Okej, nytt inslag på spelbloggen. Chefs-Parisa har UPPREPADE gånger bett mig skriva mer om mobilspel (trots att jag tror att hon främst är en Nintendo 64-spelare?), och nu tar jag tag i det på riktigt. Jag har liksom inte låtit bli att skriva om det pga att jag INTE spelar mobilspel. Tvärtom. Jag spelar väldigt mycket mobilspel. Anyways, här kommer det nya spelbloggsinslaget:

VÄRLDENS BÄSTA MOBILSPEL, det vill säga den här veckan. De tre (eller fler?) bästa mobilspelen jag spelat under veckan som gått.

FTL – Advanced Edition

Nu är den äntligen här, den bärbara versionen av ett av tidernas bästa rymdskeppshanterarroguelikes. Premissen är enkel: du har ett rymdskepp, du jagas av rasistrebeller (och eftersom det utspelar sig i ett universum med utomjordingar kan vi alltså på riktigt prata om ”raser”, något som inte är riktigt lika fräscht IRL) och du måste ta dig genom fientlig rymd till Federationens hembas. Låter inte så svårt va? FEL. Det är det. Att mikrohantera sina små rymdfarare är inte bara svårt dock, det är sjukt roligt också. Advanced Edition är en slags komplett variant av det Kickstartade spel som funnits ute ett bra tag till stationära plattformar. Nu när det finns till mobila enheter har du ingen ursäkt att inte bli den bästa stjärnpiloten sedan herr Solo.

Pris: 75 kr
Köp här

Hitman GO

Den skallige Agent 47 har varit ett hushållsnamn i spelkretsar sedan år 2000. Fem spel och en film har det blivit för den danskfödde laboratorieodlade lönnmördaren. Inte en enda gång under de 14 år som gått har jag tänkt tanken att Hitman-spelen skulle göra sig bra i brädform. Inte förrän jag fick Hitman GO i nävarna. Det här är nämligen en slags nedkokad variant av vad Hitman-spelen är. Fia med dödlig knuff, typ. Och (något jag aldrig trodde att jag skulle säga om ett brädspel) det är så sjukt stiligt. Kolla själv!

Pris: 38 kr
Köp här

Botanicula (endast iPad)

Känner du till Machinarium? Ett underbart litet äventyrsspel om en vilsen liten robot. Kanske har du spelat något av de mysiga Samorost-spelen? Minsta gemensamma nämnaren för de här spelen är tjeckiske konstnären Jakub Dvorsky. Botanicula är hans, och Amanita Designs, senast släppta spel – och nu också till iPad. Ett sött och finurligt litet äventyrsspel.

Pris: 38 kr

Köp här

Veckans gratislir:
Metal Slug Defense

Metal Slug är en av mina absoluta favoritactionserier ever. Alltså verkligen. Metal Slug Defense är inte alls som originalspelen, här handlar det om castle defence snarare än run’n’gun, men det är ändå ganska roligt. Som vanligt med gratislir måste vi dock varna för IAP (in app purchase).

Pris: Gratis
Ladda ner här

Veckans rea:
Shadowrun Returns (enbart på ipad)

Klassiskt Super Nintendo-lir tillbaka i isometrisk mobilversion. Lite som det EPISKA X-Com, fast med mer cyber, samt punk.

Pris: 38 kr (50%!)
Köp här
 

Internationella Star Wars-dagen, säger du? Fjärde maj, säger du? Faktum är nämligen att det finns TVÅ Star Wars-dagar. Och Revenge of the Sixth, sjätte maj, har alltid fått stå i skuggan av May the Fourth. Här på spelbloggen uppmärksammar vi dock båda datumen. Och med tanke på Sith-kopplingen får det här inlägget bli ett lite… mörkare.

En av de mörkaste Star Wars-nyheterna på senare år handlar nämligen om ett spel. Ett spel som aldrig blev av.

Allt började på enorma spelmässan E3, Electronic Entertainment Expo, i Los Angeles. Året var 2012 och jag satt i ett luftkonditionerat konferensrum som för stunden byggts om till att se ut som insidan på ett rymdskepp. Precis som brukligt var allting väldigt hemligt. Jag visste knappt vad jag skulle få se. Men det jag fick se under de kommande 15 minuterna blåste mig fullständigt ur stolen. Under ett annars ganska fattigt E3 blev det här en pärla att bära med sig.

