Johan Östman Foto: Sima Korenivski

Det är ingen hemlighet att Nöjesguiden vurmar för festivaler. Nu kommer turen till personerna som får festivalerna att hända – arrangörerna. Som mättar allas magar med langos, som kan släcka allas törst med öl och som ser till att vi får fina bokningar. Vi har pratat med Johan Östman som bokar för Norbergfestival om en värdig kulturpolitik, ett gruvkomplex och DIY-anda.

Norbergfestivalen är inte vip-listor, sponsrad öl eller “festival chic”. Det finns inget backstageområde och det finns inga streetstylefotografer. Men det essentiella, det vill säga musik, öl, mat och häng finns naturligtvis. Sen har Norberg något som få andra festivaler har, en unik plats. Det är inte bara ett gäng tält som lite rotlöst slagits upp på en åker någonstanns. Norbergfestivalen brer ut sig runt Mimerlaven, ett numera övergivet gruvområde i den lilla bruksorten Norberg. Spelningarna sker i dessa gamla unika industribyggnader.

Hur skulle du beskriva Norberg för någon som aldrig hört talas om festivalen innan?
– Norbergfestival är ett litet kreativt paradis för alla som är intresserade av nyskapande elektronisk musik. Festivalen präglas av en stark DIY-anda och avståndet mellan arrangör, volontär, artist och besökare är kort. Festivalen äger rum under tre dagar i Norberg, som är en liten bruksort i Västmanland på två timmars avstånd från Stockholm.

Vad blir årets höjdpunkter i programmet?
– Vår huvudscen har i år utökade speltider, med konsertprogram som löper under en hel natt. Det ska bli enormt spännande att uppleva de konserterna och hur publiken kommer att besitta konsertlokalen för en natt – vår huvudscen är ett övergivet gruvkomplex, praktiskt taget en industrikatedral i betong.

”En industrikatedral i betong”. Foto: Frida Salomonsson

Hur håller ni er väl med de boende i Norberg? Hur känner de kring att 08or åker dit och spelar konstig musik i skogen?
– Mimerlaven, som gruvkomplexet heter, vilar som ett vakande torn över den lilla bruksorten Norberg. Under många år talade man bittert om att riva den, för att slippa minnas om forna dagar. För 15 år sedan dundrade Mimerlaven igen för första gången på nära 40 år. Norbergfestival är av lokalbefolkningen ett uppskattat spektakel, om än av många helst betraktat på visst avstånd.

Varför tror du att besökarna, med handen på hjärtat, orkar åka ut till mitten av ingenstans för att gå på en så liten festival varje år?
– Logistiken är det vi kämpar med mest kring festivalen. Varför orkar vi och och varför orkar besökarna? Platsen är fantastisk. Att ta över och tillsammans producera kultur i ett gigantiskt övergivet gruvkomplex i vittrande betong och rostande stål är fortfarande 15 år in i festivalen, med ett ord, drömlikt.

Har du några förhoppningar kring vad Norberg kan vara om fem år?
– Om fem år hoppas jag att vi har en stabil, tydlig och värdig kulturpolitik i Sverige, som tillåter mångåriga satsningar på kulturyttringar och inte stirrar blint på årsbudgetar eller potentiellt självständig soliditet. Norbergfestival är en av många bidragsberoende scener som varje år måste kämpa och återberättiga sin existens.

Vilka andra festivaler ska du på i sommar?
– Samspel, Way Out West och i höst polska Unsound.

Norberg 2012. Foto: Frida Salomonsson