Klockan 17.00 på torsdagskvällen kom vinet fram från ingenstans, överallt. Det ryktades om ett förlag som bjöd på Absint, det surrades om en ”undergroundfest” för alternativa litterära aktörer ute på en hemlig parkering. Expressengetingen chillade i Aftonbladets monter. Allt var i sin ordning. Här är två stämningsbilder:

Aftonbladet Kultur säljer in sitt mingel såhär: ”Kom och ta ett glas med oss i Sveriges mest besökta konstverk signerat Peter Johansson/Barbro Westling.”

Jag kan inte undgå att tänka att det där konstverket (en monter klädd i röd galon) enbart är skapat utifrån vilket material som bäst hanterar spillt rödvin. 

En suddig Jens Liljestrand instagrammar arbetskamrater. En bild säger mer än tusen tecken i en notis på Expressens kultursida, och så vidare. 

/Elis Burrau, litteraturredaktör  

Johan Hilton är förlagschef på Atlas.

Vad är det bästa med Bokmässan?
– Det är så roligt att det är så många människor som är väldigt intresserade av böcker. Det är en klyscha, men det är faktiskt så. Det är så himla roligt att det är så jävla många människor som kommer till ett och samma ställe, under en och samma helg, för att de är så intresserade av att läsa.

Vad är det sämsta med Bokmässan?
– Som allt annat: det är Ullaredstämningen. Det är jättemycket folk som går i vägen, och jättemycket långsamma tanter och gubbar som man inte kommer förbi. Typ trängsel. Det är väl det.

Vad är det bästa du har läst i år?
– Gud, det är så svårt. Nu måste jag ju slå ett slag för vår egen utgivning. Vi ses imorgon av Tore Renberg skulle jag säga. Det var en sån roman som jag läste och som jag blev totalförtjust i. Jag kände mig nästan helt knäpp för jag tyckte att den var så himla bra och jag var så rädd att ingen annan skulle göra det. Nu har det gått rätt bra i Sverige med kritiken, så jag får nog säga den.

Har du någon fest eller något mingel du ser fram emot lite extra under de här dagarna? Förutom Atlas mingel, som vi står i just nu.
– Natur & Kulturs mingel senare ikväll är jättebra. Galagofesten brukar vara jättekul, Gläntafesten brukar vara kul, ja, alla fester. Tyvärr kommer jag inte att kunna gå på dem i år men jag skulle nog säga Natur & Kultur.  

/Elis Burrau, litteraturredaktör  

Vad är det bästa med Bokmässan?
– När jag kom hit så klev jag rakt in i en paneldiskussion och insåg det här att man verkligen har sammanfört alla möjliga människor, att man bara kan kliva in någonstans, utan plan, och så sitter det fyra journalister och pratar om riskkapitalisterna. Hur de har drivit det här landet in i någon slags vansinnig spiral av moralisk kollaps. Att det finns forum där det sitter massa smarta människor bara sådär lite i förbifarten och pratar. Det tycker jag är det bästa.

Vad är det sämsta med Bokmässan?
– Det är att det är så jävla mycket fokus på att göra samma sak som de där riskkapitalisterna, nämligen att kränga. Ändå. Visst finns det massa smal litteratur som får synas, men det är helt tydligt att tidningarna rapporterar om en bokbransch i kris. Det borde vara en litteraturmässa, inte en bokmässa.

Vad är det bästa du har läst i år?
– Jag har upptäckt, av alla författare, att Peter Englunds historiska essäer faktiskt är jävligt bra. Karln kan skriva. Jag läste Brev från nollpunkten från 1996 som handlar om 1900-talets bestialiteter.

Har du någon fest eller något mingel du ser fram emot under de här dagarna?
– Jag tror på Gläntafesten. Alltså, det låter ju som någon sorts perversitet nästan, men jag längtar efter att få deras tidskriftsnummer om migration och sen festa i samband med det!

Om Bokmässan 2014 tar en sorts temp på det svenska litteraturklimatet idag: hur mår den svenska litteraturen?
– Uppenbart ungefär så bra som den förtjänar. Behöver jag utveckla det mer?

Nej. 

Jonas Gren är aktuell med diktsamlingen ”Lantmäteriet” på 10TAL Bok. I Rum för poesi läste han också ur sitt kommande manus, ”Överallt ska jag vara i centrum”. 

