01:18 12 Okt 2015

Ett ämne jag sällan vidrör, men som är i allra högsta grad relevant för vad den här bloggen handlar om, är vad kroppen vill ha kontra vad kroppen får. Eller snarare vad kroppen inte får. Men, låt oss öppna dörren för det nu.

Idag läste jag en artikel i Svenska Dagbladet som skribenten Isabelle Ståhl skrivit. Hon sätter fingret på något som jag länge funderat över, och som är svårt att formulera utan att strössla domar kring sig. Hälsomat och ätstörningar går hand i hand nu för tiden. Jag har levt ett förhållandevis ätstörningsfritt liv, men jag är rädd för hälsomaten och tuktandet av kroppen som den innebär. Rädd för rawfood, rädd för juicing, rädd för fitnessinstagramkonton med affrimationer om att jobba hårdare och äta råare. För mig är alltsammans en snara om halsen, och ett sätt att legitimera osund kroppskontroll. Det finns undantag, massor till och med. Sunda och lyckliga relationer med hälsomat och tillhörande livsstil. Men stora delar av det är ätande minus spontaniteten, lusten och njutningen. Och ett ganska effektivt sätt att ta död på matglädjen.

Att vara frisk är att vara hälsosam, och att vara hälsosam är att vara… kontrollerad?

/Slaktarn
17:00 11 Okt 2015

McDonalds, lördag eftermiddag. Jag är där ensam för att äta lilla menyn med cheeseburgare och coca cola. Ibland gör jag så, går på McDonalds, ensam. Det är inget jag brukar prata högt om, för det är nämligen i matnördiga sammanhang ungefär lika förtroendeingivande som när de anställda på naturvårdsverket vägrar meet free monday i personalmatsalen (obs ej rykten, har säker källa på detta). Men vi har alla våra akilleshälar, och att ensamäta lilla menyn är min.

Det sitter några andra ensamätare vid borden runt omkring mig. En kvinna i femtioårsåldern i beige dunjacka, en ung kille med oroväckande kontaktsökande blick. En far med son som hela tiden tappar sin leksak på golvet, och varje gång den rullar iväg i lokalen utlöses en ny gråtattack. Jag sitter och doppar mina pommes frites i den pepparspetsade ketchupen, utför denna ritual som i trans. Hela sessionen tar nog inte mer än tio minuter. Reser mig upp, går med brickan till avlämningsstationen och ”källsorterar” slappt is, läskbehållare, övrigt.

På vägen ut rullar barnets leksak fram till mig och jag råkar stöta till den med foten. Ett par skräckslagna ögon ser upp på mig ,jag försöker le snällt men det är för sent. Underläppen darrar och så förvandlas hans happy meal åter igen till ett unhappy meal. Själv är jag äckelmätt, men nöjd. Tillfredställelsen ligger inte i smakupplevelsen, utan i minimerandet av överraskningar. När man vet vad man får blir man aldrig besviken, och måltiden kan arkiveras i mappen där alla andra måltider som inte betyder något ligger. Bekväma, dramafria upplevelser som kan glömmas bort direkt, så att det frigörs utrymme att spara på verkligt intressanta minnen. Lämnar lokalen. Luktar frityr. Är redo att ta mig an oväntade upplevelser igen.

