Drake.

Alla som i helgen vallfärdar till Roskilde med Drake allra högst upp på önskelistan kommer att bli besvikna – spelningen är inställd. Kommer Roskilde att kunna hitta en värdig ersättare bara dagar innan spelningen?

Det är dock inte bara publiken på Roskilde som påverkas av hans plötsliga sjukdom. Även festivalen Wireless i England där han skulle framträtt kvällen innan stod plötslig utan headline. Nu har Kanye West hoppat in på Wireless, frågan är vilken artist som kan ersätta på Roskilde?

Drake lät hälsa till sina fans: ”To my beloved fans, it truly breaks my heart that I won’t be able to perform as planned at Wireless and Roskilde this weekend. I got sick a few days ago and although I am on my way to bouncing back, my doctors have made it clear that I am not physically fit to fly or deliver the performance my fans expect and deserve from me. I will be focused on resting for a quick recovery. I have the best fans in the world and I can’t wait to come back to make more incredible memories together.”

Vill du läsa mer om Roskilde? Kika här!

Ett blekt Bråvalla under sista dagen.

De mörka molnen har inte lämnat Bråvalla när lördagen tar sin början. Campingen liknar ett slagfält fyllt av förlorade själar. Var gårdagen festivalens sista dag? En kan nästan misstänka det då besökarna verkar mer än uppgivna inför faktumet att den svenska sommaren inte kommer återvända innan festivalen når sin ände. Mer än någonsin skulle de behöva den helande kraften i solens strålar, men regnet är i luften och nu kan de endast be för att blixtrar inte kommer vända upp och ner på allt igen.

Jag själv är också tämligen sliten efter en lång gårdag och de kalla vindarna, när jag vandrar över festivalområdet, verkar vilja ta mig långt därifrån. Men efter att ha lyckats ta mig från Sensation-scenen vid norra delen av området till tältet Pacific verkar jag ha hittat hem. De kalla vindarna avtar och tillsammans med min vän Martin tar vi oss långt fram för att finna några andra av våra kamrater – samt omringa oss av den mänskliga värmen. På scenen ska Robert Hurula Pettersson ta plats med band för att återingiva lite hopp till frusna åskådare.

Hurula med band – kanske festivalens snyggaste?

Hurula har en bakgrund inom punken som sångaren i Umeå-bandet Masshysteri, och visst lever punken än när han står på egna ben. Men denna dansvänliga punkrock i indiekostym låter inte publiken vila. Debutalbumet Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för tjöt med refränger om revolt och brustna hjärtan. Ett ungdomligt rockepos som gör sig perfekt på en scen och fyller bröstkorgar med värme medan fötterna dömnar. Även fast Hurula kanske inte längre är Satans barn så tycks han besitta demoniska krafter när de tappra fansen längst fram fångas av hans textrader. ”Allt ska försvinna/inatt ska vi brinna” sjunger han och med den glöden ges den gråa festivalen den nytändning som krävs.

Punken skall leva vidare under dagen, antingen från åldrade legendarer likt Bad Religion eller The Offspring (okej, det kanske finns några undantag där). Men de har knappast samma energi som Hurula med band eller den attityd kvällens headliner besitter: Kanye West.

Egot rapparen från Chicago besitter är minst sagt storslaget, det krävs ändå en hel del för att kunna titulera sig själv ”the number one rockstar in the world” (något han hinner göra nästan direkt). Är han just världens största rockstjärna? Kanske inte. Men kan han ställa till med en sjuhelvetes show? Definitivt. Yeezus vänder upp och ner på Bråvalla utan den massvisa scendekor eller gäster likt Jesus som han erbjöd under sin senaste USA-turné. Här har vi istället en minimalistisk tillställning med en gigantisk rektangel – tillika projektor – som dess mittdel, en dj samt Kanye själv. Det är en kavalkad av hits han har att dra av, från debuten College Dropouts soulsamplande låtar till senaste albumets dystopiska inferno av synthar. Här är han en frälsare av rang och församlingen älskar sin profet, speciellt när han har något att klaga över – här bland annat media – med sina rants. Även fast den besitter ett underhållningsvärde i sig måste jag vände ryggen till under Kanyes långa monolog, det finns nämligen en artist kvar att se. 