/Elis Burrau, litteraturredaktör  

Vad är bäst med Bokmässan?
– Att få diskutera böcker, litteratur, livet och politik på allvar.

Vad är sämst med Bokmässan?
– Att det finns väldigt många människor som kanske inte har möjlighet eller intresse att vara här. Det är lite synd. Det är väldigt mycket för folk som kanske redan berörs, eller som har ett intresse för kultur och samhälle. Det vore häftigt att kunna få folk från arbetarklassen, folk som har långt till studier, som har långt till boken, att vara med. Att känna att det finns den kopplingen. Det är det enda som jag tycker är synd. Det är ingen ny iakttagelse, men det hade varit väldigt roligt.  

Vilken är den bästa bok du har läst i år?
– Jag läser just nu Dan Jönssons kommande bok, Kontinentaldrift (utgiven på 10TAL Bok). Om Europa i sönderfall. Det är en väldigt spännande bok, om allt sådant vi har lärt oss att se och som idag är en del av tillvaron: människors fattigdom, människors utsatthet, människors sårbarhet, och överhuvudtaget den otroliga ojämlikhet som är en sådan otroligt enkel del av tillvaron. Han tittar på det med ögon som ser någonting nytt. Det tycker jag att all bra essä och reportage ska göra. Att titta på det invanda med nya ögon, en ny blick. Att liksom kasta ett ljus över det och fånga det med språket. Det är väldigt starkt. Och boken handlar jättemycket om frågan: ”Vad har hänt med Europa?” Hur kan vi idag försvara och legitimera den här ordningen, med till exempel Fort Europa, med den skriande ojämlikheten. Dan Jönsson ger det en väldigt häftig form. Den boken läser jag för tillfället. Hittills är den väldigt bra.

Har du någon fest eller något mingel du ser fram emot under de här dagarna?
– Alltså, jag festar aldrig! Om någon vill ta med mig på en fest, varsågoda!

Lawen Mohtadi är aktuell som redaktör för antologin ”Rasismen i Sverige” tillsammans med Devrim Madi. 2015 tillträder hon som ny förläggare på Natur & Kultur.   

/Elis Burrau, litteraturredaktör  

Jag sitter på tåget till Göteborg, på väg till Bokmässan, och tänker att det är precis som att åka till Way Out West. 

Något högre medelålder eventuellt, men även här sitter alla och panikplanerar över vilka seminarier, panelsamtal och montrar de ska kryssa mellan för att hinna se typ Björn Ranelid, Liv Strömquist, Vanessa Barbara, Per Morberg, Josefine Klougart och Pooneh Rohi på samma gång. Även här har alla feta plånböcker, fina kläder. Även här är alla DJ:s.  

Jag läser DN Kultur som rapporterar om hur bokförsäljningen minskat med 6,8 procent på bara ett år. Att detta skulle lägga någon slags sordin på årets Bokmässa, ett ”mollackord”. Jag tänker att det kan får motsatt effekt. Att författare kanske kommer dansa mer, supa mer. Uppfyllda av en sprudlande dekadent nu eller aldrig-känsla. Sista natten med gänget. Sista chansen att mingla hämningslöst med Björn af Kleen som om det inte fanns en morgondag. 

Jag tänker att vanliga dödliga, så kallade besökare, kanske kommer hitta upp till Rum för poesi-scenen på plan 2 och strunta i alla mastodontdeckarsigneringar och raw food-predikningar på mässgolvet. Lyssna till Ghayath Almadhoun och Marie Silkeberg istället för Camilla Läckberg som berättar om sin nya barnbok. För att lindra sin existentiella ångest, typ. Svante Weyler säger att bokbranschen i framtiden kommer ägna sig åt distributionsproblem, ja, flytta huvudfokus till litteraturens yttre former. Det är ju det som är Bokmässan, tänker jag. En kavalkad i yttre former. En karnevalisk fest i distributionsproblem. Och vinboxar. Och inga köer framför Björn Hellbergs signeringsbord (jag blir alltid så ledsen när jag ser inga köer framför Björn Hellbergs signeringsbord).

Jag må vara naiv eller krass eller båda, men jag vet ingen ung författare eller poet eller gratisjobbande tidskriftspraktikant (som skriver fantastiskt) som tror att den faktiskt ska kunna tjäna pengar på litteratur. Som ser internet och digitalisering som ett hot.