Hej! Brukar du också sitta vid ditt köksbord och jobba? Brukar du arbeta ensam och glömma bort att kroppen behöver näring för att fungera? Brukar du tänka att du ska ”svänga ihop nåt snabbt” eller också blir det bara en enda kavalkad av mackor för att hålla fokuset på topp? Om du svarat ja på fler än ett av ovanstående påståenden kan du ha nytta av receptet som följer. Jag presenterar: Lunch för en.
Tofu med sichuanpeppar och vårlök
1. First things first: Slå på en platta och koka upp vatten till dina nudlar.
2. Hackdags. Plocka fram ett knippe vårlök och hacka ner. Vita delar längst ner hackar du smått, gröna delar högre upp kan få vara ett par-tre centimeter. Välj ut ett par vitlöksklyftor och mosa till dem med baksidan av kniven, fös av skalet och grovhacka dem i nonchalant stil. Fram med ett paket hård tofu. Skär i kuber.
3. När vattnet kokar, salta och lägg i nudlar. Egentligen kan du ta vilka nudlar som helst, men jag har ett undantag till detta, och det är glasnudlar. Nej! Ingen stor dallrande manetliknande blobb i denna maträtt tack. Välj vita vermicellinudlar, som på bilden, eller japanska sobanudlar av bovete om du känner dig på det humöret. Koka nudlarna hetsigt och kort – de ska ha lite tuggmotstånd.
4. Under tiden du förädlar dina nudlar steker du vårlök (spara lite av de gröna bitarna till servering), vitlök och tofu i en het panna som du hällt neutral olja i. Varmt ska det vara! Snabbt ska det gå! Plocka fram sichuanpeppar, mortla sisådär en tesked och häll i. Komplettera med en slatt risvinäger och ljus soja. Jag kan inte ge dig några vettiga mått på detta, men en del vinäger till två delar soja kan vi säga. Det hela bubblar hastigt upp, blir det för torrt häller du i en liten slurk vatten också. Ibland är det gott att ha lite socker eller honung i också.
5. Häll av nudlar, lägg ner i pannan med resten. Mojsa runt och låt nudlarna bekanta sig med såsen. Lägg upp på tallrik, toppa med resterande vårlök och rostad lök (ja, sån som man har på korven. Det är inget fel med det).
Och så äter du alltsammans! Förslagsvis medan du fortsätter arbetet. Är du av någon anledning en tofuvägrare föreslår jag lax. Det är också gott.
Back to work!
/Slaktarn

Idag vid middagen sade min systerdotter: ”Jag gör min egen mat. Snorkråkor är min mat”. Kreativt av henne, men inte så charmigt. Själv har jag under dagen känt mig ungefär lika inspirerad av att ta mig an någon av världens alla råvaror. Måhända talade min systerdotter sanning när hon berättade om sin nya diet, men jag försäkrar er att jag far med hundraprocentig osanning när jag säger:
Idag har jag ätit: BAJS
Imorgon ska jag äta: BAJS
Igår åt jag: BAJS
I vilket fall är det så det känns. Vad gör man när inspirationen tryter? Jag vet inte. Om ni vet kan ni kanske berätta det. Fortsättning följer.

/Slaktarn

22:21 8 Okt 2015
Jag har tänkt lite, och jag har tre saker att säga.
1. Om man lägger en burk kondenserad sötad mjölk i en kastrull med kokande vatten i några timmar får man en toppklass kolasås. Jag provade att göra en paj med just denna sås som fyllning för en tid sedan, och det blev ju en hit. Fyll ett ljust pajskal med två burkar a 400 gram av den burkkokta kondenserade mjölken, låt stelna i kyla. Smält mörk choklad i lite grädde och häll ut till en blank spegel på kolafyllningen. Strö över saltflingor. De som äter kommer att kyssa dina fötter, så välj noga vem du serverar pajen till.
2. Fänkål tillagade i mjölk är en italiensk klassiker som på orginalspråk refereras till som finoccio con latte al forno, kort beskrivet fänkål som klyftas och kokas i mjölk eller grädde tills fänkålen är mjuka och sedan överförs till en ugnsform där de strös med parmesanost och bakas i ugnen tills de är gyllene. Man kan nog också med fördel addera lite vitt vin i ekvationen.
3. Som en blixt från klar himmel kom jag plötsligt att tänka på något gott jag lagade för ett år sedan. Rimmad fläsksida som bakas i ugnen. Fläsksida har en tjock svål på ovansidan och den ska det skäras ett kryssmönster i, som man kan peta in kryddor i. Efter några (många) timmar på låg temperatur i ugnen har fettet liksom smält in i resten av biten och hela skapelsen blivit ett under av smörlik mjukhet. Skiva denna mycket tunt och servera som en minimal munsbit, till exempel med ett ugnsbakat fikon eller något liknande smarrigt och snyggt.
Tackohej,
/Slaktarn