I sommar är Veronica Maggio tillbaka, med ett femte album och en enda svensk festivalspelning. Den äger rum på Bråvalla.

På tisdagen gick Veronica Maggio ut med att hon släpper nytt album i maj. Den första singeln, Den första är alltid gratis, kommer den 17 mars.
– Den är byggd av svarta känslor, drömmande synthar, arga gitarrer och gråtdans, skriver hon om på Instagram.

Veronica Maggio är dock återhållsam med festivalspelningar i sommar, det blir bara en och den kommer äga rum på Bråvalla.
– Det känns fantastiskt att återvända till Bråvalla, den här gången med ett gäng nya låtar och en nästan överdriven sommarturnépepp, säger hon.

Läs även: “Festivalsäkerhet: Bråvalla”, antal anmälda brott 2014 och 2015.

Det blev en tråkig start på andra dagen av Sónar. Både Mura Masa och Annie Mac var tvungna att ställa in kvällens spelningar. Extra tråkigt eftersom legenden Annie Mac skulle göra sin första spelning på svensk mark.

Det kompenserades dock med två starka bokningar som festivalen lyckades presentera med kort varsel. Sameblod och Dorisburg.

Lördagen visar sig bli en samlingspunkt för människor som gillar bra musik. De kalla lokalerna har värmts upp från dagen innan och den mindre scenen, SonarLab är perfekt för återvändande Johann Knutsson. Efter att varit del av första året avslutar hon på den intima scenen med ett set som gärna hade kunnat få fortgå för alltid.

Sveriges kanske bästa exil-dj smattrar på lika taktfast som glödlamporna vilka stavar hennes namn och det genomgjutna dansanta setet avslutar scenen på bästa tänkbara vis. Samtidigt som Knutsson spelar har Jessy Lanza gått på scenen inomhus och fortsätter visa att kvällen är på väg att enbart innehålla bra spelningar.

Jessy Lanza och hennes trummis gör utmärkt live electropop som är perfekt för sin speltid. Det hela är som en modern, analog och vacker version av Stevie Nicks på Sunset Boulevard. Det är en supersnygg svängig spelning vilket inte behöver beskrivas på ett krångligare sätt.

Efter Jessy så är det dags för en av de artister som faktiskt till 100 procent ser ut som sin pressbild, Oneothrix Point Never. För de som trodde att de skulle mysa ihop till låtar som Replica eller Sleep Dealer så blir det ett brutalt uppvaknande till en livespelning i 470bpm tillsammans med en digital gitarrist som i sann metalanda shreddar fram melodier.

Det är raka motsatsen till Jessy Lanza men precis lika bra då den stora scenen blir till en katedral av dissonans. Fatima Yamaha som är den Nederländske producenten Bas Bron är utan tvekan gladast av alla på Nobelberget ikväll. Hans funkiga livehouse smittar av sig och färgar de stora väggarna med pastellfärger av dans och glädje.

När till och med de som sitter lägst bak i den stora salen sittdansar på sin barstolar så tror jag ingen i Sickla lyckas undvika glädjen. Det är också här som storheten med Nobelberget visar sig. I den stora salen finns plats för alla, de som gör festen längst fram, de nyfikna nya lyssnarna och de avvaktande personerna längst bak.

Tack vare den öppna formen i rummet genom bra ljud och öppna barer får alla samma chans att se, vilket skapar en atmosfär som inte har en procent av dålig stämning i sig. Härifrån varvar artisterna varandra mellan de två scenerna. Hudson Mohawk lyckas bygga broar mellan hiphop publiken och gabberhjältarna genom att fortsätta med det tempo som Oneothrix Point Never pitchar upp tidigare. Det är hela MTV’s 90-tal i en hypade modern musikalisk version. Annie Macs ersättare Dorisburg kliver på sist ut på den andra scenen och visar tydligt varför han med all rätta anses vara en av de mest intressanta och bästa Svenska producenterna just nu. Med sitt patenterade sound ringar han in vad Sónar Stockholm är, internationellt, intressant och lokalt på samma gång.

För att verkligen avsluta med en fight mellan giganter så får Numbersbossen Jackmaster stänga den stora scenen och han gör det med ett utmärkt set i vilket han flörtar med publiken och spelar lokalmusik, i det här fallet exempelvis Axel Boman. Jackmaster är en bokning som passar perfekt som avslutning.

