Efter fjolårets succépremiär (som belönades med Nöjesguidens Stockholmspris i litteraturklassen) så är ”två dagar men först en liten festlig kväll”-spektaklet Stockholm Literature tillbaks på Moderna Museet. Även i år presenteras ett ambitiöst och spännande program späckat med internationella författare som, i alla fall på pappret (pun intended tyvärr), verkar ha något att säga. Det kommer att samtalas i ”Auditoriet”, läsas upp på ”Läsningsscenen” (tillsammans med skådespelare från Dramaten som förhoppningsvis INTE läser teatralt) och signeras (varför man nu skulle betala inträde för att få köa för en persons namn i sitt exemplar av en bok, det övergår mitt förstånd). Dagarna innehåller dessutom diverse konst, teater, filmvisningar och performance.
Om Bokmässan i Göteborg är den svenska litteraturscenens svar på Ullared (för att citera Atlaschefen Johan Hilton, ur bjudvinsminnet) så känns Stockholm Literature som en tillställning där det (faktiskt!) fokuseras (lite mer!) på litteratur. Där man går ”på djupet”, bortom mingel, liberala tankesmedjor och kokböcker. Festivalen, som invigs nu på fredag, känns också (lite mer!) seriös i sitt internationella anspråk, lite mer seriös i less is more-konceptet; här påbörjas inte ett nytt samtal var 48:e sekund, här finns ingen Jan Guillou-figur som kan förstöra statistiken varannan programpunkt, här finns knappt några svenska författare överhuvudtaget, vilket känns oerhört befriande. Några av de som medverkar är inte ens översatta till svenska, och ingen (hoppas jag) har haft en personlig beef med Björn Ranelid.
Jag kommer, i egenskap av Nöjesguidens litteraturredaktör, att finnas på plats under helgen. Och leverera någon form av rapportering. I någon form av festivalbloggform. (Och på twitter.) Till dess bjuder jag på 10 rykande tips från programmet:
LÖRDAG 25/10:
1. Aminatta Forna, 10.30 – 11.15 i Auditoriet
Brittiska Aminatta Forna inleder lördagen med föredraget ”Don’t judge a Book by its Author”. Fornas senaste roman, The Hired Man, kom 2013 och hon är professor i Creative Writing i Bath. Enligt arrangörerna betraktas hon ”som en av de skickligaste litterära skildrarna av krigets mekanismer och konsekvenser”.
Aminatta Forna. Foto: Jonathan Ring.
2. Juan Gabriel Vásquez & Lena Andersson, 11.45–12.30 i Auditoriet
Juan Gabriel Vásquez samtalar med Lena Andersson. Den tidigare har skildrat olika epoker i Colombias blodiga historia i tre ”starka kompromisslösa romaner” (arrangörerna), varav Ljudet av sådant som faller precis kommit på svenska. Den senare är Lena Andersson. Lena Andersson är Lena Andersson.
3. Ying Chen & Meriç Algün Ringborg, 13.00–13.45 i Auditoriet
Ying Chen är bosatt i Kanada och skriver romaner på franska, ofta om kulturell identitet och alienation. Hon är också essäist och poet. Här möter hon konstnären Meriç Algün Ringborg, född och uppvuxen i Istanbul men delvis bosatt i Stockholm. Flera av hennes verk, från åren 2009–2012, visas under festivalen i en pågående utställning på Moderna Museet. Algün Ringborg har ofta återkommit till den litterära texten i sitt arbete, ett arbete som diskuterar teman som identitet, gränser och tillhörighet. Under festivalen visas även hennes film A World of Blind Chance, med Michael Nyqvist (!), som bygger på exempelmeningar ur ordböcker.
Ying Chen (foto: Mathias Grate) och Meriç Algün Ringborg (foto: Märta Thisner).
4. Edmund White & Aykan Safoğlu, 14.15–15.00 i Auditoriet
När Edmund Whites En pojkes egen historia kom på svenska tidigare i år så skrev jag i Nöjesguiden #6:
”När Roger Wilson och Stefan Ingvarsson intervjuade Edmund White för P1 så pratade den amerikanska författaren om hur han likt Virginia Woolf kände sig tvingad att göra varje formulering till ett komprimerat mästerverk i sig självt, för att tas på allvar av det litterära etablissemanget. Det Woolf pressades till för att hon var kvinna drevs White till för att han var bög. Det är en fruktansvärd drivkraft som märks när jag läser En pojkes egen historia från 1982 som nu finns i svensk översättning. Uppväxtskildringen är en banbrytande roman om att vara homosexuell och självhatande i fyrtio- och femtiotalets USA. Det är vemodigt, skarpt och bedårande pladdrigt. För att inte säga rasande vackert, rätt igenom.
En pojkes egen historia är den första delen i en autofiktiv tetralogi, den enda översatt till svenska (fler borde komma snart, Modernista?). White har också skrivit biografier över bland annat Jean Genet och Marcel Proust. Hans författarskap är fantastiskt, vackert och oerhört viktigt. Här möter han filmaren, konstnären och fotografen Aykan Safoğlu vars självbiografiska, mångbottnade film Off White Tulips visas på söndagen i Biografen (se tips 10).
