Vi börjar tro att Way Out West kan tyda våra innersta önskningar, för att verkar som att de gått helt efter Nöjesguiden-kanon med dessa nya bokningar. Eller vad sägs om Marlene, Zhala, Nicole Sabouné, Kiesza och Cleo, Kristin Amparo & Broke ‘n Tipsy?

Nu är vi i mitten av maj, vilket betyder att det nästan är juni. Efter juni kommer juli, då är det inte långt kvar till augusti och då är det dags för festival i Slottskogen. Ja, vi räknar dagarna. Men det blir enklare en dag som denna. Bokningarna till Stay Out West verkar göra det precis lika svårt att komma in på klubbarna som vanligt. Men som det gamla festordspråket säger, den som köar för något gott köar aldrig för länge.

Spana in Way Out Wests sajt här.

Festivalen Öland Roots är kanske inte ett household name för personer som inte specifikt snöat in på musik med slött tempo och gung i baktakt. Men med årets akter, inte minst bokningen Redline Recordings, blir det tydligt att festivalen hämtar mark.

Det sparas inte på krutet när Redline Recordings samlar sina största artister för ett gemensamt framträdande på Öland Roots i sommar. En minst sagt unik spelning med Linda Pira, Labyrint, Stor, Dani M, Carlito och Amsie Brown. King Fari Band vid instrumenten och The Salazar Brothers håller i trådarna bakom skivspelarna.

Vi hoppas på varma öländska sommarnätter med bra musik och fina dagar på stranden. Det är nämligen tio meter mellan campingen och stranden – förstår du det löjligt geniala i det? Låt oss berätta varför.

1. Godtagbar hygien
Alla som har varit på en festival vet hur en camping luktar efter några dagar. Det är en häxblandning av urin, spya, alkohol och svettigt tältsex. Det krävs hårt arbete för att kunna upprätthålla någon form av godtagbar personlig hygien. Här slipper du kämpa med våtservetter och iskalla gemensamma duschar. Simma lugnt.

2. Instagram-moments
Ser du framför dig like-raketen på en omsorgsfullt fotad bild på en riktigt rosa och glimrande solnedgång över vattnet? Eller en gruppbild där ni hoppar och sanden yr under era fötter. #summer14

3. Relax-faktorn
Efter att ha spenderat flera dygn i gränslandet mellan fylla och bakfylla samt trötthet och eufori, kan det var en god idé att slabba på med solkräm och bara ligga och göra änglar i sanden.

Tidigare släppta artister är exempelvis Lilla Namo, Syster Sol och General Knas. Öland Roots hittar du på Öland i sommar mellan 10-12 juli, mer information här.

Bara några veckor innan giganten Summerburst, med sina otaliga VIP-nivåer, tar över Stockholm får vi en gratis housekonsert.

Idag kom nyheten att Steve Angellos endagsfestival Size In The Park kommer till Stockholm den 17 maj. Det rör sig naturligtvis om elektronisk dansmusik och bland akterna ser vi Angello själv tillsammans med vänner som AN21, Qulinez, Dimitri Vangelis & Wyman.

Det har gått drygt en månad sedan filmen Leave The World Behind hade premiär. En dokumentär om när Angello, Ingrosso och Axwell bestämmer sig för att splittra världsfenomenet ”Swedish House Mafia” och låta det explodera i en sista turné med över en miljon sålda biljetter.

Men ur aska föds inte sällan nya stordåd. Angello kunde nyligen blåsa ut tio ljus på sitt skivbolag Size födelsedagstårta, något som även firades i Miami genom att arrangera den stora festen #DECADE samt några dagar vid Ultra Music Festival där han bjöd på nya produktioner.

Size In The Park har tidigare varit succe två år i rad i Central Park New York och nu tas festivalen till hemmaplan, som ett sätt att få bjuda tillbaka. Kan du inte närvara på plats i Kungsträdgården behöver du inte gå miste om upplevelsen då tjänsten Viaplay streamar festivalen världen över. 

