Det är en dryg vecka kvar tills Way Out West goes Åre, med gratiskonserter och ”extra kall öl” på skidorten.

Artister som kommer att uppträda är Sakarias, Little Jinder, XOV, Stor & Gee Dixon, Amsie Brown, Masse, Allywan och Kumba. Den officiella hashtaggen, som hänvisar till medarrangören Norrlands Gulds dryck, är #shitvakall (!).

Kul eller töntigt? I vilket fall uppmanar den onekligen till många ironiska instagrambilder.

Konserterna kommer att äga rum på olika platser i Åre, mer information hittar du här. Läs också vår intervju med Joakim Skoglund, om varför sommarfestivalen flyttar till kylan.

Spelschema fredag

Äntligen touchdown i Oslo och den sedan 2008 återkommande festivalen By:Larm. Den startade förvisso tio år tidigare som en ambulerande festlighet, men sedan sju år tillbaka är den förankrad i huvudstaden. Det var lite av ett mankemang att komma hit under rådande pilotstrejk, då vi givetvis var inbokade på Norwegian, men skam den som ger sig. 

Vulkans mathall, där även såväl media som artister checkar in. 

Det feta är emellertid att artisterna spelar inte bara en, utan oftast två gånger under festivalen. Till exempel gör Lorentz (som vi missade igår, men precis skymtade utanför Vulkans mathall) ett andra set ikväll. Vi är även av förklarliga skäl nyfikna på det inhemska bandet KUUUK som också spelade igår, men ger oss en ny chans imorgon. Undrar varför inte fler festivaler jobbar på det sättet? Andra artister på kvällens schema är Sabina Ddumba, Kleerup och Elias. 

Blås baksida

Gled även förbi Blå som kör Psych:Larm ikväll och tjuvlyssnade på ett soundcheck som lät helt brutalt bra. Så ja, vi hamnar eventuellt där med. Den som lever, och läser festivalbloggen, får helt enkelt se. Nu kör vi!

Vid tangenterna: Pelle Tamleht

Någon som antagligen skulle komma undan.
 

Selfiepinnen är påväg att få kriminell status. Museum efter museum förbjuder den, från New York till Stockholm, och nu har musikfestivalerna hakat på.

Det är DN.se som på eget initiativ ringt runt till några av de största svenska festivalerna för att ta reda på hur de ställer sig i frågan. Och det är bara två av nio som som tillåter pinnen, Peace & Love som tillåter “normala selfie-pinnar” och Sweden Rock som tycker att en selfiepinne är “rätt mjuk”.

Festivalerna som säger nej är: Way out West, Stockholm Music & Arts, Popaganda. Bråvalla, Storsjöyran och Öland roots har inte tagit ett beslut i frågan än så länge.

För Nöjesguiden är det här inte ett problem. Vi har vår egen selfiepinne i Amat Levin med de jättelånga armarna. Festivalbevakningen 2015 går därmed opåverkat ur striden.

Läs även: Årets ”Alltså, jag använder den/det är ironiskt”

Göteborgsfestivalen Way Out West orkar inte vänta till ett, förhoppningsvis, soligt Slottsskogen i augusti. Mellan den 19-21 mars tar de istället med sig ett gäng intressanta artister och ställer till med fest i Åre.

Festival-pepp-maskinen Way Out West sessions väljer att sprida sin musikkärlek till skidmeckat Åre. Helgen i mars kommer att förgyllas av artister som Sakarias, Little Jinder och Allywan. Eventuellt Åres bästa after ski någonsin, om det ens är en after ski? Vi pratade med Joakim Skoglund, presskontakt på Luger, för ta reda på mer om upptåget.

Kan vi se det här som en after-ski helg?
– Om du åker skidor på förmiddagen hela helgen och sedan går på Way Out West Sessions på eftermiddagen/kvällen så blir det väl rent tekniskt after ski. Men se det mer som att en del av festivalen tar på sig en vinterskrud och tar ett till steg i utvecklingen. 

Varför åker ni till Åre?
– Way Out West är ett varumärke som är och kommer att fortsätta vara i ständig utveckling. Det finns i vårt DNA och detta kan ses som en del av den strävan och viljekraften. Det finns också en publik och ett sammanhang i fjällvärlden som passar oss perfekt, så varför inte.

