan och ratta in på typ norska P3 för att höra den som enbart audio (eller sök på era musiklyssnar-tjänster den finns säkert där).

av hugo

Jag har svårt att minnas nu men tror det var 2-7 år sen ca jag var förälskad i Netta Brielles röst. Efter att ha lyssnat på hennes dåvarande enda tape som jag glömt vad det heter (sorry!) och nåt/några år senare hennes nästa tape Love, Pain & Music från 2010 började jag väl ana att hon var en go sångerska men kanske ingen världsstjärna. Men det behöver alla inte va, jag var nöjd med den tid vi hade och med hennes refränger på Bay-artisters album. Fast det blev att jag inte följde henne så himla nära därefter fast att hon har signat för Atlantic och släppt ny musik.

Jag har icke lyssnat tills igår! PGA släpper en go sångerska en Traxamillion och P-Lo-producerad sång som heter 3xKrazy vet jag att jag nostalgidöden kommer dö.

Fy fan va jag myser till detta. Bay Area-funk-rappen från 90-talet är den bästa sommarmusiken det är 100% sant, och nu har detta gäng gjort en (för mig) dunderdänga med melodin tagen från 90-tals-gruppen 3xKrazys kanske största sång Keep It On The Real. 

3xKrazy bestod alltså av Agerman som jag tror gör kristen rap numera, B.A. som kanske är Bavgate och sist men inte misnt: en på 90-talet artikulerande Keak Da Sneak. Keak var alltså den kanske bästa hyphy-artisten, ingen kunde sluddra om molly eller thizz som det hette på den tiden som han. Keak fanns i min bilstereo och min cd-walkman erryday nästan. Precis som jag växte upp på DJ AMEN WORLD PREMIERES

Så tack Netta, för bay-nostalgi är min nostalgi. Här är sången 3xKrazy och videon till gruppen 3xKrazys sång efter varandra, ni får välja själva vilken ni lyssnar på först men var noga med att åtminstone titta igenom videon lite för så go mix av casino-besök, öken-häng, såna sjukhus-lås-tröjor, glida runt med bilen en natt och hänga i VIP-delen på klubben.

/Hugo

Det känns som att det var helt nyligen Rayven Justice var en sån random refrängsångare som dök upp på gamla bay area-gubbars låtar, ibland krediterad ibland inte. Vem vet, han kunde va mellan 15-50 år gammal för en visste aldrig något och han sjöng alltid en refräng till en raplåt som liksom passade rapparens tema snarare än egna verser osv. Nu när RnB på västkustbeats är populärt har också Rayvens karriär tagit fart, vilket ni säkert hört oss prata om i podden och skriva om flera gånger här.

T ex är den drygt tre veckor gamla Fuck Or Nah en riktigt go ny sång.

Detta att OR NAH har blivit ett uttryck som alla använder och som jag ser på internet minst 100 gånger per dag har verkligen förlängt livslängden på Ty$ hit. Även att Kehlani-remixen förlängde låtens livslängd för mig.

Men! Om Rayven Justice. Detta at han har blivit bra eller att jag har börjat lyssna på honom som en egen artist och inte bara av slumpen när han gästar typ Philthy Rich har gjort att jag har sökt i mitt iTunes för att se vad jag missat. Här är de två tyngsta exempel jag hittat.

Först ut, Kafanis Show Up där Rayven helt okrediterat sjunger refrängen. Än riktigt go HBK-sounding rnb-dänga. Efter det hör vi Young L samarbetet på ett Sirealz från Teamknoc-beat. Detta var 2011, då hade jag precis gett upp hopppet om att Sirealz nånsin skulle bli bra igen. Teamknoc var alltså typ bättre än The Pack på det som idag är kännt som DJ Mustard-soundet (massa år innan Dj Mustard upptäckt det kallades det based eller fruity pebble punk rock). Detta var 2006-2007 typ, om de fick va 14 och hitta på soundet igen idag så skulle de lätt va störst. Hursom missade jag Stamp pga ju hade gett upp på Sirealz, ångrar lite nu att jag missade den pga Rayven rappar.

/Hugo