Ni vet scenen i julkalendern som borde ingå i någon slags kanon – Sunes sommar – där Sune måste viska fram till en bibliotekarie att det brinner? Och hon hyschar? Precis så känns det i detta presscenter. En skål med frukt och total tystnad. Här inne är det andakt för de stora rockjournalistiska gärningar som bedrivs. 

Som tidigare nämt, så är Putte i Parken ingen dagsfestival. Alls. Visst, det spelar band från och med kl. 16 men de som kommer hit vid den tiden verkar mest göra det i brist på annat. Eller för att spela beach volleyboll i ett gråmulet väder. Dock, Tove-Lo och Miriam Bryant gjorde två korta gig under P3-fanan som var mer än kompetenta. De båda är två låtskrivare som som kan skriva hits, och utan för den skull tappa någon identitet eller uttryck. 

Tove-Lo framförde en fantastisk cover på Bon Iver och Kanyes Lost in the World. Spelade in allt, men Soundcloud vill mig ont. Lägger in det här senare om jag lyckas få rätt på mitt datakörkort (som OBS OBS de pratar om här i presscentret som om det vore en faktisk sak idag??).

Tove-Lo under Habits. 

Andra spelningar: Svenska Akademins. Vill inte förminska deras performance men. Har man hört en låt av Akademin, har man hört inte alla, men nära. Till deras försvar – vädret är lika mulet som Grumpy Cats uppsyn och festivalbesökarna är (grovt generaliserat) i regel sådana som tycker att rock fortfarande är den genre som för musiken framåt. A for effort. 

Urban Cone = gulliga. Straight out of Rythmus med frisyrer och allt vad det innebär. Tror att deras hitmakeri kan gå ännu längre. 

Tills dess att Stor, La Roux, Maskinen och R&F går på så bjuder yours truly blogg på ett bildregn från ungdomsförbuden/föreningars tält: 

LO med quiz.

Pins in the making hos Miljöpartiet. 

Feministiskt självförsvar och Twister hos Ung Vänster. 

Påsar och grejer hos Centern. 

Johnossi gick på den stora Stage of Joy-scenen klockan nio igår. De vet exakt hur de ska tala, spela och föra sig framför en publik av denna medelstorlek. De vet exakt hur de ska låta lagom mycket ”som på skiva”, och hur Ossi ska låta lagom live-skramlig på sina trummor och John med en sprucken röst. Resultatet är snyggt och får hundratals högerhänder svaja med i luften (en gest som återkommer under samtliga spelningar under gårkvällen, oavsett genre). Problemet är att medan Johnossi gör det de gör bäst, så stjäl deras träiga show uppmärksamhet från var man egentligen borde ha befunnit sig – hos Nordpolen inne på Holken-scenen. 

Alldeles för få unnade sig att se Nordpolen med band igår. Mot bakgrunden av vad som kan vara festivalakternas bästa musikproduktion står Pelle Hellström i jeansjacka och knutna nävar, med en sång som dånar ut över lokalen som är som vilken folkpark med stora högtalare som helst. Han har lånat ut sin guldspräckliga jacka till en keyboardist som kämpar hårt för att få sin nacktofs att hålla jämt sving och gung med mannen i full kostym som ska maniskt transdansa sig igenom hela giget på scen. Det är folkpark, det är disco och det är fruktansvärt vackert därinne – alla kämpande entertainerdudes till trots. 

Allra vackrast är det när Nordpolen går ner till sitt lägsta basregister för att sedan låta rösten gå upp och spricka. Det känns precis lika oputsat som när den andra Hellströmmen sjunger och med det menas: .

Finn ett stort jävla fel: Till vänster spelade Icona Pop och till höger Johnossi. Förmodligen samma genier som har bestämt detta, som de som inte tror att Beyoncé kan sälja ut Friends Arena tre dagar i rad. 

Caroline och Aino (som p.g.a. helt svarta kläder tyvärr inte syns så bra)

Icona Pop alltså. Det är få band som kan ge så mycket rysningar bara av mellansnack om tjejkompisar och hångel. Men hela deras spelning innehöll så mycket känsla, strob och dopamin, de hade kunnat få mig och alla andra att unisont skrika ”CARPE DIEM” om de hade velat. Deras Billboard-placering och framgång med I love it är inte ett resultat av bra timing – Icona Pop kan mycket väl vara Sveriges bästa live-akt. 

