Hej kompisar. Om mindre än sex timmar är 2014 slut. Hur känns det? Jag tycker det känns lite vemodigt. Fatta vad bra 2014 var ändå?

Jag började året med att leda Melodifestivalens Eftersnack, vilket fortfarande är det coolaste jag fått göra, någonsin. Dagen efter sista mellohelgen började vi filma säsong 2 av Med Clara Henry. I april ledde jag Guldtuben och vann själv priset för Årets Videoblogg. I maj vloggade jag med Ed Sheeran och åkte till Mexico för Festivalsommar-inspelning. Sedan åkte jag till USA och filmade med några av världens största videobloggare. Jag gjorde Valfeber för SVT Flow, var i Helsingfors på youtube-event och konferencierade både Blog Awards och musikgig med Charli XCX. Under hösten testade jag sketch-standup i Moa Svans talkshow, blev med sponsor och för inte ens en månad sedan fick jag ett bokkontrakt.

Say whaat.

Så, eftersom det är frickin tradition här på claraslife, kommer här den årliga best of-listan. Förra årets bästa inlägg hittar ni HÄR. Låt mig få presentera,
Best of 2014:

I januari inledde jag året med prestigefylld frågesport om korv
Bubblare: Jag ärrade Danny Saucedo 4 life

I februari försvann en synthist från Mello

I mars fick jag 200 tusen följare och fyra blodiga tamponger
Bubblare: Mello var övertydliga

I april blev jag förbannad på flingor
Bubblare: Blev bästis med Sveriges mest älskade tonårspojkar

I maj insåg pappa Engelsmannen innebörden av synonymer
Bubblare: Jag näthatade fransmän

I juni sprang jag tolv våningars trappor i Los Angeles för att inte brinna inne

I juli kom jag till insikt med att mina stortår är beundransvärda
Bubblare: Jag åkte på världens bästa jobbresa och träffade superkändisar!!!

I augusti hände något som inte fick hända på Långholmens klippor…

I september skrek jag professionellt

I oktober hade alla coola internetnördar firmafest
Bubblare: Jag var bra på förkortningar

I november spelade en enhjulingscyklist Harry Potter medan jag klev upp på en scen

och i december skrev jag poesi till ett par skor
Bubblare: Kan ju inte skriva en årsresumé utan att nämna älsk-Musikhjälpen

Och där, mina vänner, har ni mitt 2014. Vill avsluta detta inlägg med det jag själv anser vara årets bästa bild:

Det vill säga, min fanbild med G-son aka Mellokungen himself, som numera även är skrivbordsbakgrund på min dator. Och så vill jag slutligen även dela årets bästa vlogg från min kanal, också. Fantastiska Mamrie. Hon är fan bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=P1JpD5Xv-8A” width=640 height=360]

.
Tack, 2014. Det gjorde du fan bra. Vi ses 2015. Gott nytt år!

Ni som följt den lille bloggen ett par år vet att jag ett tag brukade rita nyårssjälvporträtt. Inte för att jag är bra på att rita, utan för att det är kul att gå tillbaka och se hur ena ritskills utvecklats och hur en uppfattat sig själv.

Sen slutade jag rita nyårssjälvporträtt, för att jag bara gjorde mig själv besviken med insikten att jag inte kan rita om så mitt liv berodde på det.

Sen började jag igen. Och slutade. Hur korkad är jag som aldrig fattar?

Nu har jag börjat igen. För att jag så gärna vill vara bra på att rita, och dessutom fick en bra ide. 2014 var året jag började snapchata som en gud, vilket är anledningen till att årets självporträtt är ett snapchatkonstverk. Voi-frickin-là:

Självporträtt anno 2014. Signerat, nittiotalist.

Nu! Nuu! Nuuuuu ska ni få höra om Musikhjälpen tills era öron trillar av. Eller era ögon ploppar ur. Helt beroende på om ni läser detta med egna ögon eller om någon läser högt för er. Mobilbilderna är mina, fotona från utanför buren är tagna av Herman Caroan.

Jag och Johanna åkte till Uppsala. Åt våffelbuffé till lunch och taggade. Kom till buren lagom till att The Fooo lämnade den i sin Fooo-mobile, så medan alla hade fullt upp med att titta på dem så spurtade vi in med världens snabbaste steg. Hann till och med kramas med dem alla innan de åkte iväg, ackompanjerade av hormonstinna tonårsskrik.

Kolla vad coola vi är i våra kappor. Ja. Jag vet.

Vi hittade William Spetz och fick Musikhjälpen-tårta!

Älskade William. Ni förstår inte vilken fantastisk människa han är. Rakt igenom ödmjuk, snäll och godhjärtad.

Sen, efter en aspeppig One Direction-låt, fick jag komma in i buren! Folk skrek ashögt. Kände mig som Madonna.

Linnea och Kodjo sände medan jag hälsade på. Så himla ASGRYMMA båda två. Ni vet ju hur mycket jag fangirlar att jag nästan är ”kompis” med Linnea Henriksson nu. Tihi. Tog en skärmdump pga mitt hår ser snyggt ut OCH jag ser typ helt finn-fri ut???