Det såg ut som ett Uncharted klätt i smutsig Star Wars-dräkt. Och löftet vi fick var att det skulle bli ett mörkare, lite vuxnare Star Wars-spel. Efter år av comic relief-karaktärer och ostiga kärleksdialoger kändes det otroligt välkommet. Kanske var det spelets största förtjänst, 1313 inte bara vann E3 det året – det tände också hoppet hos miljoner desillusionerade fans.

Men precis som det brukar vara med tända hopp så kom Disney och släckte det. Under hösten 2012 köpte nämligen Disney upp Lucasfilm, och alla dess undergrenar, i ett av popkulturbranschens läskigaste köp under den senaste tiden. LucasArts hade många år av halvlyckade produktioner, och lades ner. Disney valde istället att lägga ut mycket av Star Wars-licenserna på entreprenad. Bland annat till ett litet företag som heter Dice och ligger i Stockholm.

Men Star Wars 1313 fick aldrig någon ny beskyddare. I slutet av 2013 blev det klart att Disney inte sökt fortsatt skydd för varumärket. Ett av historiens mest lovande Star Wars-spel är alltså nu nu att betrakta som nedlagt.

Det har läckt en del info om 1313 efter det här. Till exempel ska George Lucas ha sagt att han ville att det skulle bli ett spel om Boba Fett. Vilket om möjligt gör förlusten ännu tyngre.

Nyligen uppmärksammades också konceptartisten Bruno Wernecks miljöbilder från produktionen. *suckar tungt*

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag försökt övertyga mina vänner och bekanta om spelmediets storhet. Om hur det är ett berättande medium där du själv spelar en aktiv roll i vad som händer. Och vilken otrolig styrka det skulle kunna innebära om spel handlade om något annat än att rädda prinsessor och skjuta robotnazister i huvudet.

Jag brukar ta Dys4ia, spelet som handlar om Anna Anthropys frustrerande och ofta smärtsamma hormonbehandling, som exempel på hur ett väldigt simpelt spel ändå kan bära så sjukt mycket tyngd. I just det fallet är läsaren inte särskilt mycket mer än den som för berättelsen framåt, den som vänder blad – även om det finns gameplay-element i spelet. Ändå är det korta lilla spelet så fruktansvärt starkt, särskilt i avslutningen.

Dys4ia är gjort av en person, med begränsad budget och på begränsad tid. Samma sak med det märkliga och starka Cart Life, av Richard Hoffmeier. Cart Life utger sig för att vara ett spel som simulerar småföretagande, typ. Men i själva verket är det en kritik av det hårda, kapitalistiska samhället. Ett samhälleligt ekorrhjul och en ekonomisk apparat där människan liksom inte riktigt får plats. Här, precis som i fallet med Dys4ia, är budskapet är det centrala, därför gör det inget att det estetiskt sett lämnar en hel del att önska (minimalismen lämnar ju visserligen ett enormt tolkningsutrymme, på ett bra sätt). Men tänk då vad ett större team skulle kunna göra, om det bara fick utrymme att utforska lite större frågor. Jag säger inte att alla spel borde vara diskbänksrealistiska, men det vore mäktigt om i alla fall något vore det. Tänk dig en spelens Ken Loach, liksom. Med en budget.

Tro det eller ej, men det finns faktiskt inslag i storspel som visar att någon faktiskt försöker. 2012-liret Spec Ops: The Line, till exempel, gjorde hela den där krigsspel i öknen-grejen med en politisk tvist. Och Assassin’s  Creed har till och från faktiskt problematiserat västerlandets historia. Just i det senare fallet är det kanske ännu mer uppseendeväckande, eftersom det egentligen inte är mycket mer än ett Michael Bayskt actionspektakel. Men i nedladdningsbara Ass Creed-IV-expansionen Freedom Cry går det lite för långt. Kanske finns det någon som vill säga något om slaveriet här, men kanske finns det också en game designer som är riktigt jävla osmaklig.

Jag skrev en krönika om det i Nöjesguiden, papperstidningen. Och nu finns den att läsa på nätet också. Det tycker jag att ni borde göra.

Assassin’s Creed-serien innehåller alltså både bra OCH dåliga exempel på vad spel kan kommunicera – och hur det ska respektive inte ska göras.

Jag väljer att se det som små myrsteg mot något mycket större. Jag fortsätter tro på spelmediet.

May the Fourth, den internationella Star Wars-dagen, är här. Det firar vi (bland annat) med att göra en topp fem över de bästa Star Wars-spelen som någonsin gjorts. Eller har jag fel? Ja, men lista dina favoriter i kommentarerna då?!