Kvällens största överrasking var dock inte Icona Pops äg, utan när Labyrint plötsligt kom utskuttande på scenen mitt under Näääk & Nimos spelning på teaterscenen. Labyrint, som blev gripna efter en spelning i april i Karlstad och därför avbokade av PiP, var alltså ersatta av Näääk & Nimo. Nu fick publiken se dem alla på samma scen och när de drog igång Ortens favoriter, först med en uppmaning till publiken att skrika ”Red! – Line! – Karl! – Stad!”, sedan med ett konstaterande att orten lär finnas i Karlstad också, kom det riktigt stora bifallet och jublet. 

Med en balans av ödmjukhet, sylvasst levererade verser och glimt i ögonen, plus ett mellansnack om solidaritet och en vink till polisen angående beredskapen för urinprov, blev kombon Labyrint och Näääk & Nimo festivalens mest uppfriskande och minnesvärda stund. En till anledning varför det var sinnessjukt skönt att se dem och deras mottagande från publiken? Samtidigt, lite längre bort, spelade AC/DC-komplexet The Darkness. Ja, de är tydligen fortfarande alive and kicking. 

To be continued

/Vendy

Putte i Parken började idag. Så smått. Festivalen, som pågår från dag till kväll, drar egentligen inte igång förrän vid 16 då de riktiga konserterna börjar – och med det (av line-upen att döma) menas egentligen kl. 18. 

Friends och lite mulet väder (var är den här ”Sola i Karlstad”?!) välkomnar till det som också kallas Sveriges snällaste festival. Här får alla vara med och barnvagnar är helt ok. 

Timo Räisänen drog av ett finstämt gig, med vibrerande gitarrarmar och finrockig luggslinga i pannan, inför en fullsatt inom/utomhusscen, där inte en utan sex (!) personer skrek Göteborg i pauserna i hopp om att fånga Håkans (som kommer hit!!!) gamle gitarrist och fellow gbg-emos uppmärksamhet. Det gick sådär. Men för Timo gick det bra. 

Det sköna med att befinna sig i Värmland är att alla är så frukantansvärt hjälpsamma, fryntliga och glada. Det är lika delar Arvikafestivalen, Bröllopsfotografen, Woodstock-drömmar och Debaser Slussen här. 

Den stora frågan är nu: Vad är Karlstads Mansjours uppdrag?

Hejdå så länge från en som nu ska se Johnossi, Nordpolen, Icona Pop och Näääk & Nimo (med flera, ok). 

/Vendela

Det är så många kända och ökända människor på Almedalen att man snabbt blir blasé. Men igår hände det. Det är kväll, jag har precis fått in en tallrik grillat lamm på den enda uteservering i stan som inte är fylld av opinionsbildare med företagets pengar utan såna som istället måste bege sig upp mot ringmuren för att få näring från de mer bortglömda turisthaken. Trötta barnfamiljer och farbröder med ”Hård Rauk Hotel”-tischor alltså. Där är jag alltså, med munnen fylld av lamm, när SD:s Kent Ekeroth och hans nyrekryterade webchef slår sig ner några bord bredvid. 

Nu är väl inte det så konstigt i sig. Även Jimmys hantlangare måste äta, antar jag. Ändå hoppas jag innerligt på att de ska beställa något med en viss LOL-faktor. Det skulle göra sig så bra på bloggy. Innan jag vet ordet av tror jag mig få mina publicistiska drömmar besannade. En servitör kommer ut med två ångande plankstekar och sätter kurs mot deras bord. Ja! Ja! Ja? Nej. Plankstekarna beger sig till några intet ont anande gäster bakom dem.

I samma stund som jag ser min festliga anekdot om förutsägbara sverigedemokrater grusad händer det fantastiska. Bakom plankstekarna dyker en ny servitris upp, denna gång med inte mindre än två episka banana splits. Ni vet, såna som bara går att beställa från barnmenyn och som består av typ tusen kulor glass, två bananer, ett berg med grädde, strössel, chokladsås och en liten glittrig parassoll instucken i hela härligheten? Två såna. Som landar rakt framför en uppspelt Ekeroth.

Ja, vad ska jag säga om känslorna som fyllde mig? Det var som att LOL-nerven inom mig sprack. Jag kunde bara gapa. Denna syn. Verklighets motsvarighet till Darth Vader och den Mörke Kejsaren med varsin banana split. 2 much. Kan dö nu.

Försökte föreviga detta ögonblick i historien men fick tyvärr bara med ett uppspelt ögonbryn och en nacke. 

/ Björn

Way Out West lanserar i samarbete med Weekday i år ytterligare en Stay Out West-scen. Scenen kommer att hålla öppet dagtid i Weekdays butik på Kungsgatan. 

Klara artister är El Perro Del Mar, Mack Beats, Stay Positive och Yast. Läs Amat Levins intervju med Mack Beats från Nöjesguidens sommarnummer här.