En lite kul grej som händer i festivalsverige är att Rebecca & Fiona(s pr-staff) har pimpat sin egen ride som de fått låna av Swebus, i utbyte mot kredd och star quality. Platserna tävlas ut till fans på Facebook och i fredags åkte den från Stockholm till Bråvallafestivalen. Festivalbloggen åkte med.

På utsidan av bussen fanns Rebecca & Fiona i korta kjolar och buffalos.

På insidan av bussen fanns svinpeppade fans i korta kjolar och buffalos.

Samt heliumballonger och ett rasande högtalarsystem. Bussen började rulla och indränktes snabbt i en massa pepp och uppmaningar om att tagga Swebus på Twitter. Efter någon timme på vägen saktade bussen in på en rastplats, där Rebecca & Fiona themselves stod på parkeringen (i korta kjolar och buffalos) för att överraska fansen.

Jag ryckte tag i dem för lite kvalitetstid och frågade hur det är att vara hemma i Sverige.

Fiona: Det känns jättejättebra nu, men jag är lite jetlaggad. Vi var i Vegas i lördags, det tog 24 timmar att åka dit. Kom sedan hem tio på kvällen, spelade till morgonen och sov i tre timmar. 

Av turnéschemat att döma har ni det alltid så. Är det jobbigt?

Fiona: Stundtals, men det är kul. Man kan ju inte hålla på och klaga, vi har världens roligaste jobb. Men man kallsvettas ju hela tiden.

Är ni jämt bakis?

Fiona: Nej inte bakis, man kan kallsvettas av typ jetlag… Vi kan ju inte spela fulla liksom. Det är ett jobb och man kan inte vara full på jobbet varje dag.

Jag är amazed över att ni orkar.

Rebecca: Amen tack! Det är världens roligaste jobb, därför pallar man.

Hur är det att spela i Sverige kontra USA?

Rebecca: Här har folk sett vår tv-serie och vet vilka vi är, i USA är folk där för musiken. Det finns en helt otrolig rejvkultur som växer i USA, i lördags spelade vi för 25 000 rejvare! Stället kokade verkligen. Så Sverige och USA är bra på olika grejer, människor som gillar oss här är sjukt lojala anhängare.

Här bröt en turnéledarkille in och sa att vi bara fick ställa frågor om bussen. Jag frågade Fiona vad hon tycker om bussen. Hon sa att hon tycker om bussen.

Fiona: Den är fett nice, det är sjukt bra att åka tillsammans. Kollektivtrafik är något vi saknar i USA. Den här bussen kommer åka runt i hela Sverige i sommar! Men vi hinner tyvärr inte åka i den själva.

Sen kom turneledarkillen och avbröt igen. Det var dags att brumma vidare.

Sammanfattningvis: är Rebecca & Fiona löjligt coola? Ja. Kommer detta att få oss att aktivt och medvetet välja Swebus framför andra bussbolag nästa gång vi ska ta oss från A till B? Jävligt tveksamt.

Men att inte ens Rebecca och Fiona kan göra ett svenskt etablerat bussbolag till något hippt och glamoröst bevisar om något den fullkomliga omöjligheten i projektet. Sorry. Guldstjärna för effort dock: +++++

Tata!

/Elinor

På ett enormt fält och f.d flygfottilj ståtar Bråvalla med pariserhjul och annat sköj förutom det gamla vanliga en festival har att erbjuda. Vädret är inte direkt glad gubbe so far, den gråa sörja som himlen bjuder på idag borde få camparna som glömt gummistövlar hemma att börja oroa sig. Tillsammans med Eldkvarn (där Plura f.ö bad publiken att posera för hans instagram… ) inleds första speldagen med ett något oklart spelschema där artister som Ghost trängs med gamla legenden Eva Dahlgren, giganterna Rammstein och gallerskakarna i hiphop-gruppen Kartellen. Med dryga 46 000 biljetter sålda står det klart att framgångsreceptet inte är att nischa in sig i  specifika musikgenrer, utan satsa på att både rockmorsor, förstagångsfestivalare, brats (japp, vi såg en med piké och scarf) och vipsuktande Fredrik Strage-wannabes får en helluva-good time.

STAY TUNED!

CHRISTOPHER, SEBASTIAN & FOTOGRAFANNA 

Foto: sr.se

Nu går FKP Scorpio, det tyska företaget som anordnat både Hultsfred och Bråvalla, in och bryter strejken i Norrköpings lokaltrafik genom att själva hyra in egna bussar. Kommunal, som strejkar sedan i måndags, tycker dock inte att det är strejkbryteri och påpekar att de är i konflikt med Bussföretagarna och inte FKP Scorpio.

