Under Coachellas andra dag stod Yelle samt Belle & Sebastian för de mest nostalgifyllda spelningarna. FKA Twigs blev med sin magnifika dans kvällens absoluta höjdpunkt.

Yelle dansade som om det inte fanns någon morgondag.

Minns ni år 2007? När folk hade glasögon med fönsterglas, halsdukar stora som stödkragar och neonfärgade tights? Det var precis innan finanskrisen slog sina klor om hela den västerländska ekonomin och så även det klubblivet som handlade mest om electro. Yelle släppte sin hit ”Je Veux Te Voir” på Myspace 2005, och så levde låten glada dagar på electropopgolv i några år innan folk slutade dansa tecnotic, ha på sig glitterlösögonfransar och hoppas på att bli fotade av Face Hunter. Nu, nästan tio år senare, uppträder Julie Budet, kallad Yelle, tillsammans med sitt band på Coachella med de gamla låtarna som faktiskt bara blir en påminnelse om en tid som är förbi.  

Frågan som man ställer sig nu är; har sångerskan Julie Budet, någonsin kunnat sjunga? Om hon har det så har hon definitivt förlorat den förmågan nu. Det låter andfått och ansträngt. Yelle studsar runt i en snortajt blåmönstrad overall och skriksjunger glatt. Det är faktiskt det som blir konsertens stora behållning, att se på någon som ser så förbannat lycklig ut. Som underhållare är Yelle briljant och hon är som bäst när hon inte sjunger (sorry) utan bara trummar eller dansar. Bandet är samspelt, de har inövade poser och ser ut att älska att spela tillsammans. När Yelle ylar på ovanligt länge under ett solo tar trummisarna en paus och kramas innerligt. Falsk sång eller inte, glädjen på scen och i publiken är i alla fall äkta.

Belle & Sebastians sångare Stuart Murdoch.

Nostalgituren fortsätter med Belle & Sebastians spelning. Nästan varenda person född efter 1970 har väl haft en period i sina tonårsliv då de lyssnat på Belle & Sebastians gulliga indiepop? Nu är alla i bandet i 40-50årsåldern, men i sina randiga tröjor ser de fortfarande ut som gulliga och naiva tonåringar. Deras indiepop ger hopp till alla 30årskrisande festivalbesökare – med sina ljusa, finstämda röster och osminkade ansikten förmedlar de att vara tonåring är ett state of mind mer än någonting annat. Belle & Sebastian är ackompanjerade av skickliga violinister och det går inte att förneka att de tillsammans är väldigt duktiga musiker. Trots detta är det glest i publiken, men när de börjar ta upp personer för att dansa på scenen blir det fart. Vid konsertens slut är det ett trettiotal euforiska fans som hoppar runt hand i hand på scen. Det är ett smart sätt att liva upp vilken konsert som helst på och bryter väggen mellan bandet och publiken. Dessutom dansar ju fansen gratis? Bara en sån sak. 

FKA Twigs är en fantastisk dansare. 

FKA Twigs levererar en helt annan nivå på sin dans. Med en klassisk balettutbildning och en karriär som bakgrundsdansare till Kylie Minogue och Jessie J, har FKA Twigs förmågan att använda sin kropp som ett extra instrument. Rörelserna ser ut att vara improviserade, men har en exakt precision. Med sin drottninglika hållning utstrålar hon en enorm styrka, självklarhet och pondus. Hon väntar en halvtimma med att säga något till publiken utan låter låtarna med den tunga basen och höga falsetten flyta in i varandra innan hon med beslöjad röst tackar för att hon fått möjligheten att spela på Coachella. Publiken är hänförd, trollbunden, men FKA Twigs får faktiskt mer applåder när hon dansar än när hon sjunger. Helst av allt skulle man kanske velat ha… en sittplats? Dansen är hypnotiserande, det är mer av ett performance som man gärna skulle vilja titta på under flera timmar. Tyvärr gör sig låtarna inte så bra på en konsert, även om musiken i sig är fantastisk.  

Senare på kvällen tävlar The Weeknd mot FKA Twigs i genren sexig rnb. Han är också strålande, även om han inte dansar lika bra. I år har han blivit känd för de stora massorna genom sitt bidrag till soundtracket av ”50 Shades of Grey”. Han körde de låtarna, och spelade även en ny låt som ännu inte har något namn. För att lyssna på låten och se konserten i sin helhet, titta här.

Dessvärre gjorde jag den stora missen att springa mellan två konserter, nämligen The Weeknds och Axwell ^ Ingrosso. Lyckades i alla fall höra att tre låtar av Salem Al Fakir spelades, var det någon av er som såg en skymt av honom på scen? Det får för övrigt bli mitt bästa tips på en festival: bestäm dig för en konsert och stanna på den. Det är oundvikligt att missa konserter på en så stor festival och man måste prioritera bort vissa. Lev med känslan av att kanske missa något historiskt och njut av det du får se. Namasté.