Att få till en bild under Earl var ett uppdrag dömt att misslyckas.

Vi återvänder till Pacific-tältet för festivalens allra sista uppträdande på den allra minsta scenen.  Från Los Angeles har den unga rapparen Earl Sweatshirt tagit sig. Odd Future kollektivets utan tvekan mest begåvad rappare har samlat en skara av hängivna fans – där fiskehattar verkar vara ett återkommande stilgrep. Jubel uppstår redan när de kan skymta dj:n Taco – även en del av kollektivets tv-serie Loiter Squad – som startar det hela med ett set av basfyllda traplåtar. När musik från namn likt Young Thug ljuder från högtalarna blir det allt svårare att stå still. Det är svettigt och smått våldsamt när publikhavet blir till en storm av vågor.

Sedan kan huvudpersonen själv inta scenen och kaos bryter ut. Han har kanske inte närvaron eller lika mycket kärlek för anarki som sin vän Tyler, the Creator men Earl kan ändå ställa till med ett storslaget uppträdande. Rap anklagas ofta för att vara en rätt trist genre när det kommer till livespelningar. Men det är en myt som tillhör den äldre generationen. 20-åringen på scen vill inget annat än att någon ska lämna tältet med en blodig näsa, något han verkar nära på att uppnå med låtar likt Orange Juice och Earl. En misstanke är att kanske inte så många av fansen är några erfarna punkare, men doften av svett är så nära en punkspelning du kan komma i detta sammanhang. Här ses ett flertal halvdana moshpits och några fans försöker även surfa på det vildsinta havet. De faller dock platt, något Earl inte behöver känna igen sig i. Av de uppträdande jag fick ta del av gav han mig det svettigaste och mest adrenalinstinna av dem alla, en perfekt sorti för festivalen.

Efter en dag dominerad av mörker och regn ser samtliga på väg mot campingområdet inte längre så uppgivna ut. Festen verkade kanske ha fått sig ett tidigt slut under dagen men nu var den igång igen för fullt. Värmen fanns inte i vädret utan i musiken, och vem behöver solen när du har punken?                             

Pharrell fann även – lite oväntat – ett hem på campingen.

Festivalens bästa utstyrsel?

Angelica, Amanda och Victor med vänner hälsar från festivalen medan jag tackar för mig!

/S

Trädgården har som bekant ynglat av sig ännu en gång, denna gång gäller det Äppelvillan beläget i Nacka. Nu i fredags teamade de upp sig med musikkollektiven RMH och Baseline för en premiär-Villafest, med akter som Adam Tensta och Carli, Dante, jj och Silvana Imam. Vi var på plats, tillsammans med JC, för att fånga kvällen och prata med de sommarsugna besökarna om deras festivalminnen.

Foto: Nelle Swan

Adam Tensta

Berätta om ditt bästa festivalminne!
– Shit, det är många. Jag har inte varit på någon festival utan att ha spelat. Jag tror det är en var man är ifrån i stan-grej, jag känner ingen som har åkt på festival. Men det var en speciell dag på Arvikafestivalen 2008, jag spelade ganska mitt på dagen, bra väder, bra stämning, det kändes som att allt var i slow motion…

Den härligaste känslan!
– Ja, det var overkligt. Jag spelade, jävligt fet spelning. Jag minns att jag gick runt på området och att det kändes som att jag såg allting för sista gången.

Saknar du någon typ av festival i Sverige?
– Jag saknar Arvikafestivalen, faktiskt. Den hade så specifika bokningar, det var så nischat, det var fett. Men jag ska faktiskt på Bråvalla imorgon, som gäst för första gången! Jag ska se Ison & Fille och Kanye West.

Linda och Nelly

Berätta om ert bästa festivalminne!
Nelly: – Uppsala reggaefestival var väldigt bra. 2011. Det var så synd att de flyttade det och sedan lade ner det.
Linda: – Eller på Öland Roots. Det är så skönt där, för artisterna blir en del av folket, det blir ingen barriär där. De var med och festade med alla på stranden, så himla härligt. Vi efterfestade med Christopher Martin och Assassin och de ville att vi skulle följa med till hotellet… Men vi tackade nej!

