Sitter här med min takeawayhamburgare och sjunger ”I’d drove all niiiiiiight to geeeet to yooooouuuu” som Celine Dion och tänker att det är så fruktansvärt sant. Hur jag bara skulle kasta mig in i bilen och ta på mig en vuxenblöja och sträckköra hela natten till närmaste Max-restaurang om jag var riktigt RIKTIGT hungrig och var sugen på det. Tänker mig en riktigt maffig roadtrip där man inte ens får stanna och gå på toa för att hålla sig till tidsplanen. Typ coast to coast i USA och bara köra med gasen i botten och ett friscomål framför ögonen som en avlägsen hägring man eventuellt kommer att nå.  

Drack öl tidigare ikväll. Trots att jag inte gillar det. Alltså jag klarar inte av det. Jag blir lullig efter en sån och det är inte bara inbillning. Fick typ hålla mig i trappräcket när jag skulle ner i tunnelbanan sen för att jag inte skulle ramla och slå ut några tänder och få en charmig glugg och typ bara ”Hej jag kommer från mellanstadiet och har en bristfällig tandsituation”. Det känns helt hopplöst fan. Okej om man dricker typ fem öl och låter gommen ta ett skumbad i bubblande alkohol, men det är inte okej att typ ”må dåligt” efter en stor stark liksom. Men det kanske är en bra grej. Jag vill typ bara somna så fort jag druckit något så jag ska gå och lägga mig nu. Få lite skönhetssömn och hoppas på att någon ska möblera om i mitt ansikte under natten så att jag kan vakna upp lite snyggare än vad jag var när jag somnade. Vi får väl se. 

Alltså jag har haft samma örngott sen jag föddes typ. Och jag har sån sjuk separationsångest att jag typ inte kan släppa det och kommer att ha det resten av livet. Om man har dreglat på samma tygstycke i 18 år så är det svårt att gå vidare med livet, så jag fortsätter att mysa med det varje natt.  

Mmmm nu så har jag svarat på frågorna ni ställde och såhär blev det! Känns som i Jeopardy när programledaren bara ”ja och det är jag som har svaren och ni som ställer frågorna” och jag aldrig förstod vad han menade. 

Varför började du blogga? 

Ja det undrar jag också. HAHA. Jag var 13 år och ville hitta någonting som jag var bra på eftersom jag sög på sport och instrument och såna grejer. Då började jag skriva och fick något att identifiera mig med. Alla andra hade ju typ sina sporter och fritidsaktiviteter och jag bara satt och skrev, och sen har jag inte kunnat sluta eftersom det har blivit en så viktig del av mitt liv. 

Hur kan du skriva så roligt? Och var du får alla idéer ifrån? 

Alltså jag har bloggat sen jag var 13 år. Det är det rätt många som har gjort, men man blir tyvärr helt förstörd i hjärnan av det och försöker hitta saker att skriva om överallt. Minsta lilla grej. Jag kan sitta och vänta på tunnelbanan och glo på reklamerna mittemot eller på människorna som sitter bredvid och komma på någonting att skriva om dem. Eller laga mat och typ tänka att det är som att köttbullarna bastar. Om det är speciellt roligt vet jag inte, men jag har alldeles för många tankar för att kunna hålla dem för mig själv. 

Finns din gamla blogg kvar? 

Ja. Eller jag har haft rätt många bloggar. Började på Metrobloggen och hade typ 100 besök i månaden utan att någon brydde sig. Sen mejlade jag Katrin Zytomierska (av alla människor) och hon gillade mig och lät mig börja blogga på en av hennes hemsidor där hon typ lottade ut goodiebags (sjukt, jag vet, men då var det kul). Sen var den sajten tvungen att lägga ner och då mejlade jag Nöjesguiden och fick börja blogga här när jag var 16. Dog. Efter det så hann jag med en snabb vända på Nyheter24 också innan jag fastnade för Twitter och tog en bloggpaus på typ ett år tills nu. Men min gamla nöjesguidenblogg finns iallafall kvar på http://nojesguiden.se/blogs/frans-strandberg. 

Åh Frans varför luktar du så mycket svett ibland?” ”Åh Frans varför lärde du dig att knyta skorna när du var 13?” ”Åh Frans vad är det med din hud som gör att alla myggor älskar dig?;)

ALLTSÅ…. Det där var ju bara något jag skrev medan jag hade fullt upp att övervaka kokande snabbmakaroner och var stressad. Men det där med skoknytandet är faktiskt sant och det var så fruktansvärt pinsamt. Jag hade på fullt allvar kardborrskor ända tills jag var typ 15 bara för att jag var så dålig på att knyta skor. Alltså jag var ju tvungen att träna som fan på knytandet till skolidrotten för att kunna vara med över huvud taget (alla tjejer ba ”nej jag har mens så jag kan inte vara med”, jag bara ”nej jag kan inte knyta skorna tyvärr”) och till sist så kunde jag ju, men det var jättesvårt just då och jag vet inte varför. Man läser ju typ jämt om sånadär människor som typ är asbra på matte och ekvationer men inte kan knyta sina egna skor, men jag är inte alls så. Jag tror bara jag var ovanligt trög när jag var 12. 