Läs även: Svenska stjärnor på Coachella. 

Enligt säkra källor byggdes Palm Springs för att man skulle kunna ha ordentliga pool partyn. Därför känns det rimligt att ta en paus från Coachella ett par timmar för att bada med modeeliten.

Hotell Saguaro i Palm Springs

”Va, har ni armband för att gå på Coachella? Vad seriösa ni är” fnissar några tvättbrädekillar i pastellfärgade badbyxor. De har åkt ner från Los Angeles över helgen för att mingla och dricka gratisdrinkar. Jag klandrar dem inte. Oavsett om det finns en världsberömd festival en bit bort eller ej, så är det ljuvligt att svalka sig i skuggan av parasoll inne i Palm Springs.

Vi doppar våra trötta festivalfötter i poolen och låter våra huvuden bli lätta av immiga drinkar och obskyr discomusik. Kisar man lite förstrött på alla tjejer med virkade miniklänningar och stora solglasögon kan man tro att det är sent sextiotal, vilket också var tiden då Palm Springs peakade som pool party-stad. Då var det främst ett ställe dit Hollywoodskådisar åkte över helgen för att festa och ta igen sig. På den tiden var kontrakten med filmbolagen så stränga att många skådespelare inte fick åka för långt från inspelningsplatserna och då var Palm Springs i en perfekt radie från Hollywood. De livegna stackarna till skådisar fick klara sig bäst de kunde bland lyxvillorna.

Atlanta de Cadenet Taylor och Alexa Chung

Hittills har vi inte sett några kändisar på festivalområdet (förutom Marnie The Dog) och det visar sig ha en enkel förklaring – de flesta kommer inte längre än en liten bit utanför sina hotellrum i Palm Springs. På just den här festen spelar dj:n Mia Moretti samt allkonstnärerna Alexa Chung och modellen Atlanta de Cadenet Taylor skivor för gäster med svinhöga klackar och bikinis. Jag har sällan sett så hög koncentration av snygga människor på så liten yta och effekten är något skrämmande. Eller så är det känslan av att vara med i en musikvideo från nittiotalet som gör en vimmelkantig. Ni vet, där folk står och dansar töntigt på olika podier och någon rappar i förgrunden.

Efter ett tags badande, minglande och klirrande får vi panik – Coachella då? Det är ju varken sextiotal eller nittiotal, det är år 2015 och det är den 11 april och Chet Faker börjar spela om en halvtimma! Vi springer till bussen och missar konserten med några minuter. Men vad är väl en helg i Palm Springs utan ett pool party? frågar vi varandra och resonerar som pastellpojkarna. Ingenting.  

Läs även: Coachella visar vad vi har att vänta under festivalsommaren

Down on the west coast, they got a saying. Festivalarrangörers våta dröm är att spå in i framtiden, och det närmaste en spåkula vi kommer är Coachella.

Den amerikanska festivalen som gick av stapeln den gångna helgen och återkommer nästa, agerar indikator på vad som komma skall. Men det är inte bara arrangörer som präglas och styrs av den amerikanska ökenfestivalen – även besökare påverkas av vad som återfinns på de färgglada festivalaffischerna. Förra året lanserade Spotify en lista över de festivaler som påverkar vårt lyssnande allra mest, bland toppfestivalerna hittar vi såväl Coachella som Way Out West.

Så vad betyder de här tre dagarna för resterande delar av festival- och musikåret? Förutom att Madonna konserverat sin ungdom ytterligare ett par år.

Mer kommersiell musik
Tendenserna har varit tydliga de senaste åren – den kommersiella musiken har infiltrerat även det som en gång i tiden kallats indiefestivaler. Coachella tillhörde den skara av festivaler där namn som Thom Yorke, Kraftwerk, Pixies och Mogwai tillhörde självklarheterna, men den musikaliska kartan har målats om.

På årets festival hittade vi återförenade shoegazebandet Ride för en av deras första spelningar. Hajpen är kanske ett luftslott, men det är trots allt anmärkningsvärt hur svalt publikintresse som återfanns på årets upplaga av Coachella. Samma sak gäller Radiohead-trummisen Philip Selway som spelade inför vad som kanske var festivalens minsta publik. Å andra sidan har hans musikaliska solovingar inte mottagit något större erkännande. Vem har egentligen koll på trummisar?

Istället är det den fortsatt växande EDM-kulturen som får folk att gå berserk, men även folkligare ”indieartister” som Georg Ezra samt one hit wonders i stil med Milky Chance och Vance Joy. Det finns dock undantag, Primavera är ett konstant ”indiemecka”.

