Nä men jag satt här och kliade mig i håret och åt chips på samma gång och strödde kalorismulor i håret och kom på att jag borde ha en frågestund. Det är ju sånt man har när man bloggar. Ni får fråga mig vad ni vill! Det är ju för er jag finns *blink blink* *går ner i spagat* *slänger med håret*. Alltså, förutsatt att det är någon som vill ställa en fråga över huvud taget. Förr vågade jag aldrig ha frågestund för jag var skiträdd över att ingen skulle ställa några frågor och att jag själv skulle få skriva kommentarer och prata med mig själv och låtsas att någon brydde sig.

Utkast till frågorna jag tänkte ställa till mig själv var typ ”Åh Frans varför luktar du så mycket svett ibland?” ”Åh Frans varför lärde du dig att knyta skorna när du var 13?” ”Åh Frans vad är det med din hud som gör att alla myggor älskar dig?”. Ja ni fattar. Man gör ju vad man är tvungen att göra. Ställ frågor nu. Vad som helst. Jag lovar att svara i helgen. 

Jag känner mig aldrig så manlig som när någon frågar mig vilket ”bloggverktyg” jag använder. Typ ”wordpress” eller något sånt där som jag inte vet vad det är. Det låter så maskulint och helt snickaraktigt. Man vill ba ”jodå idag, snickrade jag ihop ett inlägg med hammare och massa spik direkt på tangentbordet så nu är det tyvärr helt mosat men det blev ett riktigt bra inlägg”. Ni fattar. Kanske dags att köpa en riktigt stor kombinerad laptopväska och verktygslåda så att man kan välja och vraka mellan alla skruvmejslar och borrar och skriva riktigt bra inlägg. WordPress bloggverktyg är det närmaste jag kommer att komma en hammare i hela mitt liv. 

Vet inte hur ni har det men jag blir tvingad att testa äckliga saker hela dagarna. Det är Fear Factor jämt. Typ som igår. Jag har inte druckit mjölk sen jag var typ fem men nu har jag flyttat hemifrån och igår blev jag tvingad av min rumskompis. Slutade med att jag satt i ett hörn längst in i köket och vaggade fram och tillbaka och bara ”buhuuuu vill inteeee” och så smakade jag typ en liten sipp men det kändes som en shot av kolsyrad vodka fast värre. Spottade ut den och drack fem liter vatten helt desperat för att inte känna den där förföriska lukten av mjölk runtom i munnen som om att man var någon nymjölkad kossa. Jag klarar inte av det. Och jag har förmodligen inte något skelett kvar eftersom jag inte får någon kalk i mig sen jag typ slutade att bli ammad, så ah, trist. Det är smällar man får ta. Tänker mig att man kör in min kropp i en röntgenmaskin och inte hittar några ben över huvud taget och typ bara ser skrumpnade ostbågar som blivit komposterade i lungorna och typ frodas inuti mig. 

Klarar inte av att dricka äckliga saker. När jag ska ”shota” (japp äckligt)  så slutar det med att jag typ smuttar på shoten i en halvtimme och ba ”FAN VAD GALET HÖRNI” och tycker att jag är duktig som fan när jag till sist fått i mig alltihop efter typ en timme.  Sitter där i baren och väntar på att bartendern ska räcka fram ett diplom som någon tönt. 

Alltså ni vet när man går runt på stan och ser att någon har lika kläder som en själv… Man vill typ bara gå fram och ge dem en kram och ställa massa frågor. Jag bara ”åååååh vi har samma väska visst smeker den axlarna skönt när den hänger sådär, tänk om våra väskor är gjorda av samma kossa och det här blir som världens mest emotionella återförening typ, MAN VILL JU TYP GRÅTA ÖVER HUR FINT DET ÄR, VAR ÄR TV4 SÅ DE KAN SPELA IN ETT PROGRAM????”. Och så blir allting gripande  

Den där scenen spelas typ upp i mitt huvud så fort jag ser någon som har samma plagg som mig och det blir rätt jobbigt i längden när jag typ hittar potentiella själsfränder hela dagarna och vill gifta mig med folk med samma klädsmak som jag. Det är typ världens bästa raggningsgrej också. Man kan typ ”mmmmm får jag känna innanför din tröja och känna om den är lika skön som min?”. Fast då är det nog mer sannolikt att man får en örfil så det kanske inte är en så bra plan ändå. Ska nog inte prova. 

Det jobbiga är ju typ när någon gammal gubbe har samma kläder som en själv och man bara har lust att typ ”AMEN KAN DU SLUTA FÖRSTÖRA FÖR MIG?????”.  Det kommer sluta med att jag får sy mina kläder själv så att jag slipper oroa mig för att se någon annan med samma grejer. Köpa massa tyg och sy ihop allting till en enda stor klump och låta den omsluta kroppen. Det får bli så. 

Alltså jag läste att man kan lägga till på Facebook nu när man typ donerar ett organ (för det gör man ju verkligen skitofta) och klassa det som ett ”life event” och typ anordna en liten fest på tidslinjen och tigga massa gillningar. Det känns verkligen asjobbigt om jag ska behöva donera ett jävla organ för att bli populär. Förr räckte det ju typ med att bli ihop med någon men nu vet jag inte längre. Kommer sluta med att jag har donerat hela min kropp och bara har kvar mina fingrar så att jag kan statusuppdatera. 

Jag kom på att man kan lägga till massa andra grejer som ”life events” också. Typ som förra året när jag lagade mat själv för första gången och typ nästa vecka när jag ska tvätta själv för första gången (sitter här och har en final countdown för mig själv och svettas). Eller typ häromdagen när jag dammsög. Eller när jag bytte lakan för första gången. Eller när jag åt en mango för första gången. Eller när jag såg Sean Banan på tunnelbanan. Hela mitt liv är typ ett life event. Önskar att jag hade haft Facebook innan jag föddes. Det hade varit så sjukt skönt att ba ”VANN KAPPLÖPNINGEN MELLAN ALLA ANDRA SPERMIER!! JAG BLEV FÖRST!!!! OM NIO MÅNADER KRYSTAS JAG UT!!!” och bara vänta på att gillningarna ska trilla in. Det hade varit något att fira på riktigt men synd att man inte ens hade en kropp då.