Vad kan vi förvänta oss av Way Out West i Åre?
– En försmak av Way Out West fast i en vacker fjällmiljö där några av landets absolut hetaste artister kommer att bjuda på grymma konserter.

Hur ser framtiden ut för WOW-Sessions?
– Vi har ett koncept med Way Out Sessions som definitivt kommer att dyka upp lite varstans bara det finns en publik och ett sammanhang vi gillar.

Festivalen är gratis och konserterna kommer att äga rum på olika platser i Åre, mer information hittar du här. Läs även: Sammanfattningen av Way Out West Pre Party, Petter Halléns intervju med Sakarias och Greta Thurfjells intervju med Little Jinder.

Det verkar som att Lorentz lyckades få människor att dricka way too many mimosas på fredagen, vilket resulterat i att bakfyllan håller publiken hemma rätt länge även under festivalens andra dag.

Först ut att starta lördagens niotimmarsfest är hundra procent kvalite med Jin Mustafa på det stora golvet och Y+M på klubbgolvet. Precis som på fredagen är schemat väl planerat för att inte skapa alltför stora luckor mellan akterna.

Zhala utmanar hur en scen bör vara genom att skapa trevlig vardagsrumsvibb bland tyger och lampor. Det ser ut att vara så himla trevligt på scenen, jag erkänner att jag blir riktigt avundsjuk. Zhalas låtar är i toppklass och Konichiwa-bossen som står och lyssnar på sin protége har all anledning att vara sjukt nöjd. Att Zhala sedan avslutar med ett 213-BPM:s happy hardcore-röj känns festivaligt och härligt. 

På klubbgolvet har towLie tagit över. Hårt och avslappnat, en fin blinkning till alla instagrambilder som tas mot det stora fönsterpartiet på klubbgolvet. På temat hårdare och mörkare så har Shxcxchcxsh (ja, jag kopierade in namnet fast jag övade på att stava det innan) intagit stora golvet och skapar mystik med de stora kåpor som får dem att se ut som en blanding av gregorianska munkar och dementorer. Danskarna brevid mig står och spekulerar intensivt i vilka som kan tänkas gömmas under huvorna.

Jag går och tittar på ett band som är bra men också alldeles för tråkigt för tidpunkten, och vilken tid var det jag hade bokat tvättid egentligen? Hoppas inte imorgon. Torsdag, va? Vad är det jag lyssnar på egentligen? 

Klockan har blivit midnatt och runtom i de olika barerna känner allt fler att kanelwhiskeyshotsen ropar på dem. Kan det vara så att märket vi ej ska nämna vid namn jobbar lite som Voldemort och viskar till människors sinnen efter klockan tolv på helger?

Jaja, som tur är har loopmästaren Matias Aguayo börjat spela. Aguayo dansar nästan mer än alla i rummet tillsammans, och hans humör känns lovande för resten av kvällen. 

Studio Barnhus utmanar sen, inte för första gången, vad ett dj-set kan vara. Med ett gäng dansare, alla klädda i vitt (precis som trion själva), och med scenen dränkt i neonfärg och UV-lampor är det inte bara glowsticks som slängs ut över publiken utan även världens bästa stämning. Det här är ett genialiskt drag av trion, som firar att de numera finns med på bild i ordboken under ordet ”kreativitet”. Även: shoutout till ljustekniker som streamade Melodifestivalen under giget!

Mot slutet av kvällen ställs publiken inför sitt svåraste val: Nina Kraviz, förra årets sista minuten-inställda spelning med Paul Kalkbrenner, eller Stockholms superduo Mr Tophat & Art Alfie? Lyxig konkurrens för publiken. Men påminner inte Kalkbrenner lite om den där super glada dj:n från ”den där Youtube-videon”? 

Sónar Stockholm gör ett fint andra år i Stockholm. Förhoppningsvis återkommer det nästa år igen, ännu bättre och med en patatas bravas-foodtruck. På riktigt, hajar ni inte hur genialt det vore?

/Christoffer Reichenberg Andersson