2:30 19 Jan 2016
 
Här kommer olika Stockholmskrogars klientel beskrivna med en filmtitel (eller serietitel, i undantagsfall). Karaktärerna på krogen ska alltså på ett eller annat sätt påminna om karaktärerna i filmen:
 
Gondolen – Sällskapsresan
Bistro Jarl (nyligen nedlagt) – Tomten är far till alla barnen 
The Lab – Seven
Oaxen Slip – One Flew Over The Cuckoo’s Nest
Taverna Brillo – Sandor slash Ida 
Diplomat – En man som heter Ove
Boqueria – Sex And The City
Tennstopet – Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Ace – The Girl With The Dragon Tattoo 
East – Memento
Riche Stora baren – Up In The Air 
Riche Lilla baren – My Own Private Idaho
Nosh & Chow – Thank You For Smoking 
Trädgården – Himlen är oskyldigt blå
Luzette – The Terminal
Och himlen därtill – Sunes sommar
Marie Laveau – Lock, Stock And Two Smoking Barrels
Spy Bar – Titanic 
Collage – Eurotrip
Noppes – Downton Abbey (men med Peter Siepen i en av rollerna) 
Punk Royale – Fucking Åmål
Metropol Palais – Yes, Minister
Gröne Jägarn – Inside Out
6:56 4 Jan 2016
Över jul- och nyårsledigheten har jag i stort sett avhållit mig från alkohol. Det har varit rätt skönt, förutom att jag lite grann har saknat att vara bakfull.
 
Ja, det är inte mer än rätt att någon drar bladet från munnen och försvarar den ensidigt kritiserade bakfyllan. Visst kan den vara jobbig, jag säger inget annat, men det finns bra och dåliga sorters bakfyllor och olika situationer där det lämpar sig olika bra att vara det. Helt utan fördelar är det i alla fall inte – och dessa fördelar har tyvärr inte rymts i den smala åsiktskorridor som den svenska debatten har trängts i och där bakfyllan porträtteras som något uteslutande negativt.
 
Till exempel: En sak som kan vara skön är att man bryr sig lite mindre om tillvaron än annars. Bakfyllan skapar en bekväm distans till omgivningen. Om dess intensitet är lagom så kan man åtnjuta denna fördelar utan att nackdelarna är alltför påfrestande. En annan sak är att det känns mer legitimt att tycka synd om sig själv – det är ingen favoritsysselsättning i övrigt men då kan det ibland kännas ganska bra.
 
Jag har också märkt att den stärker vissa förmågor; att man skriver bättre när man är bakfull och kommer på fler idéer. Kreativitet och dysfunktionalitet går som bekant hand i hand, så det är kanske inte så konstigt att bakfyllan kan ha denna inverkan, att tankarna då börjar vandrar i andra cirklar. Och ofta är det i de irrationella tankevandringarna som bra idéer uppstår.
 
Jag har googlat och försökt hitta vetenskapliga analyser på området, men utbudet är skralt. Det är tydligt att detta forskningsområde inte har varit prioriterat. Men det finns såklart mer generella vetenskapliga observationer om att när vissa funktioner i kropp och knopp slås ut så koncentreras förmågorna i stället till andra. Mer forskning efterlyses inom detta mycket intressanta fält. Här borde staten gå in med pengar.
 
På sikt kanske den kan leda till en djupare förståelse för bakfyllans mångsidighet – och att den svenska debatten kan nyanseras.
5:35 3 Jan 2016
Nu när Stockholms innerstads trägna tjänstearbetare sakta men säkert börjar återvända till sina arbeten kan det vara bra med en uppdatering om Stockholms bästa after work-ställen. Här är mina fem favoriter, varav alla utom Riche inte hade varit med på listan för ett år sedan, eftersom de antingen är nyöppnade eller har blivit mycket bättre på senare tid.
 
1. Bistro Bar Croque
Hantverkargatan 36, t-bana Rådhuset
 
 
Stockholms trevligaste krögare Milan Cerovic driver denna utmärkta kvarterskrog mittemot Landstingshuset på Kungsholmen. För mig är det viktigt att ett after work-ställe har lagom mycket gäster, det kan lätt bli för brusigt på de allra kändaste ställena, men där har Croque hittat en bra jämviktspunkt de flesta dagar samtidigt som man har bra priser, bra drinkar och ett allmänt bra utbud av mat och dryck. Dessutom gillar jag att miljön är enklare och mer avslappnad än på många andra ställen.
 
