En timma innan Little Dragon intog scenen var Storan knökat och snart ringlade sig kön ända ut till Avenyn. Jonas Schwartz och Kenny Andresen höll igång publiken från DJbåset med sina blonda kalufser och välkammade skivor. Sedan kom de ödmjukt kaxiga Little Dragon upp på scenen, ett Göteborgsband utöver det vanliga. Tack för att ni fick Göteborg att verka mer New York än Svergies näst största stad. 

Helt klart värt att lämna Prince för Little Dragon. Snubben tar sig själv på lite för stort allvar och verkade helt klart vilja ligga med sig själv direkt efter konserten.

/Cajsa Vingros Carlson

Ja, alltså, Janelle Monáe – jag vet inte riktigt vad hon höll på med. Hon har ju exakt alla verktyg för att vara helt fantastisk. Jag har själv gett henne kredd tidigare för att vara en grym entertainer, men då har jag visserligen bara sett henne på små scener. Det kändes som att hon inte riktigt kunde fylla ut Azaleascenen eftersom hennes publikkontakt var icke-befintlig. Hon sa knappt hej, spelade en ballad två låtar in trots att hon inte fått med sig publiken och demonstrerade en låtarsenal som utgjordes av funkmonster utan refränger. Det gigantiska bandet öste på från första stund och konserten hade mått bra av att låtarna byggdes upp och skalades av. Och alltid lika jobbigt när den låt som publiken går igång mest på är en Jackson 5-cover. Nej, Janelle Monáe känns lite för ytlig – håret (inklusive gitarristens) är perfekt, kostymerna välsydda och färgerna stränga i vitt och svart. Men förutom hennes två hits, Cold War och Tight Rope, saknas låtarna.

//Amat

Det var en ren jävla ynnest att under ett par timmar få bevittna Prince göra sweet, sweet love med det här fenomenet vi kallar musik. Bortsett från att jag saknade Uptown leverade han på ett minst sagt förstaklassigt vis.

Mest av allt blev jag dock nyfiken på kvinnan som Prince gjorde den utsökta covern på Nikka Costas Push & Pull med, någon som vet vad hon heter?

Min kväll avslutades med en tävling i gång på backstageområdet där mina framgångar var så givna att skivbolagssnubbe som här förblir anonym var tvungen att trampa hälsenan av mig för att kunna gå om. Jag kommer således att halta runt hela dagen mellan baconbuffé och den där fantastiska panerade osten hos Gyllene Prag i väntan på Kanye och Wiz ikväll. (Som inte bara har beröringspunkter i att de är buksvågrar och spelar på WOW samma kväll utan kanske viktigast av allt: De hade båda två varit ypperliga poänggivare om man bara fick lägga namn i Wordfeud!)

/Maja Bredberg

Kommer att däcka om ett par sekunder så ni får nöja er med en kort summering av Way Out Wests första dag så länge.

Största besvikelse: Janelle Monáe.
Ödmjukast: Santigold.
Bäst bakgrundsdansare: Santigold.
Allmänt bäst: Prince. Så klart.
Mest överanvändning av lite för hårda och för repititiva beats: Robyn.
Fullast backstage: Nja. Så kul ska vi inte ha det.

//Amat

Singback 2.0, men vad gör det med sådana låtar?
/Pelle