Vad är du rädd för?

Rätt mycket. Min största rädsla är typ att inte kunna försörja mig själv när jag blir äldre och typ bli uteliggare. Jag vet inte varför jag har så mycket ångest över det men jag har bara typ panik över att jag inte går på gymnasiet längre och måste börja bestämma över mitt eget liv och sköta allting själv. Jag kommer vänja mig med det ju mer tiden går men just nu känns det lite småjobbigt. Annars så har jag inte så mycket fobier, men tycker att djur och sånt är läskigt och är rädd för att kossor ska kittla mig i nacken.

Vad fan gör man med det där exet som det känns som man aldrig kommer komma över, men som fortfarande vill va kooompis? Vi har ju skitkul tillsammans, men samtidigt när jag antagligen bara mitt hopp att det en dag kommer bli vi igen. Jag behöver råd som inte bara är ”cut him out”, för jag VILL ju ha honom i mitt liv. Var min Advice Auntie nu? 

ÅH. Såhär är det. Jag förstår dig verkligen, men om ni ska kunna fortsätta att vara vänner utan att du ska dö inombords så måste du sluta försköna honom och se honom ur det där gulliga, nykära perspektivet du förmodligen ser honom i just nu. Tänk på alla hans dåliga sidor och allting du stör dig på hos honom. Jag vet det kan vara svårt att hitta men om du känner honom tillräckligt väl så vet du säkert några egenskaper hos honom du helst skulle vilja byta bort. Fokusera sedan på dem och tänk på att han inte är så perfekt som du kanske trodde först. Jämför den bästa versionen av dig själv med den sämsta av honom. Då kommer du att kunna komma över honom och förhoppningsvis fortsätta att vara vänner.

Vilka bloggar följer DU? Tipza!

Det här får man ju typ inte säga, men jag följer typ inga andras bloggar. Inte aktivt iallafall. Jag orkar inte med folk. Och jag kommenterar aldrig några andras bloggar heller och typ hoppas att de ska gå in på min. Jag tycker det är så falskt att göra så. Man ser typ hur folk kommenterar ”Åh fin tröja du har, har du en trevlig kväll?” trots att de egentligen inte bryr sig ett skit och bara vill att personen ska gå in på deras blogg och kommentera något där också. Jag orkar inte hålla på med såna spel. 

Jag undrar vad du jobbar med (inte vart, utan VAD!) och vad du tänkt bli/göra när du blir gammal och förståndig? 

Just nu så jobbar jag på en biståndsorganisation som gatuvärvare. Det går ut på att jag står på stan i Stockholm och informerar om biståndsfrågor och försöker få folk att bli månadsgivare. Det är en fantastisk erfarenhet och jag har lärt mig jättemycket, men det kanske inte är något jag vill jobba med resten av livet. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir äldre. Jag extrajobbar på en eventbyrå några timmar i månaden och tycker att det är jättekul, men det är en väldigt mättad marknad och väldigt många människor som vill jobba med det, så jag vet inte om det är så smart att satsa på det. Just nu så vill jag bara jobba ett eller två år och förhoppningsvis komma på vad jag vill plugga till under tiden. Det enda jag vet är att jag INTE vill jobba med är att skriva. Jag vill inte skriva för att kunna köpa mat och betala min hyra. Det skulle döda all lust och inte alls bli speciellt bra, så jag vill helst behålla det som ett fritidsintresse och jobba med något där man tjänar mer pengar istället.

Beskriv din drömpartner!!!!

Skulle kunna skriva en bok om det, men jag vill egentligen inte säga något eftersom man aldrig vet med vem man hamnar med till sist. Men vad jag vet helt säkert är att jag gillar lugna, jordnära killar som typ vill sitta och spela sällskapsspel med mig på helgerna istället för att typ gå ut och festa. Och humor är skitviktigt såklart. Det skulle inte fungera annars. Men jag är inte så kräsen egentligen, vill mest bara hitta någon som tar mig som jag är och som jag kan vara mig själv med. 