Fick hänga i hela tio minuter och prata om hur det är att vara Nordens största kvinna på youtube, vloggtips och min auktion – som är uppe i hela fem tusen frickin kronor??!! Holy amazeballs. Tio timmar kvar i skrivande stund, ni som har råd och vill vlogga med mig, BUDA!

Vi pratade klart, nästa låt gick på, Kodjo kramade mig länge och sa att jag skulle ta ett ärevarv (som om det skulle vara världens prestation att hänga med ascoola människor i radio under tio minuter) och vinka till alla fantastiska människor som stod utanför. Gjorde det. Hittade skyltar. SKYLTAR. Kolla på dem. KOLLA. Mitt hjärta ba hejdå, stannade och så dog jag.

Sen återuppstod jag och slängde med håret lite.

Och ja, innan ni börjar fråga, min tröja är skitmysig. Fick den av Johanna i julklapp. Love her 4 that.

Jag: Okej, bild! Du, fotografmannen, kan du ta bild med min mobil?

Linnea: Ja! Vad gör ni? Ser ni glada eller coola ut?

Kodjo: Jag ser söt ut.

Sen hängde vi med William i mattältet en liten stund till, för att sedan gå ut och mötas av så himla många av er. Ni är så fina allihopa!! Blev helt överväldigad och tänkte att well, här kommer jag drunkna, men världens bästa säkerhetsvakt var astrevlig och organiserade en selfie-crowd. Här på bilden ovanför tog jag selfie med mitt största kill-fan, enligt honom själv och hans kompisar. Daniel heter han. Sjukt snäll.

Vet inte hur många selfies jag tog. Mitt selfie-game var dock jäkligt strong. Här är även ryggen på den super-ägiga ordningsvakten.

Så himla bra dag. Gick därifrån och kände mig lycklig av så många anledningar: att jag fick vara med och bidra till att stoppa spridningen av HIV. Att jag fick hälsa på i buren. Att Linnea, Kodjo och Petter är så klockrena programledare. Att så många kom för att kolla, säga hej och ge mig kärlek. Att jag fått så himla mycket värme genom sociala medier från er som inte kunde vara där på plats. Jag är så himla lyckligt lottad. Ni är fantastiska, allihopa.

Hallå eller. Igår var jag och Johanna på inspelningen av Svenska Hjältar-galan. Tänkte lägga upp någon vimmelbild på hur vi såg ut, men jag tror Finest hatar mig för varje gång de fotar på event så lägger de aldrig ut bilderna de tog på mig. Breaks my heart every time.

Anyhoo.

Bra gala!!! Höll på att börja böla säkert tre gånger. Först sjöng en åttaårig (!!!) tjej och lät som Elvis och Bing Crosby, på samma gång, i en åttaårings kropp.

Helt sjukt bra. Ska spara denna bilden, ta fram den om 20 år när hon är världskänd jazzsångerska och skryta med att jag var en av dem som såg henne först.

Delade bord med dessa:

Mannen i mitten. Fantastisk individ. Skålade i snitt fyra gånger varje minut och skrålade ”bästa bordeeeeeet”. Och dessa:

Blev så positivt överraskad av Sara Varga! Aldrig träffat henne innan men vilken underbar människa. Sjukt rolig. Blev helt lycklig.

Och så hände massa saker på scen och folk fick pris och grejer. Mycket fint. Mycket rörda människor. Och god mat herregud. Vill äta den efterrätten alla dagar i veckan. Sänds på TV4 på fredag, kolla så kanske ni ser mig sitta och lyckoflina i publiken nånstans.

HEJ

Jag var på Idolfinalen igår! Mötte upp Daniel Paris och Lisa Tellbe i absolut skitväder.

Mitt babyhår. Kan vi snälla prata om det. Jag behöver någon att diskutera mitt babyhår med. Vad händer? Nog för att jag visserligen var inne på dag tre av tre möjliga mellan tvättar, men det faktum att det lagt sig som en liten extra-lugg? Snelugg, till råga på allt?! Mitt tolvåriga vågar-inte-riktigt-men-försöker-vara-emo-jag kommer fram på nytt.

Fotoväggen på efterfesten var ungefär lika rolig som julsånger i juni, så vi hittade några konstiga logo-lådor och bad fotograf-Herman att fota oss framför dem. Det bästa med denna bilden är att Lisa är skitsnygg, Daniel ser ut att ha the time of his life och jag ser mest ut som en skelögd daggmask.

Återigen: babyhår. Babyhår all over the place. Utmanade Lisa på babyhårtävling. Vann.

Träffade Sarah Tjulander. Så himla mysig tjej!

Insåg precis att jag inte skrivit ett ord om själva Idolfinalen. Det var bra! Har inte följt tävlingen alls så kan dessvärre inte säga vem jag hejade på (jo: Linnea Henriksson i intronumret. Bae) men att få ont i öronen (på riktigt) (ONT) när One Direction äntrade scen var en upplevelse. Ännu bättre upplevelse var att hitta den här instagram-ramen någon timma senare. Lisa skrek högt och sprang fram till den. Kvällens bästa syn.

Alla foton: Herman Caroan.