– ”Jag är riktigt glad för att äntligen få komma hem till Sverige och Stockholm och ge tillbaka till alla dom som stöttat mig och mitt skivbolag Size. Vi vill bjuda in hela Sverige och jag lovar att Kungsträdgården kommer bli en folkfest för alla!” säger Steve Angello.

Lördagen den 17 maj hålls Size In The Park i Kungsträdgården.

Att gå på festival i USA är verkligen motsatsen till hur det är i vårt lilla land. Till att börja med så är det inte så mycket fylla här. Visst att folk dricker öl, men inte så att dom blir kaosfulla. Aldrig sett ett bråk, aldrig sett en spya, det ligger knappt skräp på marken. Nu har jag å andra sidan inte varit på campingområdet, men har hört av folk som bor där att det är väldigt soft stämning där också. Området är såklart stort, men scenerna ligger faktiskt väldigt nära varandra så att gå från den ena scenen till den andra tar liksom aldrig längre än 10 minuter om man går i normal takt vilket är väldigt soft. Finns väldigt många små tält sponsrade av t.ex Samsung, H&M, Absolut Vodka, Spotify och liknande där man kan hitta på grejer. Bland annat så kan man vinna grejer, vilket Greken gjorde. En sprillans ny Samsunglur.

På spelningarna kan man stå nästan hur långt fram som helst och ändå inte bli sönderklämd för folk är väldigt måna om varandra och trycker liksom inte framåt för dom har insett det är INTE nice. Så det är väldigt skönt om man är en liten smurf som jag på 165 stolta centimeter, och väger 53 kg. Men det är såklart röjjigt samtidigt, folk står liksom inte bara där och glor. Det känns lite som att ganska många som åker hit inte är supermusikintresserade, utan kommer hit och har kul bara och dansar hela nätterna.

Några typiska Coachella-karaktärer:

Veteranerna: En del äldre människor som är här, som förmodligen varit på Coachella varje år sen dom fyllde 20. Väldigt söta.

Frat Packsen: Grupper av biffiga boys, som ofta springer runt utan tröja och är jävligt högljudda. Kan vara lite osofta men oftast snälla!

Bohemtjejerna: Antalet blommiga hårband och virkade toppar på den här festivalen är too damn high. Dom hoppar runt och skrattar och blåser såpbubblor mest hela tiden. Jag är ju för bitter för sånt där. 

Kändisar: Ja, satan vad det kryllar av famous people. Vi såg tyvärr inga irl detta år… Men nog är dom där alltid. Såg nån video från i år där Leonardo DiCaprio står och dansar på MGMT’s spelning. Chill.

Tumblrkids: HUF-strumpor, hawaiiskjortor, 5 panel-kepsar, you get my point.

Men dessa roliga stereotypes är ju då bara en bråkdel, glöm inte att Coachella har någonstans runt 80 000 besökare per helg så det är ju såklart fullt med olika typer av människor där och inte bara dom jag nämnde. LÅT ER INTE LURAS AV MITT TRAMS. Det är helt klart en festival som alla borde besöka någon gång, känner jag mig själv rätt kommer jag förmodligen satsa på att åka dit även nästa år!

Tack och hej!!!

/F

Sorry för seg uppdatering här, det har varit lite wifi-strul men nu så ska jag gå igenom dag 3!

Såååååå vi började dagen med ännu en failure, rullade in på området precis lagom till att Justin Bieber gled av scenen efter att ha gästat Chance The Rapper. Jag har en liten sweet spot för Biebz, särskilt efter hans senaste album. Skulle liksom inte banga på att se honom live men orkar för fan inte pallra mig på hans konserter och bli halvt ihjältrampad av 12-åringar, så tillfällen som dessa är ju dom man borde ta vara på. Vi mötte upp grekröran istället och satte oss i solen, och tog en liten liten öl som plåster på såren.

Ja här sitter dom och har the time of their lives. 