Har du börjat dricka (åtminstone lite i form av snapssippande) alkohol och hur kom sig detta? Hängde ihop med stockholmsflytt och ständiga bloggevents eller? :)

Jag dricker om jag blir bjuden. Det här är lite töntigt men det är så sjukt dyrt med alkohol och jag tycker det är slöseri på pengar att gå ut och dricka. Jag skulle aldrig lägga en hundring på en shot liksom. Jag går ut rätt sällan och gillar typ inte att festa över huvud taget egentligen. Det kommer säkert förändras med tiden, men just nu gillar jag mer att typ begrava mitt ansikte i chipspåsar istället. Sen så tycker jag inte att det är speciellt gott med öl och vin och sånt heller. Jag dricker faktiskt hellre läsk. Jag ser absolut inte ner på folk som dricker alkohol, tvärtom, men jag själv har inte fattat grejen med det än och det skulle bara vara tragiskt om jag drack bara för att alla andra gjorde det. 

Hur lärde du känna Cimon? Var det via twitter, event etc.?

Han började läsa min blogg för typ ett och ett halvt år sen och gillade den. Sen så började vi följa varandra på Twitter och började ses på event då och då, och nu har vi gemensamma vänner så det känns rätt naturligt. 

Tjänar du pengar på din blogg?

Nä. Om jag hade velat tjäna pengar så hade jag inte börjat blogga för det finns ändå inga pengar i den här branschen sålänge man inte är Blondinbella typ. Det är så mycket falsk marknadsföring när diverse bloggportaler gör reklam och säger att man tjänar pengar när man bloggar hos dem när man får kanske några ören per sidvisning och får ut typ en hundring i månaden. Det är ju ingenting! Knappast något man försörjer sig på iallafall. 

Vad kommer du att att sysselsätta dig med i Stockholm?

Just nu jobbar jag ju på en biståndsorganisation men det är bara över sommaren, och till hösten vet jag inget säkert än. Jag har sökt några språkkurser (italienska, franska, DÖR) på universitetet iallafall och hoppas kunna hitta något extrajobb och dra in lite extra cash att köpa lösgodis för. Jag vill inte hoppa på någon utbildning om det inte känns rätt till 100%, så jag ska bara jobba ett tag nu och känna efter vad det är jag vill göra. 

Har du några planer, på lång/kort sikt?

Jag måste ju plugga vidare någon gång. Så är det bara. Men just nu vet jag inte så mycket och vill bara jobba och spara ihop pengar och försöka ha så kul som möjligt under tiden, typ. Jag flyttade från Gävle till Stockholm för typ en månad sen och allt känns fortfarande väldigt nytt, och jag skulle tro att jag blir kvar här i åtminstone ett år eller två. Jag älskar Sverige men skulle lätt kunna tänka mig att prova att bo i Spanien ett tag och öva på språket, men först och främst så vill jag se hur jag klarar mig i Stockholm. 

Kan du lista dina favoriter? (t.ex. maträtt, film, musik m.m)

SÅ HIMLA SVÅRT!!!! Men jag älskar köttfärs i alla dess former. Och ost. Jag gråter varje gång jag ser Mamma Mia. Den där scenen innan Sophie ska gifta sig och Donna hjälper henne att bli fin inför bröllopet och de sjunger ”Slipping through my fingers”. Bölar varje gång. Och japp, ni kanske har listat ut att jag älskar Abba också…  

Hur kom du på att du skulle kalla dig Transfrans?

Det var min mammas idé… Hon bara ”åååh vad roligt det skulle vara att förlänga dina ögonfransar och kalla dig för Transfrans”. Och då var jag typ 16. 

Vilket jobb vore drömmen?

Om jag fick drömma helt fritt så skulle jag vilja jobba med teve. Och helst framför kameran. Men det är bara en dröm och ingenting jag tänker jobba aktivt mot. 

Vilket djur skulle du vilja förvandlas till?

Kossa. Utan tvekan. Hästar måste ju typ jobba. Kossor kan bara stå där och beta och bli sensuellt mjölkade i gryningen varje morgon och bara glida omkring i hagen sen och njuta av livet.  

Nämn tre saker som vi inte visste om dig.

Har typ ingen koll på vad ni vet och inte vet… Känns som om att jag berättat det mesta. Men jag har spelat fiol och fotboll (var på typ två träningar, wow) och har aldrig ätit ägg. Men jag tycker det är SÅ tråkigt med sån typ meningslös fakta. Liksom vem bryr sig om jag har ätit ägg eller inte? 

HUR FUNGERAR DIN HJÄRNA????? Du verkar ha skitkul jämt! Om inte annat är du ju roligast i världen <3

Hehehe. Hehe. Heh. Ja asså… Mitt liv är helt vanligt. Jag tror inte jag har det roligare än någon annan. Snarare tvärtom. Det är typ jag och min hjärna mot världen och jag sitter hemma och typ tänker ut ordvitsar jag aldrig kommer kunna dra när någon annan hör. Och så diskar jag och dammsuger och jobbar och blablabla. Verkligen inget speciellt. 

Skulle du ställa upp i Big Brother om du fick förfrågan?

Skulle hellre dö. Kan typ inte se hur det skulle gynna mig alls. 