 
Lasse Berg säger att det han ser mest fram emot på årets Bokmässa är att komma därifrån. Du som verkar så jovialisk, Lasse. Du som ÄR så JOVIALISK. Jag tror att du ljuger. Jag vet att du ljuger! Snälla, bli min +1 på Bangfesten på fredag.

Jag twittrar: ”vilken tur att Bokmässan är en gång om året så att Björn Wiman påminns om att bokbranschen är en del av samhället!? #bokmassan” Sen bläddrar jag förbi två sidor till i DN Kultur. Böcker blir tydligen tyngre. Och någon skriver något som genrebestäms technothriller, ”utomlands”.

Vad jag ser fram emot på årets Bokmässa? Den desperata blicken i förläggares ansikten. Bakom varje pannben dröms det febrilt att en nobelpristagare ska dyka upp i det egna stallet. Det är ALLT de tänker på. Alla vill bli nästa års Johan Hilton (Atlas förlagschef som firade rejält när Alice Munro vann i fjol, jag har aldrig sett en människa så glad i hela mitt liv, titta på honom! jag förstår honom! HAN ÄR SÅ GLAD! HAN HAR ALICE MUNRO I SITT STALL!).   

Jag har varit på Bokmässan en gång tidigare. Det var för två år sen och jag minns att det kändes lite som Almedalen plus böcker minus ute ur garderoben-nazister. Om det inte varit för min tidigare visit så hade jag haft tusen frågor i huvudet just nu (typ: vad är en monter?! var kommer alla vinboxar ifrån?! vad har allt detta med litteratur att göra?!). Okej, jag har tusen frågor ändå (vad är en monter?!), men skit i det.

Jag sitter på tåget och scrollar igenom det officiella programmet och ni kan alla vara lugna för Jan Guillou medverkar på 10 000 programpunkter och det är väl inte mer än rätt om man håller på att skildra hela 1900-talet. 

Jag tänker på faktumet att Bokmässan firar 30 år i år. Att PO Enquist firar 80 år i år. Att mätbara värden fortfarande är litteraturens viktigaste grej. Mer än 3 000 programpunkter med över 2 000 medverkande väntar under de fyra mässdagarna! Närmare 900 utställare finns på Bokmässan 2014!

Huvudtemat för i år är Brasilien, 25 brasilianska författare är på plats. Ett annat tema är ”Röster från Katalonien”. Det ska debatteras valår. Det finns ett digitalt torg. Det är tydligen inne med filosofi. Det är tydligen inne med Kristofer Ahlström. 

Ett drömscenario, enligt mig, vore Björn Ranelid i samtal med Åsa Linderborg. Visst!? Efter det kränkta brevet som Ranelid skrev till Expressen häromveckan, ett brev i vilket han kände sig nödgad till att avfärda också Aftonbladets kulturchef Linderborg som en ”enboksförfattarinna”, han skrev ”enboksförfattarinnan Åsa Linderborg” (!) samtidigt som han redogjorde för hela sitt alldeles otroliga, fantastiska, jättelånga CV, efter det brevet så vore det minst sagt spännande att se dem båda diskutera. I headset. I Aftonbladets monter (som är ”ett konstverk” även i år, wow!). Om kvantité och kvalité. Överlag ser jag fram emot att se Ranelid ta plats, att se honom prata om hur han inte får plats, om hur ingen lyssnar på honom, till massa människor som lyssnar uppmärksamt på vartenda ord han säger. 

Jag är lite rädd för att stöta ihop med Jesper Waldersten i en trång korridor. Eftersom jag kallat hans Instagrampoesi för ”överskattad”. Han kanske slår mig i huvudet med en gammal skrivmaskin och lägger upp det kombinerat med en dråplig text så att tusen pers kan skriva ”DITT POESIGENI!” i kommentarerna.  

Bokmässan är det första fenomen som kanske på riktigt passar in på twitterprofilen Barbara Santanas utsaga om tillstånd i hypnos som skapas av Egots vibrationer. 