2. Riche
Birger Jarlsgatan, t-bana Östermalmstorg
 
Förutom att det brukar vara bra AW-atmosfär i skilsmässobaren så är AW:s på Riche väldigt framåt- och bakåtkompatibla eftersom man lätt kan förlägga sina möten hit innan AW:n eller ha middag efter.
 
3. Carousel
Gustav Adolfs torg 20, t-bana Kungsträdgården
 
Moderatobrödernas nya krog har mycket bra service, inredning, mat och allt annat. Men är också, inte minst på grund av sina drinkar och den strategiska placeringen, ett utmärkt AW-ställe.
 
4. Anglais
Humlegårdsgatan 23, t-bana Östermalmstorg
 
Här har Pauline Ljungberg och andra gjort ett bra jobb med att lyfta Anglais ett par nivåer. Efter en renovering och en omgörning av hela barkonceptet så är Anglais bättre än någonsin. Man har lyckats dämpa konferenskänslan och i stället skapat en mer allmänmänsklig atmosfär.
 
5. Sixten & Frans
Fridhemsgatan 43, t-bana Fridhemsplan
 
Sedan Simon Ramn Alenius kom in som barchef har Sixten & Frans biffat upp sin barsatsning och blivit en av Stockholms roligaste nytillskott på barscenen. Ligger också i ett område där det är välbehövligt.

 

5:50 24 Nov 2015

Det kan vara lätt att låta sig förledas av reseguidernas idéer om vad man måste se på ett visst resmål. Etablerade sevärdheter är sällan särskilt sevärda. Här är min lista över de minst sevärda sevärdheterna för att varna er andra:

1. Piccadilly Circus. Ljusskyltarna vid Piccadilly Cirkus är inte större än stora vanliga tv-skärmar. Att en rondell kantad av några oansenliga skyltar brukar omnämnas som en av Londons viktigaste sevärdheter är svårbegripligt.

2. Manneken Pis. Den här statyn är inte mer ansenlig än att den skulle kunna stå hemma i ett vanligt vardagsrum, men betydligt smaklösare.

3. Kaknästornet. Sett från Kaknästornet ser Stockholm mest ut som en stor skog med sporadiskt utplacerade byggnader (kanske inte helt missvisande i och för sig). Då är det roligare att blicka ut över staden från exempelvis Skrapan.

4. Empire State Building. Dyrt och onödigt mycket folk. Rockefeller Center är ett bättre alternativ.

5. Månen. Så mycket ansträngning för att komma fram till något som mest påminner om ett vanligt svenskt grustag. Dessutom mörkare och kallare än Sverige under vinterhalvåret.

6. Alla bazaarer i hela världen. En av de främsta anledningarna till att inte vara nyliberal. Då skulle hela samhället vara som en stor marknadsutopisk bazaar. Kaotiskt, förvånansvärt likriktat och där ingen tar ansvar för helheten och det offentliga rummet. 

 
Så vad är egentligen sevärt? Några personliga favoriter är Akropolis, rättegångar i Storbritannien, Berns Salonger, Tate, Triumfbågen, Geirangerfjorden, Golestanpalatset och Comosjön.
10:26 23 Nov 2015
Tidigare i år skrev jag ett inlägg om några idéer jag har haft men som det aldrig blev något av. Skräphögen för idéer som föll på mållinjen har växt sig större sedan dess. Här är flera idéer som visade sig inte hålla måttet:
 
1. Såsvarumärket ”Arkansauce”. Huvudmarknaderna skulle vara Arkansas och Serbien.
 
2. Ett Mensa för normalbegåvade. Om din IQ är inom percentil 49 till 51 så är du välkommen.
 
3. En döds-PR-byrå som är hjälper personliga varumärken att förbereda och vårda sina eftermälen.
 
4. I höst skulle min nya dokusåpa SHURGARD ha börjat. Konceptet var sändning 24/7 från SHURGARD:s lagerlokaler.
 
5. Mitt politiska förslag om att sekt skulle vara en laglig associationsform, precis som förening och bolag. Eftersom sekter ändå alltid kommer att finnas är det bättre att hitta lagliga vägar.
 
6. En pr-byrå som bara har öppet i december. Det är det som är idén. Vi är experter på en viss månad.
 
7. Instakilogram. Som Instagram, men med 1000 gånger större bilder!
 
8. En teleoperatör där du själv bestämmer vad det kostar att ringa till dig. Vi tar 50 öre/min, allt över detta tjänar du själv.
 
Dessa idéer blev det alltså ingenting med. Men jag kämpar vidare.