Deep house från 2012 är här

Är det bara en bubbla, och i sådana fall, kommer den att spricka? Så har snacket gått om den ständigt växande EDM-kulturen som numera blivit ett givet inslag på de flesta av festivaler. Det har i första hand handlat om Sveriges nya exportvara – ”svennehousen” – och även i år finns inslag med tidigare Mafia-medlemmarnas nya projekt Axwell ^ Ingrosso, och arvtagaren Alesso.

Men det har börjat röra på sig – även Avicii insåg att droppa beat efter beat blev enformigt. När han lyfte blicken fick han nys om Mumford & Sons, och skapade en fusion världen aldrig tidigare hört. Men det är inte den skara av artister som växer fram i detta nu. Den deep house som dök upp under 2012 har efter tre år på Soundcloud börjat bli folklig. Till och med muskelbyggarna på Joe & The Juice skakar om din nypressade juice till deep house signerad 2012.

Förra året gästade producenten Duke Dumont festivalens minsta scen, ett fullsmockat Yuma, men när han nu återvänder möter han en armé av 15 000 danstörstande festivalbesökare. Och det är många som kommer gå i hans fotspår – Chris Malinchak är bara ett hett tips.

De nya storbanden

Innan festivalen ifrågasattes valet av Drake som en av festivalens huvudakter från många håll. Så här i efterhand kan vi inte annat än konstatera att Drake är ett givet namn på vilken festival som helst. Album som Nothing Was the Same och årets mixtape If You’re Reading This It’s Too Late visar vilket stort artisteri som finns under Torontosonens vingar.

Det var dock en annan stjärna från samma stad som fick se sitt stora genombrott i festivalsammanhang – The Weekend tog klivet ut på de stora festivalscenerna när han inför 50 000 personer avslutade festivalens andra dag. Frågan är om Europa är redo? Personligen säger jag bring your love, baby. Andra artister som tagit det stora klivet är Florence + The Machine och alt-J. Båda hittar in på årets upplaga av Way Out West, och av intresset på Coachella att döma blir uppslutningen enorm.

Festivalmodet

På senare år har Coachella utvecklat modevärldens bredaste catwalk; det enorma gräsfält som är festivalen. Tusentals, och då menar jag verkligen tusentals, är extremt medvetna om vad de har på sig – det har till och med gått så långt att H&M lanserade en egen klädkollektion festivalen till ära. Ett liknande samarbete har även förekommit mellan Way Out West och Weekday.

På killfronten märks det framförallt hur det bara överkroppsmodet är på väg att försvinna – visst vandrar ett och annat sexpack omkring, men i trettiofem graders värme hade man kunnat förvänta sig betydligt fler. Istället är det det tidigare förbjudna klädesplagget – den kortärmade skjortan – som upplever sin renässans. För tjejerna är det fortsatt nät, fransar och tunna tyger med tydliga inslag från Haight-Ashbury som är den rådande trenden.

/Magnus Olsson, Festivalrykten

Läs även årets rapporter från Coachella från Miriam Ohlsson om när Madonna hånglade upp Drake, de svenska stjärnorna och när vi kändisspottade en Instagramkändis. Ett annat alternativ är att läsa texten om hur EDM-kulturen dödar festivalscenen.

Det var ganska väntat att Drake skulle kalla in någon annan artist under sin konsert. Mer oväntat var dock att denna artist, Madonna, skulle kyssa honom passionerat. 

Publiken blev förvånad, men mest förvirrad av alla blev nog Drake. Han kommenterade det hela med ”Holy shit, what the fuck did just happen?” och skrattade nervöst. Madonna sa själv ”I’m Madonna, bitch” som en förklaring till hånglet. Kanske borde inte Drake blivit så förvånad? Madonna verkar ha en grej för att kyssa andra artister på scen. Vi minns ju alla Madonnas och Britneys kyss på MTV:s VMA-gala år 2003. 

Mer om Drakes konsert kommer snart!

Läs även: Kändisspaning på Coachella.

Det är cirka en miljard kändisar på Coachella. Även instagramkändisar. 

Beyoncé är här. Justin Bieber, Chris Brown, Fergie och såklart Paris Hilton, som aldrig missat Coachella, trängs i VIP-tälten. Närheten till LA och alla fester är väl en starkt bidragande faktor till att så många kändisar drar på sig något fransigt och sticker hit för att instagramma loss. Alla vill synas här!  En annan kändis är Marnie The Dog. Hon har i skrivande stund 1,2 miljoner följare på Instagram och är känd för att konstant ha huvudet på sned och tungan ute.

Ett fan med Marnie The Dog, känd från Instagram.

Det var världens längsta kö för att få fotas med denna kändis från Instagram. Festivalbloggen gav upp hoppet efter en stunds tapper väntan, och hoppas på att få fotas med Beyoncé istället. 

Mer från Coachella 2015: Svenska stjärnor på Coachella