Trött försök till gruppbild. Kanske borde kört en ”excuse me, could u take a picture of us?” istället.

Fick uppleva min första Coachella moshpit denna dag!. Har ju varit med om en hel del sådant i Sverige, men i USA är folk så himla måna om varandra så det händer väldigt sällan. Men när vi såg Flosstradamus (ja, boysen med 4 monsterblunts på scenen) så började dom i slutet hetsa alla i publiken att göra den största moshpiten någonsin så blev det lite kaos där ett tag. Inte i närheten lika våldsamt som dom jag upplevt på Emmaboda, men ändå nått. Nice try America.

Efter det såg vi Alesso en stund, ännu en gång för att han är suedi och det känns som att man då måste se det nästan. Var lite småseg och det har blivit rätt mycket EDM under dom här dagarna men det var rätt chill. Det var dessutom sjukt mycket folk. Hur känner alla till Alesso ens? Svensk musik är fan the shit här ute i världen har jag märkt. Cred

En grej med Coachella är att tiden går så fort! Man kommer till området tidig eftermiddag och sen vips är det liksom mörkt. Det är sjukt att det är nästan lika varmt även om solen inte är uppe. Som svennebanan är man ju van vid att när det är mörkt så är det kallt! Här är det typ 20+ mitt i natten, med varma brisar som blåser. Nästan för behagligt. Iallafall, vi fortsatte vidare och såg Calvin Harris som var en av dom få elektroniska akterna som spelade på en av dom största scenerna (Tror det bara var han och Disclosure som gjorde det faktiskt.) Det var helt galet mycket folk på Calvin, mycket allsång och hela det där köret. I slutet av hans spelning så blev det även eldkanoner och konfetti, sicken fest. 

Tillbaka till ölområdet!!! Denna gång köpte vi margaritas istället. Fancy. Men dom blandar ju som ryssar här så när man får en drink är det typ 60% sprit i glasen så man blir rätt drunk ganska fort. Området vi var på låg precis brevid en av dom stora scenerna där Lana Del Rey spelade, så vi såg henne därifrån. Men ah alltså, hon är ju ingen liveartist måste jag säga. Hon står ju liksom bara där, för vad annat kan man göra när man spelar den typen av musik? Hade iofs varit hilarious om hon sprang runt och headbangade samtidigt som hon sjöng ”Video Games” eller nått. Men nä hon var tyvärr inte jätteintressant, men hade inte förväntat mig så värst mycket mer faktiskt. 

Then it was time för Disclosure som jag var aspeppad på för jag såg dom på Way Out West förra året, och då var dom asbra. Men inte denna gång. För det första så var ljudet fett lågt, så man fick inte så mycket feeling. För det andra så gick dom lös lite väl mycket på liveinstrumenten. Senast jag såg dom lyckades dom hålla det på en lagom nivå, men nu drog dom igång trumsolon och då blev jag fan lite less. Vi bestämde oss för att dra och se Jhené Aiko efter att ha kollat 20 minuter av Disclosure, och det var en jädra tur för hon blev gästad av ingen mindre än Drake! Fyfan vad nice det var, äntligen något vi INTE missar! Prisa gud osv. 

Vi avslutade festivalen med 10 minuter i Yuma som är en inomhusscen där det spelas lite mer techno och house. Hörde en superentusiastisk kille i bandana droppa citatet ”It’s not techNO, it’s techYES!!!!”. Genius.

Vart inga coola efterfester eller så i år. Vi övervägde saken sista kvällen men det blev inget med det för vi var ärligt talat heeeeelt slut, och vi skulle behövt ta taxi hem i typ 45 minuter. Hade man varit på rätt mode så hade det varit en annan grej men är man seg och längtar efter sin säng så låter 45 minuter hemväg inte så lockande. Jag vet vi är supertråkiga. Men det var en bra helg ändå! Tänkte skriva ett sista inlägg om festivalen i sig, människor som är där, och lite good advice.

Tjo!