Det är glädjande att konstatera att Sónar har hittat hem på Nobelberget.

/Christoffer Reichenberg

För trogna festivalbloggläsare som suktar efter mingelbilder av Studio Barnhus producenter eller brittiska knaster och sprakmusiker så måste jag med glädje göra er besvikna. Sonár på Nobelberget uppfyller förhoppningen om klubbkänsla och därför blir det svårt med bilder som inte avbildar scenernas lasrar.

Det var tredje gången som en av de största festivalerna för elektronisk musik i bred mening gjorde sitt besök i Sverige. Fredagen innehöll flera dragplåster för helt olika intressen, vilket är festivalens styrka såväl i hemlandet som på de nya versionerna.

En av de tidiga akterna är lokala Fjäder som spelar ett strålande set på utomhusscenen (?!) Sonarlab vilket klimatmässigt visar på en tydligt skillnad mellan Spanien och Stockholm såhär i februari. Strax efter att Fjäder börjat spela inleder Holly Herndon på den stora scenen och gör ett rakt igenom utmärkt set. Med sig för att visa hur future hon är har hon med sig en snubbe som i form av en virtuell projektion klickar sig igenom olika inspirationsbilder och skriver tackmeddelanden till publiken som handlar om spelningen och Isländska pirater.

På den andra scenen som i princip är lika stor men med mer snickarglädje i form av läktare och fina bås på sidorna går den hyllade dj’n Black Madonna på. Aldrig tidigare har det känts som att Chicago bara är en tunnelbanestation bort i hennes blandning av house, hiphouse och glädje och hon startar utan tvekan festen för de trögstartade.

Yung Lean.

Det som Sonár på Nobelberget lyckas med är, förutom bokningarna, är hur enkelt det är att röra sig mellan scenerna vilket tidigare år varit lite knepigare. Någonstans i slutet av Black Madonnas footwork fest kliver Yung Lean på med en bråkdel av sitt Sad Boys crew men det stoppar inte den albumaktuelle producenten att skapa ett stort scenframträdande när det ena perfekta beatet efter det andra avlöser varandra i en spelning som rakt av pekar mot framtiden. Det är live premiär för Warlord berättar Lean i en tröja som andas Champions League 1998.

Squarepusher, Ida Engberg, Maya Jane Coles delar sällan speltider så tätt intill varandra på samma fest men Sonár ger varje smak någonting att hela tiden lyssna till på de tre scenerna som dessutom är utrustade med ett perfekt kalibrerat ljud. Sist ut för kvällen är Berlins och Europas technofavorit Rødhåd som får skicka människor vidare i februarinatten med den stadigaste basen och taktpinnen som går att hitta i skandinavien för kvällen.

OBS 1. Det fanns foodtrucks men det var för kallt för att undersöka om de serverade mat eller var en kuliss.
OBS 2. Garderobsprisinflationen har nu officiellt påbörjats med en ökning från standard 20-lappen till 30 kr.

/Christoffer Reichenberg

Nästa vecka är det dags för Oslos stolthet By:Larm. Förra veckan släpptes det färdiga programmet, och vi har börjat samla våra favoriter i en spellista. 

Spellistan uppdateras löpande, och saknar du någon eller något – låt oss veta det i kommentarsfältet nedan. By:Larm pågår mellan den 2-5 mars och ordnas i Oslo för åttonde året i rad.

Baren Tweed, belägen i Gamla Stan i Stockholm, tar med sig sina grejer upp till Dalarna och öppnar på Into The Valley i sommar.

Men hur passar baren, känd för sin mysiga brittstil med Chesterfieldsoffor, mjuka fåtöljer och whiskey ihop med elektronisk musik egentligen?

Mark Karpati, baransvarig på Into The Valley, säger:
– En koppling mellan Tweed och ITV kanske inte är helt självklar vid första anblicken, men vi har faktiskt en del likheter. Först och främst att båda hela tiden sätter kvalitet och upplevelse i första hand. Man motsvarar höga förväntningar och försöker alltid att även överträffa dem, trots att det ofta blir väldigt mycket mer arbete och kanske inte alltid ger maximal ekonomisk avkastning.