Vilket är ert bästa festival-life hack?
Linda: – Öronproppar till tältet, när man ska sova. Och tonfisk på burk.
Nelly: – Jag brukar ha med mig makrill i tomatsås.

Emelie Henriksson

Du kan väl berätta om det här med att du just presenterade dig som ”bong queen”?
– Jag var på Hultsfred 2012. Där fanns det en bong – en lång slang från en ölburk, liksom, som man står hukad och dricker ur – som jag började dricka ur. Jag och min bästa tjejkompis Matilda.

Men varför gjorde ni det?
– Vi ville visa att vi var bäst. Och det var nice. De utsedde mig till bong queen för att jag var så bra på det.

Kan du berätta lite om vad det här bongandet ledde till?
– Det ledde till att jag blev väldigt full. Och till att jag inte behövde betala någon öl inne på festivalområdet. Du måste testa att bonga!

Är det ditt bästa festivalminne?
– Nej, det är när jag träffade min nuvarande kille. Jag hade precis fått tre gratis öl. Inte i bong, utan man fick en öl från baren om man plockade upp 50 plastglas på området, men jag hade bara plockat 25. Men bartendern tyckte att jag hade så snygg sminkning – fem eyelinerprickar under ögat – att jag fick tre öl ändå. Jag drack dem, sprang fram till The xx, där det stod en kille med jättefint yogahalsband. Vi började prata, dansa, och det var som att jag kände honom direkt. Sedan tog han min hand och släppte den inte förrän nästa morgon.

Silvana Imam

Berätta om ditt bästa festivalminne!
– Way Out West, när jag såg Prince och Kanye. Jag var inte särskilt packad, jag bara såg dem och var aslycklig. Jag har inte spytt eller haft sjukant eller något på festival.

Du ska till Bråvalla nu. Vad ska du se?
– Kanye.

Ida Klamborn

Vad vill du aldrig se för gimmick, motsvarande Coachellas ”native American”-stil, på festival igen?
– En gång såg jag en man som var helt naken, fast han hade jeansshorts som han hade klippt av baktill så att det blev jeansstring, sådana som Beyoncé har nu. Det var nog sju år sen, han var ganska tidig med det modet. Men det vill jag aldrig se igen. På just honom.

Är du en festivalperson?
– När jag var yngre var jag det. Jag var rätt mycket på Roskilde, jag plankade in en gång.

Berätta hur du gick till väga!
– Jag klättrade över staketet! Och när jag väl var inne träffade jag två människor som hade ett extra band, för att deras faster jobbade på backstageområdet. De tyckte att jag var så trevlig, så jag fick det, då kunde jag röra mig fritt. De fick en burk sill också.

Du hade med dig en burk sill in? Hade du över från midsommar?
– Jag var så stressad när jag skulle dit, så jag tog vad som fanns i kylskåpet! Det var väldigt intensiva dagar. Jag sov inte. Det var 2006.

Andra dagen på Bråvalla kunde ha slutat i tragedi efter att blixten slog ner på campingen vid 14-tiden. Sex personer fördes till sjukhus med skador men arrangörerna kunde senare rapportera att läget bedömdes som stabilt för samtliga. En oerhörd lättnad för många vars tankar var med de drabbade. Festen fortsatte och de mörka molnen i himlen lättade senare upp för att göra plats för solen. Då var fredagen officiellt igång.

Ni har säkerligen hört talas om regndanser. Den ceremoniella dansen är ett litet knep indianer i Nordamerika har använt sig av för att skydda skörden under sommarens långa dagar. Här i Bråvalla vill besökarna dock hålla sig så långt borta från skyfall, därför tog några sig an uppdraget att locka fram solen med en egen ritual. Uppe på ett husvagnstak vid campingen dansade ett gäng tjejer och killar till ljudet av housemusiken från Sensation-scenen. Hur mycket magi som var inblandad vet jag inte men deras flörtande med solens gud gav resultat och efter ett tag sköljde den värmen över dessa genomblöta människor – huruvida det mestadels var svett eller regn som täckte deras kläder vet jag inte.