Okej, jag är fortfarande på tåget, men stressad. Det står still. Det fortsätter med ”reducerad hastighet”. Vi kommer bli 20 minuter sena. Alla i vagnen har panik. Allt mediafolk har försprång. De är redan där. ”Jag som ville möta Gunnar Ardelius 12:45 i B05:22!”, en röst bakom är nervös. Själv vill jag inte missa Pooneh Rohi om fantastiska romanen Araben 12:00 på Litteraturscenen. Men det är väl lika bra att stålsätta sig. Jag kommer bli besviken. 

Så länge listar jag några höjdpunkter som jag är extra taggad på:

Allt som Bang ordnar

Tidskriften Bang har som vanligt ett grymt schema. I år delar man dessutom plats med fina Leopard förlag. I deras monter kommer man kunna se samtal med Majsa Allelin (tidigare aktiv i Pantrarna, nu doktorand i Socialt arbete) om motstånd och organisering, med Liv Strömquist om nya Kunskapens frukt, med Judith Kiros om valet, med Annika Lantz om feminism och politik, med Valerie Keyeune Backström om media och trovärdighet och med America Vera-Zavala om papperslösa barns villkor. Plus att man kan haffa nya grymma numret.

Bang anordnar också vad som ser ut att bli fetaste festen på Yaki Da på fredagskvällen där bland annat JOY kommer spela live!

Galago

Galago är alltid bra på Bokmässan. Och deras torsdagsfest på Pustervik är något av en institution. I år firar man borgarnas förlust med bland annat Camila Astorga Díaz & Julia Pugsi bakom skivspelarna och Matti Alkberg på scen.

Rum för poesi

En sån underbar vila från mässhallens kommersiella kaos. Så oerhört många bra poeter, svenska och internationella, som avlöser varandra här torsdag, fredag, lördag. (Även om jag från säkra källor hört att några storheter mer ser läsningarna som svepskäl för att få dansa på Gläntas fest på fredagskvällen, på Pustervik. Jag kan inte klandra dem direkt, Mack Beats feat Rosh och Etzia står på scen och en uppsjö ASCOOLA författare spelar skivor.)

Tove Jansson

Tove Jansson skulle fyllt 100 år i år. Tove Jansson är bäst. Jag ska försöka hinna med så många Tove Jansson-relaterade programpunkter som möjligt. Det är många.

Jag ser också fram emot tusen grejer mer, såklart. Lawen Mohtadi och Devrim Mavi om Rasismen i Sverige. Jag ser fram emot Sara Stridsberg, Jenny Wrangborg och Lars Lerin. Jag ser fram emot Nabila Abdul Fattah, Monzer El Sabini och Kristin Ivarsson i samtal under rubriken ”Palestina: Feminism under ockupation”. Jag ser fram emot Per Thörn. Jag ser fram emot Annika Norlin i samtal med Anders Teglund om hennes fantastiska texter som samlats i boken med passande titeln Texter. Jag ser fram emot Ison Glasgow i samtal med Emil Arvidson om nya grymma uppväxtskildringen När jag inte hade nåt. Jag ser fram emot Kajsa Grytt, Ida Linde, Amanda Svensson, Athena Farrokhzad och Nina Hemingsson. Jag ser fram emot Pija Lindenbaum om ”Queera världar i bilderböcker”. Jag ser fram emot Khashayar Naderehvandi. Jag ser fram emot CLP Works releasefest för Niklas Åkessons Sokrates död. Jag ser fram emot Andréa del Fuego, Vanessa Barbara och Leonardo Tonus om romanens rum i samtida brasiliansk litteratur. Och så vidare, och så vidare, och så vidare.

Sen ser jag fram emot att bli lite full och inte prata om att Bruno K. Öijer ”är anarkist”. 

Slutligen lite grejer som jag helst av allt vill undvika:

Möt Michael Mortimer!  

Sören Olsson och Anders Jakobsson

Per Gessle signerar

Jill Johnsson Country Cooking

Möt Erik Helmerson! (Hjälp!)

Möt Thomas Bodström!

Stick ut – på LinkedIn!

Möt Ulf Adehlson!

Adam Cwejman om välviljans rasism

Hjälp, alltså. Vi får se hur det går. Jag kommer rapportera sporadiskt här på festivalbloggen och göra lite enkäter med spännande folk. Förhoppningsvis är det här jag på tåget hem på söndag:

/Elis Burrau, litteraturredaktör