Kanske är Kommunals medlemmar egentligen bara glada att kunna utnyttja den arbetsbefriade tiden till att åka på festival och dansa till Rebecca & Fiona? Det unnar vi dem i så fall. Alla nöjda.

Utom Bussföretagarna, då.

Frank Ocean är en av de artister som lockat nästan 50 000 till Bråvalla.

Med bara två dagar kvar meddelar Bråvallafestivalen att samtliga biljetter är på väg att ta slut. Maxgränsen som från början var satt till 40 000 biljetter höjdes nyligen till 50 000, och med nuvarande 46 000 biljetter sålda är den snabbt på väg att nås.

Samtidigt riskerar festivalen att drabbas av den pågående strejken i Östgötas kollektivtrafik. Kollektivtrafiken från Norrköping till festivalområdet i Bråvalla består av nu stillastående spårvagnstrafik och inga ersättningsbussar kommer att anorndas eftersom det skulle bli strejkbryteri. Om ingen lösning mellan parterna nås innan torsdag är det enda alternativet som återstår för festivalbesökarna alltså att fixa privat skjuts eller taxi.

Om alla besökare klämmer ihop sig så mycket det bara går behövs 12 500 taxibilar med tillhörande chaufförer. Fria moderata studentförbundet (FMSF) har ännu inte meddelat huruvida de ställer upp, men vi håller naturligtvis tummarna.

Sista dagen för mig. Åker hem lite tidigare än jag egentligen borde. Tar vid där jag slutade sist. Mary-Anne Hobbs spelade i solen. Det var ljuvligt men publiken fattade ingenting förens hon avslutade setet med dubreggae. Sedan inträffade trippelkrock på scenerna när AlunaGeorge, Darkstar och Krystal Klear spelade samtidigt på alla tre Sónar By Day-scener. AlunaGeorge lyste dock klarast med sin brittiska R&B-pop fastän spanjorerna verkade ha fastnat för Krystal Klears discoset. 

Den stora behållningen kom dock därefter. Lunices och Hudson Mohawkes gemensamma projekt TNGHT avslutade lördagens dagsaktiviteter. Publiken var uppenbart förväntansfulla när Hudson satte igång ett 10 minuter långt intro som inte riktigt ledde någonstans. Kändes lite som att ett Kanye West-ego talade genom Hudson som förra året blev signad som producent till rapparen. Sedan blev det mer självklart att båda medlemmarna i själva verket var tokpackade. Båda halsade ur grey goose-vodkaflaskor under spelningen och de hade uppenbara problem att hålla en jämn ljudnivå på DJ-mixern på scen. Ljuset som deras ljustekniker satt upp och mixade vägde dock upp ljudproblemen. Mixarna var tyvärr inte så tighta som TNGHT brukar göra, inte heller så som Lunice mixar i sina soloset. Antingen så ville de separera alla låtar och få det att verka mer som en konsert än ett DJ-set för och för att få mer applåder eller så var de bara fulla. I övrigt var det hur mäktigt som helst. 

En intressant sak att påpeka när det gäller Sónar är att alla artister som spelar verkar hysa en stor respekt för festivalen. Alla verkar tänka att det inte är en vanlig festivalspelning utan att de måste tänka till lite extra över hur de ska lägga upp sina spelningar kanske pga att festivalen har ett sådant respekterat rykte som den viktigaste för elektronisk musik. Många stora artister tackar ödmjukt för att de fått spela.

En annan intressant sak är att större delen av publiken inte verkar bry sig om musiken på Sónar By Day (Sónar By Night bjuder på fler crowd pleasers) . Majoriteten verkar bara vilja vara på en bra fest. Supa, knarka, dansa och hångla verkar vara ett motto för många. Men om jag varit en av dem så hade jag istället varit på off-Sónar-fester. Där är det mindre fokus på innehållet/spelningarna, mer knark, mer dans och billigare. Sónars dagsaktiviter är i mångt och mycket skräddarsydda för folk som är specifikt intresserade av musiken medan By Night bara känns som en jättestor fest tillgänglig för alla. Ändå tar den där lite nonchalanta känslan över på By Day. Visst finns det många nördar/hipsters som jag där men det är sällan det väger upp för en riktigt koncenterad känsla mer än när det är riktigt dansant musik.

Men kanske var det lokalerna som gjorde allt lite opersonligt. Sònars byte från en väldigt trång lokal för dagsaktiviteterna till ett tre gånger större mässhallsområde skapade en lite råare känsla av betong och tegel. Inget dåligt med det på en festival för elektronisk musik men den lokalen har kanske lite väl mycket gemensamt med dem som Sónar By Night utspelar sig i.

I övrigt: en festival i världsklass.

Tack för mig. Tja.

/Love Lagerberg