Diverse utstyrslar verkar vara mer populära än någonsin inne på campingområdet. Vad ska man säga om denna man utklädd till en av Bananerna i Pyjamas? Cirklen är kanske sluten för alla de människor som växte upp med Lattjo Lajban nu – med en alkoholhaltig dryck i ena handen och mobil i andra – kan skoja och stå på med denna banan. För tro mig, många ville ta selfies med B1 – eller B2, vem av dem han skulle föreställa fick jag aldrig något svar på.

Med risk för att låta som en klyschig musikskribent men behöver jag säga något mer? Festivalens snyggaste tröja? Jag vågar påstå det. Samtidigt idoliserade jag delfinen Flipper som ung, det kan spela in.

Jag har talat om den nya trenden tidigare och här har ni – ett tämligen smått – bevis. Tårtatueringen verkar ha gått och blivit mainstream sen Jeremy Meeks mugshot spreds över internet, något dessa herrar har plockat upp. Ni kan se tåren under ögat på Fredde till vänster men huruvida han har blivit mer babe än tidigare håller vi osagt. Låt oss bara hoppas att han inte går helt in i rollen som Meeks och blir en fängelsebabe vid festivalens ände. 

Dagens bästa konsert? Den levererade nog Chicago-rapparen Chance The Rapper med ett fantastiskt set inne i Pacific-tälet, en av festivalens minsta scener. Det var en energisk Chance på scenen som var helt förälskad i sin publik. ”I love this crowd … Yeah this is a goddamn show” uttryckte rapparen till publikens jubel. För jublades gjordes det ofta, mellan nästan varje låt släcktes scenen ner vilket resulterade i applåder och rop. Fansen orkade helt enkelt inte vara borta från sin älskade idol och tillsammans med trummor, synth samt en saxofon ställde han till med en äkta fest.

Kanske säger han det ofta men det kändes ändå äkta när orden ”best concert I’ve been to” lämnade Chances mun, speciellt när han började tala om hur fascinerande det var att alla kände igen honom. Det var ändå inte längesen han slog igenom, något som inte syntes. Det råder ingen tvekan om att Mando Diao – i ny synthkostym – vid den stora scenen på andra sidan festivalområdet stod i skuggan av denna fantastiska underhållare.

Dagens tips! Håll utkik efter gänget klädda i kläder dränkta med pizzabitar. De ställde till med en ordentlig fest under natten inne på campingen och den lär fortsätta idag. Festivalernas renässansman Frej Larsson från Maskinen, Far & Son osv. hänger även med dem och vem vet vad han kan ställa till med? För om det är något han känner till så är det festivaler, beviset finner ni här.

Det är svårt att förklara exakt hur såld jag blev på denna tygväska men herregud om den inte är fantastisk. Ägaren Hanna är – precis som jag – ett fan av den gamla 80-talsrullen The Goonies och med hjälp av Chunk tog hon sig fram genom festivalområdet. Vi var dock båda skeptiska till den potentiella uppföljaren som har diskuterats nyligen, men det återstår att se. Här på Bråvalla går det inte att ta ut något i förskott bland regnet och solen.

/S

Den är måhända inte efterlängtad men nu är den kommen – Bråvallas sista dag. Bland sol och regn har musiken flödat de senaste dagarna och festen har varit i full gång dygnet runt. Idag droppar det från himlen och alla tycks frukta ännu ett monsunregn, inte minst arrangörerna. De kan dock pusta ut när det kommer till biljettförsäljningen då faktumet är att festivalen är större än någonsin. Hela 56 071 biljetter har sålt vilket är ett nytt publikrekord och det råder ingen tvekan om att Bråvalla dominerar bland landets festivaler. 

Lervälling eller ej, detta är en god anledning till att fira. Jag tillsammans med resten av besökarna ska försöka göra det idag och förhoppningsvis når festivalen sitt klimax med en konsert fylld av rants från Kanye West. Men mer om det imorgon, nu ska jag försöka lokalisera festivalpeppen som befinner sig någonstans på campingen.

/S