I april får Stockholm en ny minifestival inriktad på avancerad elektronisk dansmusik. Stockholm Love Affair arrangeras av Live Nation tillsammans med Segrén Hedlund, initiativtagare till succéfestivalen Into The Valley i Dalarna.

Den exakta platsen för festivalen är fortfarande oklar men kommer att “byggas speciellt för tillfället” och ligga i ”Globenområdet”.

Som arrangörer står Mattias Hedlund och Jens Segrén. Mattias ligger bakom Into The Valley och tillsammans med Jens driver han bland annat Musikaliska Gård och Audiio på Berns. Duon ligger även bakom lyckade koncept såsom F1-6 på Fotografiska och F12-terrassen.

Sammanlagt kommer runt 15 artister att spela på minifestivalen och idag presenteras de första tre namnen: Jamie Jones,  Sven Väth och Anja Schneider.

Varför en ny festival? Och varför i Stockholm?
– Vi har alltid tyckt att det saknas en renodlad festival i Stockholm med just den mer avancerade elektroniska dansmusiken. Vi har också sett att många svenskar reser utomlands för att besöka de absolut främsta klubbarna och festivalerna i världen. Denna genre är en av de som växer sig starkast just nu. Jag har jobbat med den här musiken under hela mitt yrkesliv, så för mig känns det som en naturlig förlängning av det jag har jobbat med innan, samtidigt som det verkligen är något jag brinner för, säger Mattias Hedlund.
– Vi tycker att Stockholm och Sverige förtjänar en plats inom den här scenen, precis såsom många andra storstäder – och vad är vackrare än Stockholm på våren? Stockholm Love Affair blir en kärlekshyllning till vackra vår-Stockholm i klubbmiljö, säger Anders Boström, som är festivalgeneral från Live Nation.

Blir det inomhus, eftersom det är så tidigt i april?
– Ja, det kommer vara inomhus i en lokal i Globenområdet. Vi känner att den här lokalen har väldigt stor potential för att byggas om till den upplevelse vi är ute efter. Det ska bland annat byggas två olika scener. Man skulle kunna likna den vid ett blankt papper i nuläget mot vad den kommer vara när vi är klara.

Hur stort område blir det? Hur många biljetter?
– Det blir ett område som byggs om speciellt för Stockholm Love Affair. Lokalen kommer bjuda på känslan av både en nattklubb och en festival. Vi kommer släppa runt 3000 biljetter.

Vad blir skillnaden mot Into The Valley?
– Skillnaderna är stora. För det första är Into The Valleys musikprofil något smalare, sen är det en sommarfestival på en av Sveriges vackraste platser. Stockholm Love Affair kommer kännas mer klubbigt och intimare, omgiven av storstadspulsen. Och i staden vi alla bakom projektet har varmt i hjärtat, berättar Mattias Hedlund.

Uddevalla Solid Sound har sedan starten 2012 blivit en av Sveriges störst växande festivaler, och till nästa år blir inträdet helt gratis. 

Uddevalla Solid Sound startade 2012 och hade bara 300 besökare första året. Men sedan dess har siffran stigit markant och i somras hade besökarantalet stigit till 9000. Nu vill festivalen växa ytterligare, genom att bli tillgänglig för alla. Udevalla Solid Sound har på grund av sina imponerande bokningar, däribland Veronica Maggio, Angel Haze och Thåström, blivit en av de mest uppmärksammade independentfestivalerna och i och med beslutet att bli gratis, samt slopa åldersgränsen, hoppas festivalen på 20 000 besökare till nästa år. 

Att det under senare år gått bättre och bättre för sponsorfinansierade festivaler, exempelvis Putte i Parken, är en av många bakomliggande anledningar till valet att slopa biljettförsäljningen. Något som även spelat en stor roll i beslutet är de tragiska händelserna som drabbat området kring Uddevalla och Trollhättan. 
– Musik för människor samman och just nu är det viktigare än någonsin. Med gratis inträde vill vi skapa förutsättningar för en fest där så många som möjligt kan träffas och ha kul tillsammans. Att sprida kärlek, glädje och föra samman människor genom musik har varit vår ambition från början och just nu är det viktigare än någonsin säger Simon Tehyrell, informationsansvarig och en av grundarna av Uddevalla Solid Sound. 

Uddevalla Solid Sound kommer att äga rum på Riversideängen i centrala Uddevalla mellan 16 – 18 juni 2016. Artistsläpp sker längre fram. 

Ett förälskat par klunsar inför en beundrarskara som vore de höga på tjack. Några barn imponerar med rollerbladeskonster. Nordkorean efter nordkorean ler in i kameraögat, synkroniserat och väldigt ansträngt. Det blir inte så mycket mer spännande än det The Truman Show-anspelande anslaget i dokumentären The Propaganda Game.

Dramaturgin utgör ett illa sammansatt pussel med logiska luckor på de mest obefogade ställen. Filmens huvudperson visar sig vara spanjoren Alejandro – en darling som borde ha slaktats i klipprummet. Kanske räckte inte materialet till, då det antyds ha utgått från en inspelningsperiod under fem ynka dagar.

Det är många trådar som spinner parallellt, men av filmen uppstår i slutändan fler frågor än den ror i land. Jag blir exempelvis nyfiken på om regissören Alvaro Longoria har tillägnat sig kunskaper i källkritik – någonsin? 

Filmteamet får en guidad tur i ett krigsmuseum utan besökare, ett sjukhus utan patienter och ett gym utan bänklyftare. Men den självklara frågan ställs inte till guiden utan presenteras till publiken i ett teatraliskt framväst ”Varför står museet tomt? Det vet vi inte”. Men snälla någon, fråga då.

Det ihophafsade materialet avspeglas inte minst i en ovanligt rastlös biopublik. Killen bakom mig snarkar, tjejen intill kollar sin Facebook och en tredje person demonstrerar sitt missnöje genom att lämna salongen. Och Nordkorea förblir ett mysterium.

/Maja Waltré

Soonams man förlorar sina lemmar i en industriolycka, blir deprimerad och ägnar sig hädanefter åt att stirra in i väggen. För att muntra upp honom tar hon på sig så många jobb som möjligt för att ha råd att köpa hans drömhus. Snipp snapp antiklimax för när hon kommer hem en dag väntar ett kärleksladdat brev som insinuerar en obehaglig överraskning.

Introt skapar rappt och tonsäkert en nyfikenhet till de stundande göromålen i en ovanligt dramatisk bakgrundshistoria. Därpå följer en upptrappning av den kyliga relationen som uppstår mellan staten och gemene medborgare när Soonams älskling blir en grönsak, sjukhusfakturan svindyr och sparkontot tomt.

Den svärtade humorn växer under filmens gång och är flera gånger precis så bisarr som genren låter önska. Men ännu oftare är den torftig och rent av tramsig. Karaktärerna påminner om seriefigurer som omväxlande är charmiga och irriterande repetitiva.

Alice in Earnestland gör ett ambivalent försök att lyfta fler samhällsproblem än filmen bär, eftersom det är på grund av situationerna de innebär som komiken når sina höjdpunkter.

/Maja Waltré

/Maja Waltré