Edmund White (foto: Jill Krementz) och Aykan Safoğlu (foto: Aykan Safoğlu).
5. Nthikeng Mohlele & Elisabeth Hjorth, 15.30–16.15 i Auditoriet
Såhär skriver arrangörerna om författaren Nthikeng Mohlele: ”Han räknas till en av de stora begåvningarna i sin generation sydafrikaner och är aktuell på svenska med en Joburg blues om en man som efter 18 år i fängelse varken vill ha hämnd eller makt, bara sin ungdoms älskade åter och tid för sin trumpet. Den Stora Historien drabbade honom, han hade helst sluppit den. En antihjälte alltså. Bara det gör den unge sydafrikanen Nthikeng Mohleles skildring unik. Annat och kanske viktigare: Mohleles röst kommer direkt från gatorna i Johannesburg, utan att passera västvärldens alla förlag och skrivarutbildningar.” På lördagseftermiddagen samtalar han med författaren Elisabeth Hjort.
Nthikeng Mohlele (foto: privat) och Elisabeth Hjorth (foto: Magnus Liam Karlsson).
SÖNDAG 26/10:
6. Som man brukar säga, performance av Rebecka Hemse och Miriam Bäckström, 11.00 i Pontus Hulténs visningsmagasin
Skådespelaren Rebecka Hemse står för regin och konstnären Miriam Bäckström för manus till Som man brukar säga. Med hjälp av sju skådespelare från Dramaten och karaktärer och repliker (som inte repeterats) ska (förhoppningsvis) en experimentell samverkan mellan teater och bildkonst uppstå; ett performance fyllt med glimtar av omöjliga och fantastiska stunder. Hemse säger: ”Poängen för de medverkande skådespelarna är att de inte förbereder sig alls. Däremot måste de ta ställning till hur mycket de vill öppna sig för experimentet. Vad som helst kan hända. Jag hoppas att vi kommer att få syn på oväntade moment.”
Miriam Bäckström och Rebecka Hemse. Foto: Anders Ahlgren.
7. Josefine Klougart & Anna Clarén, 14.15–15.00
Josefine Klougart är en av de mest rosade och omskrivna danska författarna just nu. Hennes senaste roman, En av oss sover, nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Klougart har bland annat hyllats för sin bildrika, precisa prosa och här möter hon (passande nog?) fotografen Anna Clarén i ett samtal.
8. Översättarna Jenny Tunedal och Niclas Nilsson ger sin ingång till Anne Sextons lyrik. Lil Terselius från Dramaten läser, 15.30–16.00 på Läsningsscenen
Äntligen tipsar jag om en poesiuppläsning, på tiden, eller hur?! Det här blir nog fantastiskt fint. Ellerströms har nyligen gett ut ett urval av Anne Sextons dikter i översättning av Jenny Tunedal och Niclas Nilsson. Volymen har fått titeln Sanningen de döda vet och om den skrev Lidija Praizovic i Aftonbladet:
”Sextons dikter är alltid pulserande och bångstyriga, aldrig tråkiga. De osar av sexualitet… Det jag älskar mest hos Sexton är att hon aldrig blir en förebild som ger sina läsare komplex och prestationsångest. Hennes dikter är jordnära och mycket mänskliga. För mig är hon en girl next door, en poetisk kompis som jag finner stor glädje, tröst och inspiration i. Trots all svärta, är dikterna livshungriga och hoppfulla. De står med båda fötterna på jorden.”
9. Goran Vojnovic & Akram Zaatari, 13.00 i Auditoriet
Goran Vojnovic är slovensk författare och filmskapare som slog igenom med romanen Blattejävlar. Han är nu aktuell på svenska med Jugoslavien, mitt land. Här möter han den Beirutbaserade konstnären Akram Zaatari, en av grundarna för Arab Image Foundation, som under våren 2015 kommer att ha en soloutställning på Moderna Museet.
10. Off White Tulips av Aykan Safoglu, 16.30 i Biografen
Arrangörerna: ”Aykan Safoğlu har skapat en intensivt självbiografisk film som bland annat knyter an till en period som författaren James Baldwin tillbringade i Istanbul. Filmen väver samman de två konstnärernas livsöden samtidigt som den berättar om politik och sociala förändringar i Turkiet. Vitbalans, tulpaner, historia och geografi vävs in i denna berättelse som på ett högre plan lyfter frågor om nationalitet och sexualitet.”
Off White Tulips.
/Elis Burrau, litteraturredaktör
PS. Detta har inget med Stockholm Literature att göra per se (”per se”, haha, vem är jag?), men med svensk litteraturdebatt, så jag skriver det ändå… var det bara jag som tyckte det var märkligt att Åsa Beckman klagade på de Augustprisnominerade i dagens DN med argumentet att det saknades vitala svenska berättelser? Och sen typ tyckte att Klas Östergren skulle nominerats? Klart det ska klagas på de Augustprisnominerade, det ska det antagligen alltid (om man orkar bry sig), men det var väl Pooneh Rohi, Mara Lee, Christina Ouzounidis, Ida Linde, Johan Jönson och en massa mer poesi som saknades? Och vad är en ”vital berättelse”? Det låter äckligt. Det låter som Ernst Brunner.
