I fredags kickade Storsjöyran igång. Yran är lite som en mix av festival och stadsfest. Området ligger mitt i centrala Östersund och bokningarna spretar ordentligt, men det är genomgående hög kvalitet och bra stämning. I år firar festivalen 30 upplagor (!) och helgens stora dragplåster heter Alice Cooper (!). Senaste veckan har en stor del av den lokala mediebevakningen handlat om hur svårt det varit för festivalledningen att få tag i den tama boaorm Cooper vill ha i sin loge (problemet ska nu vara löst). Om skräckrockaren även fick det tips om länets bästa golfbana han också plitat ner på ridern framgick tyvärr inte. Men mer om Cooper och Co i morgondagens inlägg, här är fredagen i bilder!

Misslyckat försök till tumme ner, då Lilla Namo ställt in.

Rutiga skjortor på Bad Religion. 

Sibille Attar var så bäst så jag vet inte vad, tycker nästan lite synd om alla artister som ska spela efter henne under den här festivalen.  När bilden togs sprakade ett fantastiskt framträdande av ”Come Night” igång samtidigt som Attar jonglerade med en trumpinne och på ett snyggt sätt bad en dude i publiken hålla käft, skills!

El Perro Del Mar gjorde också en grym spelning, tyvärr var det ganska glest med publik när hon spelade vid ettiden på natten. Tycker så mycket om Sarah Assbrings stil här med Snoopflätor och byxdräkt med nån slags konfirmationskåpe- /gospelkörsvibe (i brist på bättre beskrivande ord).

04.09, lördagmorgon. En lycklig festivalbesökare hittar en rimlig samling pant på vägen hem.

To be continued/ Sara-Märta Höglund

Efter att Solange ställde in samtliga spelningar i sommar lovade Way Out West att nya akter skulle meddelas inom kort. Igår gick festivalen således ut med att såväl Johnossi som Rodriguez och Daniel Adams-Ray har bokats till Slottsskogen. Idag följdes dessa upp med hiphoplegenderna The Roots. 

The Roots kommer att spela på lördagen. 

Uppdatering: Efter bara ett par dagar gick ett nytt pressmeddelande ut att såväl The Roots som Azealia Banks tyvärr har ställt in sina konserter. Tillkommer gör istället Public Enemy.

En av de mest hypeade artisterna just nu kan vi nog ändå vara överens om är Linda Pira. Och kul att just hon skulle uppträda på årets Gagnef aka Skankaloss i lördags kl.22!!

Eller???

Neeej just det. Tydligen hade hennes speltid ändrats till 21.30. Och detta hade tillkännsgivits genom…………… att skriva nya tiden över den gamla på ett spelschema på området? Men INTE uppdaterat på hemsidan. Perfekt i och med att hon bara har fem låtar att uppträda med = var klar lagom till att jättemånga inkl yours truly kom dit för att se henne kl.22. Jag och många hann bara se Rom & Kush och extranumret Bang Bang – som hon tydligen körde tidigare men erbjöd sig att köra IGEN pga det feta trycket från publiken. Allt med support av Stor! Vilket ju var en kul bonus. 

Och om jag ska recensera de två låtar jag hann se kan jag sammanfatta det i att: jag började BÖLA. För det var så fint och bra och Linda LÖS. Finns det ens något bättre än att se en artist geniunt jävla lycklig och chockad på scenen? När man ser i deras ögon att de kan fan inte tro att det är SANT, hela publiken kan mina texter, stället kokar och de fucking ÄLSKAR MIG?? Precis ett sånt ögonblick var Lindas spelning och jag kanske övertolkar det men jag tyckte mig faktiskt se lilla tåren i hennes ögon. Och då kom lilla tåren till mina ögon också. Linda röjde runt, ägde precis hela scenen och fick publiken att studsa – så av de två låtar jag hann se var hon verkligen magisk.

Det är inte den ändrade speltiden som är problemet eller på något vis Lindas fel, men jag kan inte hjälpa att bli sjukt bitter över det faktum att ingen ansvarig tog sig fem minuter för att uppdatera hemsidan – som jag kvadrupel-kollade under lördagen för att se att kl.22 verkligen stämde. Men jag inser är att hon verkligen ÄR tyngsta gärin med rhymes och nice flow när jag än idag fortfarande inte kommit över att jag inte fick se ynka tre låtar till med henne. Whatever it takes så SKA jag bannemig få se dem och det snart!

(host host hint BOKA IN LINDA alla som är arrangörer och smarta)

/Kristin Zetterlund

Igår avslutades den danska moderskeppet till festival Roskilde. En upplaga som har kantats av en hel del sol, metal och sedvanligt ölrekord. Här är tre hightlights.

Maskinen gjorde ett hästjobb till insats på en campingflörtande Apolloscenen. I fullkomligt brinnande dagsljus knöt de ihop dagen med kvällen, campingen med området och vardagen med helgen på ett imponerande vis. 

Linkoban, som ni kommer att få läsa en längre intervju med här inom kort, fyllde trots mardrömskrocken med Rihanna ut Cosmopol och spelade ”sin längsta spelning någonsin” med ett set som trots 75 minuter aldrig tappade i tempo. 

Så till fredagens, och för många förmodligen festivalens, huvudakt Rihanna då. Hur var hon? Jodå, trots den sedvanliga 45-minutersförseningen, ett aningen lojt set sett till låtval och en stor portion playback fick nog en stor del av de besökare som köat sedan frukost precis det dom ville ha. De annars så klassiska publikbollarna var finurligt utbytta mot paraplyer som hivades runt.

 Det nya betalsystemet i Backstage Village – ”inga kort, inga cash”. 

 Fyrbarnsfamiljen som dansade skiten ur samtliga till tonerna av Maskinens ”Alla som inte dansar är våldtäktsmän”. 

//Pelle

Vi lämnar festivalbloggandet med Le Scooter – the one and only. Trots att Scooter inte bara är den blonderade frontmannen, är det honom man fokuserar på. Det är Jersey Shore-t-shirten, det är ”du du du du du du du du” och det är så himla tyskt. Kanske har Scooter gått från att vara okreddigt, till att vara en guilty pleasure, för att till slut bli bara något man har så extremt roligt till. För hur hjärndött det än är, man älskar Scooter./Vendy