Vilken är din favorittwittrare? 

Jag har en asrolig rumskompis. Faktiskt. Igår hade vi parfymprovning och bara ”ÅH”, ”MMM” ”OOOH” ”AAAAH”. Det kanske lät lite konstigt om man inte visste vad vi höll på med. Men vi är bästa vänner iallafall så gå in på  www.twitter.com/pattarna och följ honom. 

– Vilken är den bästa chipssorten? 

Jag älskar Cheese and Onion. Från Lays. Men ingen annan gör det så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag älskar alla chipssorter förutom vinäger, men det beror på vilket tillfälle det är. Lättsaltade chips känns ju typ som flingor och grillchips kan man ju typ skära sig med. Det beror på. 

Är fortfarande SÅ arg på Instagram efter att hen gjorde mig så besviken tidigare idag och inte ville finnas i mitt liv. För er som inte fattar något av vad jag menar (och därmed har ett liv, GRATTIS) så kan jag meddela att appen låg nere typ hela dagen idag. Folk har redan skämtat om det tillräckligt och jag ska inte fortsätta *egofotar mig själv i min ensamhet*.

Vill bara att Instagram ska veta att jag vägrar att publicera mina solnedgångsbilder där ett tag framöver. Så nu gör jag det här istället. HAH. Dock att himlen såg ut som helvetet ikväll men det är ju ingenting jag kan göra något åt. Det är så töntigt egentligen med solnedgångar men jag kommer alltid att vara helt kär i dem. Jag vill bara sätta mig ner på trottoaren och posera som Dalai Lama i yogaställning och glo på dem tills jag somnar. Och lyssnar på typ Enrique Iglesias.

En gång hade jag en spotifylista som hette ”solnedgång”. Eller ja, alltså ”en gång”, DEN FINNS FORTFARANDE KVAR. Och är fylld med låtar man kan lyssna på när man sitter där och kisar och glor på atmosfären. Heh. Hehe. Heh. Skön kille. 

Jag gillar inte sport så mycket men nyss så sprang jag genom hela trapphuset enbart iklädd kalsonger. Bara för att jag var tvungen att gå och slänga soporna och inte riktigt var kapabel till att klä på mig något först. Sprang omkring i korridorerna som om jag flytt från ett galet spralligt pyjamasparty och nynnade på ”Girls just wanna have fun”. Det enda som förstörde min härliga look var att jag bar omkring på en Lidl-påse med surnad mjölk och stelnade brödkanter. Var livrädd att någon granne skulle komma och ba ”jaha ja godmorgon på dig också” och få se hur mitt bekymmerslösa kroppsfett skulle frysa till is av förödmjukelsen och bara vakna till liv igen om någon sophämtare skulle komma och kyssa mig med en smutsig läpp. Skräcken. Då hade jag slängt ner mig själv i sopnedkastet och blivit förd till någon komfortabel soptipp och kalla det för min sommarsemester. 

Nä men jag kom nyss hem efter en afterwork. Första i hela mitt liv. Var så nervös innan och trodde typ att jag skulle behöva ha shotrace i någon arbetskompis navel och gurgla runt bland allt kroppshår utan att få OB och övertidsersättning för det? I och för sig så slutade allt med att vi skaffade blinddejter till varandra för att bringa lite mer awkwardness till livet, så ah jag vet inte. Det ingår ju inte i arbetsuppgifterna direkt. 

Men alltså jag dog av vuxen att typ sitta på bar och hänga… Så fort jag sätter mig i en bar så vill jag typ vråla ”ALLTSÅ HUR MYCKET HOW I MET YOUR MOTHER ÄR INTE DET HÄR???? ERKÄNN????”. Alla i teveserier sitter ju ändå typ bara i barer och dricker hela tiden och bryr sig inte om att bidra till bruttonationalprodukten och landets välstånd. Helt ineffektiva. Man blir ju nästan provocerad. Sen så skålar de och allt är bra och någon går på dejt och får ett nytt jobb utan att någonsin lämna baren. Önskar att livet var lite mer så. 

Ett mysterium man aldrig någonsin kommer att få veta är ju vilken mobiltäckning det är i baren i How I Met Your Mother. Skitviktiga frågor som aldrig kommer att få något svar. Jag skulle tro på typ fyra pluppar edgetäckning. Knappast 3G. Så får de typ sitta där i all evighet och dricka öl i den takt som youtubeklipp brukar buffra. 

Men jag älskade afterwork. Faktiskt. Minns när jag gick på gymnasiet (wow, tre veckor sen, HAHAHAHAHAHAHA) och man tänkte att det skulle vara skönt att uppleva afterwork är man är typ 30, men så hann det bara gå några veckor innan det hände… Nu kan jag lika gärna börja pensionsspara och klippa någon krullig tantfrisyr och välja ut en kista att begravas i.