5. The Force Unleashed

Det finns massor att gnälla på i The Force Unleashed-spelen, jag är den första att erkänna det. Och kanske borde något spel från Dark Forces-/Jedi Knight-serierna fått ta plats på den här listan istället för det här. Men det finns ändå styrkor i TFU. Manuset, till exempel, kvalar nog in som ett av de bästa i Star Wars-spelhistorien. Och ett stort plus får det naturligtvis också för att jag hade äran att besöka Lucas Arts/Films studio i Presidio, San Francisco, när min spelsnickrande vän Jonas jobbade där. Det var fullständigt magiskt. Makten i Vader-lärlingen Starkiller illustreras bra i denna sjukt mäktiga trailer:

4. Rogue Squadron 2: Rogue Leader

Jag kan inte komma på ett enda spel som gjort en konsollansering mer underbar än Rogue leader. Märkligt nog var det på Nintendos (helt orättvist) mobbade lilla Gamecube som jag fick chansen att – med helt sjukt bra grafik (obs, för den tiden) – äntligen göra kaoz med dödsstjärnan på ett otroligt tillfredsställande sätt. Jag hade gjort något liknande med ett betydligt äldre arkadlir i Europas största arkadhall, men det här var ändå annorlunda. Jag tänker fortfarande på det här spelet och hur jag borde plocka upp det ur källaren, damma av min kub och befria galaxen. Kanske är det bästa att låta det ligga.

3. Lego Star Wars 2: The original trilogy

Det finns ingen som helst möjlighet att NÅGOT annat Star Wars-spel är lika mysigt som det här (men om någon spelutvecklare vill överbevisa mig och typ släppa ett Harvest Moon-spel med ewoker – var så god!). Att sitta med sitt barn och samla karaktärer ur originalfilmerna, fnittra åt finurliga referenser och göra allt det där en brukar göra i Lego-spelen. Alla föräldrar med SW-pepp borde göra det.

2. Knights of the Old Republic

Vid 2003 hade den inbitne gamern insett kanadensiska spelföretaget Biowares storhet för länge, länge sedan. Men när de tog sig an Star Wars-varumärket och spottade ur sig actionspäckade rollspelet Knights of the Old Republic slog alla mätare i taket. Det här var inte bara ett fruktansvärt bra spel (med en minst lika bra uppföljare), det var också här grunden lades för en av modern tids mäktigaste rymdspeloperor – Mass Effect. Se till att dra hem det här till din iOS-enhet om du inte redan spelat det. Kraften ÄR stark med den här. (Nedan följer en best of med en av de bästa karaktärerna i spelet, droiden HK-47).

1. Star Wars: Tie Fighter

Wing Commander ägde min barndom, typ. Det där försöket till Star Wars-klon som handlade om en utsatt mänsklighet i full färd med att blåsa rymdtigrarna av galaxens tron. Mark ”Luke” Hamill (tillsammans med Malcolm McDowell och Jonathan Rhys-Davies) hade en roll i trean, Heart of the Tiger, men då hade jag tappat fokus lite. Anledningen till fokustappet var att Lucas Art just följt upp det magiska X-wing med något ännu fetare: Tie Fighter. Känslan av att få kasta av sig allt det där präktiga, goda och bara hänge sig åt den mörka sidan var fantastisk (svårighetsgraden gjorde också att ilskan verkligen tog över IRL också. Många gånger). Det såg ju dessutom helt hysteriskt bra ut för tiden.

Hur firar du fjärde maj? Själv tänker jag se finalen på originaltrilogin med dottern. Hon ser filmerna för första gången, och jag funderar på att rigga kamera för att se hennes min när hon inser att Luke och Leia är syskon. Hennes reaktion när Vader avslöjade att han var Lukes farsa var i det närmaste oslagbar. Eller kanske vika Star Wars-origami? Eller kanske all of the above?

Ps. Ett tips är att kolla in alla Star Wars-reor som lanseras dagen till ära. På Steam hittar du till exempel den här galna samlingen spel. Lär ju räcka minst hela vägen till den här tiden nästa år.

Jag vet inte så mycket om Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Universitet (faktum är väl att jag inte vet något alls, annat än att det ligger i Trondheim), men jag gillar ändå det jag ser. Jag är nämligen ganska säker på att det här med Oculus och drönare är en del av framtiden. FÖRSTÅ vilka feta augmented reality-spel en skulle kunna göra med den här setupen. Pilotwings i VERKLIGHETEN liksom.

Tipstack till Toba!